jagochalladomandra

Tack och lov har jag min älskade dotter som gjorde en jättegod middag idag - omelett, stekta färskpotatis och hemmagjord, kall vitlökssås.

Just nu är jag väldigt låg med privata, känslomässiga problem som gör att jag bara vill gråta... allt känns vädligt grått och jag känner mig oerhört sviken.

 

Jag tycker bara att det är så oerhört frustrerande att behöva kämpa så hårt h e l a tiden, jag har inte kraft till det och jag önskar att saker kunde vara väldigt mycket mer annorlunda... önskar en grundtrygghet för både mig själv och min dotter. Det känns som att jag står på en myr... varje steg i fel riktning kan innebära att jag drunknar... 

När man tror att allt börjar vända sig år rätt riktning svänger det med ens åt fel riktning igen...

 

När jag sätter ned mina ömma fotsulor på den svala parketten på "morgonen" - eller då min start på dagen börjar - så hoppas jag varje gång att allt mirakulöst ska ljusna framför mina ögon!

Jag önskar att man kunde gå i ide under de perioder i livet som är som kämpigast... det borde hur som helst finnas en beskärd del åt oss alla för inte är det väl meningen att vissa ska behöva kämpa så mycket hårdare än andra?

Det är inte heller lätt att förändra sin livssituation när man inte kan arbeta... för kom inte med den bullshiten att pengar inte kan förändra. Pengar gör Dig säkert inte lyckligare men pengar gör Dig tryggare på så många sätt och vis och i tryggheten ligger mycket lycka, ivarje fall för mig som sjuk, mamma och matte... plus att jag skulle kunna hjälpa så många mer i det ideella arbete som jag idkar.

 

Just nu ligger en liten Greta likt en mössa på svaj över mig och snarkar lätt in i mitt öra!

Greta som egentligen heter Kerstin är en av de två svansbarn som jag har passat under Midsommarhelgen!

En liten varm, kärleksfull skrutta som vill vara nära, nära!