Kollat bloggar!
Här ligger jag och sliter på min soffa!
Nej, det är ingen av mina bra dagar... det är ofta just dessa dagar som jag tar mig tid att skriva då jag inte har något att göra, det vill säga om jag är så pass "bra" i min "dålighet" att jag KAN skriva.
Snurrigt värre?
Vi har haft någon vecka av härlig sommar värme så när det nu helt plötsligt vindar lite friskt blir man totalt chockad över hur kall våren faktiskt är!
Vad som känns positivt med att vädret har vänt något är att alla små sippor kanske får stå och lysa i backar och diken en något längre tid.
Vitsippor är fantastiskt vackra, jag blir lika förundrad och lycklig över dess enkla skönhet och av dess mångfald varje år.
Jag var ute och tittade lite på övriga bloggares sidor och på alla de - och jag menar verkligen ALLA - sidor jag var ute på var åldersgränsen under 20 år och helt plötsligt kände jag mig oerhört gammal.
Vad jag också märkte var att jag är helt fel ute om jag vill nå ut till fler människor...
Dels skulle jag nog behöva lära mig hur man bygger en hemsida utan de mallar man har till hands och där efter skulle jag behöva lära mig några sexiga poser så jag kunde leka modell framför kameran med klädtips till alla girls där ute... för det verkar vara just det ett bloggande går ut på!
Just nu till exempel har jag på mig ett par velour-mysbyxor som är smyckade med diverse djurhår, som topp har jag en urtvättad, tunn farfarströja i en blaskig blå nyans. Jag är väldigt sparsam med detaljer så som smycken mm och om sanningen ska fram låter jag brösten "sväva" fritt innanför toppen för ett extra naturligt intryck då man verkligen kan skönja dess form genom det skira tyget.
Mitt osminkade och lite rynkiga ansikte bidrar även detta tillsammans med det okammade håret en lite vild och galen look.
Om det inte framgår tillräckligt tydligt vill jag markera att JA, jag är ironisk!
Jag är varken 14, 18 eller 20 år och det enda jag skulle önska att jag hade från de smärtsamma år är möjligtvis huden och ...ja, ja kroppen också!
Det där med huden har jag ett skräckblandat intresse i!
Jag undrar hur det kommer sig att porerna blir både större och djupare med åren?
Kan det vara så att de tänjs ut pga att hyn i övrigt totalt mist sin spänst?
Allt har börjat hänga, ögonlocken kan man dra närmare en halvmeter ut från ansiktet och de påminner mig konstant över min fatala trötthet.
Det är inte roligt att mitt ansikte speglar den totala utmattning som jag alltid vaknar och går och lägger mig med.
Jag kommer inom några år inte vara stolt ägare av en hals då jag börjat få början till "häng" och då käkbenen inte ens kan skymtas längre... så då kommer jag mest troligt att blogga om Kalkonhalsen för och nackdelar.
Folk diskuterar hett ang plastikoperationer nu för tiden, det går till och med dokusåpor om detta ämne på tv där vi får följa kvinnor och män som valt att förändra sin kropp inför hela Svenska folket.
Där står de helt ogenerat och visar upp sina före-tuttar och efter-tuttar, lovehandles mm och jag tror att fler än jag förundras och överraskas av både deras mod och av deras totala skrupelfria attityd.
Jag är inte en av de människor som är totalt emot operationer av detta slag och om jag hade haft så mycket pengar att jag ansåg att jag kunde prioritera mig själv genom några ingrepp hade jag absolut gjort det och det sticker jag inte under stolen med.
Så länge som man bara restaurerar lite utan att slipa bort sitt verkliga jag och utseende tycker jag det är mer än okej.
Det som jag först hade gjort var just en justering av mina ögonlock som totalt börjar sacka ihop.
Sedan finns det både en, två och fler ändå olika operationer jag hade velat göra för att stoppa det enda vi inte lärt oss att tygla som människor, tidens spår!
Jag kan inte titta på mig själv i spegeln utan att känna ett stort obehag och det skulle vara en oerhörd lättnad om jag kunde ändra på några av de saker som gör att jag känner ett sånt missmod över mig själv.
Väldigt mycket handlar om skönhet runt omkring oss, så mycket att vi inte kan frångå det och att vi inte längre kan gå oberörda...
Jag känner mig väldigt förbrukad som människa men jag hade troligtvis mått så mycket bättre om det inte rent kroppsligen syntes.
Just nu går ett av alla design program på tv.n och precis innan det började visades ett avsnitt från Topmodell.
Man kan inte sätta på tv.n utan att det finns något program på tv.n som visar hur vi ska se ut och hur vi ska klä oss...
Jag skulle absolut behöva några tips just nu då jag står totalt främmande inför min nya, stora kropp, det är verkligen inte lätt!
Kläder jag förr badade i får jag längre inte på mig och min stil som jag förr haft har jag totalt varit tvungen att frångå och det är det svåraste - att hitta en stil jag trivs i och ser bra ut i.
Det gör ändå väldigt mycket för självkänslan om man vet att man bär upp ett klädesplagg och att det passar dig som person.
Min garderob är full av kläder men det är ytterst få plagg som jag får på mig men jag vägrar att göra mig av med alla mina kläder då jag hoppas att det ska vända och att kilona ska droppa av mig igen, helst lika fort som de satte sig!
Att jag har tappat halva min kaluffs bidrar ju knappast till att jag skulle känna mig finare precis... jag har aldrig haft så tunnt och glanslöst hår som jag har idag, stora tussar fastnar i borsten...
Kanske passar jag helt enkelt inte i kategorin Bloggare då de helst ska vara trådsmala med plutande munnar, halvt om halvt avklädda i någon sk festlig utstyrsel med mycket "bling, bling" i någon pose de sett Tyra Banks använda sig av.
Här ligger jag i soffan och skriver med en djup bekymmersrynka uppe i pannan, skrevandes med datorn mot benen i ett inte alls smickrande läge.
Men va f-n! Det är ju jag!
Hur jag än vänder och vrider på det så är detta ändå jag!
Jag är ingen linslus plutande liten fashionista... och det är inte vad min blogg handlar om!
Min blogg handlar om det verkliga livet, inte någon låtsas värld!
Här spelar jag i och för sig huvudrollen då mitt liv är det enda jag känner ner i minsta rotspets, jag kan inte skriva om någon annan mer rättvist än vad jag gör om mig själv så helt ocensurerat med alla de stavfel det må vara få ni då och då en liten berättelse från mitt liv oskalat och naket... detta är jag.
Varmaste pussar och kramar!
Marina
