jagochalladomandra

Igår åkte jag, Sanna och Anders - som är Sannas pappa - till Liseberg för att titta på Ghost.
Vi var där ganska tidigt så vi hann insupa atmosfären och även trycka i oss varsin våffla med grädde och hjortronsylt och det smakade inte illa kan jag berätta!

Jag hade för en gång skull en lyckad kombination av kläder på mig så att jag varken frös eller var för varm för en konsert ute en Septemberkväll.
Först kände jag mig lite "tant" bland alla tunnklädda svartrockare men faktum är att jag då hellre är lite tant och varm än "snygg" och isbit!
Sanna tyckte att jag såg gosig ut... ja, varför inte, gosigt är positivt!

Hm... må hända kan detta vara ett steg i rätt riktning mot att bli vuxen... osnygg och varm... praktisk liksom! *GAPFLABB* vilket är typ det absolut sista jag är! *Harkel* Men just då var jag nog ganska vuxen trots allt! *Bröstar upp mig lite* 
Då det blev en ganska stor pärs för mig igår så tog det sin lilla tid för kropp och knopp att vakna idag - trots ca 11 timmarns sömn - men när jag kände att jag hade lite energi och när händerna funkade slängde jag mig över spaden och grävde upp Dahlia-rotklumparna!
De var ju inte direkt små och nu ska jag försöka få bort all jord och lägga dem så att de håller sig torra, svala och frostfria under vintern.... utan att de ruttnar!

Hur ska jag lyckas med detta?? :O

Jag vill ju kunna njuta av samma blomsterprakt nästa år... ja, gärna ännu mer om det är möjligt!
Åh... *ser lite fånigt drömmande ut* jag längtar redan tills jag kan börja så mina första fröer... och där efter se dem gro så att jag kan förpassa dem ut till mitt lilla plastväxthus... som jag inte riktigt har kommit på vart jag ska och framför allt inte h u r jag ska vinterförvara det... hm. 
Det är liksom inte bara att plocka isär pinnarna och plasten och stuva in det någonstans då jag har silvertejpat ihop allt ihop för att få till någon som helst stadga. 
Ops!
Ja, hur som helst... kort och gott, jag längtar redan som besatt efter vårens första bleka solstrålar och tiden då man kan börja plantera ut och det inte finns någon riskt för nattfrost!  

Hm... det är ju ett tag tills dess! :( Typ åtta månader! 

 

Jösses vad fort tiden går!

Jag hade totalt förträngt detta och hade i stort sett bestämt mig för att sova över hos en vän då för att kunna hjälpa henne med nattsök efter hennes försvunna katt...
Det verkade vara en passande dag då jag ändå brukar hälsa på henne på Torsdagar efter att jag tränat en hund som hon bor granne med.

Men något sade mig att det var något just den dagen men kom överens med både mig själv och min dotter att den dagen ändå skulle passa bra!

Då jag ändå inte brukar fira detta så kan jag ju faktiskt göra något som är mycket viktigare för mig och min lilla mor och far får helt enkelt komma och hurra för mig någon annan dag.

Självklart hoppas jag på att Nina hittar Muffin i natt...
Lilla pojke nu måste Du komma hem, vi saknar Dig!

 

Var nu så där innerligt rädda om Er själva, alla omkring Er och Era djur!
Värna om och vårda naturen som är vår moder, var aktsam om henne och visa vördnad!

Ta hand om varandra visa tacksamhet och uppmärksamma varandra!
Sträck ut den där handen och ta handen som sträcks ut...
Le mot varandra och öppna Era famnar, även Era hjärtan Ni vinner mer på det än att vara rädda för att bli sårade om Ni sänker garden... den där garden kan ställa till det så mycket och Ni kan missa så väldigt många, fina chanser!

ÄLSKA!
Älska varmt och hett och så innerligt som Ni bara kan!
Ring den där vännen Ni tänkt ringa så länge, imorgon kan det vara för sent... livet är bräckligt, kom ihåg det!
Ja, livet är skört och vi måste ha det i åtanke varje dag vi slår upp våra ögon och därför måste vi göra det absolut bästa vi kan av varje dag...men inte endast för oss själva utan för hela vår omgivning!
SPRID Er kärlek och ljus så att så många som möjligt får ta del av det och med den glädje som det ger kommer det få en fjärilseffekt att sprida sig likt en regndroppes ringar på vattenytan!
Jo, DU ensam kan ge den effekten!
Betvivla aldrig styrkan och den kraft som finns i kärlek!
Och om Du kan förmedla så mycket vackert vad kan vi då inte tillsammans ge?
Tänk vackra, glada tankar... det förändrar Dig innefrån och ut!
Misstro inte människor!

Många tänker så här: De vågar inte tro gott om människor förrän De bevisar och har gjort sig förtjänta av det!
Jag vill tänka tvärt om... jag vill inte misstro någon förrän... hm, det egentligen är lite för sent!
Som jag skrivit förr så har jag blivit sårad många gånger men även om det har varit helt oväntat många gånger och det har gjort fruktansvärt ont så vill... jo, jag vill verkligen tro att om inte alla så har De flesta goda avsikter och om De inte har det från början kanske men bara kanske kan jag få Dem på andra tankar... genom att faktiskt ge Dem en ärlig chans?
Men å andra sidan, hos mig får De bara EN chans.

Kramar om Er alla!
Och önskar att Ni känner Er trygga, tillfreds och älskade!

Kärlek!

Namaste

Marina

Folk förstår många gånger inte...

Min underbara vänninas katt är försvunnen sedan tio dagar...
Det är inte likt honom och min vän är i totalt upplösningstillstånd och jag önskar att jag bara kunde knäppa med fingrarna så att han omgående var hemma igen!

Det gör så ont att se hur ledsen Nina är, mitt hjärta skrynklas ihop och gråter!

 

Jag vet hur mycket Ninas djur betyder för henne för jag känner det samma med mina och jag vet inte var jag hade varit om något liknande skulle hända mig!

Muffin som denna lilla pojke heter är så speciell och har alltid varit sedan han var ett litet knytt och kom plats i Ninas hand.

Han är en sån katt som är rolig utan att själv veta om det och som inte försöker... om Ni förstår hur jag menar? Allt ska vara som det alltid har varit... nya saker är läskigt och då vet jag ingen katt som kan få större ögon än just han!
Han har en så härlig teckning, det går verkligen inte att ta miste på att det är han om man ser honom!

Han är väldigt egen och har med åren blivit lite skygg och är tyvärr även lite mobbad på gården av en katt i lägenheten under vilket har inneburit att han hållit sig undan från gården och dragit sig bortåt.

Vi vet sedan en längre tid tillbaka att han gömmer sig/håller till under något så som i en husgrund eller liknande då han kommer hem och doftar lite unket samt har som ett "tyngre" sand/damm i pälsen... men var?!
Nina har tidigare försökt att följa honom och fick då panik när hon såg att han sprang över stora vägen och att han sedan följde järnvägen bortåt.

Tyvärr var fötterna inte lika snabb som fyra tassar så vart han med så bestämda och raska steg försvann vet vi fortfarande inte för i så fall skulle det varit det första stället Nina hade letat på... och kanske är det just på detta ställe som han nu är instängd på??

Jag kände så starkt att han var borta vid folkhögskolan... jag kände det så oerhört starkt och även Nina drogs just dit men... inte ett spår.

Jag började texten med "Folk förstår många gånger inte..." och tyvärr gör De inte det för: det är ju bara en katt.
För oss är det en individ, för oss är det en familjemedlem och någon som ger oss mer kärlek än vad vi kan ge dem och ändå ger, ger och ger vi men trots det så lyckas dessa underbara varelser fullkomligt överösa oss med kärlek som om de inte vore gjorda av något annat!

Vi älskar våra djur så djupt och så innerligt att det i ord ej går att förklara och när allt är så ovisst så går man sönder... man kan nästan höra hur det knäcks.
Vi är alla så oroliga och hoppas på det absolut bästa...

Muffin har försvunnit i Fristad som ligger strax Norr om Borås.

Jag har en önskan till Er!
Snälla Ni, rikta all Er energi och kärlek till Muffin så att han får styrka att ta sig hem var han än är, hans matte väntar uppe dag och natt på honom... och vill Ni även vara så snälla att sedan rikta Er energi och kärlek till Nina så att hon orkar!

Kärlek till Er alla!

Namaste

Marina

Att forma något är ju fantastiskt roligt och nu har jag även klätt om stolarna och dragit över lite darkwax på stolarna och soffan.
Tyget är gamla kaffesäckar i jute, de var väldigt stora så jag har två stycken till salu om någon är intresserad!

Jag är nöjd med resultatet och ska bara pilla lite med nya kuddar, gardiner osv. i mer höst/vintertoner.

Ett litet pelarbord har jag också hunnit måla och jag är supernöjd!
Jag laddar och hämtar kraft för att måla ett linneskåp på samma vis!
Kul och inspirerande men jobbigt!
Sedan har jag två små byråer, en liten störrre byrå och en stor äldre byrå samt lite småsaker spm ljusstakar och en lampa som ska målas om!
När man är klar blir det till att leta på loppisar och auktioner!
Men det tar ju ett litet tag då det som sagt är lite krävande även om just denna färg är väldigt smidig att arbeta med pga av att inget förarbete så som slipning, grundfärg o.dyl krävs...

Min hosta och förkyling vill som vanligt inte ge med sig och jag låter som ett kruppbarn!
Idag var jag på föräldrarmöte och satt där och hostade lungorna ur bröstet emellanåt... "Här får Du lite!! Och här får även Du lite... och inte ska väl Du sitta där helt frisk, här...!" 
Ja, lite så kändes det även om jag begravde hela ansiktet i armvecket.

 

Så kallt det är ute nu!
Det blir faktiskt till att plocka fram vinterstövlarna nu, detta kände mina små tossingar idag!
Jag beställde en tunnare täckjacka idag, typ höstjacka.... och när jag betalat tittar jag på leveranstiden... 20-40 dagar. Men vad f-n! Jaha, tjejen beställer in kläderna från Kina... det var väl skojigt, då har det hunnit bli snorkalla vintern, jag ville ju haft den typ... NU!


Men, men det blir bra när den kommer hur som helst... hoppas att den passar!

Var rädda om varandra ALLTID!

Älska!

Namaste!

Jag har börjat måla igen... efter väldigt många år har jag tagit penseln i hand igen men nu på ett helt annat sätt än förr.
När kroppen klarar av det har jag målat och jag använder mig av en underbar färg där jag slipper allt slit med underarbete!
Inte nog med det så torkar denna färg oerhört fort vilket innebär att man nästa omgående kan måla ett andra lager.
Det är toppen då jag alltid får passa på så länge som kroppen håller!
Att skapa är så oerhört stimulerande!

Så här såg det ut på altanen innan jag gick loss med färg och kniv på stolar och soffa!
Ni ser en liten skymt av en av stolarna nere i högra hörnet.

 

Nedan: Så här ser vår altan ut nu.
Mycket ljusare och finare!
Jag må ligga lite efter med det sk. shabby chic... men nu kör jag på! *ler*
Den trasiga byrån vid fönstret ska Micke få laga innan jag målar om den också.

Ikväll tog jag med mig lite snorpapper och varmt kaffe ut på altanen...
Jag tände ljuskronan och målade en gammal, ful silverbricka som jag hade liggandes inne i ett skåp och som jag inte minns när jag senast använde.
Tyvärr tog jag ingen "förebild" men så här blev den:

 

Höstmörkret skrider snabbt in om kvällarna och med den lite krispigare luft men våra dagar är fortfarande sommarvarmt sköna.

Jag ligger och skräller med en hosta så hård att jag misstänker att jag kanske har lyckats skrämma mössen från våra väggar. Och har inte den gjort det så gör mina vackra trumpetsnytningar det...
Ja, så är det! Jag är så där vidrigt förkyld att jag skulle kunna agera gargoyle!

Men en "vanlig förkylning" för mig kan också innebära ett skov som jag aldrig kommer ur och där måendet blir beständigt... ja, inte hostan och snuvan men där emot värken och "luddigheten".

Det är tyvärr den bistra verkligheten och därför är jag livrädd för influensor, förkylningar osv.
*Ta i trä* men även om jag mår riktigt ruttet så har jag inte så hög feber utan att jag kan ta mig till toaletten, göra mig lite mat osv. 
Dvs jag kan vara på benen under kortare stunder!
Jag brukar få så hög feber att den fullkomligt knockar mig, men nu har jag kanske bara 38.5 eller liknande så det är ju positivt!

För 1,5 år sedan hade jag influensan och jag låg till sängs med riktigt udda syner och i ett sånt feberrus att jag inte kunde resa mig upp själv utan att ramla ihop i en liten svettig hög...
På det viset låg jag i en månad... där efter var jag fortfarande helt matt och sämre än någonsin och det tog ytterligare en månad för mig att inse att detta var mitt nya jag, dvs. det som jag trodde var efterdyningar från en influensa fick jag nu lära mig att leva med. 
Det är väldigt svårt att förklara vilken sorg det innebär när sjukdomen tar ett sådant vansinnessteg i fel riktning... men på något vis så lär man sig leva med högre smärta, utmattning mm. 
Det är så vi funkar i ren överlevnad!

 

Under en lång tid levde jag under ett direkt svårmod över att folk misstrodde mig ang mina sjukdomar...
Detta var något som jag och min terapeut, psykolog och psykologiska sjukgymnast talade väldigt mycket om...
Tillsammans med att jag även försöker och vill  lite för mycket ledde tillslut till att jag efter mycket övertygelse från terapeut med flera började delegera ut lite uppgifter och släppa på mitt kontrollbehov här hemma samt - ngt jag fortfarade arbetar med - försökte släppa på mina höga krav på mig själv.
Hur som helst härdade jag mig lite mot andra människors tyck och tänk ang dessa osynliga sjukdomar och det räcker att mina närmsta vet hur jag mår och hur lite som krävs för att jag ska falla.

Mina sjukdomar är min akilleshäl och något jag inte vill persionifieras med då jag är så mycket mer MEN likt alla andra människor så önskar jag också att man tar hänsyn till mina sjukdomar då dessa tyvärr ÄR en del av mig hur ogärna jag än vill...

 

Det finns alltid människor som anser att man borde göra både det ena och andra så som att "bidra till familjens ekonomi så att Micke slapp slita så och att jag ska sluta vara en parasit på samhället"... Tack för den kängan, den kändes vilket givetvis också var meningen.....
Människors okunskap och brist på empati gör mig ibland mållös!

De som känner mig... verkligen, verkligen känner mig vet hur mycket jag vill och hur jag har kämpat under alla år...
Jag har kämpat och fått lära mig mina begränsningar och jag begär inte att a l l a ska förstå eller ens försöka sätta sig in i min verklighet men om man vill förstå och få en liten glimt av min vardag så kan man börja med att läsa en oerhört skojig text om de diagnoskriterier och den diagnoskod som finns ang MEcfs som är en av de sjukdomar som jag har. Jag har i stort sett dem alla förutom extrem blekhet.

När Ni har läst igenom dessa kriterier kan Ni fråga Er själva hur skulle Ni tillbringa Era dagar med denna sjukdom?
"Du skulle kunna jobba på ett kontor där Du kan ligga i soffan med en laptop på magen..."
Nej, av många skäl så funkar inte det tyvärr! Ibland är människor medvetet elaka och i vissa fall så visar folk vilka De i själva verket är när De känner sig lite trängda och då kastar De ur sig så här gemena saker för visst vet De att det bränner!
Man går liksom ändå omkring hela dagarna och känner sig j ä v l i g t värdelös utan kommentarer likt detta och utan mitt ideella arbete hade jag nog inte levt i dag.
Mina djur, min hjälp till andra djur och människor och min älskade dotter är De/det som får mig att orka trampa vatten dag ut och dag in!
Visst fan önskar jag av hela mitt hjärta att jag kunde arbeta och bidra till en bättre ekonomi och ett bättre liv för mig själv och min familj och att slippa vara en börda för både samhälle och De mina... men tyvärr så är situationen som den är! 

