Nytt boende, nytt liv...
Ligger utslagen i sängen med datorn uppallrad mot mina knän...
Jag äger ett lugn inom mig idag där det för några få veckor sedan var ett kaos av alla dess känslor.
Stenen har lyfts från mitt bröst och jag vågar se framåt igen...
Några lådor står fortfarande halvt om halvt upp packade runt om i vårt nya boende.
Nabben står kallt och öde och blickar ut över de vackra nejderna medan vi succesivt har installerat oss i det hus som blivit vårt hem en obestämd tid framöver.
Faktum är att vi alla trivs väldigt bra... ja, vi gör faktiskt det!
Med distans till det hela känner jag att detta är något vi borde gjort långt tidigare - flyttat - även om vi självklart önskat att omständigheterna hade varit annorlunda.
Saken är den att Nabben inte ville oss helt väl, det är ingen bra energi i det huset, så dåligt som jag har mått under den tid som jag har bott där har jag aldrig förr mått och även om flytten har varit fruktansvärt slitig för mig känner jag mig lättare i både själ och hjärta nu, det är som om en dimma har lyfts från mina ögon och jag plötsligt ser det hela klart!
Detta hus är likt en sirén - de som drog sjömän ned i djupet - hon har lockat oss och bundit oss till sig för att sedan livnära sig på vår energi, hon har dränerat oss.
Aktiviteten har aldrig varit högre än när vi var i flytt-tagen!
Det bankade i väggarna, sprang i trappan och någon sjöng högt och tydligt, vi kände oss för första gången rädda och ville inte vända ryggen till...huset då vi kände oss påtagligt påpassade.
Även Micke hade känt detta när han var själv där...
Nej, det är inte andarna/ljusvarelserna, där är det bara kärlek... detta är husets energier och allt det har samlat på sig i århundranden som sitter ingjutet i väggarna likt förgreningar av kranskärl kring ett hjärta.
Som sagt omständigheterna kunde varit så mycket bättre men om detta var det enda viset att bli fria från något som så tydligt hållt oss tillbaka som som börjat förmörka våra sinnesintryck så kanske det faktiskt är värt det.
Vi har påbörjat en ny framtid på ny mark tillsammans och jag tror att detta kommer att bli väldigt bra!
Även om vi inte nu längre bor mitt i tystnaden så bor vi ändå granne med naturen som vi i och för sig tvingas dela med många fler.
Vi hoppar fortfarande till när vi ser en bil utanför och stirrar nyfiket ut - med näsorna oblygt tryckta mot rutorna - på folk som passerar utanför trädgården.
Vi är ju fortfarande i ett inlärningsstadie! *ler*
Vi skogsmullar är inte vana vid att ha människor så tätt inpå livet!
Innan vi flyttade in alla våra saker i detta hus var jag noga med att rena huset från bland annat just eventuella dåliga energier.
Jag hade aldrig den möjligheten uppe på Nabben då det hade inneburit att vi hade varit tvungna att tömma hela byggnaden först vilket hade varit en omöjlighet.
Men här hade jag chansen och jag tog den kvickt som ögat!
Och DET kändes!
Det var en befriad och lätt luft att andas och man känner sig väldigt tillfreds och avslappnad... trygg helt enkelt.
Alexandra märkte omgående av denna känsla vilket gör mig varm om hjärtat.
Huset är absolut inte i toppskick men vad gör väl det så länge som det är en skön atmosfär...
I detta nu målar Micke om tvillingarnas rum till en äggskalsvit, sval nyans - eller äggvitt som Elin kallar den - från mörkaste svart.
Det kändes som att stiga in i en grotta, man fullkomligt hukade sig och kisade efter eventuella fladdermöss och andra mörkskygga varelser där inne!
Nu blir det hur som helst fräscht och fint för dem!
Vi kommer även att måla lite tak och det 90-talsgröna köket som har en tendens att ge kräkreflexerna en skrevspark varje gång man blickar upp på de väggarna.
Vad jag uppskattar mr än något annat är att våra barn och djur trivs så gott här!
Våra katter har plötsligt och väldigt omgående levt upp och jag har verkligen "fått tillbaka" min gamla Saga!
På Nabben gömde de sig den mesta tiden eller satt och häckade inne på toaletten, nu rör de sig i hela huset och följer oss allerta och med en nyfikenhet runt i hela huset.
De kommer fram för att kela så fort man sätter sig eller lägger ned och på natten sover de tillsammans med oss och den övriga flocken, Saga har börjat att sova på min höft så som hon alltid sov innan vi flyttade upp på nabben...
Jag tror att detta blir bra... det blir det nog verkligen!
Var rädda om varandra!
De vackraste sakerna i livet kan man varken se eller ta på
De finns i ditt hjärta!
