jagochalladomandra

Jag tänkte så småningom att lägga upp egna recentioner här på Bloggen.
Då jag är en liten bokmal så kan jag dela med mig av de böcker jag läser och rekomendera er till vilka som jag tycker är bra och värda att läsa.

Nu är det så att jag tycker väldigt sällan att böcker är dåliga, jag slukar allt!
Jag läser dock mest deckare just nu, är inne i en liten deckarperiod ;)

När jag läser har jag möjlighet att glutta in i någon annans värld för ett ögonblick och lära känna nya spännande personligheter och där igenom få uppleva nya platser!
Jag tycker det är underbart att sjunka ned under mitt duntäcke och mysa upp mig ed en god bok i händerna, det är nästan andäktigt att öppna en bok ingen har bläddrat i förr!
Känna doften av trycksvärta och vikten av papper i händerna gör mig euforisk!

Enda gången som jag verkligen slappnar av är när jag läser, min sambo brukar klaga på att näst intill inte är kontaktbar.
Timmarna flyr och jag har svårt att lägga ned boken innan jag har läst klart den... sedan känns det helt tomt och sorgligt när man läst sista sidan.

Ibland kan jag läsa fem böcker per vecka medan andra perioder inte är lika läsfyllda av olika skäl och då kanske jag läser två böcker per månad.
Snittet ligger nog i varje fall på ca en bok per vecka.

Sedan vore det roligt om även ni kunde komma med tips eller om ni läst samma bok får ni gärna komma med egna reflexioner.

Kram på er!
Marina

I DAG HAR JAG VARIT HOS MIN GOA SJUKGYMNAST.  
 
VI HADE ETT SÅ KALLAT UPPFÖLJNINGSSAMTAL PLUS ATT VI TALADE OM HUR VI PÅ BÄSTA SÄTT SKA ORDNA DET FÖR MIG NÄR HON SLUTAR OM EN MÅNAD.   
 
DET ÄR SÅ TRÅKIGT, JAG KÄNNER VERKLIGEN ATT HON HAR TAGIT MIG NÅGRA STEG FRAMMÅT I RÄTT RIKTNING...
    
DÅ DET ÄR EXTREMT MYCKET OMKRING MIG JUST NU GICK DET ÅT MÅNGA NÄSDUKAR FRÅN BORDET FRAMFÖR MIG.    
  
HON FÖRKLARADE FÖR MIG HUR VIKTIGT DET ÄR ATT FORTSÄTTA ATT SÄGA 'NEJ' ÄVEN OM DET INTE ALLTID FALLER I GOD JORD. . . OCH SOM I VISSA FALL KAN LEDA TILL VÄRSTA PERSONANGREPPEN SÅ KANSKE DET ÄR BÄTTRE ATT MAN FÅR UPP ÖGONEN FÖR DESSA PERSONER SNARARE ÄN SENARE... OCH VISST ÄR DET SÅ!    

ÄVEN OM MAN KÄNNER SIG UTNYTTJAD OCH ÖVERKÖRD SÅ KAN JAG VERKLIGEN KÄNNA ATT OM JAG BARA VAR BRA ATT HA SÅ LÄNGE SOM JAG SA 'JA' KAN DET VERKLIGEN KVITTA.    
RIKTIGA VÄNNER ACCEPTERAR, RESPEKTERAR OCH LYSSNAR MAN UTNYTTJAR INTE NÅGONS VÄLVILJA.    

MED RÖDMOSIGA KINDER OCH MED MER MASCARA UNDER ÖGONEN ÄN PÅ FRANSARNA... JAG SÅG UT SOM EN PANDA... BEGAV JAG MIG UT I DEN VINTERVITA VÄRLDEN UTANFÖR.  

JAG BÖRJADE GÅ NED MOT BUSSTORGET FÖR ATT ÅKA VIDARE TILL KNALLELAND DÄR JAG SKULLE BYTA EN SKJORTA OCH FIKA LITE MED EN VÄN.  
HELT PLÖTSLIGT VISSTE JAG INTE VAR JAG VAR!  
JAG TITTADE MIG OMKRING OCH KÄNDE VERKLIGEN INTE IGEN MIG!  
ALLT SÅG LIKA VITT OCH FINT UT... ÖVERALLT!!! VITT, VITT, VITT! 

DÅ JAG FORTFARANDE ÄR FÖRKYLD LÄT JAG SOM EN BLÅSBÄLG OCH JAG KÄNDE HUR OTREVLIGT KLIBBIGT DET BLEV PÅ RYGGEN.  
NÄ, NED TILL BUSSTORGET KOM JAG ALDRIG MEN JAG KOM HUR SOM HELST NED TILL STAN DÄR JAG KUNDE HAFFA EN BUSS SÅ JAG GICK NÅGOLUNDA ÅT RÄTT VÄDERSTRECK IVARJE FALL OCH DET VAR JU LITE SKÖNT.
HERRE GUD, HUR SJUTTON KAN MAN GÅ VILSE PÅ EN VÄG MAN GÅTT SÄKERT HUNDRATALS GÅNGER?
JAG MENAR, JAG HAR TILL OCH MED BOTT DÄR UPPE...

JAG MÅSTE SETT TOTALFÖRVIRRAD UT... INTE HELT OVANLIGT KANSKE I OCH FÖR SIG.    

VÄL INNE PÅ BUSSEN KÄNDE JAG MIG SOM ETT UTSKETET ÄPPLAMOS DÄRFÖR UTFÖRDE JAG EN MINDRE STRIPP - SLÄNGDE AV MIG PÄLSMÖSSA, HALSDUK OCH VANTAR SOM JAG TRYCKTE NED I MIN SVARTA - INTE HELT MODERIKTIGA - SOPPÅSE.

MANNEN I SÄTET BREDVID TITTADE FÖRVÄNTANSFULLT PÅ MIG - ELLER VAR DET SKRÄCKSLAGET? - FÖR ATT BESVIKET TITTA BORT NÄR HAN FÖRSTOD ATT SHOWEN VAR ÖVER - ELLER VAR DET AV LÄTTNAD?
HM...   NÅ, VÄL FRAMME PÅ STADIUM SLET JAG ÅT MIG EN T-SHIRT, NÄST INTILL HJULADE IN I NÄRMSTA OMKLÄDNINGSBÅS (MED VÄRSTA BORTSKÄMDA, OTREVLIGA UNGEN SOM GRANNE DÄR EN AV PERSONALEN VAR SÅ PROFFSIG OCH TREVLIG I SITT BEMÖTANDE ATT HON BORDE FÅTT MEDALJ ) SLÄNGDE AV MIG MINA FÖRKYLNINGSSVETTIGA KLÄDER, STACK UT HUVUDET FÖR ATT FÖRKLARA FÖR EN RAR PERSONAL ATT JAG VISST TÄNKTE BETALA FÖR TRÖJAN OCH ATT DET VORE SNÄLLT OM HON LADE PRISLAPPEN I KASSAN SÅ ATT JAG FICK BEHÅLLA TRÖJAN PÅ.
MIN VANA TROGEN FÖRVISSADE JAG MIG GIVETVIS SÅ OCKSÅ OM ATT HELA AFFÄREN FICK REDA PÅ VARFÖR... (NY MEDALJ TILL PERSONALTJEJEN SOM INTE RÖRDE EN MIN OCH FICK MIG ATT KÄNNA MIG HÖGST NORMAL )  

SÅ MED EN NY SKJORTA TILL DOTTERN I EN MKT FINARE PÅSE, FÖR ATT INTE TALA OM MER MODERIKTIG,( MAN BEHÖVER JU INTE FLASHA MED ATT MAN ÄR EN HILLBILLY...) KUNDE JAG NÅGOT FRÄSCHARE MÖTA UPP FÖR EN FIKA... GANSKA LITE FRÄSCHARE I VARJE FALL OCH MED ANDAN I HALSEN, SNORIG OCH HOSTIG FAST I VARJE FALL LITE MINDRE ÄCKLIG.                                          

VAR RIKTIGT RÄDDA OM VARANDRA DÄR UTE!
TA HAND OM VARANDRA!
MARINA

Nu är det ett nytt år vilket innebär nya möjligheter till förändring!
Jag hoppas att det kommer med nya, behagliga och positiva förändringar i vår familjs liv...
2010 har varit ett påfrestande år med mycket svett och tårar...

Imorgon ska vår nuvarande lilla jourhund till sitt nya hem!
Jag hyser största förhoppningen om att det kommer bli väldigt bra för henne där.
Hennes nya matte och husse verkar vara innerliga och fina människor med sina huvuden på skaft.

Skälet att jag en gång började med omplacering av hundar är denna lilla tös ett klockrent exempel på.

Man känner att man någonstanns har haft makt att förändra... att hjälpa någon till ett bättre liv!

När jag tog mig an denna lilla flicka var hon totalt skräckslagen för allt.
Att åka bil var ångestladdat och uppstressande, nya människor ville hon krypa och gömma sig för...
Hon var undernärd och hade vätskebrist, hennes klor var likt långa kråkklor och hon var oerhört rädd om sina tassar, till den gräns att hon morrade och högg i luften om man kom i närheten av dem.
Pälsen var tunn och glanslös på grund av näringsbrist och vitaminbrist...
Hon var inte över huvud taget rumsren... hon visste verkligen inte att hon skulle göra sina behov ute.

Idag endast två månader senare är hon en levnadsglad och pigg liten tjej som tar för sig av livet med stor aptit.
Hon har vuxit till sig på alla sätt och vis!
Pälsen glänser och har hunnit tjockna till sig och nu mera är hennes kropp precis lagom i hullet.
Jag får gosa och pussa på hennes tassar och till och med klippa klorna utan minsta "klagomål" !

Ute flyger hon likt en gazell över snön och ögonen glittrar av lycka i hennes näpna ansikte.

Hon vet inte till sig i sitt bedyrande av kärlek!
Hon pussar och klättrar glatt omkring över hela mig medan hon kråmar sig för att sedan rulla ihop sig likt en liten kringla på min arm eller över mitt bröst där hon sedan nöjt börjar snusa i sömnen.

Vad som kommer att ta lite längre tid är hennes rädsla för bestraffning, det är beklämmande att se henne huka sig och lägga sig platt mot underlaget vid tillfällen där man själv står helt oförstående.
Söta tjejen...
Men även detta kommer hon givetvis lära sig med tiden - att det inte finns något som heter bestraffning... inte i min värld i varje fall och förhoppningsvis inte heller i hennes nya liv tillsammans med sin nya husse och matte.


¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Drömfångaren svänger lojt i draget av fönstret och vad jag önskar att den kunde fånga in alla mina mardrömmar i sitt nät och för alltid hålla dem där...

De mardrömmar som gjort sig verkliga och som vi försökt hålla stångna under en längre tid.
Jag ber och hoppas verkligen att detta året ska följa med endast vackra förhållanden till andra människor och till livet i övrigt, att vi ska slippa kämpa och stånga oss blodiga.

Förhållanden till människor är väldigt knepigt...

Visst är det intressant med nya bekantskaper men jag tror att jag i fortsättningen håller mig till de underbara vänner som jag redan har och till alla de underbara djur som bara är sig själva och inget annat! ;)

Fasader är inte alltid vad de verkar...
En del människor verkar så kloka för att så småningom visa hela sitt register av brist på förståelse som jag anser vara så viktig del av en människas egenskaper.

Att höra andra människor åsikter utan att för den del vara tvungen att tycka likadant... kvarstår ändå att man bibehåller respekten för den andra människan utan att trampa på som värsta furien.

Jag är så tacksam för de vänner som jag har som har empati och sympati i absolut högsta beredskap.

Mina närmsta vänner kan jag tala med om allt, även om vi inte har samma åsikter om allt och det är skönt att slippa trippa på tå för varandra då en sådan vänskap aldrig skulle hålla i längden.

Med mina vänner har jag aldrig varit ovän då det aldrig funnits någon som helst anledning och då vi har kunnat lufta vad vi än har behövt berätta eller tala ut om.

Det vore både omoget och väldigt barnsligt att ifråga sätta mer än nödvändigt...

Man kan vara barnslig på så mycket annat men i vänskap är ordet respekt en regel man bör ta fasta på samt att alltid rannsaka sig själv och aldrig komma med nesliga personangrepp.

Isället är det viktigt att då och då förklara hur mycket ens vänner betyder och att faktiskt emellanåt även klä tanken i ord.
Man behöver få höra att man är behövd, att man är speciell och att man är älskad för just den person man är, man ska aldrig ta varandra för givna.

Jag har sållat mina så kallade vänner flertalet gånger i mitt liv då jag har ansett att de som varit allt för egoistiska inte har någon plats i mitt liv...

Annars är det inte svårt att bli egoistisk i vårat samhälle idag då så mycket just kretsar kring den enskilda individens väl och ve.

Själv går jag i flera olika terapier för att lära mig tänka lite på mig själv...

Det är väl någonstans i just dessa terapier som jag börjar ifrågasätta saker och ting... att jag inte längre tycker att det är okej att bli hunsad med.

Jag är verkligen fruktansvärt trött på att folk tror att de kan köra med mig bara för att jag har svårt för att bla säga "Nej" eller för att jag tycker att det är självklart att man ställer upp på varandra.

Jag försöker verkligen att hålla sk. energitjuvar på avstånd och jag försöker så gott det går att vara rak i vad jag säger och gör oavsett hur det uppfattas av omgivningen, för det är just det som är en av de saker som jag måste lära mig... att bry mig mer om hur känslan och följden av det hela känns och blir för mig än hur det känns för vedebörande.

Men det är verkligen svårt...

Det är lättare att såra sig själv än någon annan... ja, så är det ivarje fall för mig men helt uppenbarligen inte för många andra.

När jag tänker tillbaka på mitt liv - vilket jag har blivit tvungen att göra - har jag fogat mig efter andra hela tiden och inte över huvud taget stått upp för mig själv... fan, vad skittaskig jag har varit mot mig själv...

Vad som är svårt är just de reaktioner man får nu när man börjar se efter sig själv lite...
Marina som alltid har ställt upp i alla lägen och som har varit en ja-sägare börjar bita ifrån och det får inte alltid de mest väna reaktioner från omvärlden.

Jag försöker få kontakt med känslor som jag har försökt att undertrycka i många år!
Här ibland hör att vara arg och att visa att man är just arg...

För mig har agression inte varit en sund reaktion utan något som har förutsakat våld.
Jag vet inte hur jag ska känna eller hur jag rent kroppsligen ska visa upp dessa känslor.
Jag kan känna besvikelse och sorg, jag kan känna förakt och många andra känslor där omkring men jag har så svårt för att bli riktigt arg.

Den dag jag jag släpper på fördämningen och blir riktigt arg och faktiskt släpper ut den ilskan vill jag nog inte ens vara i min egen närhet... för vad jag har förstått enligt min terapi har det funnits och finns mycket som jag borde blivit och bli riktigt förbannad över.
 

Jag hoppas verkligen att detta året ska ge mig och min familj en riktig nystart!
Och jag hoppas av hela mitt hjärta att det ska ge alla er andra där ute i mörkret det samma!!

Ta riktigt väl hand om varandra och berätta hur mycket ni betyder för varandra!!

Till alla mina vänner och kära!
Ni vet vilka ni är!
Jag älskar er!
Av hela mitt hjärta älskar jag er!!!

Varmaste kramar; Marina