jagochalladomandra

I min blogg ventilerar jag mina känslor och tankar samt skriver om vad som händer i mitt liv... Då jag är medial dyker det även upp inlägg om det men även om sjukdomar, glädjeämnen, självklart mina och andras djur. Jag är direkt och jag har åsikter som jag absolut dryftar och som inte alltid faller alla på läppen! Jag önskar Er alla kärlek och mina sista rader brukar oftast handla om just kärlekens kraft och att vi måste tänka på och ta hand om varandra!

Tankar...

Publicerad 2010-05-18 08:26:36 i Allmänt,

Ett grått dis ligger över himlen och hindrar vårsolen från att tränga igenom och ned till oss.
Jag blickar suktande upp mot molnen medan småfåglarna försöker överösta bäckens porlande.
Ängarna börjar sakta och säkert förvandlas i en ny grönska och vitsipporna står täta tillsammans likt en böljande matta invid björkarna.

Barnen kommer gärna och glatt med blomsterbukettern bestående av de få pingst och påskliljor som vi har ute i trädgården trots förmaningar om att de kanske skulle få stå kvar.

Ett lugn ligger över Nabben de mornar jag lämnas ensam med djuren efter att barnen har begett sig iväg till sina skolor samt Mikael har åkt till arbetet.
Det är som en stillsam suck drar genom huset...



Tankarna lyfter och seglar iväg en stund med vinden...
Var stund är viktig - ensamheten så som tvåsamheten och flersamheten...

Jag tycker att det kan vara väldigt helande att få vara ensam med sina tankar och att bara få umgås med "mig själv".
Jag är inte en sådan person som blir rastlös av att vara själv utan jag ser det som en stund att vila i min kropp och lära känna jaget.
Den tiden är viktig anser jag...
När man är mamma på heltid är det oerhört viktigt att ibland bara få vara Marina - kvinnan Marina med allt vad det innebär.
Man måste få vuxentid tillsammans med vänner eller sin partner för att komma ihåg vem man faktiskt var och är utanför sin mammaroll hur fantastiskt det än är att vara just mamma.

Att bara få vara tillsammans med min Micke om det endast är så att vi inte gör någonting så gör vi "ingenting" ihop och det är underbart lika väl som att bara prata över en fika hos en riktigt god vän.

Stunden som mamma är självklart väldigt stort och viktigt och man får många gånger tänka till så att man leder de små i rätt riktning för att de ska bli så fina människor som möjligt.
Att umgås hela familjen är viktigt för att nära kärnan och sammanhållningen sins emellan.



Lugnet som far över mig får mig att vilja hålla andan...
Fågelsången utanför fönstret får mig att spetsa mina öron lite extra, ibland ligger vinden på åt vårat håll så att man hör trafiken från vägen - en påminnelse om världen utanför.

Jag passar inte riktigt in i den världen men måste allt som oftas bemästra min ovilja och kliva ut i den från mitt lugn ute bland ängar och skog.

Snart ska jag fixa i ordning mig för att ta mig in till Borås där jag ska möta min sjukgymnast och se vad hon har för planer inför denna dag.
Hon passar mig, min sjukgymnast... då det är mental sjukgymnastik är den inte alls åt det traditionella hållet utan på ett plan som jag både mentalt och fysiskt klarar av - allt måste gå i min takt.
Mettoden skulle nog av många anses som lite flummig men för mig känns den - kanske just därför väldigt naturlig!
Vi går sakta men säkert med små steg i rätt riktning!

Var rädda om varandra och allt liv omkring er!
Marina

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Marina

En blogg om mig och min familjs liv, våra och andras djur. Träning av djur och deras ägare, diabetes, andlighet mm, mm

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela