jagochalladomandra

I min blogg ventilerar jag mina känslor och tankar samt skriver om vad som händer i mitt liv... Då jag är medial dyker det även upp inlägg om det men även om sjukdomar, glädjeämnen, självklart mina och andras djur. Jag är direkt och jag har åsikter som jag absolut dryftar och som inte alltid faller alla på läppen! Jag önskar Er alla kärlek och mina sista rader brukar oftast handla om just kärlekens kraft och att vi måste tänka på och ta hand om varandra!

Buzzar Mjau

Publicerad 2014-05-26 20:13:57 i Allmänt,

Jag har Buzzat kattmaten och godiset Mjau Vaganza och mina katter fullkomligt älskade det!
Mina missar är väldigt svårflörtade gällande mjukismat men denna älskar de vilket var väldigt roligt!

 
Detta har varit både enkelt och roligt att Buzza! ;)

Bli en Buzzador!

Inbjudan från Marina Billhage
Hej!

Jag tycker att du också borde bli en Buzzador!

Som Buzzador får du utan kostnad prova nya produkter och tjänster och berätta för dina vänner. I de flesta kampanjer får du även låta dina vänner prova.
Hur länge det dröjer innan du kommer med i din första kampanj varierar beroende på hur väl du passar in i de kommande kampanjerna och vilka kampanjer som kommer.
När det finns möjlighet att komma med i en kampanj så får du information om kampanjen via email. Du väljer sedan själv om du vill vara med i kampanjen eller inte.

Följ den här länken så det framgår att det är jag som har bjudit in dig (mitt användarnamn som buzzador är Tasstaget):
<a href=https://www.buzzador.com/buzzador/index.php?file=u-signup&lang=SE&refstr=Tasstaget>https://www.buzzador.com/buzzador/index.php?file=u-signup&lang=SE&refstr=Tasstaget</a>

Du kan också skicka ett e-post meddelande med texten: Sweden Tasstaget till register@buzzador.com eller SMS: Buzzador Tasstaget till 72323 så får du inloggningsuppgifter direkt. Vid första inloggningen får du komplettera din profil så att det går att välja ut rätt kampanjer för dig.
Om du vill veta mer innan du bestämmer dig kan du följa den här länken:
<a href=http://www.buzzador.com/se?refstr=Tasstaget>http://www.buzzador.com/se?refstr=Tasstaget</a>

Hälsningar,
Tasstaget (Marina)

 

Jag andas...

Publicerad 2014-05-15 19:38:00 i Allmänt,

Jag andas... men det är nätt och jämt och mitt hjärta skriker av en längtan större än något jag har upplevt.


Den 8.e Maj fick jag ta min vackra Emmy över regnbågsbron till hennes sista vila...
För Er som känner mig och som har träffat min Emmy vet vilket band jag och hon delade mellan oss...
Emmy blev tretton år... vi fick tio helt underbara år tillsammans och jag sparar varje minut och sekund i mitt hjärta.

Det var en gång...
En dag för tio år sedan mötte jag min själsfrände.
En kvinna hörde av sig angående sin mosters hund och De ville ha min hjälp att finna ett nytt hem till henne. 
Jag bad dem komma med henne hem till mig då jag skulle ta in henne som jourhund.
 
Denna dag förändrade mitt liv!

Jag mötte Dem ute på gårdsplanen och när Emmy hoppade ur bilen och mötte min blick stannade världen runt omkring mig och jag försvann in i Emmys själ... en sån vacker själ!
Emmy satt bredvid mig under den tid som De stannade på fika och hon vägrade vika från min sida när hennes ägare med släktingar reste sig upp och skulle åka.
 
 

Redan där och då blev jag hennes och hon blev min...
När jag efter ett tag ringde och frågade ägaren om det var okej att Emmy stannade hos mig grät hon av lycka, även hon hade sett vad som skedde när vi möttes.

Jag och Emmy har arbetat hårt tillsammans då Emmy av olika skäl var väldigt otrygg när hon kom till mig...
Vi har bundit samman våra hjärtan och haft en så stor tillit till varandra!
 
 

Jag har svurit och skrattat åt hennes fenomenala upptåg och jag har förundrats över hur smart och lättlärd hon har varit! Hon har varit en klippa för andra hundar och gett dem så mycket trygghet när de landat här helt bräckliga och veka!
Emmy var så oerhört speciell... hon bar den vackraste själ jag någonsin har mött och det gör så ont, det gör så fruktansvärt ont att hon inte finns här rent fysiskt hos mig längre!
Jag vill hålla hennes stora, lurviga tassar! Jag vill borra ned mitt ansikte i hennes mjuka päls och känna hennes andetag och värme under min hud!
Jag vill pussa hennes lena kinder och fina mun! Jag vill att hon ska slicka tårarna från min kind... dessa tårar som aldrig tycks ta slut.
 
 

Min fina, fina Emmy mitt hjärta har gått sönder av saknad och längtan till Dig!
Du var min vackraste saga, Du är den individ alla vill ha vid sin sida... Du fattas mig min älskling, jag kommer aldrig mer att bli hel!

Livet känns oerhört tungt just nu... jag lever i ett vakum och allt snurrar för fort!
Det känns så märkligt att livet bara fortsätter där ute som att ingenting har hänt...
Men så fattar De inte? Jorden har mist en ängel! 

Idag har solen spridit sina strålar ut över en värmetörstande natur och knoppar brister ut i blom och det är så vackert... jag önskar jag hade kunnat dela detta med min kärlek. Jag önskade så att vi skulle fått ytterligare en sommar tillsammans.

 
 
Jag är så tacksam över det stöd som jag har i mina svansbarn som känner min sorg så väl och som överöser mig med sin kravlösa kärlek!
Jag är även så tacksam över min ömsinta dotter som har funnits vid min sida och som varit så rädd om mig...
På Facebook - både i min grupp HemLiga och på min personliga logg - har jag fått ett så fint stöd och uppmuntrande stöttande ord från kärleksfulla, ljusa människor och det har betytt så otroligt mycket för mig...
tro inget annat än att jag känner Er kärlek! <3
 
 
 

Var rädda om varandra och älska och lev som att varje dag var den sista... för rätt vad det är kan det faktiskt vara så. Livet är skört!

Kärlek!

Namaste

 
Marina

Inte alltid lätt att hjälpa...

Publicerad 2014-05-06 19:46:00 i Allmänt,

En av de föreningar som jag representerar går verkligen på knäna just nu!
 
Efter att vi har tagit hand om två stycken kattkolonier och kostnaderna där omkring är vi totalt blacka och det är verkligen inte bra!
De insamlingar som vi har haft till dessa missar har totalt avstannat och jag har haft uppe två stycken auktioner till förmån för dem men nu behöver vi desperat samla in pengar till vår förening också!
 
Angående dessa missar så önskar jag så innerligt att folk kunde förstå vad det innebär att ta sig an en hemlös skyggis!
Man får så oerhört mycket tillbaka!
Som vanligt är det tid och kärlek som krävs... jag förstår inte riktigt vad folk är rädda för!
 
 

Tillbaka till ekonomin. I förrgår och igår satte jag mig ned och skrev ihop ett brev som jag skickade till ett femtiotal kändisar här i Sverige!
Kända personer som jag hoppas både har hjärta, samvete och lite klirr på banken!
Jag gav Dem även ett alternativ till pengar och det var ex. en bok, skiva, sak eller dyl. med en personlig hälsning, autograf eller liknande då jag förstår att De måste prioritera bland personer som skriver "tiggarbrev" till Dem.
 
Tre personer har svarat... jo, Ni hörde rätt... t r e personer av drygt femtio!
Jag vet inte riktigt vad jag hade hoppats på men att privatpersoner med säkert väldigt mycket mindre pengar är långt mer generösa med det lilla De har står helt klart för mig!
Och oftast - ja, oftast! Inte alltid! - är det personer likt jag själv med väldigt lite pengar som försöker räcka till för allt och alla! 

Nej, alla kanske inte har sett meddelandet ännu, jag hoppas att det är så då jag har höga tankar om flera av De som jag skickat ut till!
Det är inget nöje att behöva gå ned på sina bara knän och be om bidrag och jag vet att många omgående både bläddrar förbi som att De raderar det! "Syns inte, finns inte..."
Äsch... nu låter jag förbaskat bitter!
Som sagt jag vet att De redan har sina prioriteringar men jag hade nöjt mig med om De hade tagit sig tid att svara som bl.a Mr Bindefeld gjorde! 

Underbara Lili Päivärinta som redan är så otroligt involverad angående djur på många sätt och vis sitter i samma dilemma angående hennes Djurens Ö men hon ville ändå bidra med något till auktionen! Det är något jag tror att De flesta skulle kunna göra men alla har inte samma känsla för djur som tex Lili.
 
Jag åkte till Göteborg för att hjälpa mina kollegor på en bakluckeloppis, den inbringade ca 1000 kr...
Min resa kostade över 500 kr - helt sinnessjukt - och egentligen kunde jag satt in De pengarna på kontot om det inte var så mysigt att träffa mina kollegor - som även är några av mina absolut finaste vänner - ibland.
 
Det är fruktansvärt frustrerande hela situationen och jag blir hyperstressad!
Man vill ju så innerligt att folk ska inse vilket viktigt arbete det är vi gör och man önskar ju av hela hjärtat att alla även ska känna som vi gör när det gäller våra fyrbenta vänner och att vara beredda att axla det ansvar ingen annan tar!
 
Detta gäller ju även den andra föreningen som jag representerar... att axla någon annans ansvar, att se till den lilla, att se livet som så många inte anser vara något värt!

Kan Ni och om Ni vill bidra till något som faktiskt spelar någon roll?

Detta är Sindys foundlings hemsida och Fb-sidor:

http://sindysfoundlings.com/index.html

https://www.facebook.com/pages/Sindys-Foundlings-Djurst%C3%B6d/359673464096485?fref=ts

https://www.facebook.com/groups/231729123514301/?fref=ts

Auktionssidan: https://www.facebook.com/groups/294421170664637/?fref=ts 

Föreningen Hundskyddets hemsida: http://www.foreningenhundskyddet.se/

"HemLiga" min Fb-sida där jag förmedlar djur: https://www.facebook.com/groups/hemligan/?fref=ts

Sök gärna in till våra sidor!

Lägger även till ett inlägg som jag gjorde på en kattsida om min Smilla för att ge Er lite glädje och för att Ni ska inse hur vackert det är att ta sig an ett ratat, bortglömt djur!

Jag har tyvärr inget foto i datorn på min älskade Smilla som inte finns på denna sidan världen längre.

När jag flyttade till ett hus märkte jag efter ett tag att det sprang något svanslöst, magert i min trädgård och åt upp fågelmaten...

Efter att ha talat med grannarna visade det sig att hon sprungit i området under ca fem år och sedan hon var en kattunge.

Hon var så mager min lilla och maskarna kröp i klumpar ut från baken på henne samtidigt som skabben åt upp hennes öron och vackra ansikte!

Jag ställde ut mat och efter ett tag satte jag mig en bit där ifrån och jag sjöng en lugn och stilla melodi. Jag närmade mig så sakteliga. Hon åt varje gång som att det var den sista måltiden. Hon var så liten... aldrig riktigt vuxit till sig som en vuxen katt mest troligt pga näringsbrist.
Då det var vinter satte jag även ut ett skyddat litet "hus" till henne.

Så småningom flyttade jag matskålen längre och längre mot dörren tills den var inne och Smilla valde att flytta in hos oss!

När hon blev frisk var hon en riktig knubbis!
Vid inkallning för ex kvällen var det inte längre en helt utmärglad katt som kom emot mig utan en liten köttbullsrund flicka som likt en boll skuttade mot mig och upp i min famn!

Smilla var helt fantastisk och jag var hennes allt!
Jag har svårt att hålla tillbaka mina tårar när jag skriver om henne då hon var så oerhört unik min lilla "sköldpadda".

Hon älskade när jag sjöng och kvällar när hon gömt sig undan regn och blixt och inte vågade komma fram fick jag sätta mig ute i regnet och sjunga för att hon tillslut skulle våga sig fram... min röst blev hennes trygghet!

Smilla fick ett liv hos mig i sju år innan hon var tvungen att somna in, min sorg var brutal! Hennes liv hade varit så hårt men tillslut fick hon landa i en varm famn och få den kärlek som hon så väl förtjänade.


Ta hand om Er själva och om varandra!

Älska!
 
Kärlek!
 
Namaste...
 
Marina

Om

Min profilbild

Marina

En blogg om mig och min familjs liv, våra och andras djur. Träning av djur och deras ägare, diabetes, andlighet mm, mm

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela