jagochalladomandra

I min blogg ventilerar jag mina känslor och tankar samt skriver om vad som händer i mitt liv... Då jag är medial dyker det även upp inlägg om det men även om sjukdomar, glädjeämnen, självklart mina och andras djur. Jag är direkt och jag har åsikter som jag absolut dryftar och som inte alltid faller alla på läppen! Jag önskar Er alla kärlek och mina sista rader brukar oftast handla om just kärlekens kraft och att vi måste tänka på och ta hand om varandra!

Litha...

Publicerad 2013-06-19 23:00:00 i Allmänt,

Hoppas att Ni får en vacker och kärleksfull Midsommar/Litha!
Snart upplever vi  årets längsta dag då även natten står under ljus och när solen håller ett vakande öga över oss men just i detta ljusa vänder även årshjulet och går mot en mörkare tid. Ljuset och mörkret möts! I solens starkaste skede ligger mörkret och lurar för att växa...
Detta är Gudens storhet, detta är hans kraftfullaste tid, där han får glänsa i naturens prakt!
Detta är en kärlekens tid för Guden och Gudinnan och vi firar den i glädje och i djup samklang!
 
Ett svalkande regn har lagt sin hand över jordens grönska idag...
Det doftar varm asfalt och så där som bara sommarregn doftar, jorden suger törstigt åt sig vätan och växtligheten tar ytterligare ett krafttag!
Mina pioner slogs tyvärr sönder och kronbladen ligger likt snö mot den svarta mullen!
Det har varit läge för tända ljus och att kura upp sig under en filt i soffan idag, det är skönt och mycket stress rinner av då man slipper känna lite av de där "måsten" som lätt poppar upp tillsammans med vackert väder.
 
 
 
Hittills har sommaren varit underbar och värmen går rakt in i själen på mig men någonstans i detta vackra har jag också känt mig sorgsen och ensam...
Jag tror jag stressar för mycket kring alla djur som behöver nya hem att jag glömmer stanna upp och andas... jag sliter likt två sköra glas mot varandra i mitt sinne och just nu känns det mer än någonsin.
Jag får tvinga mig själv att ta ett steg tillbaka några dagar nu i sommar och vila hela mig från de uppgifter som jag tagit på mig och lagt in som en livsuppgift över mig själv... det är svårt att orka annars.
 
Jag har ett barn som går vid min sida... det är ofta barn vid min sida, det är en flicka som bara vill vara mig nära, jag har visat henne vägen men hon verkar inte vara redo. Hon verkar dock varken förtvivlad eller stressad och ej heller rädd, hon känns lätt som en fjäder, svår att få grepp om, hon skrattar och hennes hår dansar och hon är borta för att strax återkomma igen.
Kanske väntar hon på någon, det känns som att hon skulle kunna vänta på någon...
Jag får göra som hon, vänta... vänta ut denna lilla ljusvarelse på att hon tar nästa steg.
 
Min Micke arbetar mycket och jag saknar honom...
Alexandra och jag är ofta ensamma med svansbarnen, våra underbara svansbarn!
Idag kom Nina och Ulf och lämnade Eros och Kerstin här, de ska vara hos mig över midsommar!
De smälter fint in i flocken, de är såna raringar!
Eros och Alice tycker mycket om varandra men det första som hände när de skulle busa var att stora Eros råkade tackla min lilla Alice så hon for rakt in i tvättvindan med huvudet före. Hon fick ett minimalt sår vid ögat men jag tror faktiskt att hon fick lite ont då hon inte alls är lika go mot honom som hon brukar... hon blev nog lite ledsen.
Lilly har aldrig träffat Eros och Kerstin förr och tycker väl att det är så där att fler vill ha mammas gunst!
Alla mina svansbarn är oerhört mammiga men Lilly slår nog alla rekord! 
 
När jag åker ut på hembesök brukar jag alltid ta med mig någon av mina flickor, det är nyttigt för dem med nya miljöer men också mysigt för dem med lite egentid med mig.
Alice har vuxit något fantastiskt och är så duktig!
Hon var med mig i förrgår på ett hembesök vilket innebar först en tågresa, en kort promenad i stadsmiljö, stadsbuss och där efter hälsa på hemma hos en kvinna med hund. Vi var ute och gick, badade i sjön och där efter buss, in i en butik där främmande människor fick hälsa på henne och slutligen hem med tåget.
Det är tröttande med mycket intryck för både henne och mig men för henne är det väldigt bra och hon har som sagat vuxit något kopiöst på kort tid.
 
 
 
Innan var hon över och under sätet för att titta vad människorna i sätet bakom oss hade för sig och jag hade fullt jobb med att vara lugn för hennes skull och ibland väldigt svårt att hålla mig för skratt! 
Nu lägger hon sig vant ned på golvet men visst är hon fortfarande nyfiken och det är något jag hoppas att hon kommer att behålla då nyfikenheten hjälper henne genom saker och ting som hon tycker är obehagligt eller finner lite skrämmande.
Min fina flicka!
 
Var nu riktigt rädda om varandra!
 
Kramar om!
Marina
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Marina

En blogg om mig och min familjs liv, våra och andras djur. Träning av djur och deras ägare, diabetes, andlighet mm, mm

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela