Författaren berättar
Jag har under många år fått förfrågan av olika människor om jag inte funderat på att skriva en bok om mina erfarenheter och den kunskap och de träningssätt som jag använder mig utav.
Det är självklart smickrande när andra tar till sig och använder sig av de mettoder som jag själv genom åren har anammat och gjort till mitt eget.
Vad mina mettoder i grund och botten härleder ifrån är rätt och slätt en förståelse till varje individ och att man lyssnar till och ser var individs olika resurser och behov.
Jag använder mig av ett mjukt och kärleksfullt handlag då jag anser att man endast där igenom dels visar respekt samt att man på inget annat vis kan förtjäna någon respekt tillbaka.
Tillsammans med mina djur bildar jag ett team och en familj.
De lyder mig för att de vill och för att jag förtjänar det – inte för att de inte vågar annat. Jag skulle aldrig kräva mer av någon än vad de klarar av att ge... jag vill inte hyvla bort personligheten och skapa en robot, jag önskar en fri vilja och ett eget tänkande hos mina djur men att vi tillsammans förvaltar valet om hur vi ska gå vidare i olika situationer.
Man kan inte bygga ett förhållande på rädsla, man bygger det på tillit.
I denna bok kan ni ta del av mitt liv och några av de upplevelser som jag har haft genom åren som hundägare men även intryck och situationer som jag haft när jag under många år har tagit hand om och omplacerat hundar.
Jag hoppas ni kan läsa denna bok med värme och att ni kan se mina mettoder som ett verktyg i rätt riktning för er och era djur.
I denna bok kommer jag att ta upp frågor man bör ställa till sig själv innan man hals över huvud skaffar sig en hund fram tills dess att vi måste göra det slutgiltliga valet åt vår vän...
Många kommer att läsa boken och tänka; ”Jaha, det inlärningssättet kanske passar andra hundar men inte min...” men då jag har arbetat, tränat och utvärderat så ofantligt många olika individer, raser och temperament kan jag till 100% säja att dessa tillvägagångssätt passar ALLA hundar, vare sig de är modiga, rädda, stora, små, bitska mm, mm. Det är väldigt få hundar som föds ”elaka” eller som är det av naturen – de har på något vis påverkats av den mänskliga faktorn om det så ligger i aveln eller vårat sätt att handskas med dem. Människor är väldigt duktiga på att rasera istället för att bygga upp plus att vi älskar att dominera, att ta genvägar och allt som spar oss tid istället för att se vad vi åstadkommer genom just de val vi tar och vad de till slut resulterar i. Vi skyddar hellre oss själva än de individer vi valt att ta oss an... Ni kommer att förstå vad jag menar senare i boken.
Jag hoppas att ni får en givande läsning!
Marina Billhage
Kapitel.
1. Att tänka på innan man skaffar hund
2. Planering
3. Valp eller vuxen hund?
4. Välkommen hem!
5. Tid!
6. Sunt förnuft!
7. Stöd
8. Valptid
9. Aktivering
10. Jag förkastar alla genvägar!
11. Kurser eller inte?
12. Inlärning och avvänjning
13. Socialträning
14. Passivitetsträning
15. Miljöträning
16. Lek och motion
17. Hundspråk
18. Felbeteenden? Instinkt?
19. Vänner
20. Semester
21. Faror i naturen
22. Recept
23. Träning och lekar
24. Respekt! Vad betyder det?
25. Tålamod
26. Kärlek
27. Förtroende
28. Tonårstid
29. Vuxen hund
30. Senior
31. Vårt slutgiltliga ansvar...
1. Att tänka på innan man skaffar hund
Jag har arbetat med att omhänderta och att omplacera hundar i många år och har många gånger sett bristen på planering och eftertänksamhet innan man skaffar sig en hund.
Många hundar hamnar därför i omplaceringskarusellen för att aldrig landa trygg, accepterad och sedd...
Vi måste ha i åtanke att det är levande väsen vi har med att göra, individer med känslor och som många gånger är så otroligt mycket klokare och mer inkännande än vad vi kan ta till oss.
Något som är oerhört viktigt är att det är ett gemensamt beslut i familjen och att alla är beredda och ser fram emot den nya familjemedlemmen. Man bör även gemensamt komma fram till en ras som passar hela familjen och som i varje fall de vuxna kan hantera i alla situationer. Hunden är ALLTID de vuxnas ansvar, man kan ALDRIG lägga ett livs ansvar i ett barns händer.
Det är även viktigt att man är överens om de olika regler som man bör ha kring den nya medlemmen och att man alltid är konsekvent i de reglerna tillsammans villket självklart ger en större grundtrygghet för alla inklusive hunden.
Själv har vi inte många regler hemma till våra djur då vi älskar att ha dem nära och anser att de är lika stor del av familjen som någon annan men visst finns de där ändå, oskrivna tysta regler som följs av oss alla.
Något som jag är hård med är dock att inga barn får lyfta eller bära någon av hundarna, de får inte gå ut ensamma på promenad med dem och de får heller inte träna dem.
Varför barnen inte får gå ut och gå själva med någon av hundarna har inte med deras fysik att göra då vi även har väldigt små hundar, det har snarae med både barnens och hundarnas trygghet att göra. Tyvärr kan man inte lita på att människor som de kan tänkas träffa ahar hanterat sina hundar på bästa sätt och att de på grund av den anledningen är osäkra och till synes agressiva. De kan även bli attackerade av han/tik-hundsagressiva hundar och har då inte samma chans eller förmåga att värja sig själv eller hunden för ett angrepp.
Barnen får inte lyfta hundarna då de lätt av olika anledningar kan sprattla till och helt sonika falla ur famnen. För ex. Min Chihuahua skulle detta få förödande konsekvenser.
Många barn – och tyvärr vuxna – tycker om att bestämma över djur och blir gärna i sitt sätt och lek väldigt dominerande då djuren uppfattas som svagare.
Det är lätt att saker och ting går överstyr plus att djuren ofta kan bli osäkra inför ett barn som leker på det viset. Annars anser jag att djur och barn är en jättefin kombination med föräldrar som även inser ett djurs värde.
Vad många inte tänker på och man kanske ogärna tar sina tankar dit är om man på det ena eller andra sättet – om man lever i tvåsamhet – blir lämnad ensam med hunden och hur man löser en sådan situation... dvs om man skiljer sig, separerar eller om ens respektive i värsta fall skulle bli riktigt sjuk eller dö. Skulle man klara av en hund ensam? Hur skulle man i så fall gå till väga? Villka kan tänkas ställa upp? Osv
Att man tar hand om sina barn ser vi som en självklarhet men många gånger har vi inte tänkt igenom hur situationen skulle bli för våra djur, vi tar lättare på deras väl och ve.
Självklart behöver er hund ett namn och div saker så som matskålar, en eller flera mjuka liggplatser, leksaker mm men det är något man kan köpa allt eftersom. Till en början går det bra med en skålar man har hemma och ett skönt täcke att ligga på. Det som är viktigast är att man har varit i en bra djuraffär och valt ut ett riktigt bra foder, en bekväm promenadsele + koppel och att man är påläst ang en hunds olika perioder i livet samt att man har införskaffat sig en klotång så att man lär hunden kloklippning och att man avdramatiserar det så fort som möjligt.
Om man aldrig har klippt klor förr bör man även lära sig detta då man måste vara försiktig så att man inte klipper för djupt ned i pulpan.
Man bör vara påläst ang skötsel av ett djur i största allmänhet men även just rastypiska skötselråd och problem som kan tänkas uppstå.
Vi har något som heter; 6-timmarslag i Sverige, dvs att vi inte får lämna våra hundar i mer än högst sex timmar ensamma.
Själv anser jag att sex timmar är på tok för lång tid om detta gäller fem dagar/vecka eller mer. Även om din hund kan lära sig att hålla sig den tiden så lär den inte trivas med att ligga hemma helt själv så långa timmar. En hund är ett flockdjur och saknar dig. Den kan lätt bli rastlös och börja hitta på saker som du inte tycker är så roligt att komma hem till även om hunden ifråga anser att den varit väldigt påhittig och duktig! Det som kanske börjar som en påhittig lek och syssla kan lätt bli ett stressrelaterat och destruktivt beteende – tyvärr blir det ofta även en ond cirkel då många ägare blir arga över sin hunds beteende fast det igentligen är de som i grund och botten har bidragit till det.
En annan intressant betraktelse som man kan göra är att hunden istället blir lat och trött, den tappar så att säja lite av sin livsgnista och tycker att livet lika väl kan sovas bort. Ofta har jag hört; ”Ludde tar ingen skada av att vara ensam hemma när vi arbetar, han/hon bara sover...” Att Ludde överlag har kommit att bli en lat och ointresserad hund tycker ägaren oftas bara är bekvämt då han inte kräver så mycket.
Om man har tänkt att ens hund ska ligga hemma hela dagarna ensam anser jag att man kanske inte har så stort intresse av sin hund trots allt.
Idag finns det många fina hunddagis som man kan hysa in sina hundar på, gör förfrågningar och studiebesök för att se villket som skulle passa er bäst. Alla hundar passar dock inte på instutioner som hunddagis då mångas miljöer likt det kan bli lite stressande och uppviglade men då kan man innnan man skaffar hund försöka finna en riktigt bra dagmatte/husse.
Fortsättning kommer i sinom tid! ;))
Ta hand om er!
Marina
