Tacksamhet!
Inte vår egen tacksamhet över vad vi har utan den tacksamhet som flyktingarna bör känna till oss och vårt land.
"Är man rasist om man tycker att De borde visa liiiite tacksamhet..."
Detta handlar bland annat om De flyktingar som vägrade kliva ur bussen vid asylboendet i Lima.
Detta boende ligger väldigt avlägset och att komma till ett helt nytt land måste detta kunna liknas vid som att för mig bli dumpad mitt i amazonas djungel!
Jag kan bara anta att många av dessa människor kommer från storstäder och som det i tidningen står så uttrycker De en genuin rädsla för bl.a vilda djur.
Vissa stugor hade ingen värme eller el...
I ärlighetens namn bryr jag mig inte om varför utan jag tror helt enkelt på att De faktiskt känner en genuin oro och rädsla... PUNKT! Allt annat är oväsentligt!
Vad vi aldrig någonsin kan sätta oss in i är i Deras situation!
De är rädda och De är trötta och De har rest genom faror som vi aldrig någonsin kan förstå!
Varför skulle vi då kunna sätta oss in i Deras resonemang?
Men vad vi KAN göra är att visa lite jävla omsorg och omtanke!
Visa empati!
Hur ska De kunna känna sig trygga mitt ute i skogen när De inte känner sig välkomna??
HUR ska De kunna känna sig trygga någonstans mitt ute i ingenstans i ett helt främmande land när det förekommer hot?
Och när man kommer från såna fasansfulla omständigheter tar det nog ändå oerhört lång tid innan man över huvudtaget vågar sluta ögonen och somna gott på kvällarna.
Det är med sorg och viss avsky som jag ser flera av mina fb-vänners loggar... "Jag är inte rasist men... lite jävla tacksamhet borde De ju visa."
Att inte just Ni sätter Er ned och begrundar vad Ni borde vara tacksamma över istället!
Var så jävla tacksamma över att Ni slipper lämna alla Era tillbehörigheter bakom Er och kanske även nära och kära för att fly till ett helt främmande land...
Var så evigt tacksamma att Er stad och hem inte är sönderbombat och att inte krigets fasor har slickat Era fotsulor och klivit över Era hjärtan och sinnen så tillvida att Ni konstant lever i en mental flyktsituation.
Var så jäkla tacksamma att Ni slipper ta allmosor och att Ni förväntas att visa tacksamhet mot människor där Ni egentligen inte alls är välkomna!
Var helt enkelt förbannat jävla tacksamma att NI inte är DEM och att inte Ni sitter i en buss långt ute i en karg skog i en helt främmande miljö och är så rädda att Ni inte ens vågar kliva av...
Och var då så jäkla tacksam över att Ni inte förväntas att i Er egen rädsla känna en tacksamhet som Ni inte just då kan förnimma på grund av de hjärnspöken som mest troligt dansar i Er själ efter det trauma som Ni har upplevt på Er väg mot en oviss framtid.
Så ta Er tacksamhet och stoppa den längst upp i det mörkaste av Era hål i Era icke rasistiska kroppar och börja tänka... känna och vara den medmänniska som Ni faktiskt k a n och borde vara!
//Mina