Jo, men visst sörru!
Yes! Jo, men visst sörru, idag har solen skinit likt det stora eldklot han är!
Underbart, jag var ute och gick i linne med en riktigt tunn tröja över och jag var varm!
Hundarna uppskattade det vatten jag hade med mig, Emmy är riktigt duktig att dricka ur flaska, något jag har lärt henne... hon är ju en av de som inte bryr sig om lite väta till skillnad från Aicha och Foxy.
Jag blir fullkomligt deprimerad av att se trädgården som är helt geggig och upptrampad och de få gräsrötter som fortfarande finns fixar mina små svansbarn lätt genom att revirkrafsa lite extra...
Jag var på väg att fälla upp en solstol ute men ändrade mig ganska kvickt... stod där och tittade på min trädgården samtidigt som jag sneglade över till grannen.
Hm... kortklippt gräs... inte ett löv... hm... krattat och fint under ett träd där flera buketter av snödroppar har tittat upp.
Men vad fasen!!! Hur orättvist är då inte det??
Kanske jag skulle ta mina solstolar under armen och klättra över staketet och fälla upp dem på deras tomt, det såg mycket trevligare ut där.
Den halva av trädgården som inte är inhägnad på baksidan - men som ska hägnas in - har minsann massor av gräs... lite för mycket gräs å andra sidan... halvmeterhögt,torrt och smutsgult ligger det där likt en gammal skitig ryamatta.
De stenplattor som vi har fram till dörren är så smutsiga att de knappt syns under lagret av gyttja som på något underligt vis har krupit dit...
En högtryckstvätt hade suttit fint men det är nog bäst att vänta tills det har torkat upp lite mer!
Storvalpen har en benägenhet att pissa precis utanför dörren... ja, inte på trappan då men precis nedanför och på grinden samt en sopsäck (som jag har ställt där och som jag slänger trädgårdsskräp i...), detta resulterar i en högst inte allt för angenäm doft. Jag slängde en stor hink med såpavatten över plattorna... eh... det tar nog som sagt ett tag innan det torkar upp då entren alltid ligger i skugga.
Ja... dessa män!
Jo, men visst sörru! Solen har absolut lyst över bygden och små tussilagon smyckar numera våra diken och jag ser fram emot vitsippornas blomning! Det är bland det absolut vackraste jag vet... deras mångfald och hur de lyser upp i skogsbryn och hagar.
Hoppas att vädret håller i sig så att naturen får chans att blomma och att tjärlen tinar så att man kan börja gräva lite i mullen, jag har kli i fingrarna efter att få plantera lite nya liv.
På Fredag åker jag till min fina Ann i Göteborg, det ska bli så mysigt!
Vi hoppas att det blir riktigt fint väder så vi kan sitta ute och grilla! Solen får gärna slicka min bleka lekamen också... Jag hade på mig trekvartsbyxor på promenaderna idag och blev helt fnissig när jag såg mina näst intill ulliga, kritvita vinterben!
På Lördag träffar jag även Nina och Johanna så helgen blir nog väldigt bra!
Ann är så fin och förstående att jag säkert kan dra mig undan och lägga mig raklång ett tag när jag inte riktigt orkar men jag hoppas att jag orkar massor!
Dagarna är långa men nu börjar mörkret lägga sig, naturen måste få sin vila... och så även vi.
Nu ska jag umgås med vackraste dottern!
Var rädda om varandra och älska villkorslöst och naket!
Marina
