jagochalladomandra

Fast än att Du inte ens var i närheten av mig så ställde Du till det för mig ändå!

Igår väntade vi på Dig och ven i natt förväntade vi Din ankomst... men Du uteblev!

Upp i morses och efter promenaden gjorde jag mig i ordning vilket inte var helt lätt då håret valt att ha en dålig dag och skapat sig själv ett par nya virvlar!

Det är inte ofta jag har strumpbyxor på mig men i det och skjortklänning spatserade jag ut till perrongen för att invänta mitt tåg!

Regnet tillsammans med hagel var nog så effektfullt och tillsammans med starka vindpustar från Simone var sikten i stort sett noll under tio minuter. 

Klockan passerade tiden för när tåget skulle varit där och jag fick moloket bege mig hem igen...

Jag loggade in på Västtrafik och där stod det tydligt med stor röd text att alla tåg var inställda fram till klockan 12.00... 

Så mitt möte fick än en gång flyttas fram vilket är riktigt frustrerande!

 

Saken är den att detta tog så oerhört mycket energi att denna dag helt blev raserad och förstörd... 

Så Du uppnådde Ditt mål Simone men inte riktigt så som jag trodde att Du skulle... men jag måste säga att jag är väldigt glad över att naturen mår bra och att Du inte likt Pehr och Gudrun gick in för att skövla.

 

Det känns lite som att titta genom ett urdrucket mjölkglas... 

 

Emmy är inte rolig... hon löpte klart veckan innan Midsommar och nu löper fröken igen... och hon lär få igång resten av gänget.

Hade det varit riktigt skulle hon inte löpt förrän vid Jul... visseligen vore det väl skönt att slippa en Jul utan löptikar, det kan jag inte förneka.

 

 

En komplimang, ett leende, en kram... det lilla kan förändra livet för någon.

 

 

Namaste

 

 

 

 

 Idag mår jag lite bättre även om det hänger något tungt över kropp och huvud fortfarande så mår jag mycket bättre än vad jag gjorde igår.

Idag har jag och min Micke suttit och päst i soffan och bara existerat!

 

Altanen växer sakta men säkert fram under min Mickes händer, det kommer att bli sjukt bra när det blir klart!

Vi är fortfarande på jakt efter en altandörr så om Ni vet någon som säljer någon billigt eller helst skänker bort en så snälla hojta!

Regnet smattrar som musik mot rutorna och bidrar till den maximala mysfaktorn, mörkret famlar där utanför och här inne är det varmt och skönt och ett stort lugn.

 

 

Det är storm här i västra Sverige idag... tågtrafiken är inställd fram till klockan 24 så jag hoppas innerligt att det går som vanligt imorgon igen.

Regnet piskar i vinden och man blir våt in på bara kroppen så fort man kör ut huvudet genom dörren.

 

Jag sitter och väntar på att min andra hälft ska dyka upp så att jag kan åka och hämta upp ett paket på posten som jag är mäkta nyfiken på!

Kanske är där någonting som jag kan ha på mig imorgon....

Jag vet inte riktigt vad jag har att förvänta mig så jag håller nere min entusiasm på ett neutralt plan men hur som helst vill jag se bra ut så klart.

Nej, jag tänker inte berätta vad det gäller, inte förrän jag vet mer själv!

 

Det känns rått även här inne idag, jag sitter påpälsad i mina myskläder, en kofta och självklart mina härliga, varma tofflor så att jag håller mig varm men det är svårt att hålla uppe värmen när vind och fukt illvilligt letar sig in genom varje springa i huset.

 

SMHI har utfärdat en stormvarning klass 2 ( på västtrafiks sida står det klass 3 ) och varnar folk för att gå ut... inte lätt att förhålla sig till när man har hundar. Hon heter visst Simone... ja, stormen alltså! Så Simone kommer att dra och slita i vår natur och knacka på våra fönster inatt!

 

 

Ta hand om varandra på bästa sätt och berätta för varandra att Ni älskar varandra, De orden är så starka och betyder så innerligt mycket att få höra. Likt sammet för hjärta och själ som stärker och när!

 

 

Namaste!

 

 

 

 

Efter tidigare blogginlägg somnade jag ett tag i soffan och vaknade av att min vän stod med åtta skällande hundar framför sig och med tre paket i famnen till mig... så rart och väldigt omtänksamt!

 

Två hundar hade han med sig också var av den ena lilla killen öser runt som en galning med mina tikar just nu!

Jim, som vår vän heter hjälper min Micke ute på altanen som vi förbättrar lite och där håller även vackra Dino ett öga på Dem. Dino är en stor, vacker Rottiskille och i vanliga fall när jag har varit uppe hos Jim så brukar hans tik Ella lägga beslag på mig och Dino brukar inte få så stora chanser till att komma fram och hälsa och det tog han igen här idag men pussar och kärleksnagg!

Det är svårt att förstå hur människor vid blotta åsynen av en Rottis kan dra sig baklänges och fly fältet... Rottisar är ju som små nallebjörnar med sina korta, trubbiga, goa nosar som man inte kan låta bli att pussa på! 

Men som jag i tidigare inlägg har skrivit om så är det ju en av de raser som har varit av intresse för mindre trevliga kretsar av människor. Personer som har ett behov av att dominera en annan varelse och att genom denna hävda sig mot andra människor... jag släpper det ämnet, dels för att jag skrivit om det ett antal gånger men också för att jag inte orkar skriva om det då det tar mycket kraft och fokus som jag inte har just nu.

 

Bredvid mig på bordet står ett glas rosé näst intill orört och invid det glaset en flaska cider som även det min vän hade med sig som överraskning. Vad som där emot ligger tomt på bordet är en Jellybeanpåse... kanske inte så underligt att jag mår lite illa!

 

 

Nu är hösten på allvar här... den där lite tråkiga hösten, inte den som jag faktiskt tycker väldigt mycket om utan den som innebär en sumpig, blöt och geggig trädgård med tillika smutsiga hundar på det. Jag blir så irriterad då det inte spelar någon roll hur mycket jag städar så ser det ut som ett stampat jordgolv här hemma ändå. 

 

Mina små änglar, för visst är de jordens vackra änglar som har kommit med den renaste av kärlek till oss! Vilken ynnest och lycka att så många av dem hamnade hos mig... kanske kände de att det var just det jag behövde, deras kärlek. 

 

På min mage ligger Lizzy, hennes lilla panna ligger slät under den lena pälsen, ögonen vilsamt slutna, hennes andetag är mjuka, lugnande! Hennes lilla kropp ligger så tätt intill och helt naturligt hos mig.Zappa har sträckt ut sig utmed mina ben och visar hela sin fläckiga, sammetsmjuka mage som även en höjer och sänker sig i kroppens egen vilande takt. Vi vaden vilar Aicha och tätt intill hennes huvud och min fot ligger Foxy. Aichas, av åldern, lite vitspräckliga ansikte ser så behagligt avslappnat ut och Foxy är helt bedårande i sin lilla t-shirt med rosor och dödskallar som motiv mot en svart bakgrund.

 

Micke och Jim verkar jobba på bra, klockan är redan 23.40 och det verkar som att De fortfarande sysselsätter sig där ute.

 

Älska varandra!

Var rädda om varandra och vårda varandra!

 

 

Försöker hålla uppe mina ögon... det går inget vidare, det är ganska tungt idag.

Mår så illa och är helt matt i mina lemmar samtidigt som en syra driver sig fram genom mina artärer.

 

Vi ska få besök, visst det är en gammal vän men jag vill ändå orka vara med och vara trevlig... jag har till och med tagit på mig en bh *ler* och sminkat mig men sminket hänger redan utsmetat över hela ansiktet då mina ögon rinner konstant.

Fingrarna orkar knappast dra sig fram över tangentbordet och käkarna ligger spända över mina ömma tänder.

 

Ni har helt rätt, idag är ingen rolig dag alls och jag förstår inte varför jag beklagar mig för mina stackars bloggläsare... jag vet inte om det är rättvist.

 

 

Mitt meditationsträd har tappat alla sina vackra löv, vinden och regnet fick dem att släppa från sina fästen för att lämna grenarna kala, mörka och regnvåta. De sträcker sig mot en mjölkvit himmel, lite rörande, lite ensamma men bundna till en och samma stam som med stadiga, rötter bär upp dem i sin helhet.

Regndropparna ligger klistrade mot fönsterrutorna likt tårar... jag känner mig sorgsen och jag är så trött.

 

Jag kapitulerar... stänger ned datorn, mig själv och kurar ihop mig.

 

 

Namaste

 

Marina

Musik kan verkligen vara helande, glädjande och lugnande... man kan faktiskt innefatta alla sina känslor i musik beroende på vad man attraheras av och vad för slags musik man väljer att lyssna på och vilka minnen som triggas igång.

 

Men så fann jag trots allt en buss!

Ni som känner mig väl vet att jag får en fruktansvärd ångest av att åka buss och den väntade inte på sig, illamåendet och krypningarna startade nästan omedelbart och jag ville bara krypa ur skinnet...
"Jag måste stå ut! Andas!! Andas fyrkant... nej, det är jag inte bra på..."

Gråtfärdig letade jag fram mina hörlurar och pluggade in dem i min telefon och knappade fram ett av mina absoluta favoritband Billy talent.

Full volym och efter några minuter mådde jag mycket bättre där jag satt i min egen värld och ivarje fall slapp höra alla hostningar och snörvlingar, prat och bussens summande...
Snart satt jag och diggade, stampade takten och fick hela tiden påminna mig om att inte sjunga högt... vilket troligtvis hände ett par gånger.

 

 

 

 

När jag fortfarande sjöng kunde jag hämta en oerhörd kraft och styrka i den och känna den stora glädjen i att glädja och beröra andra människor med min röst, ge Dem ngt unikt som bara jag kan ge Dem, en bit av mig själv en viktig dag som ett ex. bröllop eller begravning...
Under alla de år som jag har gått i terapi har jag använt musiken som ett skydd mot omvärlden för att orka ta mig förbi alla hinder fram till terapin, våga sätta mig ensam på ett tåg, buss, café eller att bara gå genom stan.

Och se! Jag lyckades även om jag fortfarande har några hinder att ta mig förbi så är jag så väldigt mycket starkare idag även om jag successivt blivit sämre i mina sjukdomar så sträcker min själ sig uppåt och ut i glädje.

Alla är tyvärr inte det, många utnyttjar och spelar på andras vänlighet och far med osanning för att smutsa ned andra människor...
Jag vet inte men antar att det många gånger handlar om ren och skär avundsjuka och andra gånger kanske av ren och skär elakhet!

 

 

Namaste

 

 

 

 

 

Sammansättningsvis kan jag berätta att denna dryck inte alls fungerade på mig men det har också sina orsaker.

Inga energidrycker har hittills funkat på mig och detta på grund av att jag lider av sjukdomen MEcfs.

Jag hoppas ju varje gång att det ska vara en "underdryck" men jag kanske borde lära mig att det inte spelar någon som helst roll vad jag petar i mig.

 

Tyvärr så har det en bismak som jag tycker att alla sådana här vitamin eller energidrycker har, jag vet inte vad det beror på men jag har lite svårt för det.
Vad som är tråkigt är att den har sötningsmedel i sig, personligen hade jag önskat att det hade varit Stevia i istället, Stevia är naturligt och inte onyttigt på något vis, jag gillar inte att peta i mig fullt med artificiella medel i onödan.

 

Min sambo märktes det ingen skillnad på och han skulle behövt en kick då han är väldigt trött och sliten.
Han brukar dricka andra energidrycker men jag tror inte att de gör någon skillnad heller...

 

Det fanns De som tyckte att ReCharge var bra men som föredrog ett annat märke på marknaden och det fanns De som tyckte att ReCharge var riktigt bra uppiggande och som blev glatt överraskade oh som absolut kommer att köpa detta fram över... jag önskar att något fick den effekten på mig. 

 

 

Ibland är det väldigt jobbigt att vara så känslosam som jag är... men ibland är det även en tillgång, en tillgång att kunna känna med andra och vara ödmjuk inför Deras känslor... även om det faktiskt är ganska jobbigt att känna av andra människor på det viset.

 

Jag anser dock att när man arbetar ideellt med det som jag gör måste man ha den kärleken och insikten i andra människor lika väl som vad man har till djuren.
Många blir luttrade efter ett tag och väldigt kalla och dömande och det är verkligen inte okej!

Det finns en historia bakom varje individ vare sig det är människor eller djur och ingen vill medvetet göra fel... eller väldigt få hur som helst!

 

Man måste verkligen älska både människor och djur och vilja vara en helande mellanhand, man måste på något vis brinna eller snarare flamma hett och ivrigt för detta ändamål om man ska orka en längre tid då man ofta tar ut sig till bristningsgränsen men då gör man det för något gott och som sjuk har jag ibland lite svårt att veta var mina gränser går. Samtidigt tycker jag verkligen att det är värt det... att må "lite" extra dåligt några dagar om jag vet att det hela "projektet" har gått riktigt väl och att alla är tillfreds och nöjda.

 

 

Under en lång tid knatade jag på ensam och det var emellanåt väldigt tungt då jag har en benägenhet att plocka på mig för mycket då det gör ont att se så många tassar och händer som sträcker sig ut efter mig och behöver hjälp... nu har jag åter igen, efter ganska många år fått stöd i min kollega och vän vilket faktiskt är väldigt skönt.
Även om Kathrin tycker att jag ska stå för 99% ( trodde hon ja! ;) )så spelar det ingen roll då jag har någon att bolla med och beklaga mig lite för, någon som vet exakt hur hjälplös jag känner mig emellanåt...

För tro mig, det gör vi, man önskar alltid att man kunde göra så väldigt mycket mer, man blir aldrig nöjd...

"Marina, Du kan inte rädda hela världen..." Men... jag kan ju faktiskt försöka... jo, jag kan faktiskt det! Jag kan hur som helst alltid sträva efter en ljusare värld och att bidra till något gott för världen som i det lilla och i det stora hela faktiskt gör en verkan och det är det som håller mig upprätt, det är det som är min drivkraft hur dåligt jag än mår...

Genom detta arbete träffar man otroligt mycket fina människor, människor jag aldrig annars skulle stiftat bekantskap med och många har kommit att bli mina verkliga vänner, det är fint!

 

Var riktigt rädda om varandra och våga vara ödmjuka, våga berätta hur Ni känner... våga vara bara Du!
De som inte orkar följa med på den resan är inte värda Dig!
Skäms inte över den person Du är, skäms inte heller över ditt bagage utan ta med Dig det som en tillgång, vad det än må vara!

Jag har mycket skit och skräp i mitt bagage och det kan vara väldigt jobbigt att rota i och man kan behöva hjälp att städa upp... men det är egentligen inte så farligt när man börjar väl petat lite i det men det tar tag innan man ens vill ta i det. Det är inte det förflutna vi bör fokusera oss på utan på framtiden och på vad vi har framför oss och hur vi kan/vill/bör förvalta det på bästa vis.

Det spelar ingen roll hur efterkloka vi är, vi kan ändå inte göra saker och ting ogjort... vi är De vi är och vi har alla präglats olika av olika förutsättningar i livet och av olika val...

 

Kramar om Er alla!

 

 

Namaste!

 

Inte så våldsamt långt här i från heller utan endast 20 - 30 mil ... hua!

Som allmänt känt är jag inte ett stort fan av snö och kyla av olika specifika skäl och jag har verkligen inte räknat med att snö ska börja singla redan i Oktober... jag skulle inte stå ut!

Jag börjar snart att gråta!

Tänk istället om det vackra väder som vi nu har haft kunde fortsätta en lång tid fram över så att man kunde få fortsätta denna njutning.

 

Men det är väl bara att göra det bästa av situationen antar jag hur det än blir...

Det är ingen idé att gå in i något vare sig det är en årstid eller vad det än må vara med en negativitet så jag får på bästa sätt välkomna även herr Bore... jag får försöka hitta ett par varma boots/kängor... 

 

I natt låg jag i svettbrytningar och frossa för att vakna med huvudvärk, upp och halsade en migräntablett och sov några timmar till... huvudvärken höll trots det i sig hela dagen och tröttheten låg som vanligt likt en tung filt över ögonen medan kroppen skrek i sin svidande rustning... 

Men... vad kan jag säga? Vad hjälper det att klaga? Inte ett dugg och det får inte mig att må ett dugg bättre!

Imorgon ska min systerdotter sova över hos oss!

Jag tycker att det är så kul att hon vill vara hos sin gamla moster ;) ... ja, ja okej, det är väl mest för att träffa min Sanna kanske! *ler*

Så i helgen blir vi många och jag hoppas därför att jag mår lite bättre och är lite mer allert i huvudet för som det är just nu har jag "ludd" i hela skallen!

 

Människan är ett underligt och ett väldigt egoistiskt djur... ingen är så ond som hon!

Jaha, här sitter jag åter igen i natten med mina tankar och som vanligt har jag ett gäng snusande svansbarn på och omkring mig och några meter bort snarkar micke så putsen trillar från väggar och tak...

 

 

Regnet smattrar mot rutorna, kanske fylls bäckarna i skogen upp, de som varit torrlagda fåror genom skog och mark under hela sommaren och nu långt in på hösten! 

 

Ja, visst är det underligt? Här ligger jag och kan knappt träffa tangenterna på grund av mina krokiga fingrar och jag orkar knappt hålla mitt huvud upprätt på grund av en fruktansvärd värk i nacke och axlar men ändå känner jag ett spirande hopp... 
Vet Ni? Jag tror faktiskt att allt kommer att ordna sig!

Rätt som det är vänder allt till det bästa!

 

Ta hand om varandra och glöm inte att räcka ut en hand till De som behöver den!

Alla har det inte lika lätt och vore det inte fantastiskt om alla fick må riktigt bra och ha samma förutsättningar i livet?

 

 

Marina

 

 

Hur kommer detta sig att en del människor är sådana fullfjädrade energitjuvar?

Hur bär De sig åt?

En del räcker med att bara visa sig så känns det som att trycka på en knapp och all energi man har rinner fullkomligt ut ur ens krpp och man riktigt ser hur De växer i omfång samtidigt som likt ett sugrör leder ned i en dryck ser man hur De suger åt sig all energi i rummet...

 

 

Dessa människor tar inte medvetet Din energi... eller jag tror inte det hur som helst men De är någonstans tillräckligt stora egoister att De inte ens ser/märker vad De gör.

 

Sedan har vi dessa helt karismatiska, öppna, underbara människor som bara ger och ger och som Du inte kan få nog av!

De är så lätta att älska då vi känner oss sedda, bekräftade och uppfyllda! 

Dessa människor älskar meningsfullt och kravlöst, De är ljusa och lätta, De skimrar!

Djur har detta... då de är lika oförstörda livet ut så som vi är i födseln... sedan händer något med en del på vägen medan andra stannar mer rena!

 

 

Energigivande människor vill vi hålla nära, vill vi bli sedda av medan vi borde - något vi inte alltid klarar av - hålla oss långt ifrån De som slukar energi... men ofta är Dessa människor krävande, manipulerande och De har ett övertag då De faktiskt ganska obehindrat stjäl från oss... De stjäl vår energi, kraft och tid!

Att finna en nivå sens emellan varandra som är givande för alla parter är inte alltid helt lätt men ibland finns det bara där helt naturligt, väldigt lätt och lite magiskt dras man till varandra, man fyller på varandra och tillsammans blir man hela... eller hel kanske man borde säga då man på ett vis blir ett med varandra. Man tänker på varandra ofta och med ett leende, man bibehåller kraften genom tanken då  man skickar positiv och kärleksfull energi till varandra... man känner varandra.

 

Jag talar inte om den sexuella kärlek som kan finnas rent djuriskt mellan två människor, jag talar inte om attraktion på den nivån utan på en mer själslig nivå som lägger sig likt varm silke runt hjärtat!

 

Många homofober vågar inte kännas vid denna kärlek utan stöter de ifrån sig likt dålig fallfrukt... just för att De missförstår sina egna känslor och är livrädda att De ska vara så som De ratar och föraktar... dvs om denna kärlek sker med en av samma kön.

 

 

Tar Du kanske för Dig för mycket? Tar ära av andras arbete? Suger luften ur ett rum? Pratar om Dig själv utan att lyssna till andras åsikter och kroppspråk? 

 

Om det är på det viset måste Du se Dig om efter folk, miljöer, aktiviteter osv som Du känner Dig påfylld av!
Meditation är en mycket bra energifyllare!

Du ber om energi, Du ser för Ditt inre hur Du öppnar upp Ditt kronchakra och hur renaste guld rinner ner och ut i Din kropp... Du skimrar!

 

Var rädda om Er själva!

 

 

Namaste!

 

 

 

Jag gick och tänkte på det när jag försökte städa upp lite i trädgården - ställa undan lite krukor, solstolar mm - solen värmde mitt ansikte under skärmen på kepsen och jag var tvungen att ta av mig min kofta!

Det kändes mer som en solig vårdag och jag borde satt mig i solstolen - som jag burit bort - ett tag och bara blundat för att kunna tänka tillbaka på denna helt underbara, vackra höstdag en kall dag i Februari. Jag skulle slängt av mig kepsen och låtit solens strålar smekt mitt ansikte en stund... det skulle faktiskt behövt för min sommarbränna har redan lagt sig och försvunnit.

 

 

Temperaturen har varit perfekt både för mig och hundarna att traska omkring i och till och med Emmy klarar av promenader på dryga timmen utan vidare vilket gläder mig ngt oerhört!

 

 

Det är fantastiskt när man vaknar tidigt på morgonen - för att somna om - och ser att det är sprutande solsken där utanför, man blir faktiskt lite ödmjuk inför det faktum att sommaren och hösten har varit så där perfekta och vackra som man bara kan önska!

 

 

Kex, frukt, oliver och ost tillsammans med ett kallt glas cider och sedan min smarriga hallonpaj med vaniljglass och nymalet kaffe på det smakade gott!

 

Jag fick en vacker blomstergrupp att sätta på altanen och där i satt även ett vackert Buddha-huvud och vakade bland ljung och kärleksört.

 

Nu har jag slagit mig ned i soffan framför dator och tv för att pusta ut lite, musten går ur mig genom att bara umgås och att vara värdinna även om jag verkligen inte gjort mig till på något vis...

Även svansbarnen blir trötta när vi har haft folk hemma, detta är ju i vanliga fall deras viloplats och när vi har folk hemma så vill de vara med och titta, få uppmärksamhet och umgås.

 

Just nu står min prinsessa Lilly med bakbenen på en av soffans ryggkuddar och med frambenen på min axel samtidigt som hon stirrar mig rakt i i ögonen. Ja, hon vill sitta hos (på) sin "mamma"! Goa unge!

 

 

 

Jag har sovit sämre än någonsin under ett tag nu, mycket p.g.a en helvetisk värk - värre än vanligt - som vägrar släppa taget om mina skuldror, nacke, armbågar och knän. Detta har även resulterat i en nattlig huvudvärk och den får i sin tur mig att ligga och försöka reda ut alla surrande tankar i min skalle som konstant pockar på uppmärksamhet.

 

Nu sitter jag här tillsammans med svansbarnen i soffan, på bordet ligger en påse chips som prasslar lite odiskret varje gång min hand far ned i den och några meter här ifrån ligger min kära sambo och snarkar så att takbjälkarna vibrerar.

 

På Söndag kommer min mor och far hit för ovanlighetens skull - det brukar mest vara jag och Sanna som besöker Dem - jag fyllde ju år för några dagar sedan så De vill självklart att jag bjuder på lite fika och samtidigt fira sin "lilla tjej".

Jag är inte mycket för att fira mig själv för här har jag ett val om jag vill ställa mig och göra tårtor/fika/mat eller vad man nu hittar på... då det är till mig själv.

Det slapp jag ju faktiskt i Tisdags tack och lov vilket var väligt befriande!

 

Jag medger, jag är hopplöst beroende av julmust si så där 5 månader om året då jag älskar det... men trots att jag älskar denna dryck så finner jag det ganska irriterande och märkligt att man måste promota den redan i Oktober!

Det är tre månader till Jul.... okej då, två månader till första advent... sommaren har just tagit slut det känns lite... avigt!

Man kan tycka att det är konstigt att jag beklagar mig över något som jag faktiskt njuter och uppskattar men varför Julmust är så gott är just för att det hör julen till och att det faktiskt är lite tabu att ens dricka det innan och det brukar jag faktiskt inte göra men nu när barnen och Micke hade köpt det så kunde jag verkligen inte motstå ett glas... två glas... tre glas kall julmust.

Från det till något helt annat!

För några år sedan hade jag en våldsam åldersnoja, det har jag inte längre och det är så skönt!

Visst har jag några rynkor och nej, jag ser inte ut som 25 längre men jag känner mig starkare och klokare än någonsin och det är en ganska ovan känsla!
Jag tror minsann att alla år av terapi gav frukt bara jag fick stå på egna ben och låta det sjunka till röven... som inte alls är lika fast som för tjugo år sedan så det tog ju sin tid.

Jag tror att jag någonstans på vägen har lyckats släppa en del krav på mig själv och börjat förstå att jag faktiskt är en ganska bra människa... jag försöker vara en snäll person hur som helst!

Det räcker med sjukdomssnack!

Var riktigt, riktigt rädda om varandra!

Ställ inte orimliga krav på varandra, höj varandra genom uppmuntran, berätta när Du tycker att någon är bra på något... det är så otroligt viktigt och tillfredställande att få känna sig bra på något och alla är vi bra på någonting!

Tycker Du att någon är en bra människa så s ä g det, jag anser att om en person är fin och gör bra saker så bör den få höra det för att verkligen få bli bekräftad som människa och att hon är på rätt spår!

 

Var osjälviska men sluta inte att bry Dig om Dig själv!

 

 

 

Namaste!

 

 

Jag brukar inte direkt fira mig själv om jag inte fyller jämt... och jag fyller ju bara en gång om året! :P

Ja, okej, det var ett dåligt och säkert väldigt gammalt skämt!

 

Min vän Kathrin, "farmor Lotta" och min dotters pappa kom och fikade lite tillsammans med mig, Sanna och Micke!

Det blev mycket smaskigt och gott då Micke hade köpt tårta, Kathrin morotstårta och Anders och Lotta hade med sig kladdkaka och morotstårta!

Behöver jag berätta att jag var så mätt att jag knappt kunde resa mig?

 

Mor och far har jag beställt träff med på Söndag då även Mickes barn är här och jag tror att De gärna vill ha lite gofika!

Idag har varit en grusiögonendag... jag orkade inte ens göra mig till och ta på mig några käcka kläder utan smög omkring i mina myskläder med håret i en "trulls"... men för att inte skrämma slag helt och håller på Dem så hade jag dagen till ära tagit på mig en bh.