HJÄLP!!
Jaha, så sitter man här på röven och ser hur sommaren fullkomligt blåser förbi!
Som en dålig avlöning sa den "Hej" och försvann igen innan man hann smaka på det goda.
Jag har absolut grillat för lite!
Jag har badat för lite!
Och min kropp är fortfarande blekfet sedan den långa vintern.
Jag skulle fått så mycket gjort nu i sommar men dels tog den sköna värmen rikligt med tid på sig att omfamna oss och när den slutligen gjorde detta (med bravur) kändes det som att man hade all tid i världen!
Inatt när jag var ute och luftade mig och Nikki kände jag hur hösten börjat fatta grepp om naturen och luften.
Luften var hög och daggen låg kall över marken...
Jag älskar hösten, det gör jag verkligen men samtidigt känner jag mig alltid snuvad på konfekten om inte sommaren har varit perfekt och fullkomlig.
Man har så höga förväntningar inför sommaren, förväntningar som inte är alls lika höga för någon av de andra årstiderna.
Man ska göra allt och gärna lite där till under ett par månader och gärna även tillsammans med allt och alla!
Min svägerska Annki, Jag, Alexandra och Birgitta (Annkis mamma)
Man får inte göra någon besviken - man infriar löften om att träffas fast man kanske igentligen inte alls har varken tid eller lust... bara för att det just är sommar.
Visst är allt lättare när vädret tillåter oss till att vara ute, man slipper knö in sig i någon liten lägenhet eller hus.
Jag önskar verkligen att jag både hade tid och energi att träffa alla de vänner och bekanta som bor lite längre bort och som man inte bara kan ramla in på en kopp kaffe hos hur som helst.
Jag vill verkligen inget hellre men i min livssituation med både många djur och barn plus sviktande hälsa krävs det så oerhört mycket planering att man släpper det på vägen... det blir för omständigt och jobbigt plus att min älskade Mikael inte varit ledig i år heller så jag har inte direkt haft möjlighet att åka från djur och barn precis.
Sedan vet jag att det inte enbart är planeringen framför en resa eller händelse som är krävande för mig, jag får alltid kroppsligen stå till svars för det efteråt villket innebär att jag alltid bör väga för och nackdelar mot varandra.
Min Micke som "klipper gräset"... ;)
Därför har det i sommar blivit en självklarhet var vi har tillbringat vår ledighet någonstanns och det har varit tillsammans med våra fina vänner i Habo.
Varför det mesta dels har blivit så är dels självklart för att vi älskar varandra men även för att vi lägger vår energi på likavärdiga saker dvs på våra djur och barn.
Det som vi finner naturligt finner de lika självklart som vi osv...
Det är inte alla som accepterar att man kommer dragandes med fem hundar och fyra barn...
Men tillsammans med Jim och Moa blir vi en ännu större familj!
Vad som dock är viktigt är att man respekterar varandras utrymme och att man inte inkräktar på varandra mer än nödvändigt samt att man tar ansvar tillsammans över hela situationen med barn och djur - att man fördelar och avlastar varandra.
Jag är så tacksam över den underbara kontakt som vi har med varandra och att även Micke tog dessa fina människor till sitt hjärta betyder oerhört mycket för mig!
Jag hoppas hur som helst att ni alla i era hjärtan vet att jag hade kommit till er om min situation hade varit lite annorlunda...
Kanske jag kan prioritera ett körkort framöver och då kanske ni får besök oftare än vad ni önskar! *ler stort*
Jsut nu sitter jag här på röven och viftar bort irriterande flugor som envetet sätter sig på mig så fort de får chansen.
Elin och Rasmus snackar vilt på om något faccinerande i sin lek, Alexandra ligger i soffan bredvid och spelar spel på sin mobiltelefon, djuren sover och ... sommaren skyndar förbi där utanför.
Louise, Alice och Elin
Som en dålig avlöning sa den "Hej" och försvann igen innan man hann smaka på det goda.
Jag har absolut grillat för lite!
Jag har badat för lite!
Och min kropp är fortfarande blekfet sedan den långa vintern.
Jag skulle fått så mycket gjort nu i sommar men dels tog den sköna värmen rikligt med tid på sig att omfamna oss och när den slutligen gjorde detta (med bravur) kändes det som att man hade all tid i världen!
Inatt när jag var ute och luftade mig och Nikki kände jag hur hösten börjat fatta grepp om naturen och luften.
Luften var hög och daggen låg kall över marken...
Jag älskar hösten, det gör jag verkligen men samtidigt känner jag mig alltid snuvad på konfekten om inte sommaren har varit perfekt och fullkomlig.
Man har så höga förväntningar inför sommaren, förväntningar som inte är alls lika höga för någon av de andra årstiderna.
Man ska göra allt och gärna lite där till under ett par månader och gärna även tillsammans med allt och alla!
Min svägerska Annki, Jag, Alexandra och Birgitta (Annkis mamma)
Man får inte göra någon besviken - man infriar löften om att träffas fast man kanske igentligen inte alls har varken tid eller lust... bara för att det just är sommar.
Visst är allt lättare när vädret tillåter oss till att vara ute, man slipper knö in sig i någon liten lägenhet eller hus.
Jag önskar verkligen att jag både hade tid och energi att träffa alla de vänner och bekanta som bor lite längre bort och som man inte bara kan ramla in på en kopp kaffe hos hur som helst.
Jag vill verkligen inget hellre men i min livssituation med både många djur och barn plus sviktande hälsa krävs det så oerhört mycket planering att man släpper det på vägen... det blir för omständigt och jobbigt plus att min älskade Mikael inte varit ledig i år heller så jag har inte direkt haft möjlighet att åka från djur och barn precis.
Sedan vet jag att det inte enbart är planeringen framför en resa eller händelse som är krävande för mig, jag får alltid kroppsligen stå till svars för det efteråt villket innebär att jag alltid bör väga för och nackdelar mot varandra.
Min Micke som "klipper gräset"... ;)
Därför har det i sommar blivit en självklarhet var vi har tillbringat vår ledighet någonstanns och det har varit tillsammans med våra fina vänner i Habo.
Varför det mesta dels har blivit så är dels självklart för att vi älskar varandra men även för att vi lägger vår energi på likavärdiga saker dvs på våra djur och barn.
Det som vi finner naturligt finner de lika självklart som vi osv...
Det är inte alla som accepterar att man kommer dragandes med fem hundar och fyra barn...
Men tillsammans med Jim och Moa blir vi en ännu större familj!
Vad som dock är viktigt är att man respekterar varandras utrymme och att man inte inkräktar på varandra mer än nödvändigt samt att man tar ansvar tillsammans över hela situationen med barn och djur - att man fördelar och avlastar varandra.
Jag är så tacksam över den underbara kontakt som vi har med varandra och att även Micke tog dessa fina människor till sitt hjärta betyder oerhört mycket för mig!
Jag hoppas hur som helst att ni alla i era hjärtan vet att jag hade kommit till er om min situation hade varit lite annorlunda...
Kanske jag kan prioritera ett körkort framöver och då kanske ni får besök oftare än vad ni önskar! *ler stort*
Jsut nu sitter jag här på röven och viftar bort irriterande flugor som envetet sätter sig på mig så fort de får chansen.
Elin och Rasmus snackar vilt på om något faccinerande i sin lek, Alexandra ligger i soffan bredvid och spelar spel på sin mobiltelefon, djuren sover och ... sommaren skyndar förbi där utanför.
Louise, Alice och Elin