Men det finns även glädje i de värsta av stunder... det gör det faktiskt och det är just det som jag försöker fokusera på!
Likt en kirurg skär jag stenhårt bort människor utan empati och hjärnor likt elakartade tumörer så att jag bara har mina vackra, ljusa och vänliga, riktigt ärliga vänner omkring mig. De som vill mig väl och inget annat!
De värnar om mig och De strider för mig... De älskar mig och det är ren, vacker energi som får mig att lyfta och precis det samma gör jag för Dem.

**************************************************************************************************************************

De kriterier som idag företrädesvis används för diagnostik av ME/CFS är de s k Kanada-kriterierna (Canadian Clinical Criteria, CCC). De utvecklades 2003 av en internationell konsensusgrupp under ledning av Health Canada (Carrruthers et al, 2003).

Kanada-kriterierna urskiljer en snävare och mer homogen grupp av patienter än andra kriterieuppsättningar. I klinisk praxis använder de flesta ledande läkare idag Kanada-kriterierna. På forskningssidan väljer många forskargrupper en urvalsmetod där patientgruppen uppfyller både Kanada-kriterierna och CDC Fukuda 1994-kriterierna.

Fulltextversionen av Kanada-rapporten, innehållande Kanada-kriterierna (se sid 7-115):
Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome: Clinical Working Case Definition, Diagnostic and Treatment Protocols, page 7-115, Journal of Chronic Fatigue Syndrome 11:1:2003

Översiktlig sammanfattning av Kanada-rapporten och Kanada-kriterierna:
Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome: An Overview of the Canadian Consensus Document, A Clinical Case Definition and Guidelines for Medical Practitioners

Praktisk "kryssversion" av Kanada-kriterierna

Nedan följer en översättning av Kanada-kriterierna.

1. Utmattning
   Oförklarlig ihållande eller ständigt återkommande utmattning, både fysisk och mental, som avsevärt är nedsättande för aktivitetsnivån.

2. Sjukdomskänsla/utmattning efter ansträngning
   Det finns en onormal fysisk och mental uttröttbarhet, även efter den minsta ansträngning. Snabb muskulär och kognitiv utmattning, tillsammans med en tendens att patientens tillhörande symtom förvärras. Det finns en onormalt långsam återhämtningsperiod, oftast längre än 24 timmar.

3. Sömnstörningar
   Patienten känner sig inte utvilad efter sömn. Störningar i antalet sömntimmar och i dygnsrytmen.

4. Smärta
   Smärta kan upplevas i muskler och/eller leder och är ofta utbredd. Det finns oftast en signifikant huvudvärk av en ny typ, ett nytt mönster och en ny svårighetsgrad.

5. Neurologiska/Kognitiva manifestationer (minst två symtom måste uppfyllas)

   • Förvirring
   • Koncentrationssvårigheter
   • Försämrat korttidsminne
   • Desorientation
   • Svårigheter att processa information
   • Tappning av ord
   • Överkänslighet mot ljud och ljus

6. Minst ett symtom från två av följande kategorier
   a. Autonomiska manifestationer

   • Ortostatisk intolerans, (NMH)
   • Postural ortostatisk tachycardi (POTS)
   • Fördröjt lägesrelaterat lågt blodtryck
   • Svimningskänsla
   • Illamående
   • Matsmältningsbesvär
   • Urinträngningar och nervös blåsa
   • Hjärtklappning med eller utan rytmstörning
   • Andnöd efter ansträngning
   • Extrem blekhet

   b. Neuroendokrina manifestationer

   • Onormal och dagligt fluktuerande kroppstemperatur
   • Perioder av svettning
   • Återkommande feberkänsla
   • Kalla fötter och händer
   • Intolerans mot extrem hetta och kyla
   • Uttalad viktförändring
   • Symtomen blir svårare under stress

   c. Immunologiska manifestationer

   • Ömma lymfkörtlar
   • Återkommande halsont
   • Återkommande influensaliknande symtom
   • Generell sjukdomskänsla
   • Ny överkänslighet mot mat, medicin och/eller kemikalier

7. Sjukdomen ska ha varat i mer än sex månader
   Vanligtvis har det förekommit ett hastigt insjuknande, men gradvisa insjuknanden förekommer. En preliminär diagnos kan sättas tidigare än sex månader. Tre månader är lämpligt för barn.

För att kunna bli inräknade måste symtomen ha uppstått eller blivit markant förändrade vid insjuknandet. Det är osannolikt att en patient lider av samtliga symtom från kategori 5 och 6.

Barn har ofta flera olika dominerande symtom, som kan tyckas ändras från dag till dag.

Om en patient har haft oförklarlig trötthet i mer än sex månader, men inte uppfyller övriga kriteriekrav, ska tillståndet klassificeras som idiopatisk kronisk trötthet.

***************************************************************************************************************************

Ni som orkat läsa Er igenom texten om diagnoskriterierna vet nu hur jag mår... detta är EN av mina sjukdomar! Och MEcfs är jag född med...

Var snälla och värna om varandra!
Se varandra och om något är fel så reagera och skydda varandra, var varandras sköldar för oftast är det lättare att strida för någon annan än en själv!

Älska!

Namaste!

//Mina

Måste bara säga det... vilket UNDERBART väder vi har nu! Lovely!

Jag var med dotter hos diabetesläkaren på årskontroll idag, sista årskollen på denna avdelningen innan hon går upp på vuxenavdelningen. 
Den meningen känns helt absurt!
Min dotter klassas snart som vuxen av samhället...

Det positiva i detta är att hon kommer att komma in på alla konserter hädanefter och att vi kan ta en öl ihop innan.... under och efter. (Ja, jag skämtar)
Vi hann med var sin sallad inne på sjukhuscaféet då fika eller lunch är näst intill ett givet inslag när man är inne i stan mycket på grund av just hennes diabetes.

Detta måste väl ändå vara alla svampentusiasters drömhöst för jag har aldrig under mitt 43 åriga liv sett så mycket svamp!
Likt små cupcakes står de där och lyser i hundratals med olika slags frostings och den där Kalle Johan, han som varit - vad jag har förstått - lite av en blyg raritet är minsann framme och minglar loss ordentligt! Själv är jag ingen fantast av svamp men kom överens med mig själv att jag kanske ändå får plocka med mig lite hem till Micke och andra som gillar svamp och som inte har möjighet till den vackra naturen som jag har runt knuten.
Naturen glänser verkligen just nu, det är så vackert att man får rysningar, allt badar i guld!
Solens strålar är så vackert varmgula och tillsammans med höstens alla eldiga färger är det helt enkelt ett makalöst skådespel!

Jag har haft ett sug efter dessa stackars små apor i säkert en hel vecka och kunde inte motstå dem bland lösgodiset på Pressbyrån. De var ju inte precis purfärska så tänderna ligger lite risigt till men ack så gott det tenderade att mätta mitt saltsug! 

På tal om Idol... vad gör en del där??
Hur kan man känna och tro att man är så bra på att sjunga att man ställer upp i Idol och när man över huvud taget inte kan ta en ton?
Är det så att folk har varit så elaka att De har narrats med Dem och sagt att De är duktiga för att De vill se när De helt fullkomligt gör bort sig inför hela svenska folket? 
Det blir lite lyteskomik och jag tycker verkligen att det är jättesorgligt!
*Tar en apa till och suger lite fundersamt på den* 

Hur kommer det sig att människor njuter så av att se andra misslyckas och göra bort sig?
För Idol är ju väldigt populärt... jag tittar på programmet för att jag njuter när någon med lite säregen röst, med känsla och väldigt tonsäker - då minsta falskton gör direkt ont i mig - ställer sig och sjunger så håren reser sig bak i min nacke och på mina armar. Inte helt ovanligt spelar det djupt på mina strängar att jag börjar gråta då musik har en tendens att beröra mig... något oerhört!

 

*Gosar lite med Alice nos och rapar*
Kaffe vore in i bänken skitgött just nu för att dämpa det lätta illamående som de små aporna har gett mig! 

Var nu omtänksamma och fina mot varandra!
Se varandra i ögonen och var ärliga i allt Ni gör och säger!
Skada aldrig någon medvetet utan ge av Er och dela med Er av allt det fina som är just Du!
Svälj all den svenska avundsjukan och gläds med andra och Deras lycka!
Krama och kyss varandra länge och innerligt!
Ta hand om varandra!

Kärlek!

Namaste

Marina