jagochalladomandra

I min blogg ventilerar jag mina känslor och tankar samt skriver om vad som händer i mitt liv... Då jag är medial dyker det även upp inlägg om det men även om sjukdomar, glädjeämnen, självklart mina och andras djur. Jag är direkt och jag har åsikter som jag absolut dryftar och som inte alltid faller alla på läppen! Jag önskar Er alla kärlek och mina sista rader brukar oftast handla om just kärlekens kraft och att vi måste tänka på och ta hand om varandra!

Utkast: Feb. 16, 2013

Publicerad 2013-02-16 23:23:00 i Allmänt,

Har precis ägnat 2,5 timme åt en totalt värdelös film!
Jag hoppades att den skulle bli bättre och att något oväntat skulle ske men icke då...
Ytterligare en av många kassa filmer som vi har sett en senaste tiden... det var faktsikt väldigt länge sedan jag såg en riktigt bra film som fängslade mig. Jag älskar när man får tag på en film som man minns med värme eller som på ett eller annat sätt var så där riktigt bra oavsett kategori.

Nä, då är Alice och "Valpen" mycket roligare att titta på, de är totalt nicko och knas i sina stolliga lekar.

Just nu ser det ut som att det har snöat här inne och jag förstår inte att det ska vara så svårt att städa efter sig!
Valpen tyckte att jag var ytterst tråkig när jag pekade på tussarna och sa att han kunde städa upp lite efter sig!

De har dragkamp och Alice åker som en trasa efter Valpen när han drar, han är både tyngre - men har faktiskt gått ned lite i vikt - och större än henne så hon är ingen match alls för honom... men roligt har de tillsammans då de har liknande energi och leksinne.

Emmy "polisen" måste emellanåt gå fram och skälla ut ungdomarna när hon anser att de är lite väl jobbiga och Lilly vill gärna vara med och står och passar på dem i soffan där hon kan nypa dem i rumpan när de far förbi.

Inatt hade "Valpen" stora bekymmer... han kom inte riktigt plats i sängen då min Micke är hemma och har "tagit" den plats som valpen anser vara sin. Oj, oj stora, lilla vovven hade allt sjå i världen att förstå att även hundbäddar, täcken och kojor kan vara sköna att ligga på! Jag vaknade dock mitt i natten att han låg tvärs över mina ben så han hade smygit upp för att sno åt sig lite närhet den kärlekskranke pojken.
Han och Alice är annars som ett litet kärlekspar, de till och med tungkysser varandra... men oftast är det kärleksnagg och ömma tvättritualer.

Jag beställer mitt foder från ett företag på nätet som heter Pongo och jag rekommenderar Er alla att gynna Dem och beställa från Dem. De är ett mindre företag och inte alls så stora som tex Animail men de har valt att sponsra Sindys foundlings djurstöd med vad de kan i form av bl.a foder med kort datum, trasiga säckar mm och det tycker jag är så rart av Dem. Så logga in på http://pongo.se/ och beställ hundmat från personer som bryr sig.
Själv köper jag ett foder som heter Brit care - ett foder helt utan spannmål - till mina hundar och detta foder har de nyss börjat sälja efter att jag rekommenderade Dem detta. Det är ett riktigt bra sammansatt foder till ett riktigt hyffsat pris. Jag önskar att vi hade större frys men i nuläget har vi bara en "halvfrys"... jag skulle vilja köra 50% med färskfoder till hundarna vilket jag har gjort tidigare. Nordic heter det foder som vi använe till våra svansbarn och jag tyckte att det var riktigt bra och nu har jag fått information om att det sälj inte alls långt här ifrån till ett riktigt bra pris.

På tal om absolut ingenting så är mitt rökande näst intill obetydligt nu mera!
Det är inte många bloss jag tar per dag men jag känner att jag inte kan släppa det helt ännu... Men får vara glad för det lilla! ;)

Nu har jag X antal ögon riktade mot mig, det är visst dax att gå ut en sväng!

Var snälla mot varandra!


Ältar en del kanske...

Publicerad 2013-02-15 19:48:09 i Allmänt,

Ja, jag kanske ältar lite ibland här i min blogg men det är ju lite så tankarna far!
Jag kom just ur en varm och härligt doftande dusch och jag kom att tänka på hur mycket jag uppskattar en skön dusch... Särskilt de dagar som jag kan tvätta håret utan att det känns som att armarna ska gå av i sina fästen.
Det är det enda sättet för mig att bli rakt igenom varm när jag fryser för när jag blir kall blir jag det ända ned i märgen och då spelar det ingen roll hur mycket jag paltar på mig.
Mina föräldrar ska göra sig av med sitt badkar... för mig en mycket underlig idé... själv hade jag jublat om jag hade haft ett badkar att krypa ned i och därför stod jag beslutsamt med en tumstock  deras badrum och mättekaret med stor förhoppning om att kunna trycka in det i vårt lilla, äckliga badrum som skulle bli väldigt mycket mindre äckligt om man fick bort den mögliga duschkabinen där ifrån.
Det finns få saker som är så avslappnande som att tappa upp ett varmt skumbad med diverse doftande oljor, lite skön musik får skvala fram ur högtalarna och något kallt att dricka på badkarskanten... värmeljus i små lyktor ej att förglömma och en bok där sidorna efter en kort stund buktar sig och vecklar sig under ångan från badet och fuktiga fingrar. Det är så nära meditation man kan komma!
Tyvärr tror jag inte att ett badkar av full storlek kommer plats i vårat minimala badrum... risken är att man skulle få blåmärken på knäna var gång man satt på toaletten men inte mig eot... bara jag får mitt badkar! Hm... kan i och för sig bli lite svårt att få plats med tvättmaskinen.... men ett BADKAR!
 
Just nu ligger jag i soffan och väntar på att min Micke ska komma hem!
Vi får ta igen lite tid och ta vara på den de få tillfällen som vi numera träffas...
Jag saknar min lilla Tilda också när de är iväg, hon är ju med honom på jobbet till hennes stora lycka då hon avgudar sin husse!
 
Jag önskar att jag hade den energi och ork som krävs att göra ett riktigt röj i hela huset!
Valpen fäller så mycket att mina annars svarta raggsockar är helt vita... och allt är kaos sedan jag inte kunnat hålla efter det sedan min influensaperiod... Influensaperiod, vilket löjligt ord men det var ju hur som helst en period av nästan tre veckor som jag låg med influensa och under den tiden skedde här inte mycket städning även om min vackra dotter tog hand om mig på ett högts exemplariskt vis på alla sätt och vis.
Det är kanske inte så viktigt att det är tipp topp hemma men det är ändå viktigt att man trivs och just nu känns det lite blaha... för mig är det viktigt att jag håller det på en jämn nivå hela tiden, en nivå som inte sträcker sig utöver mina gränser och kapasitet.
 
Jag har vänt och vridit på idén att flytta ned mitt och Mickes sovrum... men samtidigt gillar jag det luftiga rum som nu är vardagsrum/matsal... ivarje fall om vi hade lite mer enhetliga soffor. Då köket är så litet vet jag inte om bordet och stolarna ens får plats där... och om soffan och fåtöljerna får plats på ett bra sätt där bordet och stolarna idag står.
Det hade varit skönt att ha sin säng här nere då jag inte skulle känna mig så... utanför när jag är sängliggande, då skulle jag ändå vara med.
Men samtidigt skulle det också vara bökigt att klättra upp och ned för trapporna på natten till Sanna för att ta hennes blodglucos. Men det "sovrum" som vi idag har känns mer som en förvaring av något slag, inte alls mysigt och lugnande som ett sovrum bör vara. Jag saknar ett riktigt och mysigt sovrum...
 
Jag ska ta upp frågan med Micke och höra vad han tycker och säger om det...
 
Kärlek till Er alla!
Var rädda om Er och om varandra!

Alla hjärtans dag...

Publicerad 2013-02-14 22:40:00 i Allmänt,

Idag är det Alla hjärtans dag och här sitter jag i min ensamhet... njae, helt ensam är jag ju knappast då jag har alla mina svansbarn hos mig! ;)
Jag gick upp riktigt sent idag, jag somnade om otaliga gånger innan jag bestämde mig för att kliva upp!
Inte har det blivit någon ordning på maten idag heller och det är helt underbart!
Jag har småätit lite hela dagen... tonfisk, keso, grovt bröd... kaffe... godis, stekt ägg... kaffe... kaffe.

Micke kommer med förhoppning hem imorgon och vi får passa på att rå om varandra lite när vi är själva.

Idag ringde Tulltjänstemannen "A" från Stockholm till mig för att berätta lite hur planerna ser ut ang testet med "Valpen"...
Vad tulltjänstemännen från Gbg sa till mig var att detta test skulle ske i Gbg nu i Februari... men helt plötsligt kommer det istället att ske i slutet av April uppe i Sthlm då De som utbildar sig ang dessa tester ska kunna ta del av det hela samtidigt.
Jaha, det var väl inte riktigt grundtanken...

Inte nog med detta fick jag även reda på att OM De då skulle ta sig an Valpen så blir det först någon gång i Juni då De nyrekryterade tulltjänstemännen behöver sina hundar just då.
Detta var som sagt inte riktigt de uppgifter som jag fått till mig... men jag kan bara hoppas att allt går vägen och att lillkillen svävar igenom dessa tester samt provmånaden med glans då det kommer att bli svårt att plocka ut en avgift för honom som matchar de utlägg som jag i slutändan kommer att stå med för honom... men det är väl som vanligt antar jag.
Hur som helst så hoppas jag att det kommer att bli riktigt bra men skulle han inte klara av det så vet jag också att att jag ändå kommer att finna ett riktigt fint hem till honom.
 
 
Det som är tragiskt i denna historia är att med facit i hand kunde han lika gärna kommit till mig från start och sluppit mellanlanda i jourhem... men av praktiska skäl tar jag gärna inte in hanhundar men nu blev det som det blev och jag kommer att bli tvungen att ge honom en sk. p-spruta. 

Det är dock ytterligare en sak som är väldigt tragiskt och det är att det kommer att bli väldigt mycket hårdare att ge upp honom efter så lång tid... han har redan nu knutit an oerhört mycket till mig och till resten av flocken,,, lilla vännen.
Det är inte riktigt rättvist det där men det blir nog väldigt bra i slutändan hur som helst... självklart så SKA det bli riktigt bra! 

Inatt vaknade jag av att en kvinna satt vid min sida... jag vaknade inte av hennes närvaro utan mer av att en av småtjejerna tog ett skutt över mitt ansikte.
Kvinnan, strök mig över armen, log och försvann... jag ska försöka få kontakt med henne ikväll och fråga om hon vill ha hjälp med något speciellt eller om hon kanske bara ville bli "sedd"...
Hon var vacker och lite skör i sin uppenbarelse...
Det hör inte till vanligheten nu mera att jag vaknar av att en ande sitter vid min sida på detta vis då jag har blivit bättre på att "stänga av" och "sätta på"... Fast å andra sidan hjälper inte detta alltid då de helt plötsligt bara står/sitter/går där framför mig vare sig det är ute på promenaden eller inne hos mig eller någon annan.

Det fanns inget desperat eller sorgesamt hos denna kvinna som man många gånger kan uppfatta och möta hos andar utan snarare fanns där ett djupt lugn och ett ljus... Kanske skulle hon ge mig ett budskap och kanske fick jag det i sömnen bara att jag i vaket tillstånd inte kan förnimma mig detta... kanske kan jag möta upp henne i en meditation eller minnas om hon har sagt något till mig genom meditationen.

Hoppas att Ni alla har en riktigt fin Alla hjärtans dag/kväll vare sig Ni är ensamma eller delar den med Dem Ni älskar!

Var rädda om varandra!

Njutning...

Publicerad 2013-02-11 23:56:00 i Allmänt,

Det är ganska intressant hur olika vi uppskattar saker och ting när det kommer till njutning.
En del njuter av ett gott glas vin medan andra föredrar mörk choklad som frestar smaklökarna... Jag måste medge att just dessa två - rött vin och mörk choklad - passar ypperligt ihop.
 
Många njuter av ett ett rejält träningspass och att pressa sig till det yttersta, många stillar sin hunger genom att gå ut på krogen och kanske att få uppmärksamhet av sugande blickar och att dansa sig svettiga på ett skumt upplyst dansgolv medan andra njuter av att i stillhet läsa en bra bok och fantisera sig in i den världen...
Det är lite faccinerande hur olika vi är som människor och hur olika vi uppskattar saker och ting... För mig är det lite olika från dag till dag men vissa saker går ju alltid hem så klart! Som exempelvis mörk choklad som långsamt smälter på tungan! Men vissa Dagar kan jag längta efter en skvallertidning och en Chai latte på ett mysigt café för att dagen efter fnysa åt en så absurd idé...

Jag kan ofta finna mig fattig på upplevelser... nu begär jag inte saffariresor, dykupplevelser eller liknande utan lite vardagliga upplevelser.
Jag saknar bl.a vissa av mina vänner så innerligt och skulle så gärna bara vilja vara hos dem en kväll, sitta invirade i var sin filt med en Irish coffee... Äta något gott tillsammans, det behöver inte vara så invecklat men allt blir ändå svårare att planera då man aldrig vet hur man mår eller vad man förmår då det kan vara så lite som gör det hela helt omöjligt och därför blir mitt liv väldigt inrutat och lite boxartat. Det finns inte utrymme för så mycket spontanitet!
Spontanitet som annars är så härlig!

Som många andra i min situation är jag så glad över att jag har Facebook... som även på många vis kan vara en plåga... där kan jag hålla kontakten och konversera med mina vänner och hålla mig ajour med hur deras liv ser ut vare sig De bor i Sverige eller utomlands. På grund av detta är jag tacksam över Facebook samt över hur många man kan nå ut till och på det viset hjälpa folk vare sig det är en bortsprungen hund, en saknad person, en insamling, omplacering av djur osv.

Jag har träffat flera helt underbara människor genom gemensamma intressen och flera har kommit att bli mina absolut finaste vänner. När man träffat Dem har det känts som att man "har kommit hem" och som att man har väntat på Dem i en evighet samtidigt som det känns som att man alltid har känt varandra. Det är riktigt häftigt, lite som att bli kär!

Dessa personer har ofta väldigt stor förståelse samt värnar De högt om min hälsa och försöker inte att pracka på mig situationer jag inte mäktar med... snarare tvärs om så skyddar De mig mot mig själv när jag får ett infall att hjälpa till med något eller när jag är på väg att säga "Ja" till något istället för ett bestämt "Nej".
*Ler stort* Många gånger blir De mer upprörda över personer som klampar på och som utnyttjar mig medan jag många gånger bara viftar bort det. Men som Ni läst i andra inlägg så har även jag tröttnat på det nu också...
Många anser att jag är naiv och att det är något oerhört negativt...
Ni förstår idag ska man veta allt om allt och man får inte ifrågasätta något för då är man ju så förbannat korkad. Jag är av naturen nyfiken och därför frågar jag... ibland vet jag till och med svaret men jag vill höra vad personen ifråga anser om det hela. Om man är naiv/godtrogen/blåögd om man vill kunna lita på människor så *räcker upp handen högt upp i luften och viftar* SKYLDIG!!!
Då är man åter igen korkad, för snälla nån, man kan ju inte lita på någon!
Jag VÄLJER - för jag anser att det är ett val vi har - att tro det bästa om folk tills de bevisar motsatsen för mig och visst blir jag besviken väldigt många gånger men jag väljer ändå att tro det bästa om människor... Varför skulle jag tro det värsta om människor? Nej, så bitter orkar jag inte vara... vilket egentligen vore det mest naturliga då många människor har utnyttjat mig på ett eller annat vis.. Men ärligt talat, tycker Ni inte att det säger mer om Dem än om mig?
Ibland är jag dock nere i svackor då jag är bitter och besviken på hela den mänskliga rasen och önskar att jag kunde spy upp hårbollar stora som höbalar och kasta efter vissa personer...
Det brukar dock gå över ganska fort...
Men om någon har betett sig väldigt illa mot mig är det väldigt sällan som jag förlåter för då anser jag att De har visat vad De går för... sedan beror det självklart lite på vad det gäller då många saker och incidenter kan vara missförstånd. Men har en person varit väldigt nedlåtande och direkt elak mot mig så är det så personen i själ och hjärta är och då vill jag inte ha den i min eller i mina älskades närhet.

