Osteopatbesök
Så stapplade jag tillslut över järnvägen för att åka med tåget och min onda rygg till en Osteopat...
Tretton dagar med denna värk skulle förhoppningsvis få ett slut denna eftermiddag!
Som en gammal halt häst halvt och halvt ramlade jag ut från tåget och släpade mig plågsamt några hundra meter fram till hans praktik... jag kände mig ganska ömklig!
Förutom att hela min kropp är i allmänt dåligt skick så hade jag en kotförskjutning plus att han över lag och då speciellt i nacken löste några sättningar/låsningar och knutor.
Han undrade stilla vad jag hade haft för mig...
Angående kotförskjutningen: "Har Du hoppat??" och när han var uppe i min nacke och sträckte, knäckte och fick igång mina energier "Men vad har Du gjort???"
Vad skulle jag svara annat än att jag mest troligt blivit för van vid att vara i det skicket!
Men med facit i hand förstår jag att jag kanske borde göra detta minst en gång om året...
En Osteopat går inte endast på just det område som man har ont i utan försöker läka hela kroppen för att det ska bli ett flöde... för ofta är det ju så att problemet kan härröra från ett annat ställe i kroppen och om man inte åtgärdar det lär ju problemet snart uppkomma igen.
Han bände även således och kollade muskeltonusen i mina ben... han bände mycket och då jag är överrörlig bände han benet väldigt djupt och jag skulle spänna emot...
Mmmm... första benet gick ju riktigt bra förutom att mina tankar hela tiden vandrade till morgondagen och om jag över huvudtaget skulle kunna stå på mina töjda ben!
Andra benet började ganska bra... men... *suckar lite* jag trodde faktiskt att jag hade riktigt bra och anständiga trosor på mig.
Ett par lagom käcka och färgglada Pieces-boxertrosor (tack och lov att jag inte är en string-tjej) satt runt min lilla stjärt och jag trodde verkligen att de skulle sitta på plats... men... det gjorde de i n t e!
Helt plötsligt kände jag hur grenen i trosorna sakta började krypa uppåt...
"Men för h-e!!!"
Där ligger jag med benet så vitt isär som det bara är möjligt och trosorna förråder mig genom att visa upp hela min - eller delar - av min härlighet.
Tack och lov var Osteopaten en gentleman och låtsades inte om något men det blev inte fullt lika många bändningar i det benet som i det första och jag skyndade att skyla mig så gott jag kunde!
Alltså... detta är så himla typiskt att det ska hända mig!!
Men jag tror nog att jag höll ihop mitt ansikte ganska bra men jag tror att han saltade räkningen lite *ler*!
Min nacke känns underbart mjuk och även om jag fortfarande har ont i min rygg så känns hela kroppen bättre och han sa att jag nog skulle vara återställd på Måndag så jag litar på det!
Kärlek till Er alla!
Var rädda om varandra!
Älska hett och länge!
Krama och visa Er kärlek till Dem Ni håller av både i handling och ord!
Namaste
//Mina
Tretton dagar med denna värk skulle förhoppningsvis få ett slut denna eftermiddag!
Som en gammal halt häst halvt och halvt ramlade jag ut från tåget och släpade mig plågsamt några hundra meter fram till hans praktik... jag kände mig ganska ömklig!
Förutom att hela min kropp är i allmänt dåligt skick så hade jag en kotförskjutning plus att han över lag och då speciellt i nacken löste några sättningar/låsningar och knutor.
Han undrade stilla vad jag hade haft för mig...
Angående kotförskjutningen: "Har Du hoppat??" och när han var uppe i min nacke och sträckte, knäckte och fick igång mina energier "Men vad har Du gjort???"
Vad skulle jag svara annat än att jag mest troligt blivit för van vid att vara i det skicket!
Men med facit i hand förstår jag att jag kanske borde göra detta minst en gång om året...
En Osteopat går inte endast på just det område som man har ont i utan försöker läka hela kroppen för att det ska bli ett flöde... för ofta är det ju så att problemet kan härröra från ett annat ställe i kroppen och om man inte åtgärdar det lär ju problemet snart uppkomma igen.
Han bände även således och kollade muskeltonusen i mina ben... han bände mycket och då jag är överrörlig bände han benet väldigt djupt och jag skulle spänna emot...
Mmmm... första benet gick ju riktigt bra förutom att mina tankar hela tiden vandrade till morgondagen och om jag över huvudtaget skulle kunna stå på mina töjda ben!
Andra benet började ganska bra... men... *suckar lite* jag trodde faktiskt att jag hade riktigt bra och anständiga trosor på mig.
Ett par lagom käcka och färgglada Pieces-boxertrosor (tack och lov att jag inte är en string-tjej) satt runt min lilla stjärt och jag trodde verkligen att de skulle sitta på plats... men... det gjorde de i n t e!
Helt plötsligt kände jag hur grenen i trosorna sakta började krypa uppåt...
"Men för h-e!!!"
Där ligger jag med benet så vitt isär som det bara är möjligt och trosorna förråder mig genom att visa upp hela min - eller delar - av min härlighet.
Tack och lov var Osteopaten en gentleman och låtsades inte om något men det blev inte fullt lika många bändningar i det benet som i det första och jag skyndade att skyla mig så gott jag kunde!
Alltså... detta är så himla typiskt att det ska hända mig!!
Men jag tror nog att jag höll ihop mitt ansikte ganska bra men jag tror att han saltade räkningen lite *ler*!
Min nacke känns underbart mjuk och även om jag fortfarande har ont i min rygg så känns hela kroppen bättre och han sa att jag nog skulle vara återställd på Måndag så jag litar på det!
Var rädda om varandra!
Älska hett och länge!
Krama och visa Er kärlek till Dem Ni håller av både i handling och ord!
Namaste
//Mina
