Gråter...
Barn som aldrig känt närhet, värme och kärlek som ligger ensamma i höga spjälsängar med armar och ben bundna... lämnade där. Bortglömda på ett barnhem som mer liknar ett fängelse!
Djur som skriker i vanmakt! Fastspända medan människor sliter deras hud från deras redan sargade kroppar... detta för att människor anser att kött från djur som lidit smakar bättre pga av den höga andrenalinhalten...
Jag sitter med mina ögon fyllda av tårar och följer några Svenska kändisar i "En resa för livet" och jag känner mig så liten och jag känner mig lite värdelös då jag önskar så innerligt att jag kunde göra så mycket mer...
Min förhoppning är att Ni alla gör vad ni kan med den ekonomiska förutsättning som just Ni har... Är Ni inte fadder så bli det! Har Ni inte råd så dela det med någon eller kanske med några andra vänner... Och har Du råd så nöj Dig inte bara med att betala ett fadderskap, hjälp till att förändra livet för världens barn (människor) eller djur!
Jag önskar att jag inte var så här känslig för det gör ont, det gör verkligen riktigt, riktigt ont att bry sig och känna så med andra! Många tycker att jag överreagerar och en del anser att jag borde blunda... Blunda? Varför blunda när den krassa verkligheten ändå står där utanför! Även om jag blundar så vet jag vilka orättvisor och våld som försigår ... Jag vet att det finns De som anser att livet endast är till för att njutas men jag förstår verkligen inte hur man kan njuta när man vet att andra lider och dör på det mest grymma vis...
Visst kan även jag njuta, jag menar inte så... jag ser absolut allt det vackra runt omkring mig också men det besudlas lite över att jag hela tiden är så medveten om allt som sker...
Vad kan Du göra? Vad gör Du?
Gör Du vad Du kan och har möjlighet till?
Räck inte ut bara en hand... sträck Dig ut och ta världen i famn!
Älska och bry Er!
Marina