Förtydliga!
Ja, jag vill förtydliga ett par saker!
När jag började omplacera hundar för många år sedan nu så var det någon enstaka då och då, detta för att folk sökte upp mig och de märkte hur bra jag var med deras hund och hur illa det gick när de själva hade hand om den. Jag försökte då hjälpa dem och visa hur jag gjorde, tränade och var med mina hundar och när det inte fungerade - för att de inte gjorde så... de hade helt enkelt tröttnat - då hjälpte jag dem att hitta en fin familj till deras hund.
Detta pågick under många år tills jag började arbeta för en organisation med säte i Stockholm, började jag mer aktivt att arbeta med just omplacering.
Detta var för ca tio år sedan.
Jag hade telefontid där jag tog emot intresseanmälan och de som ringde för att de ville omplacera sina hundar samt försökte skaffa jourhem till de olika individerna.
De flesta hundar var kvar i sina respektive hem tills vi hittade ett nytt hem till dem eller, om vi hittade något, var de i ett så kallat jourhem.
Under ett fåtal tillfällen agerade jag själv så kallat jourhem då jag under den tiden bara hade min Labradordam Fifi och lilla Aicha samt bodde i ett hus som var 450 kvm stort. De hundar jag då tog in var i dåligt skick och fick stanna hos mig ofta en väldigt lång tid, en var hos mig i sex månader innan den var i så gott skick att jag kunde lämna den vidare. För de som tror att man tjänar pengar på att omplacera ska jag berätta något nu. Jag har väldigt svårt för detta med pengar och när jag räknat på vad jag hade lagt ut kunde jag absolut inte med att ta ut de pengarna så jag förlorade pengar varje gång jag hade en hund hemma.
För en del tog jag inte ens något som helst något för mina omkostnader då jag bara så innerligt ville hitta rätt hem!!
När min älskade Fifi gick vidare över regnbågsbron, över till andra sidan kom det in en Schäferflicka till mig... det blev ögonblicklig kärlek för oss båda. Det slutade med att jag behöll min Emmy! Jag, min dotter och våra två hundflickor flyttade till en lägenhet och efter några år i denna organisation avslutade jag mitt engagemang och började istället arbeta under en förening som dels fanns närmare men som också tilltalade mitt hjärta dess då mer.
Här fick jag idka ett arbete med hundar som farit mycket illa, jag hade över huvudtaget ingen hund hemma hos mig utan omplacerade utifrån familjerna och tog emot samtal samt svarade på lite mail. De övriga hundarna satt hos min kollega och i det hundstall som hon hade till förfogande. En dag fick vi in fyra stycken små Chihuahuor, de var i ett fruktansvärt skick och fick genomgå en hel del tid hos veterinär innan vi kunde omplacera dem... jag köpte ut en av dem ur föreningen, min Foxy.
Efter några år i denna förening kände vi båda att det blev för mycket med de obehagliga människor och samtal som vi fick ha med att göra, vi kände oss psykiskt dränerade och beslöt att lägga föreningen i träda.
Jag pustade ut!
I samma vevaflyttade vi ut till min Micke, ut till skogen med bara hagar, skog och lugn...
Men det varade inte någon lång tid då telefonen fortsatte att gå varm. Jag vände mig då till en av mina absolut finaste vänner som har ett företag med hunddagis, pensionat samt omplacering för hundar. Jag frågade om jag fick hjälpa till med att omplacera hundar då jag ville att det skulle gå rätt till med avtal osv.
Nu kunde jag vidarebefodra hundarna upp till min vän.
Vid samma tid som vi än en gång blev tvungna att flytta, nu ned till ett litet samhälle, hände det något oerhört tragiskt i min väns familj och helt plötsligt blev han stående helt ensam med barn, hus, företag, djur mm
Han fick anställa ytterligare en person nere på sitt hunddagis för att kunna ta hand om markservicen hemma och fick även dra ned på omplaceringsverksamheten.... detta var i Maj 2011. Då började jag ta emot hundar som av något skäl inte klarade av att stå i hundstall. Känsliga hundar och samtidigt tillräkligt lätta för mig att ta hand om. Då min sambo också har ett stort hundintresse har vi nämligen tillsammans fem stycken hundar i olika storlekar, en underbart vänlig och trivsam flock, våra små flickor...
Självklart klarar jag inte av alla dessa hundar själ då jag succesivt blivit sämre och sämre även om jag försökt att blunda för det så är det nu ett faktum. Jag och Micke delar på ansvaret och han och Alexandra får emellanåt ta hand om alla promenader då jag helt enkelt inte kommer ur soffan.
När min vän hamnade i denna svåra situation kom han helt plötsligt inte åt sin hemsida och den blev aldrig uppdaterad och då han är totalt oteknisk beslöt jag att hjälpa honom.
Jag är absolut inte teknisk men det finns hemsidesidor där man väldigt lätt kan bygga en egen hemsida vilket jag gjorde.
Jag kan sköta hemsidan liggandes i soffan och även besvara mail från denna position samtidigt som jag gör något bra.
Jag kan ge kärlek i tonvis till de omplaceringar som landar här innan vi finner ett nytt hem till dem och det värmer även mitt eget hjärta... Jag har även hjälpt människor att behålla sina hundar som de har tänkt att omplacera genom att ge dem rätt verktyg att arbeta med.
Så till
alla er som tror att jag har madrassen fylld med pengar kan jag berätta att madrassen är så urholkad som den bara kan bli, det ekar i den. Jag mår så mycket bättre bättre när jag får hjälpa människor och djur, när jag får göra något fint istället för att bara ligga och tycka synd om mig själv... det är min terapi men någon där ute tycker helt uppenbart att det är fel tydligen.
Det gör mig oerhört ledsen...
Var snälla mot varandra... var riktigt snälla mot varandra, det kostar ingenting!
Marina
