jagochalladomandra

I min blogg ventilerar jag mina känslor och tankar samt skriver om vad som händer i mitt liv... Då jag är medial dyker det även upp inlägg om det men även om sjukdomar, glädjeämnen, självklart mina och andras djur. Jag är direkt och jag har åsikter som jag absolut dryftar och som inte alltid faller alla på läppen! Jag önskar Er alla kärlek och mina sista rader brukar oftast handla om just kärlekens kraft och att vi måste tänka på och ta hand om varandra!

Hackat is...

Publicerad 2019-02-07 00:21:10 i Allmänt,

Här ligger jag tillbakalutad i soffan omringad av mina fina svansbarn...
Ibland kan jag känna mig lite sorgsen och otillräcklig och då kan det räcka med att titta på mina fina lyckopiller till djur för att jag ska känna en sån otrolig tacksamhet.
Tacksamhet över att just jag kom i Deras väg och att vi valde varandra.

Saffrans klo börjar äntligen att läka och hon behöver ingen påse på tassen ute längre.
Det är ju så otroligt svårt att få till det när man lindar Saffrans tass då hon har dubbla baksporrar som står åt två olika håll.
Det är då lätt att man gör illa hennes sporrar istället så hennes "lindning" har varit högst provisorisk med strumpa och polsterbinda.
Hon har varit så tålmodig och duktig under hela tiden, hon är en så otroligt vacker själ.

Idag fick jag ställa mig och hacka loss is mellan grindarna i slussen... det var inte lämpligt med min kropp men jag var tvungen om jag ens skulle kunna ta mig utanför dem utan att göra sönder dem.
Det har kommit rätt mycket snö för att sedan även komma snöblandat regn... och regn och lite minusgrader på det så det är fullkomligt livsfarligt ute.

Men så mitt i Februari har mina små pelargoner,lobelia, chili mm börjat gro och det känns ändå lite som ett ljus och hopp om våren.

Jag är glad så länge som det ligger snö kvar i trädgården eller att det är så pass kallt att det är frostnupet och rent...

Jag försöker hitta tillbaka till lite energi och skapandet som följer med det men vintern gör mig totalt dränerad och kroppen hänger inte alls med.
Min syster har fyllt femtio så jag har lovat att måla en byrå åt henne så småningom men även om det kräver lite kraft så kräver det inte så mycket engagemang i själva möbeln då hon vill ha den i vitt slitage.
Min fina moster har jag sedan länge lovat komma och måla en större möbel åt också och jag vill verkligen detta så innerligt och ska försöka uppbåda någon slags energi och inspiration för det skapandet.

I helgen ska jag sjunga på ett dubbeldop och det känns så där då min röst inte är vad den har varit...
Min hals har dess utom inte återhämtat sig efter insluensan som bet sig fast under månader i min kropp...
Jag måste gå till läkaren så småning om hur som helst med min hals då den inte har känts bra under flera år.
Det känns som att jag har en klump i halsen som jag inte kan svälja ned och det skulle kunna vara en inflammation av struphuvudet... annars vet jag inte riktigt vad det kan vara men det har pågått under några år och är väldigt frustrerande.

MIn fina väninna Nettan har fått ett jobb som hon trivs så otroligt bra på och som verkligen har förändrat hennes liv på många sätt och vis, jag är så glad för hennes skull.
Även min fina Linda har också fått ett nytt jobb, ett jobb som har inneburit en del utmaningar men som bara går bättre och bättre.

Just nu trampar jag vatten och håller näsan över vattenytan fram tills att solen, våren och livet återvänder.
Tills dess kryper jag ihop i min lilla bubbla och bara existerar så gott jag bara kan.

Det är så gott att vi har vår stora soffa där alla svansbarnen kommer plats och kan sprida ut sig.
De njuter verkligen av att kunna vara riktigt nära mig allihop och jag njuter av att känna Deras små kroppar intill mig.
Att höra Deras djupa andetag är direkt meditativt och väldigt lugnande...
Jag kan verkligen inte i ord förklara hur mycket jag älskar Molle och mina flickor, De är så fantastiska och känsliga.
De visar mig så mycket i sin närvaro och De känner så mycket och starkt att mitt hjärta vrider sig i plågor samtidigt som ögonen fylls och svämmar över utöver mitt ansikte.
Men De är i trygghet nu även om rädslor och ångest ligger väldigt ytligt och lätt kan triggas av något ljud eller synintryck som De kopplar ihop med ett trauma.
Jag leder dem framåt med min kärlek och tilliten De visar är rörande stor.

Jag säger det än en gång, något jag inte kan upprepa tillräckligt många gånger.
Folk tror att det är så väldigt komplicerat att rehabilitera en trasig själ och många vill även påstå det att vara något väldigt extravagant...
Jag är ingen speciell person med oanade, dolda krafter...
Om Du är inkännande, kravlös, mjuk, har tiden och tålamodet att vänta ut... och om Du har villkorslös kärlek, respekt och mycket sunt förnuft så kan Du absolut ta Dig an en vilsen, skadad själ under Dina vingar. 
Men om man är minsta lilla för hård, forcerar fram ett önskat beteende och ställer krav så kan man otroligt lätt totalt förstöra en så skör individ.

Min älskade Signe lägger sin lurviga tass över min arm och söker min blick intensivt.
Hon vill ut nu så jag får stänga ned min skärm och återgå till henne och resten av flocken en stund innan vi kryper ihop inför natten.

Var nu snälla mot varandra, det är så otroligt mycket våld och hat där ute...
Det märker man så tydligt på alla hårda kommentarer på sociala medier där folk sitter bakom sina datorer och verkligen om och om igen bevisar sin okunskap och dumhet genom glåpord och personliga angrepp.

Kom ihåg att det är alltid Dig själv Du kan förändra.
Vakna varje dag och försök att vara den bästa version av Dig själv som Du bara kan!

Namasté
KÄRLEK!

Kramar; Mina






Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Marina

En blogg om mig och min familjs liv, våra och andras djur. Träning av djur och deras ägare, diabetes, andlighet mm, mm

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela