Att försöka!
Ibland kanske man försöker för mycket?
Jag har de sista veckorna försökt att inte försöka alls lika mycket som förr... att inte bli så upprörd om allt inte blir exakt så som jag önskat eller planerat.
Jag märker att jag på många vis har blivit mycket starkare och att detta inte glädjer alla runt omkring mig så som det glädjer mig.
Jag krusar inte... för jag kan inte tvinga någon att älska mig och jag behöver inte bli älskad av alla, jag behöver bara De som uppskattar mig för just den person och människa som jag verkligen är... Jag behöver bara De som verkligen vågar se mig och älska mig för den unika varelse som just jag är!
Jag har aldrig tyckt om människor som gör sig till och förställer sig, det spelar ingen roll om det är vuxna eller barn, jag har väldigt svårt för det och tror instinktivt att De har något att dölja eller försöker tjäna något på sitt förställda beteende.
Ärlighet varar längst och att man pratar med varandra om man är i en rellation av något slag, talar med varandra om det som kan tänkas beröra den rellation som man är i med den individen vare sig man är förälder, partner eller vän.
Kanske har jag försökt för mycket för att andra ska må bra och där igenom glömt av mig själv?
Ja... kanske, det är lätt när man vill glädja andra och må bra tillsammans med andra att försaka något för sig själv till fördelen för någon annans skull!
Det spelar självklart ingen roll om detta sker någon enstaka gång men att gång på gång göra så mot sig själv är långt ifrån rättvist då man hela tiden skuffar undan ens egna behov, något man aldrig skulle gjort mot någon annan... och det där är ju lite intressant...
Hur lätt det är att minimera sig själv och till och med skada sig själv när man aldrig någonsin skulle göra så mot någon annan! Intressant och väldigt märkligt!
Kanske har jag försökt för mycket att jag inte har märkt hur lite De andra har behövt att försöka?
Har jag gjort det så lätt för Dem att De har glömt av hur man gör och när jag nu inte lägger lika mycket kraft bakom händer absolut ingenting alls?
Saken är den att just nu är jag så trött att jag inte ens orkar bry mig och mina funderingar kretsar omkring hur jag bör göra och vad jag kanske blir tvungen att försaka för att må bra och inte ösla onödig energi på människor som inte har tänkt att dela med sig av sin energi till mig.
Låter det bittert? För i så fall lägger jag fram det dåligt då jag inte alls är bitter, jag försöker bara överleva ett stadie som jag just nu har hamnat i och som jag ställer mig väldigt frågande till... frågor som jag inte får något svar på!
"Man får vad man förtjänar..." Är det verkligen så? Jo... kanske till slut, då jag verkligen tror och förlitar mig på Karma men ibland undrar jag när det ska vända, jag som har försökt så mycket, kanske till och med för mycket...
Kanske väntar den där på mig i nästa liv, kanske ligger den där som en mogen, söt och mjuk frukt och bara väntar på mig?
Var rädda om varandra, respektera varandra, ta inte varandra för givet och älska varandra för just De Ni är!
Marina
