Publicerad 2010-03-29 08:56:57 i Allmänt,
Snart är det bikinisässong...
Ben och bikinilinje ska vaxas/rakas och den bleka kroppen ska sträckas ut och smekas av solens heta strålar...
villket många gånger kan resultera i en kräftröd nyans som sträcker och drar i huden på kvällen.
Jag har designat några bikinis som jag hoppas ni kan rösta fram åt mig!
<div style="text-align: center;"><a href="
http://nelly.com/designyourbikini/?bikiniuser=8wK6D4RqFzP804pwcdi1RzMm#bikiniGallery" title="Är du Nellys nästa bikinidesigner?"><img src="
http://bikini.nelly.com/img/user/front_8wK6D4RqFzP804pwcdi1RzMm.jpg" alt="Min designade bikini på NELLY.COM" border="0" /></a><p><a href="
http://nelly.com/designyourbikini/?bikiniuser=8wK6D4RqFzP804pwcdi1RzMm#bikiniGallery" title="Är du Nellys nästa bikinidesigner?">Hjälp mig att vinna, rösta på min bikini här!</a></p></div>
<div style="text-align: center;"><a href="
http://nelly.com/designyourbikini/?bikiniuser=ByIzS16lNLuStYEOxAmNXbRt#bikiniGallery" title="Är du Nellys nästa bikinidesigner?"><img src="
http://bikini.nelly.com/img/user/front_ByIzS16lNLuStYEOxAmNXbRt.jpg" alt="Min designade bikini på NELLY.COM" border="0
<div style="text-align: center;"><a href="
http://nelly.com/designyourbikini/?bikiniuser=kbqIH7sOPhJOQs2wlJCYgrGy#bikiniGallery" title="Är du Nellys nästa bikinidesigner?"><img src="
http://bikini.nelly.com/img/user/front_kbqIH7sOPhJOQs2wlJCYgrGy.jpg" alt="Min designade bikini på NELLY.COM" border="0" /></a><p><a href="
http://nelly.com/designyourbikini/?bikiniuser=kbqIH7sOPhJOQs2wlJCYgrGy#bikiniGallery" title="Är du Nellys nästa bikinidesigner?">Hjälp mig att vinna, rösta på min bikini här!</a></p></div>
Publicerad 2010-03-14 23:38:30 i Allmänt,
Som liten var jag ännu mer mottaglig än vad jag är idag, jag tror att det bland annat har med min fysiska sjukdomsbild att göra - det blir en störning.
Som liten tyckte jag att det var naturligt att exempelvis se äldre kvinnor kliva upp för trappan för att långsamt lösas upp.
Visst kunde jag bli skrämd över ansikten som trycktes mot glasrutan till köket för att iakta mig och visst kunde jag tycka att ljuset runt en del människor var märkligt...
Att jag sedan kunde förutspå både mindre viktiga och viktiga händelser var bara något som jag alltid kunnat., inget underligt eller konstigt.
Djur har alltid haft en naturlighet runt mig - vi förstår varandra.
Djur är okomlicerade varelser som inte kräver mer än vad vi kan ge, de är kärleksfulla och tydliga samt väldigt känsliga.
Barn har ofta en större förmåga än vuxna att sia och umgås med ljusvarelser,,,
Detta på grund av att det inte söker förklaring till allt på det viset som skeptiska vuxna gör...
Inget naturligt får vara nog så naturligt utan att vi vuxna ska söka bevis och andra vägar om och kring det hela.
Barn där emot ser vad de ser och tar emot de impulser som de får oavsett.
En barns fantasier Är ett uttryck man ofta har hört... men jag undrar om det verkligen är så att det alltid rör sig om just fantasier - barn rör sig absolut mycket mer i nuet än vad vi kan och gör...
Och hur kommer det sig att vår fantasi blir så mycket sämre med åren?
Jag tror att alla störningar och all stress mm påverkar oss markant och att ett hårt skal bildas runt vår själ som hindrar mycket från att tränga in men också för att tränga ut.
Många blir känslokalla och har svårt för att känna empati och även sympati...
Förr i tiden lyssnade vi på vår kropp och våra sinnen - vi var helt enkelt tvugna för att överleva.
Vi handlade mer instinktivt och lyssnade till vår intuition som var ett naturligt sätt att tänka och handla.
Ta bara en så enkel sak som ett husbygge.
För ca 100 år sedan byggde de rätt endast genom att inte spekulera för mycket.
De följde jordlinjerna omedvetet eller kanske instinktivt medvetet.
Vi har alla ett sinne som längtar efter att få lyssna och sammarbeta med vår kropp det gäller att uppmärksamma och släppa inpå livet och känslorna.
Detta gör man lättast genom meditation då man blir märkbart mer påtaglig sina egna och andra människors närvaro och känslor.
Innan jag mer på allvar började arbeta med mig själv som medium och healare var jag tvungen att på flera håll ( medium) bli bekräftad och ifrågasatt angående mina gåvor innan jag började att anamma det hela på riktigt.
Jag har alltid kännt mig väldigt annorlunda, jag har alltid varit ovanligt känslig och inkännande för både miljöer, människor och djur.
Jag har alltid kännt som om att jag inte riktigt passar in i denna värld fylld av egoism, stress, kyla och illvilja.
Under hela mitt liv har jag alltid velat så väl men på något underligt vis har det alltid slagit tillbaka mot mig själv och under denna väg har jag någonstanns tappat bort mig själv på grund av att jag alltid varit så rädd för att inte göra tillräkligt rätt för mig, trippat på tå och funnits till hands för allt och alla för att inte såra och göra någon besviken... men det har aldrig riktigt räckt till.
Tyvärr glömde jag bort att ta hand om mig själv att jag nu inte vet hur jag ska bete mig och vad jag ska göra för att ta hand om Marina... det enda sättet jag idag vet att ge mig själv något är genom att finnas till hands för andra.
Jag tror helt enkelt att jag aldrig har lärt mig hur jag tar hand om mig själv, jag har inte lyssnat till mina egna behov - jag njuter när andra mår bra.
Jag vill så gärna finnas där för allt och alla och jag mår både fysiskt och mentalt dåligt över andras sorg och smärta och finner mig helt misslyckad när jag inte kan hjälpa människor/djur igenom den olycka de befinner sig i.
Idag bryr jag mig inte om ifall jag sticker ut eller verkar annorlunda, folk får ta mig för den jag är.
Jag är inte unik men jag är idag tacksam över att jag har den sinnesnärvaron som jag har och att jag kan ta till mig människor och djurs känslor som jag gör och att det är i ärlighet jag gör det.
Jag är än mer tacksam över de människor som har tagit sig till mig och över den uppmärksamhet och innerlighet som de har gett mig då de har känt min omtanke genomlysa dem som man gör om man är mottaglig.
Jag är så lyckligt lottad att jag har möjlighet att utveckla mina healingkrafter och att jag på det viset kan verka större.
En kvinna jag var på mediumträff hos förklarade att hon trodde att jag var ämnad för något stort då hon aldrig sett en så stark karizma och kraft som den jag bär.
Jag blev både förvånad och generad - lilla jag som gått genom livet och talat med andar och hittat sjukdomar samt healat och nått fram till djur och människor på ett sätt som jag inte direkt funderat över såg plötsligt mig själv som någon som omöjligt kan strunta i de krafter jag fått och endast använda det i själviska syften utan även dela med mig.
Aldrig hade jag väl trott att jag kunde spela någon större roll.
Jag har idag en tillgiven, respektfull och väldigt kärleksfull rellation med min helt fantastiska och oerhört starka livsguide.
Han hjälper mig, vägleder mig samt samtalar och medlar med andra människors guider - han finns alltid vid min sida och är en stor styrka i mitt arbete men även i min vardag.
Publicerad 2010-03-04 23:16:23 i Allmänt,
Jag blir så fruktansvärt ledsen...
Jag ställer mig helt oförstående och känner mig lite tillplattad över den glädje som jag kände över att vet att jag faktisk bodde granne med ett Lodjur. (Aslan)
Jag skröt över hur nära han strök omkring i byn och över fälten omkring oss och jag vaktade nådigt på mina hundar när de var ute.
I dagens tidning stod där en man - mäkta stolt - med sin näve i ett grabbatag om en "trofé", så mäktig att han nästan går upp i limningen.
Han ska minsann stoppa upp sin trofé står det... (I arslet hoppas jag...)
För det är ju inte många som kan ståta med ett uppstoppat lodjur... (Inte ens om det kikar fram ur arslet)
Jag finner mig maktlös och totalt försvarslös inför dessa rovdjursjägare...
Inte har vi en så stor stam av Lodjur i Sverige att man bör tillåta avskjutning på dem!
Om vi hade fler rovdjur i Sverige skulle vi antagligen slippa skjuta av så mycket älg och rådjur, naturen skulle ha en mer naturlig cykel än vad den har nu när vi människor konstant lägger oss i...
Under flera tusentals år har människa och rovdjur kunnat leva sida vid sida och i vissa världsdelar gör de det ännu med ömsesidig respekt.
ex. Rumänien med sina vargar.
Men för inte särskilt länge sedan började vi människor i många länder lägga oss i naturlagarna och istället för att skjuta för födan skull började vi skjuta för det höga nöjets skull.
Jag vet inte varifrån någon kan finna lust i att skjuta ett totalt värnlöst och oskyldigt djur - hur man kan finna spänning i att över huvud taget döda?!
Det är ju varken i ett humant syfte (om djuret är skadat/sjukt och lider), i nödvärn eller för att skaffa sig mat som jägarna idag plockar fram sina dyra vapen, hukar i smyg bakom slyn och träd eller klattrar upp i ett hemmasnickrat trätorn... I vissa fall leder de kedjor genom skogen med buller och bång för att skrämma djuren framför sig tills den hamnar mitt framför sin bödel... utmattad och utan en chans.
Även fällor används effektivt...
Särskilt vid jakt på rovdjur...
Räv, grävling... lodjur...
Tänk dig skräcken och den fullkomliga fasan när du hör gallret som faller ihop bakom dig och du förstår att du är instängd i en liten bur när du är van vid att sträcka ut i frihet...
Det är mörkt, kallt och du är helt ensam...
Du försöker klösa dig ut, dina klor och trampdynor spricker upp och börjar blöda...
Du biter i stål och i trä - dina tänder går en efter en av samtidigt som tarmen sakta trasas
sönder av träflisor som du sväljer i blodblandad saliv.
Du är så rädd att du kissar ned dig, du skakar okontrollerat och har näst intill gett upp när de sätter den dödande kulan i dig...
Om de gör det...
Ibland glömmer de av att vittja sina fällor och du svälter samt törstar ihjäl... du lider även av infektioner i de sår du åsamkat dig...
Så otroligt få människor får någonsin den unika möjlighet att se ett Lodjur i sin naturliga miljö, i frihet... det är knappt de ser en skymt av dessa skygga djur ens i djurparken och ändå känner vi människor oss så hotade att vi måste skjuta av ca 200 st av dem i Sverige... jag kräks!
Själv har jag haft den stora lyckan att se lodjur (Lynx lynx) två gånger (än så länge) under mitt liv.
I varje fall; Denna "Aslan" hade fällt bla två stycken dovhjortar och några rådjur...
Jaha? Och?
Skulle vi nu rynka pannan i förvåning och utropa ett ystert "AHA!!" ?
Det är ju deras naturliga föda så det borde väl inte innebära större problem än att jägarna får mindre att ta för sig av när jaktsässongen startar i höst.
Jag hade nog tyckt att det vore mer sunt att ha ihjäl honom om de sett honom sitta och knapra på en morot, skälet torde då ock vara total sinnesförvirring med 0% kapacitet till att återgå till sin naturliga miljö...
Dessa människor är alltså mer rädda om hjortstammen (de äter ju bara växter) än ett enskilt rovdjur som gör sitt bästa för att överleva.
Kanske gör de även en "Runar" om hjortarna börjar ta för sig av tulpanlökar mm i trädgårdslandet!
Självklart tycker jag att Bambisarna är ljuvligt vackra varelser och givetvis värnar jag om dem också...
Jag hade gärna tagit dem alla i min famn - jag har verkligen våndat mig i vinter över hur kallt alla skogens djur har det...
Men medge att det är mer naturligt att bli föda för ett Lo, varg eller räv än att bli ihjälkörd eller sönderskjuten av en kammoflageklädd, dregglande, vapenkåt gubbe/kärring med fuktiga ögon?
Jag finner det hela väldigt perverst...
Man har ju hört hur en del går igång och får världens kick av att döda...
Fasen, stick hem och sätt på frugan/gubben istället och har du ingen sån så ta det i egna händer istället!
Damma av sexualdriften lite!
Är det blod ni tycker är spännande så ladda upp framför motorsågsmassakern eller likande, vill inte din respektive titta så kan man ju skruva ned ljudet och sexa till det lite med en ögonbindel!
*ler med alla mina huggtänder blottade*
R.I.P
Vackra Aslan!
Hoppas jägaren snubblar över dig och slår sig när du står där dammig och uppstoppad med glasartad blick (tro fan den är glasartad... det är ju teddyknappsögon!)
Hoppas konservatorn glömmer att ta ur något organ och att du (resterna av dig) börjar stinka något kollossalt!
Hemsök honom om nätterna och pissa i hans säng!
Sov så gott tillsammans med alla de andra hundratals lodjur som skjutits på endast ett par dagar...
