jagochalladomandra

Tisdag... veckodagarna har en benägenhet att smälta samman under loven och att hålla reda på veckodagarna känns både ointressant men också riktigt svårt emellanåt! 

Idag kom jag på att det var Tisdag och tur var väl ändå det då en jourhund landar här imorgon.

Han heter Malte och jag placerade hans bror Baileys för nästan exakt två år sedan....

 

Det är sorgligt och man blir lika bedrövad för varje samtal, pm och mail som man får...

Det är sorgligt hur lätt folk ger upp och det är tragiskt hur lite De vet/tar reda på om de raser De skaffar sig!

 

Visst och absolut att det finns situationer där en omplacering är nödvändig och där det inte handlar om vare sig brist på kunskap, kärlek och engagemang... 

Alla kan hamna i tragedi som gör det omöjligt att behålla sin vän... men väldigt många tar allt för lättvindigt på sitt ansvar gent emot sina djur.

 

Den nyaste bortförklaringen just nu är ; "Tidsbrist"... nästan vanligare än "allergi" just nu faktiskt...

Jag har sett "Säljes p.g.a tidsbrist" i annonser gällande 10-veckors valpar... dvs två veckor efter att De har skaffat "sin vän".

Innan man skaffar sig sitt djur borde man sitta ned för en stund och rannsaka sig själv samt objektivt se på sin vardag och om en ny familjemedlem som kräver så pass mycket har en naturlig plats...

 

Sedan finns det ju även trender i att äga en hund och specifika raser och det ställer ju till det för oss som faktiskt värnar om varje ras och dess ursprung och för oss som faktiskt har kunskapen... eller för att vara riktigt ärligt... FÖRSTÅNDET att förstå att varje ras är bra på sitt vis om de hamnar i den miljö som sig bör och under rätt HAND!

 

Vad mitt och andras förnuft även säger är att alla hundar under en och samma ras inte beter sig likadant och detta - håll i Er nu - är helt naturligt då de alla är olika individer.

 

 

Danmark har rasförbud på vissa sk muskelraser, raser som är helt fantastiska men som tyvärr har genom trender cirkulerat mycket i media och utpekats som monster...

Varför? Jo, p.g.a att idioter har skaffat dessa raser likt en penisförlängare...

Har man ingen stake måste man på något vis skaffa sig en på något sätt och har man inte råd att köpa en Ferarri så köper man en valp av grannen som har kommit på att man kan skaffa pengar genom att använda sin stackars tik som avelsfabrik.

 

Denna stackars valp får sedan följa med på stökiga fester och troligtvis har den även hunnit byta hem ett flertal gånger innan den ens blivit ett halvår...

Detta p.g.a att valpen inte från början var rumsren och kunde vara ensam i många timmar... plus att De plötsligt kom på att det även kostade pengar med hund.

(När/om dessa hundar kommer i min väg har de ofta en stor seperationsångest.)

Rädda och osäkra hundar är farliga hundar... och vad dessa idioter önskade var ju en hund som mer än gärna fick göra utfall mot andra för att skapa en rädsla mot Dem som ägare... Vad De inte räknade med var att det är komplicerat med en icke pålitlig hund och då får den byta hem ytterligare en gång, och en gång till... 

 

 

Så har vi då som sagt Danmark... ett land fyllt av imbeciller... 

Hela regeringen måste bestå av en grupp fullkomligt intelligentsbefriade människor för om man kan tänka själv borde man väl ändå FÖRSTÅ att hundar (djur) blir vad vi, människor gör Dem till!

Nej, De drar alla över en och samma kant och har nu slitit älskade familjemedlemmar från människor som står handfallna och helt förstörda av sorg!

Dessa kära familjemedlemmar, vars enda fel de någonsin gjort, är att vara av fel ras, avlivas sedan av staten!

Mitt hjärta går sönder!

Är det bara att hänga av sig det likt en ryggsäck... är det så vi lär våra barn att ta ansvar?

 

Det som är intressant är att ingen av dessa raser är de som ligger i topp för bitstatistiken vare sig i Danmark eller någon annan stans plus att denna sk. bitstatestik inte har sänkts utan höjts även fast staten har agerat pöbel och har svängt sin slipade lie över alla med minsta tillstymmelse och aning om att dessa raser innefattar just den hunden, renras eller blandning.

 

 

Nu har jag svamlat lite ;) 

Jag hoppas att tråden var någolunda röd rakt igenom! 

 

Kärlek borde inte göra ont utan borde vara endast ren, vacker och lätt likt dagg en tidig sommar morgon!

 

Finns det då någon känsla som kan verka så hårt och skoningslöst som kärlek gör?

Hon startar krig och får människor att göra de mest drastiska saker i kärlekens namn...

 

Hon förvirrar och underblåser, hon är pirrande och kittlande där hon far fram genom varje nerv i Din kropp...

 

Man har även ett ansvar i sin kärlek... att även vara kärleksfull i sitt bemötande och agerande!

 

 

Det finns de som använder sig av kärleken likt ett vapen,

De lockar, förför för att sedan slå ned med sina vassa klor i sitt offer och sedan lämna det med ett sargat och brustet hjärta... det kan vara så illa att människan i vånda ropar efter döden som en befriare i den smärta kärleken utgjuter... så stark är hon.

 

Det finns inget så vackert och skimrande som den första tiden man går i tillståndet kär... men det är också förvirrande och man går som i ett töcken omedveten om vad som händer och ganska ovillig till att ta in influenser och intryck från något annat än dessa rosenljuva impulser som spontant sker...

 

Men all kärlek är inte så total och så innerlig och vacker... utan smärtsam och utan gensvar... det borde den inte få vara!

Hon borde absolut inte vara så komplicerad... det borde finnas en speciell kod... en kod som försatte oss i ett tillstånd av total ödmjukhet och förståelse och med en oerhörd insikt! 

Alla borde få uppleva den enorma kraft som väller upp och fram inom en när man blir förälskad, då man känner sig odödlig och stark samtidigt som oroväckande sårbar och bräcklig!

 

Det fina i att älska är att man kan visa det på så oerhört många vis, rent mjukt, försiktigt och subtilt eller storslaget och hett!

En smekning, en blick, några ömma ord... visa att man vill värna och skydda och alltid finnas till hands.

 

Livet är för kort för att låta det bero och för att låta elden falna till glöd för att tillslut slockna och förvandlas till aska...

Det skulle bli utmattande om endast en försåg elden med syre... man bör vara två för att hålla denna eld vid liv för att få den ultimatan känslan av samhörighet som hjärtat så innerligt hoppas och tror på... i kärlekens namn.

 

Se till att inte frysa där ute...

 

 

 

Tack och lov har jag min älskade dotter som gjorde en jättegod middag idag - omelett, stekta färskpotatis och hemmagjord, kall vitlökssås.

Just nu är jag väldigt låg med privata, känslomässiga problem som gör att jag bara vill gråta... allt känns vädligt grått och jag känner mig oerhört sviken.

 

Jag tycker bara att det är så oerhört frustrerande att behöva kämpa så hårt h e l a tiden, jag har inte kraft till det och jag önskar att saker kunde vara väldigt mycket mer annorlunda... önskar en grundtrygghet för både mig själv och min dotter. Det känns som att jag står på en myr... varje steg i fel riktning kan innebära att jag drunknar... 

När man tror att allt börjar vända sig år rätt riktning svänger det med ens åt fel riktning igen...

 

När jag sätter ned mina ömma fotsulor på den svala parketten på "morgonen" - eller då min start på dagen börjar - så hoppas jag varje gång att allt mirakulöst ska ljusna framför mina ögon!

Jag önskar att man kunde gå i ide under de perioder i livet som är som kämpigast... det borde hur som helst finnas en beskärd del åt oss alla för inte är det väl meningen att vissa ska behöva kämpa så mycket hårdare än andra?

Det är inte heller lätt att förändra sin livssituation när man inte kan arbeta... för kom inte med den bullshiten att pengar inte kan förändra. Pengar gör Dig säkert inte lyckligare men pengar gör Dig tryggare på så många sätt och vis och i tryggheten ligger mycket lycka, ivarje fall för mig som sjuk, mamma och matte... plus att jag skulle kunna hjälpa så många mer i det ideella arbete som jag idkar.

 

Just nu ligger en liten Greta likt en mössa på svaj över mig och snarkar lätt in i mitt öra!

Greta som egentligen heter Kerstin är en av de två svansbarn som jag har passat under Midsommarhelgen!

En liten varm, kärleksfull skrutta som vill vara nära, nära!

 

 

 

Faktum är att jag brukar ha rätt "pissiga" Midsomrar... kanske förväntar man sig för mycket?

 

Ett år var det riktigt jobbigt, instängd i en husvagn under hällregn med en man som älskade att bråka, skrika och gräla... jag tog min tillflykt till den lilla campingens toalett där jag satt och grät och talade med en väninna via telefon.

Jag gick även ut under ett regn vått och kallt där min ena hund under en promenad blev attackerad av en hund som en narkoman släppte... Hälften av midsommarmaten låg kvarglömd hemma och allt var väldigt kaotiskt, det kändes som att jag satt fast i ett känslomässigt fängelse och min ångest visste inga gränser.

 

Jag och Alexandra tog tåget till Fristad och promenerade till min bror och svägerska där även min mor och far slöt upp med oss under en midsommarlunch.

Vi hade med oss Lilly och Alice som träffade Deras Cockerpu, Combo för första gången!

En härlig, lockig, liten kille på 6 månader...

Tyvärr kunde jag och Alexandra inte stanna i mer än drygt 1 1/ 2 timme innan vi var tvungna att springa till tåget igen för att åka hem till resten av svansbarnen, det går liksom inte så många tåg hit ut.

Micke valde att fira Midsommar på annan ort med sin barn... det finns uppenbart trevligare sällskap än mig och Alexandra... hans val dock, vilket uppenbart inte var ett svårt val tråkigt nog.

 

Jag hade en meny planerad i mitt lilla huvud men det sprack tyvärr då jag inte hade någon möjlighet att införskaffa det, det hade ju varit mysigt om jag och Sanna hade haft lite kvällsmys en afton likt denna...

Hade jag vetat att denna midsommar skulle bli på detta vis kunde passat på att handla när jag hade möjlighet och även kanske bjudit hit några... men, men nu blev det på detta viset!

 

Ibland undrar jag vart jag är på väg... vad är det jag väntar på? För uppenbart väntar ingen på mig... 

Jag är fast i min egen kropp som inte alls vill ta mig dit som jag önskar, det är frustrerande!

Tack och lov har jag mina fina svansbarn och min underbara dotter som höjer mig när jag sänks... jag vet inte vad jag skulle gjort utan Dem och jag vet inte var jag idag då hade varit om jag inte hade haft Dem vid min sida!

 

Jag sippar på en varm kopp te och sänder en tanke till alla De barn som helt ofrivilligt får bevittna sina kanske allt för alkoholpåverkade föräldrar...

Vi har dels De som blir riktigt våldsamma både i vokabulär och fysiskt... De som väljer att ärra både kropp och själ även på De personer som De hävdar att De älskar!

Men vi har även De som tror att andra uppfattar Dem som en "rolig farbror/tant" fast De i själva verket blir oerhört jobbiga, påträngande och direkt skrämmande för ett barn och pinsamma och direkt tråkiga och uppenbarliga för de vuxna...

 

Det finns ett ord som en del missbrukar grovt genom att använda det i tid och otid för att släta över ett upprepande beteende men det finns också De som aldrig använder detta ord... då De aldrig anser att De gör fel! Det är sorgligt för det är ett ord De flesta värdesätter högt!

De människorna brukar ofta vända sitt ansvar eller det fel De har gjort mot Den andra personen för att rentvå sig själva på något underligt vis eller för att spela martyrer... vämjeligt och oerhört egoistiskt! 

 

Jag hoppas att Ni alla ska slippa behöva använda detta ord efter denna afton utan att Ni har levt i kärlek och harmoni med Er värld... var rädda om varandra, ta vara på varandra, värdesätt varandra och älska varandra! Livet är allt för kort, gör det bästa för Er omgivning så får Ni även mycket tillbaka... oftast, tyvärr inte alltid men ibland räcker oftast för då når man De som verkligen betyder något!

 

 

Marina

Kärlek i natten till Er alla!
Hoppas Ni alla får somna lugnt och tryggt under Gudinnans vakande ögon och under regnets som lägger sina droppar mot Era fönster...

Må Ni känna Er älskade och tillfreds när natten omsluter Er och må Ni vakna i glädje, nyfikenhet och med en ömhet kring Era hjärtan och själar!

Var rädda om varandra och Er själva, låt Er inte påverkas av hårda eller dömande ord som endast och inget annat kommer från människor som är ute efter att såra och göra Er ledsna. Sök ingen sanning i lögnerna utan blicka framåt i sanning!

Se inte bara de blommor som finns just vid Er väg utan låt blicken vandra längre och se även de blommor som verkar ganska oansenliga tills Du kommer Dem närmare och ser Deras unika prakt och skönhet! Se alla och var en för vad De är, inte för vad De tror att Du vill att De ska vara. Titta på Dig själv och var Den Du vill att andra ska vara...

Du är fri, lev i frihet men nyttja den rättvist och rätt! Ta inget och ingen för givet! Lev i nuet och ta inte med Dig De som tidigare i Ditt liv har sårat Dig... låt De vara kvar i dåtid, De hindrar Dig från att leva Ditt liv och att njuta av Det. Ge alla en chans men låt Dem aldrig utnyttja Dig. Förlåt för att kunna leva ren i sinne och hjärta!

Öppna upp Ditt sinne och förstå att allt är så mycket större, vackrare och ljusare bara vi ger det en chans!

Vila Din kind mot Dem Du älskar och tala om för Dem hur mycket just De betyder för Dig!

Kämpa för det Du tror på, inget är omöjligt!

Hjälp De som behöver Din hjälp men låt Dig inte utnyttjas! Kämpa för något, det är viktigt att tro på något och i det innefattar även Dig själv!

Somna med en visshet att Du har gjort något som spelar roll!

Det finns någon som älskar Dig, hur lite Du än tror på Dig själv så finns det alltid någon som beundrar och älskar Dig för just den Du är!

Du kan förändra någons liv till det bättre varje dag... försök att göra det!
Det kan räcka med ett varmt och innerligt leende, en varm famn, en ärligt menande komplimang... eller att bara finnas där... lyssna och finnas till för någon som behöver Dig vid sin sida i just det livsskeendet.

Var ödmjuk och lyssna inåt allt måste inte vara så komplicerat och man får lyssna till sitt hjärta... tänk vad fin vår värld skulle vara om alla gjorde det!

Tänd ett ljus och minns De som har gått över till andra sidan, De finns hos Dig och vakar över Dig... öppna upp, andas och se...

Var ärlig mot Dig själv och älska!

Sov i visshet om kärlek!
Marina

 

Alexandra och jag är ofta ensamma med svansbarnen, våra underbara svansbarn!

Idag kom Nina och Ulf och lämnade Eros och Kerstin här, de ska vara hos mig över midsommar!

De smälter fint in i flocken, de är såna raringar!

Eros och Alice tycker mycket om varandra men det första som hände när de skulle busa var att stora Eros råkade tackla min lilla Alice så hon for rakt in i tvättvindan med huvudet före. Hon fick ett minimalt sår vid ögat men jag tror faktiskt att hon fick lite ont då hon inte alls är lika go mot honom som hon brukar... hon blev nog lite ledsen.

Lilly har aldrig träffat Eros och Kerstin förr och tycker väl att det är så där att fler vill ha mammas gunst!

Alla mina svansbarn är oerhört mammiga men Lilly slår nog alla rekord! 

 

När jag åker ut på hembesök brukar jag alltid ta med mig någon av mina flickor, det är nyttigt för dem med nya miljöer men också mysigt för dem med lite egentid med mig.

Hon var med mig i förrgår på ett hembesök vilket innebar först en tågresa, en kort promenad i stadsmiljö, stadsbuss och där efter hälsa på hemma hos en kvinna med hund. Vi var ute och gick, badade i sjön och där efter buss, in i en butik där främmande människor fick hälsa på henne och slutligen hem med tåget.

Det är tröttande med mycket intryck för både henne och mig men för henne är det väldigt bra och hon har som sagat vuxit något kopiöst på kort tid.

 

 

Innan var hon över och under sätet för att titta vad människorna i sätet bakom oss hade för sig och jag hade fullt jobb med att vara lugn för hennes skull och ibland väldigt svårt att hålla mig för skratt! 

Nu lägger hon sig vant ned på golvet men visst är hon fortfarande nyfiken och det är något jag hoppas att hon kommer att behålla då nyfikenheten hjälper henne genom saker och ting som hon tycker är obehagligt eller finner lite skrämmande.

Min fina flicka!

 

 

Kramar om!