jagochalladomandra

I min blogg ventilerar jag mina känslor och tankar samt skriver om vad som händer i mitt liv... Då jag är medial dyker det även upp inlägg om det men även om sjukdomar, glädjeämnen, självklart mina och andras djur. Jag är direkt och jag har åsikter som jag absolut dryftar och som inte alltid faller alla på läppen! Jag önskar Er alla kärlek och mina sista rader brukar oftast handla om just kärlekens kraft och att vi måste tänka på och ta hand om varandra!

Foxy...

Publicerad 2017-03-02 22:02:06 i Allmänt,

För cirka en månad sedan var jag med om ett av de värsta upplevelserna i mitt liv...
Min helt underbara lilla Foxy var med om en tragisk olycka och tyvärr fanns det inget att göra för henne mer än att låta henne somna in.

Min Foxy kom till oss på Föreningen Hundskyddet genom ett grovt vanvårdsfall...
Hon och de övriga tre Chihuahuor som hämtades från fruktansvärda förhållanden var i uselt skick men ändå var de så positiva samtidigt som de var så osäkra och rädda.
Jag föll pladask för Foxy och hon fick bli min!
Foxy var hos mig i drygt 11 år och skulle blivit 12 år i Maj... 

Det finns inte en person som Foxy har träffat och som inte blivit totalt charmade av hennes underbara karizma och energi.
Sedan att hon var den sötaste lilla flicka man kunde lägga sin blick på gjorde inte saken sämre...
Hon var verkligen så 'älskad och är fortfarande... hon var verkligen så fin och så otroligt rolig.
Hon var vår lilla clown!

Det går inte i ord att utrycka vår sorg över denna 1,7 kilos lilla flicka som lämnat ett så stort hål och tomrum efter sig!

 
 
 
Du kommer alltid att vara i våra hjärtan och Din vackra själ kommer att vara med oss!

Jag älskar Dig så innerligt och saknar Dig så mer än vad ord kan beskriva...
Tack vår lilla ängel att vi fick låna Dig den tiden Du var hos oss! <3


Be blessed!

Namasté

Kärlek <3

//Mina

Digestive

Publicerad 2017-03-02 20:44:00 i Allmänt,

Just nu Buzzar jag väldigt goda Digestivekex från Göteborgkex.
De är smart förpackade och inplastade två om två och därmed väldigt lätta att stoppa med sig i fickan på tex promenaden.

Riktigt goda och fullproppade med fibrer och annat gott! 

#havremålbuzz #Göteborgsdigestive #buzzador

 


Tid

Publicerad 2016-12-01 04:08:29 i Allmänt,

Jag har inte funnit energin till att blogga och inte heller känt att behovet har pockat på under en väldigt lång tid...
Livet knallar på och jag flyter med!
Jag har dock kommit till en insikt som spelar stor roll och som känns som en viktig aha-upplevelse för mig.
 
I snart två år har jag varit singel och dessa två år har gått i en våldsam fart!
Mycket på grund över att jag faktiskt aldrig har mått så bra mentalt som jag har gjort under dessa två år någonsin!
Jag har hunnit reflektera över livet samtidigt som jag även har kunnat ta hand om mig själv på ett helt annat vis än förr.
 
Jag har varit på lite dater med flera jättefina personer och helt omedvetet har jag kanske sökt en tvåsamhet utan att inse att jag faktiskt varken har en längtan, tid eller ett behov av det... utan mer sett det naturligt som en del i vad omgivningen förväntar sig samt att jag självklart varit smickrad.
 
Det skulle vara rent orättvist att ta in en person i mitt liv som inte skulle få en naturlig plats och som jag inte skulle ha tid med då jag inte är beredd att vare sig riskera min egen hälsa eller den knappa tid som jag orkar vara med mina redan existerande vänner, familj och svansbarn.
 
Jag har ju en konstant ångest över att inte hinna/ha energi till att prata med och träffa mina vänner...
En av mina absolut mest älskade väninnor bor inte ens en mil bort och henne har jag inte träffat på över ett halvår...
Som tur är har mina vänner högsta förståelse då De vet hur jag mår men ändå gnager den där otillräckligheten i bröstet hela tiden ändå...
Jag är välsignad med många oerhört fina vänner och det är något jag inte tar för givet utan är oerhört tacksam över.
 
Det är skönt att komma till vissa insikter... något man gör kontinuerligt genom livet.
Det är viktigt att lyssna på sin intuition - vår guide som försöker leda oss på rätt väg - och detta har jag gjort.
Jag kände mig lite vilsen ett tag tills jag verkligen satte mig ned och var både realistisk och gick in i mitt hjärta och lyssnade till min innersta röst.
 
Det känns skönt och befriande att göra ett val!
Jag vill fortsätta att fokusera mig på mig, min dotter, mina djur och - i all den mån jag orkar och kan - mina vänner och familj.
För hur det än är känner jag mindre press och känner mig inte fullt så värdelös - som vi kroniskt sjuka kan göra - när jag lever ensam.
Jag blir mer kravlös och snällare mot mig själv och där med också gladare. 
 
Jag känner att jag ska avsluta detta året med ett löfte om att fortsätta vara snällare mot mig själv och att stanna upp då och då och lyssna till vad jag vill och vad som är bäst för mig och mina närmsta och att inte rucka på det, både för min egen skull men även för andras...
 
Visst... Jag är bränd sedan mina tidigare förhållanden och närhet får mig att vilja krypa ur skinner men det är ändå inte det primära i detta beslut även om det självklart också ligger till en del i grunden i brist på tillit... M E N den huvudsakliga orsaken är helt enkelt att det inte skulle vara rättvist för någon av parterna av just de skäl som jag ovan nämner och jag motar gärna fan i dörren om det krävs.
 
Som det tidigare har varit i mitt liv så har jag trillat in i det ena förhållandet efter det andra... mycket av svaghet och ett inbillat behov snarare än av kärlek.
Och det ena har varit mer destruktivt än det andra på olika plan...
Jag har blivit sviken, lurad och till och med näst intill mördad...
Självklart sätter detta sina spår och lämnar djupa sår men jag har valt att förlåta både Dem och även mig själv - för att jag tillät mig utsättas för det - för att kunna blicka framåt och gå vidare.
Livet är allt för vackert för att älta det som en gång har varit och jag ser det som att dessa "erfarenheter" har format mig och med perspektiv på det och många års terapi har det även gjort mig starkare om mer synisk.
 
Jag är en rik människa då jag har en familj och många vänners kärlek och hjälp även om jag är fattig som en kyrkråtta rent ekonomiskt. 
Men då jag aldrig varit bortskämd gör man det bästa av situationen och jag njuter av det jag har och fortfarande förmår. 
Visst mina diagnoser gör mig ruskigt begränsad till skillnad från friska människor men detta är ju min vardag och jag måste göra den så vacker och levnadsvänlig som den bara går att göra och det tycker jag att jag lyckas bra med när jag tar rätt beslut. 
 
Detta är självklart ett beslut just i nuläget... om två år till kanske jag längtar efter något helt annat och mina beslut kanske är helt omprioriterade . 
 
 
Var rädda om Er!
Lyssna till Er inte röst och blicka framåt!
Livet är så kort, ta vara på varje ljusglimt och fastna inte i mörkret!
 
Kärlek!
 
Namaste!
//Mina
 

Midsommar 2016

Publicerad 2016-07-02 21:06:21 i Allmänt,

Det blir glest mellan mina inlägg, det känns som att min tid krymper då jag försöker fördela min energi på bästa vis.

Vi har glidit förbi en av våra största högtider, en högtid som jag firade tillsammans med några av mina absolut finaste vänner.
Finaste vännerna från Dalarna kom ned redan på Onsdagen och stannade fram till Söndagen vilket givetvis var helt fantastiskt.
Resten av gänget dök upp och allt från Torsdagen tills Midsommarafton (Fredagen) och en del åkte på Midsommardagen medan andra stannade tills på Söndagen.

På Torsdagen hade vi hällregn hela dagen, kvällen och natten och vi kunde väl aldrig ana och tro att himlen skulle spicka upp som den gjorde lagom till Fredagen!
Det var inte bara fint väder, det var även så varmt att vi kunde sitta ute hela natten!
(Sedan återgick det till det normala - regn - på Söndagen igen )
Jag kan inte komma ihåg när man sist kunde göra det en midsommar, det var verkligen helt fantastiskt!
Vi - jag och min Linda - hade planerat för att behöva duka in oss på verandan men istället kunde vi sitta ute i solen! 
Maten blev så god och drinkarna flödade i god takt, vi hade verkligen så trevligt även om jag saknade två av mina vänner som fick förhinder.
En på grund av en bruten tå och en annan pga sjuk dotter... De vet att De var saknade!

Linda och Molle gosar!
Grabbarna bröt!
Hela gänget utom jag och Alexandra! 
Tomas försöker se lite cool ut! :) 
Tre vackra damer!
Uffe och Alice!

Denna sommaren får jag träffa min fina dalkulla många gånger vilket känns så himla bra då det alltid är lika sorgligt när vi skiljs. 

