Så skriver jag lite...
Jisses, det var evigheter sen sedan som jag skrev något...
Jag har inte känt någon inspiration men heller inte känt att jag har haft något att skriva om... när det egentligen faktiskt är det motsatta m e n ibland är vissa saker lite för personligt att skriva om.
Sedan jag skrev senast har jag hunnit med en operation på min Molle och jag har även varit upp till sköna Dalarna och mina underbara vänner där uppe.
Det är så mysigt att tillbringa tid med vänner som allt bara känns så där skönt, naturligt och lätt...
God mat och dryck, bastu och bubbelbad... rena hälsokuren om det inte vore för den långa resan fram och tillbaka.
Att ha så kärleksfulla och fina vänner så långt bort suger faktiskt... det är riktigt jobbigt att hela tiden sakna och längta.
Jag är verkligen så tacksam över att jag träffat Dem De tillför så otroligt mycket.
Det är sällan som man klickar så med någon och finner så mycket likheter i som jag har gjort med min fina väninna där uppe.
Min lurviga fleecetröja stinker rök och det gör mest troligt även mitt hår...
Jag har stått ute i solen och eldat skräp så jag luktar likt en bränd korv hela jag!
Japp, idag skiner minsann solen men imorgon - skärtorsdag - ska vädret vända för en tid framåt igen.
Hoppas det blir totalt igenmulet med massor av dimma så att folk (läs idioter) skiter i att skrämma våra djur och förstöra vår natur genom att skicka upp raketer och smällare.
Här görs inte många knop under påsk!
Vi kommer att mysa med lite god påskmat och även luncha med mor och far någon av dagarna.
Jag vägrar att pynta för bara några dagar när man inte har några småbarn längre men maten kan man ju inte bara strunta i även om jag kanske borde.
När jag var på sjukhuset hos gyn var jag tvungen att ställa mig på vågen då jag skulle fylla i uppgifterna inför operationen själv...
Hm, jag brukar ju inte väga mig och när jag varit tvungen har läkarna fått titta medan jag blundat hårt... mhm... josåatte... nu gick det inte att förtränga de allt för höga siffrorna på vågen och sköterskan tyckte inte att det var okej att dra av tio kilo för kläderna. Meh!!!
Dags att bli nyttigare... eller rättare sagt, dags att slopa alla söt och godsaker... eller kanske inte så ofta hur som helst.
Ingen beach 2016 här inte! Nope, jag kommer att gömma mig i trädgården!
Ni som känner likadant är varmt välkomna att hänga här med mig och svansbarnen!
Jag får väl vara tacksam över att det faktiskt finns De människor som tycker att man är vacker trots valkar och former... häng... och rynkor men själv känner jag mig som en strandad val trots alla fina komplimanger.
Nu med våren, värmen och solen hoppas jag hitta tillbaka till lite mer energi så att jag kan få uppstädat i trädgården!
Jag har för första gången på flera år faktiskt inte ens förkultiverat några fröer... jag har inte haft någon som helst lust även om jag vet att jag kommer att ångra mig. Fast... när jag såg att taket på mitt växthus hade rämnat blev jag bara så trött. Jag kan omöjligt köpa ett nytt växthus varje år, det funkar verkligen inte!
Som jag önskar mig ett "riktigt" växthus... eller helst ett orangeri "ler" - man ska ju sikta högt - där man kan ha diverse träd så som olika citrus, persikor mfl... där skulle jag också ha bord, stolar, takkrona mm... tänk så mysigt! Jo, man får faktiskt drömma lite!
Jag är hur som helst så underbart lyckligt lottad!
Efter läkarbesöket här om dagen mådde jag så väldigt dåligt både mentalt och fysiskt men då fanns det vänner som var beredda att stötta mig och ta hand om mig lite... jag vet att alla inte har den ynnesten och jag är så tacksam, det betyder mer än både orangeri och växthus.
Till skillnad från för ngr år sedan så ser jag ljust på livet...
Jag har lärt mig en hel del på denna resan och att fokusera på det som är viktigt och fint är så oerhört viktigt...
Att släppa allt det onda och jobbiga bakom mig, förlåta och gå vidare för att koncentrera mig på det som tillför det vackra och värdefulla... och med facit i hand så har ju även mycket av det jobbiga tillfört positiva saker... så som tex min fina väninna i Dalarna hade jag aldrig träffat om jag inte gjort mig bekant med en före detta person i mitt liv och för det är jag innerligt tacksam.
Jag önskar Er alla ett liv fyllt av kärlek, ärlighet och trygghet!
Namaste
//Mina
