Tomhet
Försöker hålla uppe mina ögon... det går inget vidare, det är ganska tungt idag.
Mår så illa och är helt matt i mina lemmar samtidigt som en syra driver sig fram genom mina artärer.
Jag ligger omgärdad av mina svansbarn i soffan och försöker uppbåda någon energi.
Vi ska få besök, visst det är en gammal vän men jag vill ändå orka vara med och vara trevlig... jag har till och med tagit på mig en bh *ler* och sminkat mig men sminket hänger redan utsmetat över hela ansiktet då mina ögon rinner konstant.
Nej, jag gråter inte men mina ögon har en benägenhet att rinna så fort jag är lite trött och just nu är jag mer än lite trött... jag känner mig tom.
Fingrarna orkar knappast dra sig fram över tangentbordet och käkarna ligger spända över mina ömma tänder.
Ni har helt rätt, idag är ingen rolig dag alls och jag förstår inte varför jag beklagar mig för mina stackars bloggläsare... jag vet inte om det är rättvist.
Det sticker i ögonen och jag önskar att någon kunde plocka bort det breda, hårt sittande pannband som trycker in min hjärna och gör den helt mosig...
Mitt meditationsträd har tappat alla sina vackra löv, vinden och regnet fick dem att släppa från sina fästen för att lämna grenarna kala, mörka och regnvåta. De sträcker sig mot en mjölkvit himmel, lite rörande, lite ensamma men bundna till en och samma stam som med stadiga, rötter bär upp dem i sin helhet.
Regndropparna ligger klistrade mot fönsterrutorna likt tårar... jag känner mig sorgsen och jag är så trött.
Jag kapitulerar... stänger ned datorn, mig själv och kurar ihop mig.
Älska innerligt och ömt!
Namaste
Marina
