jagochalladomandra

Måste bara säga det... vilket UNDERBART väder vi har nu! Lovely!

Jag var med dotter hos diabetesläkaren på årskontroll idag, sista årskollen på denna avdelningen innan hon går upp på vuxenavdelningen. 
Den meningen känns helt absurt!
Min dotter klassas snart som vuxen av samhället...

Det positiva i detta är att hon kommer att komma in på alla konserter hädanefter och att vi kan ta en öl ihop innan.... under och efter. (Ja, jag skämtar)
Vi hann med var sin sallad inne på sjukhuscaféet då fika eller lunch är näst intill ett givet inslag när man är inne i stan mycket på grund av just hennes diabetes.

Detta måste väl ändå vara alla svampentusiasters drömhöst för jag har aldrig under mitt 43 åriga liv sett så mycket svamp!
Likt små cupcakes står de där och lyser i hundratals med olika slags frostings och den där Kalle Johan, han som varit - vad jag har förstått - lite av en blyg raritet är minsann framme och minglar loss ordentligt! Själv är jag ingen fantast av svamp men kom överens med mig själv att jag kanske ändå får plocka med mig lite hem till Micke och andra som gillar svamp och som inte har möjighet till den vackra naturen som jag har runt knuten.
Naturen glänser verkligen just nu, det är så vackert att man får rysningar, allt badar i guld!
Solens strålar är så vackert varmgula och tillsammans med höstens alla eldiga färger är det helt enkelt ett makalöst skådespel!

Jag har haft ett sug efter dessa stackars små apor i säkert en hel vecka och kunde inte motstå dem bland lösgodiset på Pressbyrån. De var ju inte precis purfärska så tänderna ligger lite risigt till men ack så gott det tenderade att mätta mitt saltsug! 

På tal om Idol... vad gör en del där??
Hur kan man känna och tro att man är så bra på att sjunga att man ställer upp i Idol och när man över huvud taget inte kan ta en ton?
Är det så att folk har varit så elaka att De har narrats med Dem och sagt att De är duktiga för att De vill se när De helt fullkomligt gör bort sig inför hela svenska folket? 
Det blir lite lyteskomik och jag tycker verkligen att det är jättesorgligt!
*Tar en apa till och suger lite fundersamt på den* 

Hur kommer det sig att människor njuter så av att se andra misslyckas och göra bort sig?
För Idol är ju väldigt populärt... jag tittar på programmet för att jag njuter när någon med lite säregen röst, med känsla och väldigt tonsäker - då minsta falskton gör direkt ont i mig - ställer sig och sjunger så håren reser sig bak i min nacke och på mina armar. Inte helt ovanligt spelar det djupt på mina strängar att jag börjar gråta då musik har en tendens att beröra mig... något oerhört!

 

*Gosar lite med Alice nos och rapar*
Kaffe vore in i bänken skitgött just nu för att dämpa det lätta illamående som de små aporna har gett mig! 

Var nu omtänksamma och fina mot varandra!
Se varandra i ögonen och var ärliga i allt Ni gör och säger!
Skada aldrig någon medvetet utan ge av Er och dela med Er av allt det fina som är just Du!
Svälj all den svenska avundsjukan och gläds med andra och Deras lycka!
Krama och kyss varandra länge och innerligt!
Ta hand om varandra!

Kärlek!

Namaste

Marina