jagochalladomandra

Kallt!

Publicerad 2010-09-30 07:56:52 i Allmänt,

Frosten ligger gnistrande kall över ett tyst Nabben...
Vedspisen sprakar trivsamt och ger en underbar värme, en värme som når hela vägen in i kroppen.
Träden ståtar i sin vackra höstskrud och solen sträcker sina strålar upp mot den bleka horisonten för att hälsa gryningen.

Luften är hög, frisk och klar och en dimma omger korna ute i hagarna när de andas ut sina varma andedräkter i den kyliga morgonluften.

Fåglarna kalasar på de överblivna bär som envist klamrar sig fast på de annars nakna vinbärsbuskarna.
Flyktigt och lätt lyfter de av en kos råmande för att göra en gir mot himlen och återkomma.
Korna vandrar försiktigt över den ytkalla jorden, lite sömnigt idisslar de på det frostnupna gräset medan de nyfiket och lite förväntansfullt sneglar in mot trädgården.

Det är så vackert ute att det gör fysiskt ont!

Men jag sitter i tankar och de vandrar till dem som inte har tak över huvudet och som oförbarmat slås ned över den kyla som nu brett ut sig över landet.
Jag kan endast föreställa mig deras ångest inför den än kallare årstid som snart tar plats.
Ett evigt vandrande för att hålla värmen dagstid samtidigt som de konstant måste ha en plan för kvällen och natten.

Det är svårt att förstå men även i Sverige lever det människor utan hem... utan någonstans att ta vägen när mörkret faller på.
Som bär hela sitt liv i en påse...
Trötta, frusna och hungriga i ett kallt samhälle där de inte verkar höra hemma... där de inte blir insläppta.
För i det samhälle som skapas nu finns det inte plats för sjuka eller för någon som av olika skäl inte kan ta för sig...

Vi lever i en kyla så stark och fylld av egoism att man knappt vågar dra till sig andan...

Endast de starka överlever!

Här finns inte plats för de svaga!

Ta hand om dig själv och skit i andra!

Mitt barn och andras ungar...

Jag fryser... inte ens vedspisens munstra knastrande kan värma den kyla som tränger sig på...
Det är ett kallt Sverige vi lever i och kallare lär det bli.
Det räcker inte med att man som sjuk redan känner sig ofullkomlig och värdelös... nu skall även den enda trygghet man har ryckas undan för att alla ska dra sitt strå till stacken... stacken som i detta fall är staten.
Ingen får åka "snålskjuts", trampa gärna på de som redan ligger!
Sug musten ur dem, de bidrar ändå inte till något i den fullkomligas värld.

Livet som var orättvist blir en omöjlighet att leva i...

Fåglarna flyger obekumrat omkring utanför fönstret, omedvetna om vinterns antågande...
Kornellen flammar likt eld med sitt röda bladverk!

När slutade vi ta hand om de våra?
När blev det så mycket viktigare att endast ta hand om sig själv och se till att de som redan har mycket skall få så mycket mer...
Blunda, skygglappar på... det man inte ser har man inte ont utav...

Klyftorna kommer att bredda sig... det kommer att gapa avgrundsdjupa hål mellan de olika klyftorna...

Vi lever i en demokrati och folket har talat!
Mer åt dem som redan har!!!
...och skit i resten de faller bort naturligt i sista änden ändå.

Kommentarer (0)

För att det händer bara mig...

Publicerad 2010-09-26 14:55:38 i Allmänt,

Jag satt och läste en "GAMMAL" kompis kåserier och kände igen mig något våldsamt i delar av vad hon skrev.

Mina tankar gled då kvickt iväg till en episod förra vintern...
Vi var på GOTHIA-cup med innebandyn och hade precis anlänt.
Vi var samlade i sovsalen och alla var i full gång med att blåsa upp och vika upp sina olika slags sängar.
Själv hade jag med mig en så kallad tältsäng och hoppades därför att slippa det scenario som jag upplevt året innan då jag fick blåsa upp madrassen fem gånger per natt...
Det var tyvärr inte bara jag som inte fick sova pga det...

Jag viker upp min säng varpå en MUS flyger ut från en helt sargad madrass!
Tillsammans med molekylstora skumgummibitar flyger den genom luften i ett rum med tjugo tonårstjejer!

Tror ni mig om jag berättar att hysterin blev allt annat än mild?
Stackars lilla mus!

Efter en jakt med en hel hope skrikandes tonårstjejer runt om mig fick jag faktiskt tag på den lille fripassageraren.
Den lille gynnaren var totalt skräckslagen och jag var tvungen att släppa ut den i ett vintervitt Göteborg!

Carina som är ledare tillsammans med mig i Innerbandyn tittade på mig lite medlidsamt - efter att hon strängt förmanat mig om att tvätta händerna riktigt noga - och sa; "Det är typiskt att detta händer just dig..."

Eh...ja, det känns faktiskt så...
Hur gärna jag än försöker att uppträda lite vuxet och värdigt så händer det alltid något som raserar den bilden ganska omgående.
Jag vet inte vad det är som gör att jag alltid råkar ut för än det ena och andra... när ingen annan gör det!
Jag har tappat ansiktet fler gånger än de flesta...

Den veckan fick jag ligga på en ihoptejpad madrass som fullkomligt pyste ut madrassmaterial så fort man rörde sig.
"sorry, självklart är det jag som sopar..."
"Eh, ja musen är borta nu, jag lovar..."
"Det kanske är lite mus-slem på tussarna men det är inget farligt... lovar!"

Japp, jag är från landet!
Jag bär med mig möss, grepar och annat som kan komma till användning i mina håliga fickor...

Kanske skulle byta namn till Marina Hillbilly istället för Billhage???

Kommentarer (1)

Healing mm

Publicerad 2010-09-23 21:25:41 i Allmänt,

Jag har under en tid healat människor och djur och funnit ut att det även fungerar på väldigt stora avstånd.
Detta är väldigt intressant tycker jag - hur vår energi och tanke kan föras samman och färdas så långt för att sedan göra så gott!

Igår kväll provade jag något för mig väldigt nytt.
En av mina finaste väninnor har haft stort problem med sömnen under en längre tid...
det är jobbigt när kroppen och sinnet aldrig får vila även om hon har fått mycket gjort i hemmet om nätterna. *ler*

Hennes man har under ett tag haft oerhörda smärtor pga Ischias och jag har på grund av brist på ork endast gjort små-healingar på distans och där igenom inte nått fram för att min energi och koncentration har varit en bristvara.

Men som sagt igår satte jag mig och utförde en riktig healningsrit för dem båda.
Jag har aldrig arbetat med sömnlöshet förr och jag kände att det skulle bli väldigt spännande.
Då min väninna är väldigt öppen var det lätt att komma i kontakt med henne och jag kände omgående att jag skulle lyckas.

Jag kände även omgående att jag fann min koncentration och jag kunde se och känna hur energin fullkomligt flödade fram genom och ur mig.

Inatt fick min fina väninna sova och hennes man/min goa vän kände för första gången att han var på bättringsväg och han lät äntligen lite piggare och gladare igen!
Som den goa och glada skit han är!!

Det är en sån lycka när man känner att man kan hjälpa någon och få dem att känna sig mer till freds och att må bättre, man blir fullkomligt varm i hjärtat.

Att bli kallad för någons personliga ängel är aldrig fel det heller, en uppskattning man aldrig kan ta miste på.

Ibland tvivlar jag på min egen förmåga och det är tillfällen likt detta som gör att man hittar tillbaka till sin energi igen.
Jag har igentligen aldrig misslyckats med någon healing än så länge som jag inte slarvat men då jag allt som ofta själv är så fruktansvärt trött har jag svårt att faktiskt hålla mig vaken.

Vad som har gjort mig så ledsen är att en del djur som jag har healat och fått bort alla symptom på inte har hållt sig friska där efter...
Det är precis som att man bara har fått lov att köpa sig lite extra tid, tid att landa i tanken på att ens älskade vän kanske inte har så lång tid kvar.
Symptomen har bla flyttat på sig och dykt upp på andra organ.

Kanske är det även så att de som har riktigt svåra symptom måste underhållas oftare och mer regelbundet än vad jag har gjort?
Och kanske är det faktiskt så att deras tid var till fullo och att det inte var meningen att de skulle stanna längre hos oss?

Jag försöker sätta mig då och då och föra ritual över de jag känner behöver min energi... men ibland verkar det inte räcka till... jag önskar jag hade mer ork och tid, tid och kraft att fördela till alla som så väl behöver det.

Hur som helst blir jag alltid lika faccinerad över att vi äger en sån ofantligt stor kraft att verka för något gott.
För vi alla mår ju så mycket bättre när vi kan glädja och göra gott för någon annan!

Det är ju därför som jag bla. arbetar ideellt med omplacering o.dyl. för hundar... det är glädjande att kunna hjälpa djur och människor, det gör gott i både kropp och själ.

Jag skulle aldrig kunna arbeta med andra människors och djurs olycka för egen profit, jag vill inte tjäna pengar på det viset.
Det finns saker och ting som ger så mycket mer än pengar - hur dåligt ställt jag än må ha...

Jag tar heller inget för min healing då jag anser att jag har fått den styrkan och gåvan för att just kunna hjälpa folk och jag tycker inte att det ska kosta något för att man ska kunna må bra och bli frisk.
Allt ska inte handla om pengar, vilket vårt samhälle tyvärr så ofta är uppbyggt kring!

Ta riktigt väl hand om varandra där ute!!
//Marina