Jag kan ändå inte dölja vad jag känner för folk, mitt ansikte och mitt kroppspråk är som en öppen bok men det finns även De som är analfabeter när det kommer till kroppsspråk så De skulle inte märka det om man så sprutade långa, vassa istappar efter Dem.

Nu har jag njutit av lite underbar, riktigt mörk choklad... och nu skall jag ta en värmande dusch innan jag lägger mig och läser lite innan jag förhoppningsvis får besök av herr John Blund.

Må väl och var rädda om varandra!

Tack och lov för att jag har min fina dotter...

Publicerad 2013-02-10 18:25:00 i Allmänt,

Idag har vi haft en onyttig dag jag och min dotter och min kropp skriker efter riktigt mat just nu... men jag vågar inte resa mig upp pga att min kropp är helt matt.
Tidigare idag gjorde Sanna Amerikanska pannkakor och där efter gjorde hon sockerkaka till eftermiddagskaffet! Igår lagade hon Taco... Hon är så himla go denna tjej, vilken tur jag har!

Kroppen känns som om den vore av gummi och jag mår riktigt illa plus att yrseln även gör sig påmind så klart!
Det är lugnt och skönt här hemma hur som helst vilket underlättar men jag känner verkligen att jag skulle behöva ställa mig och laga middag men jag tror faktiskt inte att jag klarar av det just nu.

Det är så skönt att det är lov veckan som kommer, jag slipper att gå upp i ottan med Sanna för att hon ska till skolan utan kan ligga kvar tills kroppen orkar ta sig upp.
Jag längtar till sommarlovet, det är så skönt att ha Sanna hemma och vi slipper massor av måsten, det är verkligen underbart.

Idag tog jag fram saxen och klippte av ca 15 cm på mitt hår!
Vintern förvandlar mitt annars ganska mjuka hår till svinto!! Klyvna toppar, frissigt och hemskt! Jag fick nog och klippte av en bra bit på det och när lönen kommer ska jag införskaffa en riktigt bra inpackning eller göra som Erita skrev till mig, köpa ekologisk kokosnötsolja och använda som inpackning över natten... hon uppmuntrade också att slå in håret i gladpack men jag vet inte riktigt hur det ska hålla sig på mitt huvud så som jag vänder och vrider på mig under natten. Jag kommer väl att vakna av att alla hundar står och kalasar på mitt hår!

"Lilla" Alice ligger över Sanna i fåtöljen, hon ser väldigt nöjd ut medan "Pipen" står svartsjuk nedanför och vill upp han också... men då skulle Sanna mest troligt se ut som en av de är pannkakorna hon lagade tidigare! Han tror att han är minimal och att han kan spatsera omkring precis som han vill! Ja, gärna på mig och då jag har så ont i min kropp vill jag bara skrika... han är som en betongklump att putta undan det stora, lilla åbäket! Vi hade pusskalas mitt i natten, han tyckte att det var riktigt mysigt att kärleksnaffsa mina läppar... jag tyckte väl att det var så där trevligt att vakna till men kunde inte låta bli att le åt denna stora korv till hund. Han snor åt sig Mickes plats väldigt självklart när han inte är hemma, där ligger han och fiser så huset skakar och jag nästan kräks så han går verkligen in för rollen som karlakarl!

Han har givetvis funnit en bästis i Alices så som alla gör, hon är så fin och älsklig min lilla tjej! De leker så fint ihop och de kan även kärleksfullt ligga och pussa varandra... Lilly kan tycka att detta är lite tråkigt att ännu en individ kommer och snor åt sig hennes kompis då han är lite för hård att leka med för hennes tycke och smak... vilket jag absolut förstår då hon flyger som en vante av hans inte helt kontrollerade leklusta.

Åååå, jag försöker verkligen att samla kraft för att resa mig upp och fixa till lite mat men jag är så rädd att jag ska ramla ihop... det är så fruktansvärt obehagligt.
Det får bli ngt lätt... pasta, quornbitar och vitlökssås... Jag tror inte att det finns särskilt mycket annat att välja på i och för sig...
Jag kommer säkert att må lite bättre med lite mat i magen... jag hoppas det ivarje fall!

Var rädda om Er mina vänner!

Funderingar i natten...

Publicerad 2013-02-09 02:18:00 i Allmänt,

Ljus och kärlek till Er alla!
Ja-aa, till alla, för kanske kan det även låsa upp och tina De iskalla hjärtan som bor där ute... för vet Ni vad? Jag tänker inte gå ned på Er tafatta och meningslösa nivå! Så kärlek till Er ALLA! <3
För vad vore livet utan vänner, familj eller våra älskade djur?
Vad vore livet om vi inte älskade? Våra hjärtan skulle krympa ihop till svarta hål som tillslut skulle svälja oss och låta oss dö!
Varför göra livet kallare än vad det redan är? Attityden där ute är skrämmande låg emellanåt och frosten nyper var och varannan människas hud vare sig det är minusgrader eller högsommarvärme... det är tragiskt! Var vänliga och ha respekt för varandra! Man måste inte älska alla och man måste inte vara älskad av alla men det innebär inte att man inte ska agera som en medmänniska och ha respekt för varandra!
Har Du inget gott att säga så måste man inte säga något!
Det är skillnad på ärlighet och elakhet!
Le mot emot människor Du möter och ge Dem en komplimang, det värmer oerhört och stärker andra personers självförtroende! Många människor är väldigt snåla med att dela ut komplimanger och det där har jag funderat över... varför? Det kostar ingenting att säga; "Men vilka vackra ögon Du har!” ”Vilken fin tröja…” ”Vad duktig Du är på att…” eller liknande.
Jag har å andra sidan svårt att hålla inne med komplimanger och en del kanske uppfattar det som fjäsk eller dyl. men så fel De har i så fall!
Jag har bara förmågan att uppfatta det vackra… det finns ju så mycket fint och jag beundrar människor som hanterar ex ett hantverk eller liknande och då tycker jag att De personerna är värd att få höra det!
Jag tror att folk är rädda för att folk ska bli dem överlägsna eller liknande om De får för mycket komplimanger för det kan väl omöjligt vara så enkelt att det bara är jag och ”några” med mig som ser det sköna och vackra i människor och ting? Nej, självklart inte! Men vad är det då som gör att man inte berättar eller uttalar sin beundran högt om man tycker om något?
Är man rädd för att man rubbar någon slags balans sens emellan? I så fall är det ju bara skrattretande… Själv arbetar jag fortfarande med att hitta ett självförtroende och jag vet inte om jag någonsin kommer att finna det, kanske kommer jag alltid att känna mig som en stor elefant när jag stiger in i ett rum.
 