Vädret denna sommaren hittills är ganska lätt att beskriva... 
Vi hade sol några dagar varpå jag lyckades få en ganska fin solbränna men då senaste månaden i stort sett har regnat bort har jag nästan återgått till mitt vanliga vinterbleka... och shortsen tillsammans med bikinin hänger ledsna på kroken i sovrummet. 
Inte en endaste gång har jag varit och ens doppat tårna i sjön eller i havet, jag som längtar så efter långa, sköna stranddagar med fika, sol och bad.
Det är ju det som hör sommaren till och det blev allt för få dagar även förra året... jag behöver det för att ladda batterierna inför höst och vinter. 
Gode, käre värld, jag behöver det NU!
Jag har hunnit med lite loppisar och utförsäljningar så nu har jag mycket skoj att måla och göra om!
Trapphallen uppe ska göras om till tv-rum så nu åker gästsängen ut där ifrån och byts istället till en soffa skön nog att sova i.
Jag tänkte att då det är så pass kallt här i detta lilla skrutthus på vintern kan man ju faktiskt till fördel ha ett litet mysrum/tv-rum där uppe istället under de kallaste vinterdagarna.
Soffa är fixat så även bord - som ska målas om - och matta men jag behöver nog leta efter antingen två fotpallar eller en mindre fåtölj med fotpall.

Altanen blev mysig även i år och där tillbringas mycket tid!
Särskilt då vädret inte tillåter så mycket trädgårdshäng men även när knott och mygg blir lite väl närgångna på kvällarna.

Hoppas att Ni alla oavsett väder har en fin sommar tillsammans med människor som värnar om Er och som älskar Er!

Kärlek

Namaste

//Mina 

Äntligen lite värme!

Publicerad 2016-05-09 01:07:40 i Allmänt,

Solen och värmen kom så tillslut!
Allt blir successivt grönare och grönare omkring oss och vitsipporna ligger som vita hav i full blom!

Själv njuter jag av solen och får efter en operation inte göra så mycket alls...
Jag får inte lyfta och i vanliga fall tänker man inte på hur mycket man bär eller måste lyfta undan men i nuläget har jag blivit tvungen att tänka till då minsta ansträngning kan innebära att mina stygn går upp.
Jag kan ju i vanliga fall inte anstränga mig särskilt mycket på grund av min värk och pga hur dålig det gör mig men detta gör mig rastlös.
Bjuder på en bild av mig i den snygga operationsoutfiten.
Operationen höll totalt på att sätta käppar i hjulet för mig...
En konsert var inplanerad sedan en ganska lång tid tillbaka och då det var ett av mina absoluta favoritband som skulle spela ville jag verkligen inte missa det.

Turligt nog mådde jag faktiskt väldigt bra efter ingreppet.
Då jag verkligen fasade över hur jag skulle må när jag vaknade upp både gällande illamående och smärta - min värk i muskler och leder - var De noga med att ge mig tabletter mot illamående och väldigt noga med hur jag låg med nacke, ben och höfter osv. innan jag sövdes så när jag vaknat till mådde jag faktiskt fantastiskt bra!
Det vill säga jag hade inga andra men gällandes mina diagnoser/sjukdomar och hade faktiskt inte ens så ont efter mitt ingrepp som jag förstått att De flesta har. 
Men detta tror jag har med att göra att min kropp är så van vid att ha så ont och där emot är ganska smärttollerant.
Jag måste tillstå att både läkare och sköterskorna var helt underbara, en stor elloge till Dem!
 

På konserten hittade jag ett barbord att luta mig emot där jag stod och försökte att inte "digga"/röra mig så mycket.
Denna konsert var lätt en av de två bästa jag har varit på!
Royal republic är helt fantastiska och Deras utstrålning och energi på scenen är oslagbar!
Jag är verkligen så glad att jag inte missade denna spelning även om jag - givetvis - blev totalt kass efteråt... men ibland är det så värt det,.. för att få den där själsliga boosten som är svår att nå när man behöver begränsa sitt liv hela tiden.
 
Jag och min vän Jeanette har varit på en loppis som jag helt klart måste åka fler gånger till!
Oj, vilka fina fynd jag gjorde!
Inte nog med detta så var det halva priset på allt denna dagen!
Jag köpte en så fin lampa, ett bord och en pigtittare att måla om, en fogsvans mm, mm...
Jag hittade även två riktigt fina presenter till Alexandras pappa som han blev riktigt glad över!
Det är så kul när man ser något som man med ens förknippar med en annan person och som De någon gång nämnt att De vill ha!
Det är så kul att kunna ge vänner presenter och det är kul att kunna unna sig något fint utan att gräva allt för stora hål i plånboken.

Igår fann rastlösheten mig och då jag inte kan klippa gräset som växer allt för fort... satt jag och retade mig på vår fula entre.
Jag hämtade därför lite färg och penslar och målade vår bajsbruna ytterdörr och dörren till verandan...

Efteråt kan säga att jag kom på varför jag har hållit mig till att måla möbler... det där var inte vidare gynnsamt för min värk men jag är så nöjd över resultatet.
Jag får där emot låta någon annan måla vidare på - den halvfärdiga - väggen till vänster om altandörren så att det blir lite fräschare.
Den ser halvfärdig ut med panel som inte går hela vägen ned... men det kommer nog hur som helst se väldigt mycket bättre ut om jag målar allt vitt.
Rutan skulle jag ju absolut behöva byta ut då det är en stor och lång spricka i den, något som redan fanns där när vi flyttade hit och som är... ihoptejpad! Hm..?
 
Trappan ska jag rengöra när jag mår bättre och när jag får anstränga mig lite mer och då med ett speciellt, svanmärkt medel som är framtaget av några fina vänner till mig.
Jag är så stolt över att De kunnat ta fram detta fantastiska medel!
Det ska bli kul att se före och efterbild på det.
Det är lätt att hantera och det blir så rent och fint utan att man behöver anstränga sig!

Även plastmöblerna ska få sig en rengöring de också då alg har blommat upp på dem under vintern så de är mer gröna än vita just nu!

Sedan måste verandan sommarstädas men det får jag hjälp med av dottern så att jag slipper allt för mycket efterdyningar utan faktiskt också kan njuta av det hela efteråt. 

Fler planerade fix är bland annat att måla i varje fall ett av uthusen och detta har mina fina vänner i Dalarna lovat att göra när De kommer ned och hälsar på!

Jag hoppas att mina nya rosenbuskar och de andra växterna som jag har planterat verkligen tar sig då jag inte har förgrott något alls detta året.
Jag hittade aldrig energin och när jag såg vad väder och vind orsakat för skador på växthuset gick musten ur mig!
Det vore verkligen jättekul om de tog sig och blommade redan denna sommaren!


För två år sedan var jag tvungen att släppa taget om min vackra flicka Emmy....

För mig är hon lika levande nu som då... hon kommer alltid att finnas som en del av mitt hjärta, hon var det absolut finaste och den vackraste själ jag träffat!
Jag kommer alltid att sakna Dig min vackra flicka och det går inte en dag utan att jag tänker på Dig!
Den dagen för två år sedan var min absolut värsta upplevelse någonsin... Du dog i mina armar och avgrundsvrålet jag hörde kom från mina egna läppar.
Världen blev mörkare... trasigare och mer smärtsamt utan Dig vid min sida och efter det blev jag aldrig totalt hel, jag lämnade en del hos Dig för att lättare hitta Dig den dag vi möts igen!
Jag älskar Dig så innerligt!
Tack för att Du fanns vid min sida i tio år av Dina tretton!
Tack för allt min underbara flicka!
<3

Kärlek!

Namaste

//Mina








Många tankar...

Publicerad 2016-04-18 18:54:20 i Allmänt,

Mycket tankar...
Våren är lite känslig för mig och jag har ofta mina dippar då jag vill mer än vad jag mäktar med och då knackar ångesten gärna på dörren...
 
Saken blir inte lättare när det nästan alltid blir ett överflöd av omplaceringshundar vid denna tid på året, det gör ont i både hjärta och själ när behovet är större än efterfrågan...
Att man har sina mer känsliga perioder där man inte kan slå ifrån sig vissa intryck är otroligt jobbigt och att jag då är aktiv på diverse olika fb-sidor för djur i nöd gör knappast saken bättre eller lättare... hjärtat känns tungt som sten och de små insättningar som jag gör för att hjälpa känns meningslösa och futtiga. 
Jag önskar att jag kunde göra så väldigt mycket mer...
 
Inte nog med dessa känslor så är det ett år sedan på Lördag som min vän och min dotters farmor avled och om några veckor är det två år sedan min vackraste flicka och själsfrände vandrade över regnbågsbron...
Min älskade Emmy som jag saknar Dig... alltid, varje dag, varje minut.
 
Men jag längtar efter värmen... värmen och solen som ändå innebär lite mer livsenergier och även om jag inte mäktar med allt "det där" så mår min kropp bättre.
Och... jag tror nog faktiskt att denna vår och sommar kan komma att bli riktigt bra och till och med lite spännande.
 
I år har jag inte förgrott några fröer över huvud taget... det känns väldigt trist.
Men jag ska hur som helst så lite grönsaker och sätta potatis... 
 
Idag är det kallt och regnigt, ett riktigt ruskväder... till och med Molle frös den lille stackaren!
 
Men jag tar fasta på vad en vän sa till mig, om våren är kall och regnig brukar sommaren bli riktigt fin så det håller jag tummarna riktigt hårt för.
Hoppas på många grillkvällar både här, vid havet och i Dalarna!
 
Nu har jag krupit ned under en filt i soffan och kurar här tillsammans med mina fantastiska svansbarn som värmer mig både mentalt och fysiskt.
 
Var riktigt rädda om varandra!
Se varandra och lyssna till varandra och var ärliga mot varandra!
 
Namaste
 
Kärlek
 
//Mina
 
 

Så skriver jag lite...

Publicerad 2016-03-23 18:04:03 i Allmänt,

Jisses, det var evigheter sen sedan som jag skrev något...
Jag har inte känt någon inspiration men heller inte känt att jag har haft något att skriva om... när det egentligen faktiskt är det motsatta m e n ibland är vissa saker lite för personligt att skriva om.
 
Sedan jag skrev senast har jag hunnit med en operation på min Molle och jag har även varit upp till sköna Dalarna och mina underbara vänner där uppe.
Det är så mysigt att tillbringa tid med vänner som allt bara känns så där skönt, naturligt och lätt...
God mat och dryck, bastu och bubbelbad... rena hälsokuren om det inte vore för den långa resan fram och tillbaka.
Att ha så kärleksfulla och fina vänner så långt bort suger faktiskt... det är riktigt jobbigt att hela tiden sakna och längta.
Jag är verkligen så tacksam över att jag träffat Dem De tillför så otroligt mycket. 
Det är sällan som man klickar så med någon och finner så mycket likheter i som jag har gjort med min fina väninna där uppe.
 
Min lurviga fleecetröja stinker rök och det gör mest troligt även mitt hår...
Jag har stått ute i solen och eldat skräp så jag luktar likt en bränd korv hela jag!
Japp, idag skiner minsann solen men imorgon - skärtorsdag -  ska vädret vända för en tid framåt igen.
Hoppas det blir totalt igenmulet med massor av dimma så att folk (läs idioter) skiter i att skrämma våra djur och förstöra vår natur genom att skicka upp raketer och smällare. 
 
Här görs inte många knop under påsk!
Vi kommer att mysa med lite god påskmat och även luncha med mor och far någon av dagarna.
Jag vägrar att pynta för bara några dagar när man inte har några småbarn längre men maten kan man ju inte bara strunta i även om jag kanske borde.
 
När jag var på sjukhuset hos gyn var jag tvungen att ställa mig på vågen då jag skulle fylla i uppgifterna inför operationen själv...
Hm, jag brukar ju inte väga mig och när jag varit tvungen har läkarna fått titta medan jag blundat hårt... mhm... josåatte... nu gick det inte att förtränga de allt för höga siffrorna på vågen och sköterskan tyckte inte att det var okej att dra av tio kilo för kläderna. Meh!!!
 
Dags att bli nyttigare... eller rättare sagt, dags att slopa alla söt och godsaker... eller kanske inte så ofta hur som helst.
Ingen beach 2016 här inte! Nope, jag kommer att gömma mig i trädgården!
Ni som känner likadant är varmt välkomna att hänga här med mig och svansbarnen!
Jag får väl vara tacksam över att det faktiskt finns De människor som tycker att man är vacker trots valkar och former... häng... och rynkor men själv känner jag mig som en strandad val trots alla fina komplimanger.
 
Nu med våren, värmen och solen hoppas jag hitta tillbaka till lite mer energi så att jag kan få uppstädat i trädgården!
Jag har för första gången på flera år faktiskt inte ens förkultiverat några fröer... jag har inte haft någon som helst lust även om jag vet att jag kommer att ångra mig. Fast... när jag såg att taket på mitt växthus hade rämnat blev jag bara så trött. Jag kan omöjligt köpa ett nytt växthus varje år, det funkar verkligen inte!
Som jag önskar mig ett "riktigt" växthus... eller helst ett orangeri "ler" - man ska ju sikta högt - där man kan ha diverse träd så som olika citrus, persikor mfl... där skulle jag också ha bord, stolar, takkrona mm... tänk så mysigt! Jo, man får faktiskt drömma lite!
 
Jag är hur som helst så underbart lyckligt lottad!
Efter läkarbesöket här om dagen mådde jag så väldigt dåligt både mentalt och fysiskt men då fanns det vänner som var beredda att stötta mig och ta hand om mig lite... jag vet att alla inte har den ynnesten och jag är så tacksam, det betyder mer än både orangeri och växthus.
 
Till skillnad från för ngr år sedan så ser jag ljust på livet... 
Jag har lärt mig en hel del på denna resan och att fokusera på det som är viktigt och fint är så oerhört viktigt...
Att släppa allt det onda och jobbiga bakom mig, förlåta och gå vidare för att koncentrera mig på det som tillför det vackra och värdefulla... och med facit i hand så har ju även mycket av det jobbiga tillfört positiva saker... så som tex min fina väninna i Dalarna hade jag aldrig träffat om jag inte gjort mig bekant med en före detta person i mitt liv och för det är jag innerligt tacksam.
 
Jag önskar Er alla ett liv fyllt av kärlek, ärlighet och trygghet!
 
Namaste
 
//Mina
 
 

Gamla vänner...

Publicerad 2016-02-04 01:59:14 i Allmänt,

De stackars fåglarna luras till vårsång...
 
Det finns dagar - som idag - då det känns som att det vore vår... men det vore korkat att tro att våren har anlänt den tredje februari.
Vissa småfåglar verkar dock tro detta och drillar sina vackraste serenader.
Vädret har svårt att bestämna sig och under några dagar har man haft både kyla, regn, snö och soliga, vårlika dagar.
 
Jag har fikat med vänner som jag inte träffat på många år och samtalen har varit både trevliga och sorgligt igenkännande...
Det är spännande att återta kontakten med personer som man inte sett på så länge. Spännande och intressant att se vad De har utvecklats till för människor och vad De har för värderingar på livet... för visst formar livet oss med alla våra upplevelser.
En del stärks medan andra sakta bryts ned för att sedan förhoppningsvis med lite hjälp kunna resa sig upp och se ljuset där framme igen.
Det är så otroligt viktigt att stötta och finnas där för varandra... att lyfta varandra och att dela med oss av våra olika erfarenheter. 
 
Vi har alla våra olika resor och vi är alla en del av livshjulet, frågan är hur vi förvaltar våra olika upplevelser och vilka vägar vi väljer att gå.
 
Jag ser fram emot att åter igen få lära känna dessa människor under en helt annorlunda och ny tid i mitt liv... och jag tror att vi kommer att få mycket utbyte av varandra.
 
Ofta önskar jag att veckorna var längre och att jag hade mer energi/ork till att träffa alla De underbara människor/vänner som jag har omkring mig.
Då min kropp inte mäktar med så mycket måste jag väldigt praktiskt och med eftertanke planera in mina besök och allt annat också för den delen...
Jag får hela tiden påminna mig själv om att friska människor hinner med mycket mer under en dag eller vecka och att jag inte kan/får begära mer av mig själv än så här för då är det lätt att jag halkar tillbaka i mitt mående och med det får alla de symptomer som jag hela tiden bävar för och som jag strängt försöker hålla ifrån mig.
 
Kärlek till Er alla där ute!
Var rädda om varandra!
Sträck ut en hand när Ni har möjlighet och var rätt och slätt rättvisa och snälla mot varandra!
 
Kramar!
 
Kärlek <3
 
Namaste
 
//Mina
 
 

E-cigg is the shit!

Publicerad 2016-01-24 02:31:42 i Allmänt,

Sedan några veckor sedan tipsade inte en utan två av mina finaste vänner mig om e-cigg.
Det lät nästan för bra för att vara sant när De beskrev hur De helt gått över från vanliga cigaretter till detta.
Jag kände att jag var bara tvungen att testa och slängde mig ut på Deras hemsida och beställde tillsammans med ytterligare en vän.
Döm av min förvåning om hur lite vanliga cigaretter jag röker nu!

Vad som är bra är att man kan dra ned på nikotinmängden successivt genom att köpa med mindre och mindre nikotinmängd tills man helt slutat röka... eller ivarje fall att man till slut rökar nikotinfri e-cigg.
Det som är lite negativt är att man röker mer då det bara är vattenånga som kommer ut så förpestar man ju inte för omgivningen genom att röka inne... något man aldrig skulle få för sig att göra med vanliga cigaretter om inte under en fläkt i så fall.

Förutom att man inte får i sig tjäran mm som en cigarett innehåller så är det också väldigt mycket billigare... och det finns i en uppsjö av smaker.
Det finns säkert massor av nackdelar om dessa också men inget som jag själv kan se just nu!
Jag hyser inga större förhoppningar just nu om att jag ska bli helt rökfri då jag inte känner motivation för att bli det men vem vet?
Jag håller det öppet hur som helst!

Molle har skadat sig på framknäets trampdyna... mest troligt på skaren.
Han märkte det inte förrän jag lade om det och då blev han så klart väldigt olycklig och med ens väldigt handikappad och trebent.
Skaren kan vara väldigt vass och farlig för en yster liten pojke med mycket spring i benen!

Jag sitter i värmen och i den apelsinfärgade glöden av min fotogenkamin och tittar ut på ett snöigt landskap... 
Snön hänger tung över ledningar och grenar och alla lykstolpars lampor bär små yviga mössor.
Jag verkligen insuper dessa vykortsvackra bilder då det ska bli 
mildgrader imorgon och hur mycket jag än avskyr kyla så finns det inget jag avskyr mer än slask, regn och all smuts och gegga som kommer ur det.
Jag tycker att det kan vara si så där -2 till -5 grader fram till våren när solen kan smälta bort snön och låta marken torka upp under dess värmande strålar...

Jag måste tömma min bränntunna som är full till bredden av aska något jag har tänkt att hälla i mina olika rabatter... 
Nja, inte allt kanske men en hel del!
Jag är så oerhört korkad att jag inte räknat med all denna aska men jag måste verkligen fixa detta ganska omgående då jag har en hel del att bränna, bland annat ett väggskåp som jag absolut inte vill ha och som passar sig bäst i just denna tunna tillsammans med allt annat skräp!
Detta har jag inte gett en tanke men såg det när jag skulle ta fram ett stearinljus och kände bara att det där borde jag skickat på tippen för ett år sedan.
Jag har så mycket finare skåp med så mycket bättre energier att sätta upp på väggen än det där!

Jag väntar nyfiket på tossorna som jag har beställt till småhundarna och Molle!
De lär inte behövas nu på ett tag men vem vet när kylan smäller till på allvar igen så de är bra att ha till hands hur som helst!
Har man frysfisar får man se till att de håller sig varma!
Jag ska gräva fram dem alla för en natt kiss!
Alla utom Alice - som ligger på sin fäll - ligger inbäddade under sina olika filtar och snarkar så skönt men får förpassas ut till kylan innan vi bäddar ned oss på allvar i sängen för natten!

Var rädda om Er och var riktigt snälla mot varandra!
Far inte med lögner och hot utan var bara genuina och fyllda med empati och kärlek!

KÄRLEK <3

Namaste!

//Mina


 

Gnistrande

Publicerad 2016-01-21 03:41:03 i Allmänt,

Så har snart även Januari gått...
All vacker julbelysning är nedpackad och granen står kal och lite sorgsen ensam kvar ute på verandan. 
Lite testar av glitter hänger här och var och även den väntar på att bli nedpackad och undanställd tills den åter igen får ståta under sina kulor och ljus.
Julmusiken har tystnat... det är bara jag som inte kan sluta nynna på några favoriter men har väl insett att jag borde byta repertoaren mot något annat mer säsongsbetonat... vad det nu månne vara.

Det är kallt och djup snö ligger gnistrande vit över hela vår natur, det är så vackert att hjärtat hissnar!
Men jag har fått beställa "tossor" till både de små svansbarnen och till Molle... Alice är den som klarar kylan bäst.
Igår åkte jag till en så go liten Amstaff-pojke och lämnade två hundtäcken som mina pälsklingar inte kunde ha och som passade honom utmärkt.
Matte har en skral kassa och den lilla killen frös så på sina promenader och jag kunde inte släppa tanken på det sedan jag fått reda på det och därför letade jag i mina skrymslen och fann två stycken fina täcken till honom att alternera mellan.

Tråkigt nog upptäckte jag att han hade ett klokapselbrott så matte var ändå tvungen att gräva djupt i sin plånbok och åka till veterinären med honom...
Så väldigt tråkigt. Det är så oerhört smärtsamt...

Tågtrafiken är inte speciellt pålitlig dagar likt detta... eller inte över huvud taget kom jag och en stins överens om!
Det har aldrig varit så dåligt som det är nu höll han med om!
Om det regnar... eller har regnat, snöar eller har snöat eller till och med varit för varmt så avstannar allt inom sj och västtrafik, det är verkligen riktigt illa.
Ibland får man vänta på långa förseningar och ibland lyser tågen med sin frånvaro.
Har man tur kommer det en ersättningsbuss men långt ifrån alltid och då oftast lång tid efter utsatt tågtid.... det kan bli lite kyligt att vänta in dessa tåg/bussar.


Men det är rent och fint ute och så länge som det håller sig under tio minus är det uthärdligt även om kroppen protesterar. Jag avskyr kylan men föredrar ändå lite snö och några minus framför blask och regn och som det är nu kan man inte låta bli att fascineras över hur vackert det faktiskt är ute.

Men som jag längtar till våren och till värmen!
Jag längtar tills jag kan sätta lite fröer som jag sedan kan plantera ut och följa under sommaren...
Jag ser fram emot att sätta lite potatis och annat smått och gott, det var så otroligt roligt att skörda det nu i höstas och nu efter några år börjar jag bli lite mer säker på vad jag vill odla och inte.


Det känns trots allt ganska avlägset med fåglarnas vårsång och en kaffekopp i solstolen under vårens bleka, värmande strålar... men blicka framåt kan man ju alltid göra ändå och planera de projekt som man mäktar med.

Tills dess får man fortsätta tända massor med mysiga värmeljus och rökelse medan man sippar på sitt chaitea under en filt...
Jag får ta och inhandla lite böcker att fördriva de mörka timmarna med, jag har inte en oläst bok hemma och det är bland det bästa jag vet att fly in i böckernas världar.
Det vet alla som känner mig att jag knappt kan lägga en bok åt sidan när jag väl börjat läsa den och världen försvinner för ett tag omkring mig.

Nu ligger jag varm och sömnig under täcket med mina vackra svansbarn vid min sida...
Deras djupa andetag är sövande och jag ska strax dra Molle lite närmare mig och skeda honom och be för att sömnen infinner sig snabbare än värken som är extra jobbig nu.
Det är så gott att krypa intill dessa genuint goda varelser där kärlek är så naturligt och självklart!
Borra ned näsan i pälsen och känna deras andetag och hjärta slå under min hand...
Jag förstår inte hur man inte vill ha sina svansbarn bredvid sig i sängen... 
Jo... visst kan jag förstå om man har astma eller är lite känslig för päls och dyligt men jag tycker det är så sorgligt när de inte ens får sova inne i sovrummet med de som de anser sig vara deras flock/familj...
Jag skulle må fruktansvärt dåligt att att stänga ute mina pälsklingar från sovrummet och förpassa dem till exempelvis hallen eller köket.
För mig finns det verkligen inte...
Tänk vad ensamma och utlämnade de måste känna sig om de helt ensamma får sitta i en mörk hall om de inte själva har möjlighet att välja det på grund av att de kanske söker ett kallt golv under sommarvarma/heta nätter eller liknande.

Hur som helst... nu känner jag att jag börjar svamla lite då mina ögonlock ofrånkomligt blir tyngre och tyngre.

Var rädda om varandra där ute!
Älska mycket och var snälla!
Sträck ut en hand om Ni har möjlighet!

Kärlek!

Namaste

//Mina

God fortsättning!

Publicerad 2016-01-03 21:51:29 i Allmänt,

Kallt både inne och ute men promenaderna är vackra och det knarrar om snön under kängorna!

Jag köpte ett par väldigt bra kängor som julklapp till mig och Alexandra med broddar i sulan.
De påminner väldigt mycket om kängan Icebug men kostar en bråkdel av priset plus att det var 50% rabatt!
Ett av de bästa inköp jag har gjort då jag är så rädd för att halka och ramla.
Jag införskaffade dem på Stadium outlets internetbutik.
Nu är de tyvärr slutsålda men det finns andra bra kängor och stövlar för frusna vinterfötter där inne.
De säljer ut saker, skor och kläder för 40-70%, en riktigt bra sida verkligen.
https://www.stadiumoutlet.se/

Det är så fint att det ligger kvar lite snö på backen!
Dagarna blir lite längre och det lyser upp längst vägrenen!

Jag hoppas och önskar att Ni alla har haft en fin nyårsafton och en riktigt bra början på år 2016.
Jag hade en mysig nyårsafton förutom att Lilly var väldigt rädd för rakerna/smällarna trots bomull i öronen och ett naturmedel som skulle ta ned stressnivån vid tillfällen som detta.
Men överlag var det en lugn och mysig kväll med mycket god mat, godis, Pommac och bra filmer!
 
Många har börjat plocka ned sina julsaker och belysning men jag håller fast vid det mysiga i någon vecka till innan jag bäddar ned allt i kartongerna igen.
Jag tycker det är så fint med alla mjukt glittrande lampor och det tar emot att redan nu plocka undan det...
därför väntar jag till tjugonde Knut innan julen åker ut!
Det hade ju varit skönt om våren kunde kommit med det också för då hade det känts än mer trevligt att sätta upp lite vårgardiner, köpa hem lite vackra tulpaner att sätta i vas osv.
Men i den här kylan känns våren ganska avlägsen så det är bara att bita ihop ett tag till innan man får se tussilagon i dikena, höra fåglarnas vårserenader och snödropp från taken men tids nog kommer även det och det ska bli härligt!

Men som sagt, än så länge är det kallt och de fyrbenta får ha sina jackor/täcken på sig under promenaderna för att inte frysa.
Det är konstigt så hemmablind man blir... jag tyckte aldrig att min finaste Emmy var speciellt stor men hennes vintertäcke är för stort/långt för Molle och han är ändå en stor Dalmatinerhanne och väger som Emmy gjorde.
Jag uppfattar honom som större... kanske för att han tar för sig på ett annat vis än vad Emmy gjorde...
Han är en stor. go bus, en frusen sådan också tillsammans med resten av flocken förutom Alice!
 
Var rädda om varandra och var snälla!
Låt inte andra lida för Dina misstag och skuldbelägg inte andra för vad Du orsakat!
Hyckla inte!
Kramas mycket och älska mycket!

Kram!

Kärlek!

Namaste

//Mina
 

Nytt år!

Publicerad 2015-12-31 03:01:06 i Allmänt,

Idag är det nyårsafton...
 
Genom åren har två av De hundar som jag har ägt varit maniskt rädda för smällare och raketer...
 
Om man inte själv är djurägare eller om man aldrig ägt ett djur som är så där riktigt dödsångest-rädd för raketer/smällare kan man aldrig förstå vad det innebär och då kan man som ägare till detta rädda djur få höra både det ena och andra...
Bl.a att det är tradition och det är ju något som vi i Sverige håller hårt på...
 
Sedan alla välmenta tips... tro mig, vi har testat det mesta men vissa saker förstår vi är meningslöst och kan endast göra det hela värre... och vissa saker är direkt farligt.
 
Ni förstår när en individ helt stänger av och går in i ett flyktbeteende och i en stress där man är rädd att dennes liv ska gå förlorat så vänjer man inte denna bräcklighet med att köpa en fyrverkeri-cd och ha på då och då...
 
De två hundar som jag har haft som varit helt skräckslagna har försökt ta sig under byråer och soffor där det endast varit varit frågan om några centimetrar... och de båda var stora tjejer... Panik!!!!
Min Schäferflicka kröp in i duschen till mig - hon avskydde att duscha - och försökte gräva sig ned genom golvet på duschkabinen...
 
Jag har byggt hyddor där jag legat lugnt bredvid dem,  dragit ned i alla fönster, satt på tv... musik osv. men då djur är så otroligt mycket känsligare än vad vi är spelar det inte så stor roll då de även känner av vibrationerna, dofterna osv. Plus att det är ett ljud som bryter igenom de flesta ljud. 
 
Därför försökte jag fly de år som var möjligt...
Vi drog ut husvagnen i skogen,  hyrde en stuga långt ut i ingenstans. ..
Jag har förklarat för grannar och vädjat till Dem att inte smälla. .. men barnen tycker ju det är så roligt. .. och då bryr man sig inte om en sjåpig granne med gråten i halsen. 
 
De sista åren med Emmy - min Schäferflicka - trodde jag att hennes hjärta skulle ge upp...
Jo, det kan faktiskt göra det!
 
När min gamla flicka stirrig i blicken hyperventilerade med ett rusande hjärta trodde jag att hon skulle dö i mina armar...
Det finns djur - för det är självklart inte endast hundar som är rädda - som avlider pga rädsla.
 
Jag är med i styrelsen för en förening där vi bland annat söker efterlysta hundar samt stöttar ägarna och just kring nyår rymmer det flest hundar. Många hittas men långt ifrån alla...
De flyr i panik... panik orsakat av Er kära tradition och många av dem dör där ute.
 
Som matte/husse till ett djur som lider under högtider likt detta känner man en sån total maktlöshet, sorg och rädsla!
När jag försökte rasta Emmy sent på natten eller dagen där på när man trodde att det hela var över och det trots allt brände av en smäll hade jag inte mycket att sätta emot när hon försökte forcera sig in genom både fönster och bilar!
Förstår Ni???
Hur rädd skulle inte Ni vara för att medvetet skada Er själva för att undkomma Er rädsla? 
 
Emmy var intelligent, mer intelligent än de flesta jag mött men då låste sig allt för henne och endast en överlevnadsinstinkt och en ångest så påtaglig att man kunde ta på den slogs på.
 
Förstår Ni nu???
 
Det blir ett nytt år utan raketer, bomber och smällare. .. jag lovar! 2016 kommer fast att man inte köper dyra raketer och smäller av.  
Det finns så mycket annat Ni kan göra för de pengar som Ni helt sonika bränner upp... något som inte skrämmer och i värsta fall till och med dödar.
 
Hoppas att Ni alla får en fin och kärleksfull afton och jag tillsammans med så många djurägare vädjar till Er att fira utan vare sig bomber, smällare eller raketer.
 
Kärlek
 
Namaste
 
//Mina
 

För ett år sedan...

Publicerad 2015-12-28 16:13:04 i Allmänt,

 
Tiden snurrar fort... och snart har hela December gått med alla sina advent, lucia och jul!
Jag fick slopa ett besök på juldagen och att åka på tapasafton till goda vänner på Annandagen var heller inte att tänka på då min kropp totalt slog bakut av alla julens förberedelser.
Det är alltid tråkigt och man blir ledsen när man får ställa in något som man har sett fram emot en längre tid!
Verandan med granen
Julbordet innan min mor, far och Veronica kom med sin köttmat!

Det är nästan exakt ett år sedan Lizzy åkte från mig!
Lizzy var en jourhund som jag hade hos mig i 1,5 år och som jag skulle placera ut på foder åt ägaren, något vi i vanliga fall inte gör och något vi pga omständigheter inte kommer att göra om.

När denna lilla sessa kom till mig var hon mentalt skadad och väldigt rädd för bl.a människor och mycket annat.
Jag rehabiliterade henne och kom henne självklart väldigt nära under denna tiden och hon funkade efter ett tag precis som vilken annan social och glad hund som helst även om vissa problem kvarstod, ngt som jag trodde och fortfarande tror helt enkelt låg i hennes gener.
Jag rekommenderade att man helt enkelt inte skulle avla på henne...

Ägaren valde att bli ovän med mig efter att fabulerat ihop att jag skulle pratat illa om henne... ngt jag inte hade gjort. Det enda jag hade gjort var att ifrågasätta en situation ang en av hennes andra foderhundar - ja, hon har många foderhundar - förutom detta hade jag hållit henne om ryggen och försvarat henne i 1.5 år! 

Så på Juldagen för drygt ett år sedan drogs Lizzy upp från sin trygga tillvaro till att bli en avelstik - och det var bråttom då misstanke om ett löp snart skulle ske - och jag fick inte köpa ut henne och jag fick inte fortsättningsvis ha ngn som helst kontakt med henne.
Ha som sagt i åtanke att jag hade tagit hand om henne, tränat och rehabiliterat henne under 1.5 år!!!
Detta var det största svek jag någonsin har varit med om!

Detta svek är så oerhört och så vidrigt då det går ut över en helt oskyldig individ och det är än mer vidrigt då det uppenbart handlar om pengar och någon form av fånig status och att synas!
Då Lizzy - som nu inte heter så längre - är en av två av sin ras i Sverige får ju ägaren lite uppmärksamhet på hennes valpar även om hon valde att korsa henne med en snarlik ras istället för att insiminera henne som hon sa till mig från start.
Detta är inte ngr raser som är reggade under SKK då de inte blivit godkända i Sverige ännu så indirekt går de ändå som blandraser i och för sig...

Varför jag från start vill hjälpa till i detta ärende var ju dels för att hundarna for illa - det var ytterligare en hund som jag fann ett jättefint hem till efter ett år - men även för att jag tyckte och tycker att detta är väldigt trevliga raser som borde få fäste i Sverige.

Detta svek var till och med större än det som skulle ske drygt en vecka senare när min dåvarande sambo sedan sju år tillbaka bryter med mig och väljer att sonika försvinna medan jag går in i duschen...
Jag visste att det knakade i fogarna och jag var absolut trött på hans lögner och svek men jag ville hitta tillbaka dit vi var en gång så jag fortsatte att kämpa och jag trodde att det var vad han ville också då han ett halvår tidigare indirekt talat om bröllop.
Vi diskuterade något och jag sa: ".... om vi skulle gifta oss någon gång."
Var på han svarar: "Vad då om? N ä r vi gifter oss menar Du!"
Jag tycker att vi skötte det snyggt... jag hjälpte honom att packa ihop det lilla han ville ha med sig innifrån huset och han bad om att vi skulle fortsätta att vara vänner.

När han inte hämtat alla sina verktyg och skräp från snickarbod, trädgård och pannrum skrev jag ett vänligt mail till honom vid påsk och fick ett horribelt svar från honom - som jag såg på texten inte ens var skrivet av honom - och som gjorde mig oerhört ledsen... för även om jag sett många mindre attraktiva sidor av honom kunde jag aldrig tro att han var så elak.

Detta har jag lagt bakom mig då jag mår så väldigt mycket bättre idag än vad jag gjorde tillsammans med honom!
Nu har jag kontroll och slipper obehagliga överraskningar så som att elen blivit avstängd som den blev en vinter... tack och lov hjälpte barnens mamma tillika min vän oss och ringde runt samt lade ut pengarna så länge så att de efter något dygn satte igång elen för oss igen.
Min fd sambo som hade ansvar över bl.a de räkningarna var ju inte hemma, utan satt då i värmen hos en vän medan jag och min dotter som dess utom har diabetes satt och skallrade tänder under ett täcke...

Jag slipper överraskningar som att vara tvungen att hitta ett annat boende inom en månad pga att "någon" inte betalat av ngt på huslånet under lång, lång tid... och helt enkelt undanhållit detta för mig.

MEN det tråkiga i detta är att fast att det var jag som blev lämnad och bedragen så har j a g gått vidare - för jag skulle inte vilja ha honom tillbaka om så någon kastade honom efter mig - så har uppenbarligen inte han och hans nya "kärlek"/"solstråle" släppt mig då han proppar de stackars barnen fulla med skit och hotar Dem med div saker för att De inte ska hålla kontakten med mig... jag som var Deras bonusmamma under sju års tid.

Det som gör mig uppriktigt ledsen är att han inte kunde på något vis hört av sig när han avlivade lilla Tilda... 
Hon hade varit min lilla flicka i många år också och jag älskade henne högt och lovade finnas där för henne om han hade behövt.
Inte ens ett meddelande fick jag...

Jag förstår inte vad människan är rädd för men jag vet att han har talat många osanningar även till andra om mig och detta får mig att undra om den kvinna som han hade under ett års tid före mig verkligen var så hemsk som han har påtalat... då han uppenbarligen försöker ställa sig i god dager för sin nya kvinna genom att skita ned mig!

Att till och med få höra att jag a l d r i g har stöttat honom är både skrattretande och sorgligt!
Jag gjorde inget annat än just det!

Att hans nya kärlek genom sina syner har sett att j a g skulle ha varit otrogen med min dotters pappa när vi var på konsert i Stockholm... fy, fan för att hitta på något sånt!
Sitta och ljuga så grovt samtidigt som att påstå sig att vara kristen... skäms!!!

Att endast den första tiden i vårt förhållande var bra... och att jag var skälet till att han drack så mycket.
Hm... undras om jag isf var det innan vi träffades också i så fall?
Det är fula beskyllningar och jag förstår inte varför man lägger över det på någon annan än sig själv.

Hur som helst jag mår så otroligt mycket bättre nu då jag slipper ta hänsyn till en av de största martyrer jag känt men skulle må ännu bättre om alla lögner kunde upphöra och De kunde gå vidare med sina egna liv istället för då skulle jag inte ens behövt skriva detta inlägg! 

Visst, det är tufft ekonomiskt men konstigt nog har jag inte sämre ekonomi än vad jag hade med ytterligare en inkomst vilket har fått mig att fundera över en del...
Rent känslomässigt mår jag så bra just nu!
Jag har till och med haft några intressenter efter mig *blink, blink* som jag vänligt har tackat nej till då jag absolut inte är så pass hel att jag skulle våga lita på någon igen.
Inte ännu hur som helst...

Så för att sammanfatta år 2015 måste jag ändå säga att det har varit ett fantastiskt år och jag är så innerligt tacksam över alla De fina vänner jag har som har stöttat och som fortsätter att stötta mig på så många sätt och vis.
Jag har slutat att oroa mig så mycket och att försöka njuta mer från dag till dag även om det självklart kan vara svårt ibland på grund av mina diagnoser/sjukdomar. 
Men som sagt om jag frångår just det faktum att jag är sjuk så mår jag faktiskt mycket bättre än vad jag har gjort på många, många år och jag skiter tungt i min fd. och hans nya sambo så länge som att De är snälla mot barnen och Deras mamma och så länge som att De inte snackar skit om mig!
Jag bryr mig inte ett skit om hur De har det, vad De gör, hur De mår osv. osv. jag har verkligen inget intresse alls i det!
MEN jag älskar min väns barn och jag kommer att fortsätta att träffa Dem och då jag och min vän/Deras mamma var vänner långt innan jag och han/Deras far blev ett par är detta ngt vi kommer att fortsätta att vara!

Jag mår bättre av att inte vara tillsammans med denna person längre så jag kan bara sända ett stort tack för att han släppte mig fri även om sättet han gjorde det på var fruktansvärt lågt.
M e n jag kan till och med förlåta och gå vidare från det just på grund av att jag är så mycket lyckligare idag när jag inser vilken tyngd vårt förhållande var att försöka lyfta helt ensam.

Alla önskar någon som ser en och som älskar hela oss för just Dem vi är... som tex inte kliver över oss om vi ligger kraschade, kallsvettiga och illamående på ett kallt hallgolv...
Om man inte har just den personen vid sin sida är det mycket lättare att fortsätta vandra ensam!

Nu ser jag fram emot år 2016 och allt roligt och spännande som skall ske då!

GOTT NYTT ÅR önskar jag Er alla!


Var innerligt rädda om varandra!
Svik inte varandras tillit, visa respekt och tacksamhet, var kärleksfulla och ljug inte!
Lögner kan verkligen förtära och tillslut rasar allt med dem...
Se framåt och försök se till det fina Ni har omkring Er!

Kärlek! <3

Namaste

//Mina


Känslor

Publicerad 2015-11-23 18:40:07 i Allmänt,

Ett kort inlägg om lite känslor...

Jag har ont över det här med tiggare, hemlösa och flyktingar...
Fast jag har ont av det för att det gör ont i hela min själ och hjärta... jag har dvs inte ont av Dem!
Jag önskar att jag hade så mycket mer pengar så att jag kunde ge till alla som behöver!

Jag skulle ned till Gbg här om helgen och när jag mellanlandar i Borås och kommer in på centralen möter jag Dem... De som inte ha något och vars magar är tomma!
En kvinna kom fram til mig och sa på knagglig engelska att hon var hungrig...
Jag såg att hon satt tillsammans med en vän som inte ens ville möta min blick utan satt och tittade ned på sin slitna kjol.
Jag köpte mat till Dem... 
Sedan ser jag en man i flipflops utan strumpor... och jag som frös i mina vinterconverce... jag öppnade min övernattsväska och gav honom mina strumpor.

När jag sedan flydde ut genom dörrarna och ut i kylan för att gå till bussen kom en kvinna emot mig... hon visade upp en tom hylsa till en diabetesspruta.
Då dog jag en stund! 
Tänk om min dotter inte skulle ha insulin!!!
Det vore helt förödande!
Skulle jag skita i mötet och springa till apoteket och hämta insulin?
Nej... jag gjorde faktiskt inte det och sedan dess har mina dagar hemsökts av denna unga kvinna...

Jag satte mig tung i bröstet på bussen mot Göteborg och då kom tårarna!
De gick inte att stoppa och de forsade ned över mina kinder samtidigt som ett guturalt ljud av hulkningar sökte sig upp genom halsen!
Tårar över alla dessa människor i nöd som människor inte ens möter blicken på... dessa näst intill osynliga människor som fryser, är hungriga och står utanför samhället!
Människor... som Du och jag som helt enkelt har det väldigt svårt!

Väl nere i Göteborg sprang jag förbi - samtidigt som jag rabblade en ursäkt - en Romsk man som sålde tidningar och snek in på ett litet café där jag med tårarna fortfarande stilla droppandes gömde mig med en kopp kaffe likt en fegis tills mina vänner skulle möta mig.

Dagen där på när jag skulle hem och väntade på bussen gick även där en kvinna med en mugg framhållen mellan sig och alla människor...
De flesta vände bort blicken och fortsatte att prata med sina vänner som om det inte berörde Dem... vilket det mest troligt inte heller gjorde.

Självklart tömde jag min plånbok på de ynka pengar jag hade... kanske skulle de räcka till lite middag!
Jag bryr mig inte om om det skrynkliga, bleka foto som var fasttejpat på muggen var skälet till att hon tigger...

Man tigger inte för att det är roligt.... man tigger för att man måste och då har man lagt hela sin stolthet åt sidan, det sista vi människor gör.

Vad skulle det krävas av Dig för att Du skulle börja tigga?
Väldigt mycket kan jag tänka mig...
Ha då det i åtanke nästa gång och även om Du kanske inte ger något varje gång så möt Deras blick och visa att Du ser Dem!

Kärlek

Namaste

//Marina


Det vackraste bor i mitt hjärta!

Publicerad 2015-11-12 22:45:20 i Allmänt,

Ett år, sex månader och fyra dagar...
Det känns som att det var igår...
Som jag saknar Dig!
Jag kan fortfarande inte tänka på Dig utan att tårarna börjar trilla utefter mina kinder och inte utan att klumpen i bröstet växer sig så stor att det känns som att den ska spränga sig ut genom mina revben... halsen knyter sig så det svider och jag vill bara skrika!
Ja, jag vill verkligen bara skrika... och det har jag gjort!
Inte för att det kan ge mig Dig tillbaka till mig utan för att det känns skönt...så jag skriker mig hes tills halsen är ett sår och tills en annan smärta tar över den svidande klumpen.
Jag skriker medan tårarna växer till en stor blöt fläck över min tröja, tills de totalt förblindar mig...
Vår kärlek var så djup och innerlig, jag kan omöjligt släppa taget och det gör så ont... det gör så in i helvetes, jävla ont!
JAG SAKNAR DIG!!!!
Jag vill kunna krypa upp bakom Dig och känna Din doft, Din värme och närhet!
JAG SAKNAR DIG!!!!
Dina underbart, mörka vackra ögon... Så fina mjuka kinder med de tre vitgråa pälsstråna på vänstra sidan...
Din pussvänliga nos och mun!
Som jag har pussat denna underbara mun och gnidit min näsa mot den sammetslena pälsen runt nosen...  Det underbart smålockiga, näst intill kreppade pälsen vid öronen...som jag lite disträ alltid lyckades sno in mina fingrar i...
Och tassarna, de där stora, vackra tassarna som passade så fint just i min hand!
Lockarna mellan tårna och mellan trampdynorna som det tog emot att klippa då det såg ut som små rara tofflor!
 
De sötaste öronen som vippade i takt med Din gång... som jag älskade att gå bakom Dig och se Din högt burna, yviga svansplym, Dina små "byxor", Din blanka, lena päls och dessa så otroligt söta, vippiga öron...
Du Din spjuver försökte dyka ned i alla vattendrag eller allt som var minsta tillstymmelse till att vara vatten... och ibland fick Du och ibland lyckades Du ändå om jag inte var uppmärksam nog!
Du var så uppenbar, så lätt att läsa av... för mig.
Varenda liten muskel kände jag, varenda liten rörelse betydde något för mig och talade till mig!
Jag visste Dig... jag kunde Dig!
I min kärlek hade jag lagt allt på minnet... i kärlek kunde jag njuta av att bara titta på Dig i all evighet.
Liksom Du totalt läste av mig... vi var ett!
Den dagen Du försvann var jag förlorad... min älskling, mitt hjärta sprack itu den kvällen, hur ska jag någonsin bli hel igen?
När tar tårar slut och n ä r mildras smärtan!
"Tiden läker alla sår..."
Det är inte sant... man lär sig bara på något märkligt vis att leva med smärtan så att den tillslut mildras men
detta sår är så djupt... jag tror det är beständigt... det blöder och det smärtar så djupt!

Ibland ser jag Dig... Du lägger huvudet på sned och Dina vackra ögon glänser...
Och jag känner Dig... Din nos mot min hand och Din värme mot min kropp...
Men jag kan inte ta Ditt huvud mellan mina händer och pussa Ditt vackra, helt perfekta ansikte...
Jag kan inte hålla Dina tunga, varma tassar...
Som jag älskar Dig...
Ibland kommer det bara över mig så hårt, så brutalt och så primitivt!
Det går inte att hålla ifrån sig... det känns som det var igår... det känns verkligen som det var så nyss, smärtan är så intensiv.

Emmy... Du är min och jag är Din för alltid!

Kärlek

Namaste

//Mina

Osteopatbesök

Publicerad 2015-10-29 21:21:15 i Allmänt,

Så stapplade jag tillslut över järnvägen för att åka med tåget och min onda rygg till en Osteopat...
Tretton dagar med denna värk skulle förhoppningsvis få ett slut denna eftermiddag!
Som en gammal halt häst halvt och halvt ramlade jag ut från tåget och släpade mig plågsamt några hundra meter fram till hans praktik... jag kände mig ganska ömklig!

Förutom att hela min kropp är i allmänt dåligt skick så hade jag en kotförskjutning plus att han över lag och då speciellt i nacken löste några sättningar/låsningar och knutor.
Han undrade stilla vad jag hade haft för mig...
Angående kotförskjutningen: "Har Du hoppat??"  och när han var uppe i min nacke och sträckte, knäckte och fick igång mina energier "Men vad har Du gjort???"
Vad skulle jag svara annat än att jag mest troligt blivit för van vid att vara i det skicket!
Men med facit i hand förstår jag att jag kanske borde göra detta minst en gång om året...

En Osteopat går inte endast på just det område som man har ont i utan försöker läka hela kroppen för att det ska bli ett flöde... för ofta är det ju så att problemet kan härröra från ett annat ställe i kroppen och om man inte åtgärdar det lär ju problemet snart uppkomma igen.

Han bände även således och kollade muskeltonusen i mina ben... han bände mycket och då jag är överrörlig bände han benet väldigt djupt och jag skulle spänna emot...
Mmmm... första benet gick ju riktigt bra förutom att mina tankar hela tiden vandrade till morgondagen och om jag över huvudtaget skulle kunna stå på mina töjda ben!
Andra benet började ganska bra... men... *suckar lite* jag trodde faktiskt att jag hade riktigt bra och anständiga trosor på mig.
Ett par lagom käcka och färgglada Pieces-boxertrosor (tack och lov att jag inte är en string-tjej) satt runt min lilla stjärt och jag trodde verkligen att de skulle sitta på plats... men... det gjorde de i n t e!
Helt plötsligt kände jag hur grenen i trosorna sakta började krypa uppåt...
"Men för h-e!!!"
Där ligger jag med benet så vitt isär som det bara är möjligt och trosorna förråder mig genom att visa upp hela min - eller delar - av min härlighet.
Tack och lov var Osteopaten en gentleman och låtsades inte om något men det blev inte fullt lika många bändningar i det benet som i det första och jag skyndade att skyla mig så gott jag kunde!

Alltså... detta är så himla typiskt att det ska hända mig!!

Men jag tror nog att jag höll ihop mitt ansikte ganska bra men jag tror att han saltade räkningen lite *ler*!

Min nacke känns underbart mjuk och även om jag fortfarande har ont i min rygg så känns hela kroppen bättre och han sa att jag nog skulle vara återställd på Måndag så jag litar på det!
 
Kärlek till Er alla!
Var rädda om varandra!
Älska hett och länge!
Krama och visa Er kärlek till Dem Ni håller av både i handling och ord!

Namaste

//Mina

Tacksamhet!

Publicerad 2015-10-27 18:27:00 i Allmänt,

Det skrivs mycket om tacksamhet på bl.a Facebook nu...
Inte vår egen tacksamhet över vad vi har utan den tacksamhet som flyktingarna bör känna till oss och vårt land.

"Jag är inte rasist men... nog ska De vara tacksamma som får komma hit!"
"Är man rasist om man tycker att De borde visa liiiite tacksamhet..."
Detta handlar bland annat om De flyktingar som vägrade kliva ur bussen vid asylboendet i Lima.
Detta boende ligger väldigt avlägset och att komma till ett helt nytt land måste detta kunna liknas vid som att för mig bli dumpad mitt i amazonas djungel!
Jag kan bara anta att många av dessa människor kommer från storstäder och som det i tidningen står så uttrycker De en genuin rädsla för bl.a vilda djur.
Vissa stugor hade ingen värme eller el... 
I ärlighetens namn bryr jag mig inte om varför utan jag tror helt enkelt på att De faktiskt känner en genuin oro och rädsla... PUNKT! Allt annat är oväsentligt!

Vad vi aldrig någonsin kan sätta oss in i är i Deras situation!
De är rädda och De är trötta och De har rest genom faror som vi aldrig någonsin kan förstå!
Varför skulle vi då kunna sätta oss in i Deras resonemang?
Men vad vi KAN göra är att visa lite jävla omsorg och omtanke!
Visa empati!

Hur ska De kunna känna sig trygga mitt ute i skogen när De inte känner sig välkomna??
HUR ska De kunna känna sig trygga någonstans mitt ute i ingenstans i ett helt främmande land när det förekommer hot?
Och när man kommer från såna fasansfulla omständigheter tar det nog ändå oerhört lång tid innan man över huvudtaget vågar sluta ögonen och somna gott på kvällarna.

Det är med sorg och viss avsky som jag ser flera av mina fb-vänners loggar... "Jag är inte rasist men... lite jävla tacksamhet borde De ju visa."

Att inte just Ni sätter Er ned och begrundar vad Ni borde vara tacksamma över istället!
Var så jävla tacksamma över att Ni slipper lämna alla Era tillbehörigheter bakom Er och kanske även nära och kära för att fly till ett helt främmande land...
Var så evigt tacksamma att Er stad och hem inte är sönderbombat och att inte krigets fasor har slickat Era fotsulor och klivit över Era hjärtan och sinnen så tillvida att Ni konstant lever i en mental flyktsituation.
Var så jäkla tacksamma att Ni slipper ta allmosor och att Ni förväntas att visa tacksamhet mot människor där Ni egentligen inte alls är välkomna!
Var helt enkelt förbannat jävla tacksamma att NI inte är DEM och att inte Ni sitter i en buss långt ute i en karg skog i en helt främmande miljö och är så rädda att Ni inte ens vågar kliva av...
Och var då så jäkla tacksam över att Ni inte förväntas att i Er egen rädsla känna en tacksamhet som Ni inte just då kan förnimma på grund av de hjärnspöken som mest troligt dansar i Er själ efter det trauma som Ni har upplevt på Er väg mot en oviss framtid.

Så ta Er tacksamhet och stoppa den längst upp i det mörkaste av Era hål i Era icke rasistiska kroppar och börja tänka... känna och vara den medmänniska som Ni faktiskt k a n och borde vara! 

//Mina


Härlig helg med underbara vänner!

Publicerad 2015-10-26 13:29:00 i Allmänt,

I över en vecka har min rygg varit totalt paj och det har inte på något vis blivit bättre så jag var lite nervös när veckan närmade sig helgen... en helg som var bestämd sedan länge att jag skulle åka och träffa mina vänner i Dalarna.
Jag bestämde mig att göra det bästa av situationen och ändå åka så i Fredags packade jag och en vän in oss i bilen för att ta oss till våra fina vänner.
Solen sprutade från en klarblå himmel och Sverige visade sig från sin absolut vackraste sida!
Höstsolens varmgula ljus vibrerade och dansade med alla de olika färgskiftningar i vår natur!
Naturen står i brand och stoltserar och dess färgpalett har fullkomligt exploderat som i en triumf innan den snart måste lägga sig i vila inför vintern.

Med några stopp ut med vägen och många skratt trots den konstanta smärtan så var vi till slut äntligen framme!
Lycka... ren och skär lycka att träffa sina vänner som bor allt för långt bort!
Efter ombyte till myskläder, kramar och lite prat ute på verandan får vi plötsligt höra att vi inte bör packa upp några av våra saker då vi skulle vidare till ett annat ställe dagen där på...
Och detta är helt sinnessjukt och samtidigt helt fantastiskt, omtänksamt, underbart... vi blev bjudna på SPA i Tällberg - ett av Sveriges absolut vackraste ställe - på det fyrstjärniga hotellet Dalecarlia!
Utsikten från detta hotell är magisk och att dela detta ögonblick och dag/kväll med några av mina absolut finaste vänner gör det hela så komplett och rätt!

Bjuder på ett dubbelhakefoto med den vackra utsikten bakom mig.
Tällberg
Tällberg 
Vi började med en drink på rummet och tog oss sedan ned till spa-huset.
Att sjunka ned i en varm pool, i ett bubbelbad eller i den heta källan ute på terassen... ja, Ni förstår ju hur ljuvligt detta var!
Vi flöt omkring och bara var just där i den stunden och ingen annan stanns!
Mobilen var avstängd och allt handlade bara om oss och vårt välmående!
Tunga och trötta i kroppen tog vi oss upp på rummet där vi pimpade oss lite innan vi tog oss till restaurangen där vi åt en trerätters middag som gav mina smaklökar multiorgasmer!
Vad kan man säga?
Jag är så tacksam och jag känner mig så ödmjuk inför det faktum att jag, just jag har så underbara vänner!
Stor och skön säng som jag låg och sparkade i!
Även Fredagen var riktigt mysig med bastubad och drinkar tillsammans med lite fler vänner!
Tomas hade till och med dragit in musik i sin nybyggda bastu och vi hade det riktigt, riktigt mysigt!
Livet var ganska förbaskat perfekt förutom ryggen som konstant gjorde sig påmind men jag vägrade låta den förstöra min helg.
Nu där emot mår jag sämre än någonsin... tack och lov att jag har min dotter som kan hjälpa mig.
Jag måste helt enkelt ta tag i detta och ringa in en tid hos en naprapat för det är något som är fel och tillsammans med min vanliga värk och sömnlösa nätter känner jag att detta är ohållbart och att jag inte orkar vänta på en vändning.
Värken och knutorna har jag haft sedan förra Fredagen och tio dagar är mer än nog!

Jag kommer att suga på denna helgen länge och jag har fortfarande svårt att ta det till mig att någon vill planera en så underbar överraskning till lilla mig!

Vackraste och renaste kärlek önskar jag Er alla!
Var rädda om Er själva och alla omkring Er!
Visa ödmjukhet och empati!

Kärlek! <3

Namaste!

//Mina

Så påtagligt...

Publicerad 2015-10-18 20:05:57 i Allmänt,

Ibland är våra känslor lika påtagliga och nära som vår hud...

Att sortera och ta i saker som någon man älskat och hållit av i många, många år ägt och hanterat... burit och brukat är känslosamt.
Samtidigt som det känns väldigt tydligt att De finns där med oss så blir det också väldigt uppenbart att De inte finns här hos oss i denna värld längre och en stor sorg väller upp i hjärtat.

Inte bara min rygg och höft kommer hem från "Lottas stuga" väldigt påverkade utan även mitt hjärta känns lite tyngre och trasigare.
Många minnen väller upp och man varken vill eller kan slå dem ifrån sig... man lutar sig tillbaka in i dem och låtsas för en stund att det fortfarande är en existens och helt naturligt för någonstans hoppas man att när man öppnar ögonen är allt som vanligt och allt var bara en fruktansvärd mardröm.

Mycket tid och tankar går varje dag till min Lotta, hon är närvarande både i ande och i alla de saker som hon bidragit till runt omkring mig och min dotter...
Hon är med oss från morgon tills dess att natten sluter sig kring våra kroppar och sömnen tar oss till andra världar.

Då Lotta försvann så hastigt och allt för tidigt blir man lite extra rädd om De man har omkring sig... man tittar hela tiden efter tecken, sjukdom... man blir helt enkelt jävligt rädd!

Jag tycker att det är så viktigt att visa nära och kära hur mycket vi älskar Dem både i handling och ord...
De som vi inte sympatiserar med kan vi vända ryggen åt och gå.. just för att De inte är värda vår energi som vi borde ge till just Dem som vi älskar!

Alla tänker tyvärr inte så... De livnär och göder sig själva på hat och elakheter, De känner sig stora och De känner ett maktbegär som är så patetiskt och löjligt att man inte kan annat än att skratta åt det... samtidigt som man känner en förundran över att människor likt det faktiskt existerar.

Men en del tar även steget längre än så för att på något vis få känna sig i någon slags maktposition och att få känna sig viktiga... De väljer att gå vidare och skada både personen som De hyser agg till men även andra oskyldiga som råkar vara förknippade med Deras "offer".
Dessa personer har inget samvete... dessa personer har bara en enda persons bästa i åtanke då De bara älskar en enda människa och det är Dem själva.
Det är allvarligt när folk njuter av när andra blöder, där bör man se upp...

Jag väljer att lägga min energi på kärlek då jag själv anser det vara det viktigaste vi har!
Vi vet inte hur lång tid vi har på denna jord och det avtryck vi gör bör mena någonting även för De som finns kvar efter oss!

Var rädda om varandra och om Dem Ni håller kära!
Håll fast vid varje minut och värna om varje ögonblick!

Kramar om!

Namaste

Kärlek <3

//Mina

HURRA!!!!

Publicerad 2015-10-13 01:15:53 i Allmänt,

Idag fyllde han ett år!
Min vackra och helt underbara prickiga, lilla fjant firar idag sin första födelsedag av förhoppningsvis många, många fler!
För exakt tio månader sedan såg jag honom för första gången och då var han bara på dagen en 8-veckors liten skrutt som jag skulle ta in för omplacering... men det skulle snart visa sig att ingen ville ha en döv valp!
 
 Tack och lov att ingen ville ha en liten döv valp!
Tack Du sköna gudinna, universum och kära jord att ingen ville ha min fantastiska pojke!
För det beslutet som jag tog efter några månader om att behålla honom har jag aldrig, aldrig ångrat!
Han kom till mig av ett skäl och han kom till mig precis en tid då jag behövde ta fokus från fullt med elände och lägga det på kärlek och omtanke kring en liten filur som kom att heta Molle.
En liten pojke som är så full av kärlek och leende att jag konstant är överfylld av renaste kärlek i mitt hjärta!
Molle är ju galet förtjust i alla "våra" människor!
Jag vet inte hur många knäbilder jag har med Molle!

Han tror ju att han är väldigt liten och har även den stora tilltron till att folk faktiskt uppskattar en 35 kg (?) prick i knäet så han hoppar glatt upp till allt och alla vare sig De sitter i soffan, solstolen eller på en pinnstol.

Här är några av de bilder som jag har hur som helst! *ler*
 
Hela min flock är så fantastisk, jag är så stolt över dem alla, gamlingar som unga slynglar!
Jag skulle verkligen inte kunna leva och andas utan mina svansbarn, jag får ont i hjärta och själ av bara tanken!

Idag har det varit ben-kalas till alla!
Vanliga tugg, grönsakstugg och lammöron och det var tokigt gott tyckte de alla!
Det blev ingen tårta då lillkillen har en allt för känslig mage men jag tror nog att de är ganska nöjda ändå!
I Lördags var jag, Molle och en vän inne i en zoobutik och handlade lite gott till svansbarnen och samtidigt passade jag på att införskaffa ett turkost, vackert och praktiskt Hurtta-halsband till Molle som en liten födelsedagspresent.
Faktum är att jag egentligen hade velat ha ett brett skinnhalsband med lite blin-bling men det fanns inte så det får jag titta vidare efter.
Han har ju så vacker hals och nacke och skulle varit så vacker i det!
Jag ska nog hitta ett passande så småning om!
Det är så kul när de får vara fina... för man kan faktiskt köpa praktiska saker som samtidigt är fina!

Var nu riktigt rädda om Er och sov så gott i natten!
Jag ska ta mina underbara svansbarn plus mina två extrapojkar och förpassa mig upp till sängen och innan jag somnar ska jag skicka lite healing och god energi till en av mina absolut finaste vänner!

Tänk kärlek!
Var kärlek!
Agera kärlek!

Namaste

//Mina

Om

Min profilbild

Marina

En blogg om mig och min familjs liv, våra och andras djur. Träning av djur och deras ägare, diabetes, andlighet mm, mm

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela