jagochalladomandra

Ja, jag kanske ältar lite ibland här i min blogg men det är ju lite så tankarna far!

Jag kom just ur en varm och härligt doftande dusch och jag kom att tänka på hur mycket jag uppskattar en skön dusch... Särskilt de dagar som jag kan tvätta håret utan att det känns som att armarna ska gå av i sina fästen.

Det är det enda sättet för mig att bli rakt igenom varm när jag fryser för när jag blir kall blir jag det ända ned i märgen och då spelar det ingen roll hur mycket jag paltar på mig.

Mina föräldrar ska göra sig av med sitt badkar... för mig en mycket underlig idé... själv hade jag jublat om jag hade haft ett badkar att krypa ned i och därför stod jag beslutsamt med en tumstock  deras badrum och mättekaret med stor förhoppning om att kunna trycka in det i vårt lilla, äckliga badrum som skulle bli väldigt mycket mindre äckligt om man fick bort den mögliga duschkabinen där ifrån.

Det finns få saker som är så avslappnande som att tappa upp ett varmt skumbad med diverse doftande oljor, lite skön musik får skvala fram ur högtalarna och något kallt att dricka på badkarskanten... värmeljus i små lyktor ej att förglömma och en bok där sidorna efter en kort stund buktar sig och vecklar sig under ångan från badet och fuktiga fingrar. Det är så nära meditation man kan komma!

Tyvärr tror jag inte att ett badkar av full storlek kommer plats i vårat minimala badrum... risken är att man skulle få blåmärken på knäna var gång man satt på toaletten men inte mig eot... bara jag får mitt badkar! Hm... kan i och för sig bli lite svårt att få plats med tvättmaskinen.... men ett BADKAR!

 

Just nu ligger jag i soffan och väntar på att min Micke ska komma hem!

Vi får ta igen lite tid och ta vara på den de få tillfällen som vi numera träffas...

Jag saknar min lilla Tilda också när de är iväg, hon är ju med honom på jobbet till hennes stora lycka då hon avgudar sin husse!

 

Jag önskar att jag hade den energi och ork som krävs att göra ett riktigt röj i hela huset!

Valpen fäller så mycket att mina annars svarta raggsockar är helt vita... och allt är kaos sedan jag inte kunnat hålla efter det sedan min influensaperiod... Influensaperiod, vilket löjligt ord men det var ju hur som helst en period av nästan tre veckor som jag låg med influensa och under den tiden skedde här inte mycket städning även om min vackra dotter tog hand om mig på ett högts exemplariskt vis på alla sätt och vis.

Det är kanske inte så viktigt att det är tipp topp hemma men det är ändå viktigt att man trivs och just nu känns det lite blaha... för mig är det viktigt att jag håller det på en jämn nivå hela tiden, en nivå som inte sträcker sig utöver mina gränser och kapasitet.

 

Jag har vänt och vridit på idén att flytta ned mitt och Mickes sovrum... men samtidigt gillar jag det luftiga rum som nu är vardagsrum/matsal... ivarje fall om vi hade lite mer enhetliga soffor. Då köket är så litet vet jag inte om bordet och stolarna ens får plats där... och om soffan och fåtöljerna får plats på ett bra sätt där bordet och stolarna idag står.

Det hade varit skönt att ha sin säng här nere då jag inte skulle känna mig så... utanför när jag är sängliggande, då skulle jag ändå vara med.

Men samtidigt skulle det också vara bökigt att klättra upp och ned för trapporna på natten till Sanna för att ta hennes blodglucos. Men det "sovrum" som vi idag har känns mer som en förvaring av något slag, inte alls mysigt och lugnande som ett sovrum bör vara. Jag saknar ett riktigt och mysigt sovrum...

 

Jag ska ta upp frågan med Micke och höra vad han tycker och säger om det...

 

Kärlek till Er alla!

Var rädda om Er och om varandra!