Men idag vet jag vissa saker som jag är förbannat bra på även om jag fortfarande lyssnar och tar in samt lär mig nya saker hela tiden då man aldrig någonsin kan bli fullärd. MEN när folk då trampar på mig eller försöker få mig att känna mig underlägsen och osäker, när De domderar och är nedlåtande… då börjar det att koka i mig. Men jag får se det positiva i det då jag under så lång tid har varit rädd för att bli arg att jag inte har funnit min ilska så kanske jag ska tacka dessa personer som har plockat fram den känslan hos mig. Saken är bara den att jag har en väldigt lång stubin… ja, tills helt nyss var den ändlös men jag vet ju hur mitt raseri har sett ut när jag var yngre och det var inte vackert… så jag är lite rädd för att folk bör flytta sig ganska långt bort från mig när det på allvar bryter ut för då kommer inget att kunna stå i min väg! Jag har låtit folk kliva både över och på mig under så länge och jag är förbannat jävla trött på det! Jag känner att jag har nått en gräns i mitt liv när jag totalt lackar ur på dessa människor som tagit för vana att se ner på alla som inte gör Dem till viljes eller som är på just det sätt som De önskar. Jag anser att man aldrig ska gå ned på samma låga nivå som dessa människor… det vet flera av mina vänner att jag vägrar. Många agerar hämndlystet och blir precis likadana som dessa patetiska varelser… tro mig det är inte värt det! What comes around goes around! Karma! De kommer att känna på vad det är tillslut… jag vet inte om det är en tröst men jag tror faktiskt ändå att det är det, just att man kan lämna över till högre makter.
Hur som helst så har jag bestämt mig för att sätta ned mina stilettklackar stenhårt från och med nu för det finns ingen anledning att låta dessa personer njuta av att såra och utnyttja andra människor/mig längre! De flesta av Er kommer säkert inte att märka av det då jag inte har för vana att umgås med personer som har det sinneslaget då det förpestar hela mig och min omgivning. Nej, med tiden har jag lärt mig att välja mina vänner med omsorg även om jag fortfarande blir väldigt besviken på människor som man trodde var var vackra och speciella när De sedan visade att De helt uppenbart inte var detta... utan ganska genomruttna och elaka.
Den senaste tiden har mycket känslor bubblat upp i mig då flera incidenter har hänt som har påverkat mig hårt. Visst jag är en känslig person som låter ord och beteenden komma åt mig och såra mig… Men ärligt talat så förstår jag mig verkligen inte på vissa människor! Hade det varit möjligt så hade min haka varit så ”tappad” att den skulle varit helt nedslipad vid det här laget. Hur är människor funtade?? Varför är det så svårt att bara vara sig själva från start? Varför låtsas vara något man inte är? Jag tycker att det är helt sinnessjukt och jag förstår varken tanken bakom eller hur De gör!

Så ALLA Ni där ute i denna kalla värld! Kärlek och ljus i mängder! Alla är vi värda att må så bra som vi bara kan! Var rädda om Er själva och om De Ni har runt omkring Er!
Och låt inte andra må dåligt bara för att Ni själva mår skit... glädj andra, jag lovar att Ni mår mycket bättre av det än att låta Er bitterhet ta över och förpesta Era liv.

Fattar absolut ingenting...

Publicerad 2013-02-07 21:46:04 i Allmänt,

Hur i självaste lägger man upp en egen header?
Finns det någon där ute i cyberrymden som på ett enkelt sätt kan förklara det för mig skulle jag bli riktigt tacksam...
Det blir ju väldigt mycket mer personligt att ha något rellaterar till mig och inte en mall som vem som helst kan ha...
Men jag fattar absolut ingenting och det är så frustrerande! :/
Pussen på Er!

Helt sjukt...

Publicerad 2013-02-07 18:12:00 i Allmänt,

Fy för den lede vad sjuk jag har varit de sista veckorna!
Jag såg ut som en sprucken babianröv under näsan på grund av allt snytande och hårt papper mot min känsliga hy...
Jag har till och med halucinerat... och snacka om sjukt!
Jag hade väldigt hög feber och låg med frossa under två täcken samtidigt som jag var väldigt stressad över att det skulle komma hem en jourhund samma dag... ångest!
Denna stress tillsammans med den höga febern framkallade Två stycken stora tuppar och en svart katt (inte Maja)... Dessa skulle dansa på ett speciellt sätt och de skulle vara precis synkade i sina rörelser och med sina yviga långa stjärtar!
Oj, Ni anar inte vilket jobb jag hade att hålla ordning på dem!

Tack och lov har man världens finaste dotter som hjälpte mig igenom den värsta perioden då min Micke var iväg och arbetade för jag kunde verkligen inte röra mig. Bara att resa mig för att gå på toaletten var så hemskt att jag drog på det in i det sista... lite mer detaljerat just för Er så behövdes det endast en gång om dagen då jag kallsvettades ut den lilla vätskan som jag fick i mig.
Jag höll näst intill på att skrämma ihjäl mig själv de gånger jag råkade se mig själv i spegeln... ärligt talat, jag kände inte igen det där bleka, svullna, rödflammiga ansikte och jag trodde att en gammal, äcklig kärring hade ockuperat badrummet...
Saken är ju den att jag titt som tätt träffar "folk" inne på min toalett men De brukar inte vara fullt så tydliga och absolut inte så ruggigt fula!
Jag har en stor rädsla när jag hamnar i skov likt detta... och det är att jag inte ska resa mig upp ur det.
Det har varit så förr och det gör mig gråtfärdig...

Vad jag längtar efter solen och värmen... våren!
Jag längtar så det värker efter ljumma grillkvällar, gassande, soliga dagar och jag ser fram emot att mina plantor ska växa till sig och bli riktigt fina denna sommaren!
Det ska bli så härligt att bara sitta ute och njuta under en blå himmel... dvs om vi får en sommar i år och att det inte blir likt förra året när jag inte en enda gång var iväg och badade... för DET hör sommaren till, att åka till sjön och bada. Ett enkelt och mysigt nöje tillsammans med barnen och hundarna!

Jag har stora planer inför våren/sommaren... dvs de är stora för mig!
Jag ska utöka inhägnaden vilket kommer att resultera i en dubbelt så stor trädgård. Jag vill plantera rödbetor, potatis och majs! Spaljeer skall sättas upp och över dem skall älskade, vackra Klematis klättra! Jag vill göra mig en liten fika/drink/solplats med solstolar och ett litet bord invid en av spaljeerna.
Det ska bli så skönt att slippa alla tunga kläder som skaver och gör ont... Man kan tassa ut med bara fötter och känna daggen mellan tårna... har man otur kan man råka trampa i någon present från svansbarnen och då är det mer än dagg som sipprar upp mellan tårna... inte lika trevligt alls.

En prioritet är att få lagat den förbannade gräsklipparen... för jag vill inte vada omkring i gräs inne på min egen tomt, jag vill också ha så där vackert nedklippt gräs som "alla" andra plus att det då också är lättare att se de där små presenterna som svansbarnen lämnar efter sig.

Just nu ligger jag och suktar efter Choklad... jag är så sugen på en stor guldnougat, det skulle berika mitt liv väldigt mycket just nu! Detta är nackdelen med att bo på landet!! Hade jag bott i en tråkig lägenhet nere i Fristad hade jag inte haft långt till affären och alla läckerheter! Det är hemskt när man blir så här sugen det är tortyr... en lång och utdragen tortyr! Å andra sidan gynnar ju inte all den choklad - som jag skulle ätit med affären runt hörnet - min beachbody 2013. Nä-ää, jag tycker faktiskt att det är jobbigt att fläka ut mig bland fullt av folk sedan jag började svälla ut. Det var många provrum som ångade av uppgivenhet och med ett tårfyllt golv som jag lämnade bakom mig förra året...

Men det är fortfarande en kall och mörk vinter även om ljuset är på intågande så lär det fortfarande ta ett bra tag innan jag ligger i en solstol ute i trädgården och luktar på blommorna...
Min mjuka sköna soffa som jag hade på alltanen förra året är tyvärr bara att slänga då den är liiite fuktskadad vid det här laget. Jag hoppas att vi ska finna en riktigt stor, härlig soffa till vardagsrummet och ställa ut den vi nu har där på altanen för det var så härligt att ligga där och läsa då man även om det regnade kunde ligga där och mysa.

Var rädda om varandra!


Om

Min profilbild

Marina

En blogg om mig och min familjs liv, våra och andras djur. Träning av djur och deras ägare, diabetes, andlighet mm, mm

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela