jagochalladomandra

I min blogg ventilerar jag mina känslor och tankar samt skriver om vad som händer i mitt liv... Då jag är medial dyker det även upp inlägg om det men även om sjukdomar, glädjeämnen, självklart mina och andras djur. Jag är direkt och jag har åsikter som jag absolut dryftar och som inte alltid faller alla på läppen! Jag önskar Er alla kärlek och mina sista rader brukar oftast handla om just kärlekens kraft och att vi måste tänka på och ta hand om varandra!

Sorg...

Publicerad 2015-01-12 23:28:00 i Allmänt,

Ja, det har hänt så mycket att jag inte vet i vilken ände jag ska börja i...
Men efter sju år så blev jag plötsligt singel.

Mycket känslor virvlar dagligen förbi... tomhet, oro, besvikelse, sorg...
Efter att ha byggt upp ett liv tillsammans med någon som man hoppades bli gammal med innebär att man i sina planeringar inte endast har innefattat sig själv så nu står jag här med fler svansbarn än vad jag annars skulle haft och med fler utgifter än vad jag egentligen mäktar med men då dessa individer tillsammans med min dotter är min plattform, mitt allt finns det inte på kartan att de ska göra annat än stanna hos mig!

Då jag är sjukpensionär är det lätt att räkna sina inkomster och det går fort så det kommer att bli kärvt, väldigt kärvt så det är inte endast vissheten om att inte längre vara älskad och behövd som gör ont utan även en stor rädsla för framtiden.
 
 Detta kom väldigt hastigt inpå ett annat stort svek och sorg samtidigt som det kom väldigt oväntat då jag i min dumhet trodde att vi kommit på köl efter en stormig tid och var på väg igen... förhållanden går upp och ned och man måste kämpa tillsammans, ingen klarar av att kämpa den striden själv.
Min kropp har gått i försvar för sin egen överlevnad och jag går på reserven... jag är så trött.

Tack och lov har jag i denna kris så väldigt många underbara vänner omkring mig, vänner som stöttar och älskar mig, vänner som bara finns där och håller min hand.
Jag kan inte i ord beskriva min tacksamhet över detta, jag hade inte mäktat med utan Er, det är helt sant!

Det finns alltid ett pris att betala och det finns alltid någon som får betala det priset och denna gången var det jag.
Jag menar inte att Micke inte sörjer för det gör han självklart på sitt vis men detta var hans beslut vilket ändå gör det hela lättare för honom. Han är inte heller låst på det vis som jag är angående bostad på grund av djuren plus att han har körkort.. något som jag tyvärr inte har.

När man blir lämnad så känner man sig ratad och man börjar fundera på vad man har gjort för fel...
Är jag för ful?
Är jag tråkig på grund av min sjukdom... för det vore ju inte så märkligt om man tyckte det...
Har jag på något vis varit elak?
 
 
Ja, jag känner en stor tomhet, människan är ett vanedjur och att bara veta att man har någon bredvid sig på natten är något av en trygghet!
Att krypa upp i soffan tillsammans eller att berätta om något speciellt har hänt... ja, vi är vanedjur men vi är även väldigt anpassningsbara - tack och lov - så jag kommer väl att vänja mig vid denna förändring så småningom.
Jag får låta den chock och sorg som jag känner lägga sig för att sedan hitta kraft och starta ett nytt liv, ett liv som gör mig hel.

Var rädda om varandra och stäng inte in Era känslor, prata med varandra innan det är försent!
Ta hand om varandra och var snälla... värna om alla på Er väg!
Gör mig en tjänst.... när Du läser detta och om Du har en man eller kvinna som Du håller kär... ta henne/honom i famn, kyss henne/honom och säg i uppriktighet:
"Jag älskar Dig! Tack för att Du vill dela Ditt liv med mig!".
Vi behöver säga det och vi behöver höra det... vi måste få känna oss behövda och älskade!

Kärlek

Namaste

//Marina

Kommentarer

Postat av: Ann

Publicerad 2015-01-13 14:15:27

Min älskade, fina Marina. Du är värd så mycket bättre, SÅ mycket bättre........ Ful? Tråkig? Nej vet du vad, du är en av dom roligaste människor jag känner när du sätter den sidan till. Samtidigt som du kan vara allvarlig och närvarande när det behövs....... Du är också en av de vackraste kvinnor jag känner även om jag vet att du tror annorlunda - det är bara trams. Du har ett av de största hjärtan jag någonsin träffat på. Att han har problem med sig själv - är just HANS problem och inget som rör dig egentligen. Du är värd en man som uppskattar dig och den du är, och som ger dig vad du är värd. Kramar till dig min älskade vän.

Svar: Tack finaste! <3De orden betyder mycket!
Marina

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Marina

En blogg om mig och min familjs liv, våra och andras djur. Träning av djur och deras ägare, diabetes, andlighet mm, mm

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela