jagochalladomandra

Så var det då det där igen att hålla sig till sanningen...

Jag har sedan några år tillbaka varit väldigt god vän med en kvinna... 

Hon hade humor och verkade vara en sann vän på många sätt och vis!
Visst märkte jag att hon överdrev emellanåt men jag tog det med en klackspark.

När jag sedan började förstå att hennes historier om tex barndom, arbeten och även många andra saker föll sig i väldigt olika versioner beroende på vem hon talat med började jag undra lite och mina känselspröt började vibrera.
När jag sedan rent praktiskt på många saker såg hennes brister där det med den erfarenhet som hon påstod sig ha gallant borde klarat blev jag än mer fundersam.

Efter ett tag blev jag kontaktad av flera personer- som likt jag själv stod med många frågor och funderingar - och fick höra diverse saker som fick min mage att dra ihop sig av olusthet och min sorg och besvikelse byttes mot ilska och en känsla av att blivit fullkomligt blåst.
Denna känsla är jag inte ensam om och jag har förstått att flera personer har tagit avstånd från henne och hennes lögner och beteende.

 

Hon flyttade även samman med någon hon sagt väldigt ofördelaktiga saker om och det är bara väldigt obehagligt!

Man blir bara så väldigt besviken, ledsen och man känner sig oerhört lurad!

Det är samtidigt väldigt tragiskt att någon måste fara med osanning för att verka intressant och att denne inte förstår att hon hade varit älskad och respekterad utan det... men nu är allt förstört!

Ja, självklart är hon en mytoman och hon skulle helt klart behöva proffessionell hjälp.

När allt krackelerar brukar personer likt detta fly och börja om men hur länge orkar man göra det?

Det är så fullkomligt tragiskt när en människa inte ser vilka fina och genuina människor denne har omkring sig... vänner som skulle gå genom eld för henne... och hon väljer helt sonika bort dessa med, eller på grund av sina lögner.

Jag har även levt i förhållande där jag blivit förd bakom ljuset och undanhållits saker och ting tillsammans med dessa eviga lögner som uppdagats efter ett tag...
För de gör ju det och när de ser ljuset är de jäkligt fula!
Flera tillsammans med mig har mått så fruktansvärt dåligt över att se hur allt har eskalerat tillsammans med ett egotänk som verkligen svider i ögonen.

Jag har gått igenom hela känsloregistret från tårar, till ilska för att tillslut helt enkelt välja att lägga detta bakom mig i avsmak.

Min önskan är att människor likt detta kunde göra så som vanligt funtade människor gör... sätta sig ned och rannsaka sig själva och där efter komma med några välförtjänta ursäkter istället för att låtsas helt oförstående och inte ta på sig något som helst ansvar.

Mest troligt skyller hon detta på alla andra inklusive mig då hon vägrar att själv se vad hon har raserat...
Hon tror säkert att det är någon illvillig person som i elakhet har berättat saker men vad hon inte inser är att man pratar om personer som man tycker om och då kan man komma att nämna saker och ting var på historier som man har fått till sig jämnförs... och på den vägen har det varit tillsammans med handlingar och beteende som varit så uppenbara.

Varför skriver jag då om detta i min blogg?
Jo, för jag tycker att det är viktigt att man belyser just detta ämne och att det är så många som drabbas av bedragare och att alla De har något gemensamt...
Vi känner oss dumma!
Men det är inte vi som är dumma... men det är där emot De som har lurat oss!

Så... en vän som jag såg som en av mina närmsta är för mig nu mera helt död!
Hon existerar inte längre!
Jag raderar!

Till Er andra fina, vackra människor!

Ljug aldrig för att ställa Er själva i en bättre dager!
Var exakt De Ni är så vet Ni att Ni blir älskade för just De personer som Ni är och ingen annan!
Var snälla, genuina och var respektfulla och kärleksfulla utan någon som helst beräknande tanke bakom!

Kärlek!

Namaste!

//Mina