När hjärtat aldrig slutar gråta...
Var ifrån ska jag då hämta kraft om inte inom mig själv?
Men när själen känns så där extra trasig och hjärtat inte kan sluta gråta... Ja, då är det svårt.
Som jag tidigare berättat så bryter man ihop ibland...
Det blir helt enkelt för mycket och alla dessa ögon följer mig...
Dessa blickar av undran,förhoppningar, rädsla och kärlek som jag måste vända ryggen till och gå.
Jag drömmer om Dem, jag bär Dem i mina tankar hela dagarna...
Jag kan förnimma Deras päls under mina fingrar, Deras vibrerande tilltufsade kroppar som törstar så efter värme, trygghet och kärlek.
Något jag så gärna vill ge Dem alla...
Visst glädjs jag över De hundar vi hittar hem till samtidigt som rädslan alltid finns över att jag har missat något eller att jag totalt har missbedömt människorna...
Men än en gång, visst glädjs jag över De som landar i trygghet och värme... men min tanke stannar ändå hos De som är kvar.
De som är kvar i kylan...
Alla dessa individer har ett så fruktansvärt trasigt förflutet, kantat med trauman vi aldrig ens kan föreställa oss...
Jag önskar så att jag kunde sträcka ut mina armar så brett att alla dessa så trasiga, lidande själar kunde rymmas i min famn och att jag kunde hålla Dem så, ge Dem kärlek och kunna lova att allt ska bli bra.
Det gör väldigt ont just nu...
Jag försöker att andas mellan mina tårar men det känns som en sten ligger över mitt bröst.
Ibland orkar jag helt enkelt inte... men jag fortsätter ändå och på något mirakulöst vis klarar jag mig till andra sidan.
Ibland känns allt bara så svart... och jag skriker ett långt ljudlöst skrik i en värld som inte alls förstår och som är så kall, så fruktansvärt kallt, orättvis och ond.
Jag längtar verkligen så innerligt efter dessa så fina hundar som ger mig all den kärlek De bara kan uppbåda när jag träffar Dem.
Idag är det tungt... och jag känner så tydligt minnet av ett par små hundtassar som vägrar att släppa taget om min hals medan jag tittar in i ett par gnistrande, mandelformade ögon som fullkomligt skrek till mig: "Ta mig med Dig! Lämna mig inte."
Men jag var tvungen att lossa de små tassarnas grepp om min hals och vända min blick åt ett annat håll medan jag svalde den stora klump som växte sig allt större i min hals.
Idag gråter mitt hjärta och jag tittar på mina svansbarn där De sover mjukt i soffan, varma, mätta och trygga, överösta av kärlek...
Mina älskade flickor och prins... Som jag älskar Er! <3 Tack för att jag får vara Er och Ni är mina! <3
Kärlek och omtanke! <3
//Mina
