jagochalladomandra

Jag hade en vän... en vän som jag såg som min absolut finaste, jag njöt verkligen av Hennes sällskap!

Så vad hände då?

Faktum är att jag inte har den blekaste, absolut ingen aning...

 

Jag har flera väldigt fina vänner, jag är verkligen välsignad med att ha personer som bryr sig om mig på samma sätt som jag om Dem... tror jag ivarje fall, efter detta har jag lite svårt att förlita mig på De som säger sig vara mina vänner.

Jag är helt säker på att alla mina vänner har kommit till mig av olika skäl De ger mig alla något stort som betyder mycket för mig. Det är inte alls säkert att vi delar alla känslor och tycker lika om diverse saker men i det stora hela matchar vi varandra så fint att vi kan kalla varandra för vänner.

 

När man är vänner är ju A och O att man är ärliga mot varandra och att vara ärlig innebär självklart inte att man måste vända ut och in på sig själv och berätta precis allt, absolut inte men att man är ärlig i sin vänskap.

 

Denna specifika kvinna närde många av mina behov och känslor och jag älskade Henne ömt av hela mitt hjärta, Hon var verkligen den vän jag kunde gått genom eld och vatten för men någonstans har jag helt uppenbart gjort något fel... nu kan vi omöjligt tala om något litet fel utan det måste vara något fruktansvärt och hemskt som jag helt omedvetet har gjort då utfrysningen är solid och kall.

Självklart har jag suttit och rannsakat mig själv men kan faktiskt inte komma på något men likt för baskat måste det vara något ytterst vedervärdigt då Hon helt har stängt av mig utan att berätta varför.

Faktum är att det för mig är oförlåtligt att bete sig så mot någon som flera gånger bett om att få veta varför... men inte ett endaste litet svar har jag fått.

 

Jo, jag kommer att lägga detta bakom mig men jag har så svårt att förstå att något som var så fint inte kunde vara beständigt utan så oerhört skört att det helt uppenbart inte var menat att vara...

Det ironiska är att jag verkligen inte trodde att personen ifråga skulle behandla mig på detta viset utan jag har alltd sett Henne som rak och ärlig... men även det var nog en illussion.

 

För Henne har jag skrattat och gråtit och fullkomligt klätt av mig naken i hela min litenhet och jag känner mig så fruktansvärt sviken... det finns verkligen ingen... ingen som jag har öppnat mig så fullkomligt för.

Jag tycker nog att jag har rätt till att veta vad jag har gjort så att jag vet bättre än att utsätta någon av mina andra vänner för det...

 

Jag känner en stor sorg över detta men känner också att det är för sent för att laga då min tillit är totalt söndertrasad gent emot Henne, jag skulle ju få trippa på tå och inte veta hur jag skulle förhålla mig...

 

Kanske är det så att hon känner att Hon har så många vänner att hon kan avvara mig bland Dem alla... kanske levde jag inte upp till hennes behov av något skäl och  så fall är hon en fantastisk skådespelerska eller kanske en illusionist som totalt lurade och bländade mig.

 

Jag har tappat en stor del av det självförtroende som jag har försökt att bygga upp de senaste åren då jag blir oerhört misstänksam mot andra människors förhållningssätt till mig... det känns som något är trasigt, som om att något har brustit inom mig, som om att jag har tappat något.

 

Dax att lägga detta helt och fullt bakom mig - då det fullkomligt äter upp mig innefrån och ut - och lägga energi på De som fortfarande säger sig vara mina riktiga vänner... fast kanske även De bara är illussioner.

 

Så... försök att vara rädd om varandra och berätta för varandra om Ni blir sårade eller inte... annars kanske Ni förlorar väldigt mycket på vägen.

 

Marina

 

 

Idag har livet känts riktigt fint!

Jag och en fin vän hade en ljuvlig promenad med alla våra svansbarn i skogen!

Solen strilade ned mellan trädtopparna och sköljde likt guld över den mjuka mossan! Skogsvägen badade i ljus medan skuggorna lekte tafatt! En del av våra hundar lekte jage medan andra - särkilt Emmy - valde att skutta ned i dikena för att lägga sig i de vattendrag som så lystet blinkade åt henne! Det måste vara en stor vattenråtta som kom till mig för åtta år sedan! Alice och Lilly var väl nere och vände några gånger men tyckte att det var roligare att jaga varandra mellan trädstammarna. Foxy knatade på strax bakom mina hälar medan Tilda och Aicha var lite var stans strax i närheten så klart med ett öga på sin mamma.

 

Skogsvägen slutade i en glänta och där satte vi oss, Kiki plockade fram en termos kaffe och vi kunde sitta ned och bara insupa atmosfären medan våra svansbarn lekte med varandra. Otto och Aicha friade till varandra och Aicha betedde sig som en liten unghund och struttade omkring och dansade!

Timmy kutade som ett litet kvicksilver på sina tre ben gärna tillsammans med alla de andra "Vavvorna" som anslutit sig likt en liten miniflock i den stora flocken.

Jag går ju oftast på promenad ensam med mina flickor men med rätt person är det faktiskt väldigt mysigt, någon som uppskattar naturen och djuren på samma vis med samma värderingar om livet och att man ena stunden kan skämta och skratta för att där efter tala om mer allvarliga ting till att gå tysta och bara vara...

 

Igår klippte Kiki vår gräsmatta - alla våra gräsklippare har gått sönder och gräset var väldigt högt - och jag fick en helt fantastisk blomsterbukett och idag fick Kiki en skruvdragare av Micke.

Det är så skönt för vi har kommit dit att vi ger och tar hela tiden till varandra på en jämn nivå och det gör mig lycklig när det sker så naturligt.

 

Jag är så tacksam över alla mina vänner, jag vet att jag har nämnt det flera gånger förr men det tåls att skrivas om och om igen!

Alla ger De mig något unikt och innerligt och de matar mitt hjärta och själ till att jag orkar leva och vara... och alla matar De mig med olika saker som jag så innerligt behöver, alla behövs De!

Vilken tur jag har som har så generösa och kärleksfulla människor runt om mig! Livet är ju inte alltid så lätt och då är det så skönt att ha fina själar runt en som förstår och som lyfter när just mina vingar är lite trasiga.

 

Imorgon ska jag köpa täckduk och jord för Micke ska gräva ur ett land som är fullt av Kirskål och annat ogräs!

Bort med gammalt och in med ny fin, näringsrik jord så att jag kan plantera ned mina fina Funkior och lite annat smått och gott samt alla de lökar som jag köpte för ett tag sedan, det kommer att bli så vackert nästa vår och det kommer jag att se fram emot under de mörka, kalla månader som hägrar framöver.

 

Men idag har det varit en fin dag i gott sällskap!

Jag har inte varit yr, illamående och kallsvettig en enda gång idag och det känns upplyftande, jag har tagit det i min takt och då Sanna är hemma sjuk från skolan har jag också kunnat sova ut på ett annat vis... inte för att det spelade någon roll igår men, men...

 

Var rädda om varandra, det finns bara en av oss var!

Var rädda om Dem Ni håller av och visa Dem och berätta för Dem hur mycket De betyder för Er...

Värdesätt alla Era vänner för vad De är och för vad De ger Er för alla är De unika precis som Du!

 

Marina <3