jagochalladomandra

Musik kan verkligen vara helande, glädjande och lugnande... man kan faktiskt innefatta alla sina känslor i musik beroende på vad man attraheras av och vad för slags musik man väljer att lyssna på och vilka minnen som triggas igång.

 

Men så fann jag trots allt en buss!

Ni som känner mig väl vet att jag får en fruktansvärd ångest av att åka buss och den väntade inte på sig, illamåendet och krypningarna startade nästan omedelbart och jag ville bara krypa ur skinnet...
"Jag måste stå ut! Andas!! Andas fyrkant... nej, det är jag inte bra på..."

Gråtfärdig letade jag fram mina hörlurar och pluggade in dem i min telefon och knappade fram ett av mina absoluta favoritband Billy talent.

Full volym och efter några minuter mådde jag mycket bättre där jag satt i min egen värld och ivarje fall slapp höra alla hostningar och snörvlingar, prat och bussens summande...
Snart satt jag och diggade, stampade takten och fick hela tiden påminna mig om att inte sjunga högt... vilket troligtvis hände ett par gånger.

 

 

 

 

När jag fortfarande sjöng kunde jag hämta en oerhörd kraft och styrka i den och känna den stora glädjen i att glädja och beröra andra människor med min röst, ge Dem ngt unikt som bara jag kan ge Dem, en bit av mig själv en viktig dag som ett ex. bröllop eller begravning...
Under alla de år som jag har gått i terapi har jag använt musiken som ett skydd mot omvärlden för att orka ta mig förbi alla hinder fram till terapin, våga sätta mig ensam på ett tåg, buss, café eller att bara gå genom stan.

Och se! Jag lyckades även om jag fortfarande har några hinder att ta mig förbi så är jag så väldigt mycket starkare idag även om jag successivt blivit sämre i mina sjukdomar så sträcker min själ sig uppåt och ut i glädje.

Alla är tyvärr inte det, många utnyttjar och spelar på andras vänlighet och far med osanning för att smutsa ned andra människor...
Jag vet inte men antar att det många gånger handlar om ren och skär avundsjuka och andra gånger kanske av ren och skär elakhet!

 

 

Namaste