jagochalladomandra

Det var en evighet sedan jag satt ned för att skriv i min blogg...
Jag har inte haft lust och kraft plus att mina åtagande på nätet i bland annat min sida HemLiga på Facebook, det tar tid att styra upp den plus att det också finns andra sidor som mitt engagemang når ut till.

Igår var Alexandra på bal, hon går ju ur nian nu och då anordnas det bal...
Hon var så vacker att jag bara ville gråta, det var svårt att tro att den unga kvinna som stod där leende framför mig verkligen var min egen dotter.
Det var många känslor som spred sig i min kropp...
Stolthet, kärlek, rädsla...
Tack och lov så är hon väldigt streetsmart, hon är inte en tjej som faller för grupptryck eller låter sig luras lika lätt som hennes naiva mor... jag är glad över det.




Imorgon är det avlutning och sedan får jag tillbringa många lediga dagar tillsammans med min älskade dotter.
När sommarlovet tar slut tar en annan era vid, en tid fylld av spänning och hopp för denna unga kvinna!
Jag hoppas att hon i sin gymnasietid skall binda band och finna riktigt starka vänner med samma intressen och mål som henne själv.

Om lite drygt en vecka ska jag och min Micke på 50-års fest!
Det ska självklart bli jätteroligt men jag känner även den så vana känslan av skräck som kryper på mig...
Tänk om jag inte mår tillräckligt bra för att åka... tänk om jag blir jättedålig där och brakar ihop fullständigt... - sedan de mer vanliga kvinnliga dilemman - vad ska jag ha på mig? Tänk om jag uppfattas som underlig...

Jag önskar att jag kunde gå till skafferiet och ta fram ett par burkar, öppna den som det står "KRAFT" på, ta några nypor och röra ned i en liten bunke tillsammans med innehållet från burkarna med; "ENERGI" och "SJÄLVFÖRTROENDE" på. Därefter skulle jag baka en god kaka på det hela och helt utan ångest skulle jag smälla i mig hela helt själv på stående fot.

Idag är det en jobbig dag... jag höll på att inte vakna, jag tvingade mig upp tillslut bara för att lägga mig med ett täcke nere i soffan. Jag sov ingenting på dagen igår och som vanligt straffar detta sig stort!
I en av våra enorma fåtöljer bredvid mig hänger dottern, även hon med sin laptop på magen... vi är trötta i dag och min värk har svullnat upp mina fingrar så att de liknar små korvar som febrilt letar sig fram över tagentbordet.

Nä, mina vänner där ute i cyberrymden, idag blir det slappa och vila!

Var snälla mot varandra!

Marina