jagochalladomandra

Den 8.e Maj fick jag ta min vackra Emmy över regnbågsbron till hennes sista vila...
För Er som känner mig och som har träffat min Emmy vet vilket band jag och hon delade mellan oss...
Emmy blev tretton år... vi fick tio helt underbara år tillsammans och jag sparar varje minut och sekund i mitt hjärta.

Det var en gång...
En dag för tio år sedan mötte jag min själsfrände.
En kvinna hörde av sig angående sin mosters hund och De ville ha min hjälp att finna ett nytt hem till henne. 
Jag bad dem komma med henne hem till mig då jag skulle ta in henne som jourhund.

 

Jag mötte Dem ute på gårdsplanen och när Emmy hoppade ur bilen och mötte min blick stannade världen runt omkring mig och jag försvann in i Emmys själ... en sån vacker själ!
Emmy satt bredvid mig under den tid som De stannade på fika och hon vägrade vika från min sida när hennes ägare med släktingar reste sig upp och skulle åka.

 

När jag efter ett tag ringde och frågade ägaren om det var okej att Emmy stannade hos mig grät hon av lycka, även hon hade sett vad som skedde när vi möttes.

Jag och Emmy har arbetat hårt tillsammans då Emmy av olika skäl var väldigt otrygg när hon kom till mig...
Vi har bundit samman våra hjärtan och haft en så stor tillit till varandra!

 

Jag har svurit och skrattat åt hennes fenomenala upptåg och jag har förundrats över hur smart och lättlärd hon har varit! Hon har varit en klippa för andra hundar och gett dem så mycket trygghet när de landat här helt bräckliga och veka!
Emmy var så oerhört speciell... hon bar den vackraste själ jag någonsin har mött och det gör så ont, det gör så fruktansvärt ont att hon inte finns här rent fysiskt hos mig längre!
Jag vill hålla hennes stora, lurviga tassar! Jag vill borra ned mitt ansikte i hennes mjuka päls och känna hennes andetag och värme under min hud!
Jag vill pussa hennes lena kinder och fina mun! Jag vill att hon ska slicka tårarna från min kind... dessa tårar som aldrig tycks ta slut.

 

Min fina, fina Emmy mitt hjärta har gått sönder av saknad och längtan till Dig!
Du var min vackraste saga, Du är den individ alla vill ha vid sin sida... Du fattas mig min älskling, jag kommer aldrig mer att bli hel!

Livet känns oerhört tungt just nu... jag lever i ett vakum och allt snurrar för fort!
Det känns så märkligt att livet bara fortsätter där ute som att ingenting har hänt...
Men så fattar De inte? Jorden har mist en ängel! 

Idag har solen spridit sina strålar ut över en värmetörstande natur och knoppar brister ut i blom och det är så vackert... jag önskar jag hade kunnat dela detta med min kärlek. Jag önskade så att vi skulle fått ytterligare en sommar tillsammans.

Jag är även så tacksam över min ömsinta dotter som har funnits vid min sida och som varit så rädd om mig...
På Facebook - både i min grupp HemLiga och på min personliga logg - har jag fått ett så fint stöd och uppmuntrande stöttande ord från kärleksfulla, ljusa människor och det har betytt så otroligt mycket för mig...

 

Var rädda om varandra och älska och lev som att varje dag var den sista... för rätt vad det är kan det faktiskt vara så. Livet är skört!

Kärlek!

Namaste

 

Marina