Har träffat min vän och kollega idag!
Vi var och träffade en liten pudelkille som vi kommer att ta in i jour.
Han var väldigt rar men han har bott tillsammans med en äldre dam vilket tyvärr många av denna ras gör och det är fruktansvärt tragiskt på en så vaken, intelligent och aktiv ras!
Många tror att pudel är en "tanthund" och de förstår inte hur roliga och flexibla de är!
Med lite viktnedgång, tand och öronvård så kommer han att i fin form och vi kommer att finna ett hem som totalt förändrar hans liv!
Han har inte forit illa hos sin matte men hans liv har nog inte varit särskilt berikande är jag rädd...
När vi träffade honom var han hos en av damens hemtjänstpersonal som varitt vänlig att ta sig an honom under sin semester i jakt på att finna ett nytt hem till honom.
Innan jag och Kathrin var och träffade denna lilla dunboll var vi och åt lunch på "Bakgården" som serverar lunch i form av en underbar pastabuffé.
Jag undrar lite var sommaren tog vägen?
Det började ju så bra och jag njöt i fulla drag.... men nu stiger termometern knappt över 15 grader och jag har tassat omkring med raggsockar på mig inne.
Mina sköna gamla trotjänare får slitas på även under sommaren sorgligt nog!
Jag får be snälla Lena att sticka fler raggisar till mig så småning om!
Folk tror inte att det är sant när jag visar mina kritvita, bortdomnade tår... förstå då hur jobbigt det är på vinderhalvåret!
Det talas om att vädret ska bli bättre till helgen och det vore väl fantastiskt om det vore så!
Jag skulle så gärna vilja få ordning ute på altanen där det för tillfället är fullständigt kaos!
Det var så mysigt där förra året och man kunde ligga där ute med en bra bok och lyssna på det sommarregn som varande under just hela fjolårets sommar...
Det blev många koppar kaffe vid det bordet!
Det kommer iofs att se helt annolunda ut i år då jag inte har ngn vardagsrumssoffa att avvara...
I år blir det en kökssoffa, bord och stolar istället men det kan också bli mysigt!
Jag vill även få ordning uppe i hallen....
Där skulle jag vilja röja och skapa ett gästrum/rum till Louise så hon slipper dela rum med sina småsyskon...
Mina rosor och en klematis står fortfarande och väntar på att spaljén ska komma upp så att de har ngt att klättra på...
Tänk om jag hade haft lite mer energi, mer muskler och varit utan min åttabeningfobi!
Jag har inte träffat min syster och systerdotter på evigheter, jag kan inte minnas när vi träffades senast... det är riktigt sorgligt!
Just nu är De i Grekland och jag är så glad för Deras skull!
En mamma-dottersemester, så härligt!
Jag hoppas att De vill komma och hälsa på oss när De kommer hem så jag får krama lite på Dem...
Vi har haft det så mysigt ihop och det är lite sorgligt att den eran är över!
När Alexandra och Alice var små träffades vi flera gånger per vecka och hittade på saker men då hade Veronica dels bil och dels var hon mammaledig och där efter studerade hon på ett sånt sätt att det fanns mer tid helt enkelt... livet förändras!
Jag kommer ihåg särskilt en incident som vi har garvat rått åt många gånger!
Vi åkte ångloket mellan Anten-Gräfsnäs och Veronica lyckades på ett sätt som är svårt att förklara i text att ta den unga, generade konduktören i ett grabbatag mellan benen när vi stod och flamsade och gestikulerade. Detta var verkligen inte med mening och väldigt komiskt!
Stackaren var högröd i ansiktet medan vi fullständigt bröt ihop helt frustande av skratt!
Våra barn är nog ganska luttrade och skäms inte lika lätt som andra barn... inte för att De på något vis saknar den känslan utan mer att De är så vana och ibland kanske mer mogna än jag och Veronica när vi kommer samman. Att bli så där barnsligt lättroade och ibland riktigt löjliga är inget som vi anstränger oss för eller går in för utan jag tror det är att vi är så avslappnade i med vilka vi är med varandra - syskon som vi är - tillsammans med dåligt humor som är den utlösande faktorn...
Krama Dem Ni älskar innerligt och varmt!
Ta aldrig varandra för givet!
Var rädda om Er!
Marina