jagochalladomandra

Liseberg by night!

Publicerad 2014-09-29 01:02:15 i Allmänt,

Igår åkte jag, Sanna och Anders - som är Sannas pappa - till Liseberg för att titta på Ghost.
Vi var där ganska tidigt så vi hann insupa atmosfären och även trycka i oss varsin våffla med grädde och hjortronsylt och det smakade inte illa kan jag berätta!

Jag hade för en gång skull en lyckad kombination av kläder på mig så att jag varken frös eller var för varm för en konsert ute en Septemberkväll.
Först kände jag mig lite "tant" bland alla tunnklädda svartrockare men faktum är att jag då hellre är lite tant och varm än "snygg" och isbit!
Sanna tyckte att jag såg gosig ut... ja, varför inte, gosigt är positivt!

Hm... må hända kan detta vara ett steg i rätt riktning mot att bli vuxen... osnygg och varm... praktisk liksom! *GAPFLABB* vilket är typ det absolut sista jag är! *Harkel* Men just då var jag nog ganska vuxen trots allt! *Bröstar upp mig lite*

Då det blev en ganska stor pärs för mig igår så tog det sin lilla tid för kropp och knopp att vakna idag - trots ca 11 timmarns sömn - men när jag kände att jag hade lite energi och när händerna funkade slängde jag mig över spaden och grävde upp Dahlia-rotklumparna!
De var ju inte direkt små och nu ska jag försöka få bort all jord och lägga dem så att de håller sig torra, svala och frostfria under vintern.... utan att de ruttnar!

Hur ska jag lyckas med detta?? :O

Jag vill ju kunna njuta av samma blomsterprakt nästa år... ja, gärna ännu mer om det är möjligt!
Åh... *ser lite fånigt drömmande ut* jag längtar redan tills jag kan börja så mina första fröer... och där efter se dem gro så att jag kan förpassa dem ut till mitt lilla plastväxthus... som jag inte riktigt har kommit på vart jag ska och framför allt inte h u r jag ska vinterförvara det... hm.
Det är liksom inte bara att plocka isär pinnarna och plasten och stuva in det någonstans då jag har silvertejpat ihop allt ihop för att få till någon som helst stadga.
Ops!
Ja, hur som helst... kort och gott, jag längtar redan som besatt efter vårens första bleka solstrålar och tiden då man kan börja plantera ut och det inte finns någon riskt för nattfrost!

Hm... det är ju ett tag tills dess! :( Typ åtta månader!

***********************^^^^^^^^^^^^*****************************^^^^^^^^^^^^**********************

Vet Ni vad?

På Onsdag blir jag åter igen 27 år!

Jösses vad fort tiden går!

Jag hade totalt förträngt detta och hade i stort sett bestämt mig för att sova över hos en vän då för att kunna hjälpa henne med nattsök efter hennes försvunna katt...
Det verkade vara en passande dag då jag ändå brukar hälsa på henne på Torsdagar efter att jag tränat en hund som hon bor granne med.

Men något sade mig att det var något just den dagen men kom överens med både mig själv och min dotter att den dagen ändå skulle passa bra!

Sedan kom jag på... hm... just det... jag fyller 27 igen!

Då jag ändå inte brukar fira detta så kan jag ju faktiskt göra något som är mycket viktigare för mig och min lilla mor och far får helt enkelt komma och hurra för mig någon annan dag.

Självklart hoppas jag på att Nina hittar Muffin i natt...
Lilla pojke nu måste Du komma hem, vi saknar Dig!

Var nu så där innerligt rädda om Er själva, alla omkring Er och Era djur!
Värna om och vårda naturen som är vår moder, var aktsam om henne och visa vördnad!

Ta hand om varandra visa tacksamhet och uppmärksamma varandra!
Sträck ut den där handen och ta handen som sträcks ut...
Le mot varandra och öppna Era famnar, även Era hjärtan Ni vinner mer på det än att vara rädda för att bli sårade om Ni sänker garden... den där garden kan ställa till det så mycket och Ni kan missa så väldigt många, fina chanser!

ÄLSKA!
Älska varmt och hett och så innerligt som Ni bara kan!
Ring den där vännen Ni tänkt ringa så länge, imorgon kan det vara för sent... livet är bräckligt, kom ihåg det!
Ja, livet är skört och vi måste ha det i åtanke varje dag vi slår upp våra ögon och därför måste vi göra det absolut bästa vi kan av varje dag...men inte endast för oss själva utan för hela vår omgivning!
SPRID Er kärlek och ljus så att så många som möjligt får ta del av det och med den glädje som det ger kommer det få en fjärilseffekt att sprida sig likt en regndroppes ringar på vattenytan!
Jo, DU ensam kan ge den effekten!
Betvivla aldrig styrkan och den kraft som finns i kärlek!
Och om Du kan förmedla så mycket vackert vad kan vi då inte tillsammans ge?
Tänk vackra, glada tankar... det förändrar Dig innefrån och ut!
Misstro inte människor!

Många tänker så här: De vågar inte tro gott om människor förrän De bevisar och har gjort sig förtjänta av det!
Jag vill tänka tvärt om... jag vill inte misstro någon förrän... hm, det egentligen är lite för sent!
Som jag skrivit förr så har jag blivit sårad många gånger men även om det har varit helt oväntat många gånger och det har gjort fruktansvärt ont så vill... jo, jag vill verkligen tro att om inte alla så har De flesta goda avsikter och om De inte har det från början kanske men bara kanske kan jag få Dem på andra tankar... genom att faktiskt ge Dem en ärlig chans?
Men å andra sidan, hos mig får De bara EN chans.

Kramar om Er alla!
Och önskar att Ni känner Er trygga, tillfreds och älskade!

Kärlek!

Namaste

Marina

Kommentarer (0)

Kom hem!

Publicerad 2014-09-26 00:56:15 i Allmänt,

Folk förstår många gånger inte...

Min underbara vänninas katt är försvunnen sedan tio dagar...
Det är inte likt honom och min vän är i totalt upplösningstillstånd och jag önskar att jag bara kunde knäppa med fingrarna så att han omgående var hemma igen!

Det gör så ont att se hur ledsen Nina är, mitt hjärta skrynklas ihop och gråter!

Jag vet hur mycket Ninas djur betyder för henne för jag känner det samma med mina och jag vet inte var jag hade varit om något liknande skulle hända mig!

Muffin som denna lilla pojke heter är så speciell och har alltid varit sedan han var ett litet knytt och kom plats i Ninas hand.

Han är en sån katt som är rolig utan att själv veta om det och som inte försöker... om Ni förstår hur jag menar? Allt ska vara som det alltid har varit... nya saker är läskigt och då vet jag ingen katt som kan få större ögon än just han!
Han har en så härlig teckning, det går verkligen inte att ta miste på att det är han om man ser honom!

Han är väldigt egen och har med åren blivit lite skygg och är tyvärr även lite mobbad på gården av en katt i lägenheten under vilket har inneburit att han hållit sig undan från gården och dragit sig bortåt.

Vi vet sedan en längre tid tillbaka att han gömmer sig/håller till under något så som i en husgrund eller liknande då han kommer hem och doftar lite unket samt har som ett "tyngre" sand/damm i pälsen... men var?!
Nina har tidigare försökt att följa honom och fick då panik när hon såg att han sprang över stora vägen och att han sedan följde järnvägen bortåt.

Tyvärr var fötterna inte lika snabb som fyra tassar så vart han med så bestämda och raska steg försvann vet vi fortfarande inte för i så fall skulle det varit det första stället Nina hade letat på... och kanske är det just på detta ställe som han nu är instängd på??

Jag kände så starkt att han var borta vid folkhögskolan... jag kände det så oerhört starkt och även Nina drogs just dit men... inte ett spår.

Jag började texten med "Folk förstår många gånger inte..." och tyvärr gör De inte det för: det är ju bara en katt.
För oss är det en individ, för oss är det en familjemedlem och någon som ger oss mer kärlek än vad vi kan ge dem och ändå ger, ger och ger vi men trots det så lyckas dessa underbara varelser fullkomligt överösa oss med kärlek som om de inte vore gjorda av något annat!

Vi älskar våra djur så djupt och så innerligt att det i ord ej går att förklara och när allt är så ovisst så går man sönder... man kan nästan höra hur det knäcks.
Vi är alla så oroliga och hoppas på det absolut bästa...

Muffin har försvunnit i Fristad som ligger strax Norr om Borås.

Jag har en önskan till Er!
Snälla Ni, rikta all Er energi och kärlek till Muffin så att han får styrka att ta sig hem var han än är, hans matte väntar uppe dag och natt på honom... och vill Ni även vara så snälla att sedan rikta Er energi och kärlek till Nina så att hon orkar!

Kärlek till Er alla!

Namaste

Marina

Kommentarer (0)

Altanen tar mer och mer form...

Publicerad 2014-09-24 00:50:09 i Allmänt,

Att forma något är ju fantastiskt roligt och nu har jag även klätt om stolarna och dragit över lite darkwax på stolarna och soffan.
Tyget är gamla kaffesäckar i jute, de var väldigt stora så jag har två stycken till salu om någon är intresserad!

Jag är nöjd med resultatet och ska bara pilla lite med nya kuddar, gardiner osv. i mer höst/vintertoner.

Ett litet pelarbord har jag också hunnit måla och jag är supernöjd!
Jag laddar och hämtar kraft för att måla ett linneskåp på samma vis!
Kul och inspirerande men jobbigt!
Sedan har jag två små byråer, en liten störrre byrå och en stor äldre byrå samt lite småsaker spm ljusstakar och en lampa som ska målas om!
När man är klar blir det till att leta på loppisar och auktioner!
Men det tar ju ett litet tag då det som sagt är lite krävande även om just denna färg är väldigt smidig att arbeta med pga av att inget förarbete så som slipning, grundfärg o.dyl krävs...

Stolarna med kaffesäckar så även korgmöblerna som jag också ska försöka måla så småning om...

Pelarbordet.

Min hosta och förkyling vill som vanligt inte ge med sig och jag låter som ett kruppbarn!
Idag var jag på föräldrarmöte och satt där och hostade lungorna ur bröstet emellanåt... "Här får Du lite!! Och här får även Du lite... och inte ska väl Du sitta där helt frisk, här...!"
Ja, lite så kändes det även om jag begravde hela ansiktet i armvecket.

Så kallt det är ute nu!
Det blir faktiskt till att plocka fram vinterstövlarna nu, detta kände mina små tossingar idag!
Jag beställde en tunnare täckjacka idag, typ höstjacka.... och när jag betalat tittar jag på leveranstiden... 20-40 dagar. Men vad f-n! Jaha, tjejen beställer in kläderna från Kina... det var väl skojigt, då har det hunnit bli snorkalla vintern, jag ville ju haft den typ... NU!

Men, men det blir bra när den kommer hur som helst... hoppas att den passar!

Var rädda om varandra ALLTID!

Älska!

Namaste!

Kommentarer (1)

Äh... shabby chicar lite bara.

Publicerad 2014-09-19 01:28:00 i Allmänt,

Jag har börjat måla igen... efter väldigt många år har jag tagit penseln i hand igen men nu på ett helt annat sätt än förr.
När kroppen klarar av det har jag målat och jag använder mig av en underbar färg där jag slipper allt slit med underarbete!
Inte nog med det så torkar denna färg oerhört fort vilket innebär att man nästa omgående kan måla ett andra lager.
Det är toppen då jag alltid får passa på så länge som kroppen håller!
Att skapa är så oerhört stimulerande!

Så här såg det ut på altanen innan jag gick loss med färg och kniv på stolar och soffa!
Ni ser en liten skymt av en av stolarna nere i högra hörnet.

Nedan: Så här ser vår altan ut nu.
Mycket ljusare och finare!
Jag må ligga lite efter med det sk. shabby chic... men nu kör jag på! *ler*
Den trasiga byrån vid fönstret ska Micke få laga innan jag målar om den också.

Ikväll tog jag med mig lite snorpapper och varmt kaffe ut på altanen...
Jag tände ljuskronan och målade en gammal, ful silverbricka som jag hade liggandes inne i ett skåp och som jag inte minns när jag senast använde.
Tyvärr tog jag ingen "förebild" men så här blev den:

Jag tycker den blev lite rolig faktiskt!
Den är tillräckligt mysig utan att ta fokus från det som man vill pryda den med!
Självklart kommer jag att arrangera något käckare än det som jag slängde dit när jag skulle fota!
Övning ger ju för färdighet så jag får införskaffa mig lite loppisprylar plus att jag hoppas att denna hobby är något som jag kan kombinera med Mickes snickartalang.

Det gäller att hela tiden finna sin balans och att ta det lugnt.
Jag sitter ner och jag tycker att det är så fantastiskt kul att se hur det hela växer fram till något totalt olikt hur det från början såg ut!

Imorgon hoppas jag att jag mår ännu lite bättre och att jag kan åka och köpa mig lite mer färg!

Må gott och ta hand om Er!
Ge varandra kärlek och omtanke i både ord och gärningar!
Var så väldigt rädda om alla omkring Er!
Var hopplöst förälskade, gör galna och helt tokiga saker!
Dansa i regnet och kyss varandra eldigt!
Lev idag!
Inte igår... inte imorgon utan precis nu och där Du precis just nu är!

Kärlek

Namaste

Kommentarer (1)

Det finns även glädje i de värsta av stunder...

Publicerad 2014-09-17 23:24:00 i Allmänt,

Höstmörkret skrider snabbt in om kvällarna och med den lite krispigare luft men våra dagar är fortfarande sommarvarmt sköna.

Jag ligger och skräller med en hosta så hård att jag misstänker att jag kanske har lyckats skrämma mössen från våra väggar. Och har inte den gjort det så gör mina vackra trumpetsnytningar det...
Ja, så är det! Jag är så där vidrigt förkyld att jag skulle kunna agera gargoyle!

Men en "vanlig förkylning" för mig kan också innebära ett skov som jag aldrig kommer ur och där måendet blir beständigt... ja, inte hostan och snuvan men där emot värken och "luddigheten".

Det är tyvärr den bistra verkligheten och därför är jag livrädd för influensor, förkylningar osv.
*Ta i trä* men även om jag mår riktigt ruttet så har jag inte så hög feber utan att jag kan ta mig till toaletten, göra mig lite mat osv.
Dvs jag kan vara på benen under kortare stunder!
Jag brukar få så hög feber att den fullkomligt knockar mig, men nu har jag kanske bara 38.5 eller liknande så det är ju positivt!

För 1,5 år sedan hade jag influensan och jag låg till sängs med riktigt udda syner och i ett sånt feberrus att jag inte kunde resa mig upp själv utan att ramla ihop i en liten svettig hög...
På det viset låg jag i en månad... där efter var jag fortfarande helt matt och sämre än någonsin och det tog ytterligare en månad för mig att inse att detta var mitt nya jag, dvs. det som jag trodde var efterdyningar från en influensa fick jag nu lära mig att leva med.
Det är väldigt svårt att förklara vilken sorg det innebär när sjukdomen tar ett sådant vansinnessteg i fel riktning... men på något vis så lär man sig leva med högre smärta, utmattning mm.
Det är så vi funkar i ren överlevnad!

Under en lång tid levde jag under ett direkt svårmod över att folk misstrodde mig ang mina sjukdomar...
Detta var något som jag och min terapeut, psykolog och psykologiska sjukgymnast talade väldigt mycket om...
Tillsammans med att jag även försöker och vill lite för mycket ledde tillslut till att jag efter mycket övertygelse från terapeut med flera började delegera ut lite uppgifter och släppa på mitt kontrollbehov här hemma samt - ngt jag fortfarade arbetar med - försökte släppa på mina höga krav på mig själv.
Hur som helst härdade jag mig lite mot andra människors tyck och tänk ang dessa osynliga sjukdomar och det räcker att mina närmsta vet hur jag mår och hur lite som krävs för att jag ska falla.

Mina sjukdomar är min akilleshäl och något jag inte vill persionifieras med då jag är så mycket mer MEN likt alla andra människor så önskar jag också att man tar hänsyn till mina sjukdomar då dessa tyvärr ÄR en del av mig hur ogärna jag än vill...

Det finns alltid människor som anser att man borde göra både det ena och andra så som att "bidra till familjens ekonomi så att Micke slapp slita så och att jag ska sluta vara en parasit på samhället"... Tack för den kängan, den kändes vilket givetvis också var meningen.....
Människors okunskap och brist på empati gör mig ibland mållös!

De som känner mig... verkligen, verkligen känner mig vet hur mycket jag vill och hur jag har kämpat under alla år...
Jag har kämpat och fått lära mig mina begränsningar och jag begär inte att a l l a ska förstå eller ens försöka sätta sig in i min verklighet men om man vill förstå och få en liten glimt av min vardag så kan man börja med att läsa en oerhört skojig text om de diagnoskriterier och den diagnoskod som finns ang MEcfs som är en av de sjukdomar som jag har. Jag har i stort sett dem alla förutom extrem blekhet.

När Ni har läst igenom dessa kriterier kan Ni fråga Er själva hur skulle Ni tillbringa Era dagar med denna sjukdom?
"Du skulle kunna jobba på ett kontor där Du kan ligga i soffan med en laptop på magen..."
Nej, av många skäl så funkar inte det tyvärr! Ibland är människor medvetet elaka och i vissa fall så visar folk vilka De i själva verket är när De känner sig lite trängda och då kastar De ur sig så här gemena saker för visst vet De att det bränner!

Man går liksom ändå omkring hela dagarna och känner sig j ä v l i g t värdelös utan kommentarer likt detta och utan mitt ideella arbete hade jag nog inte levt i dag.
Mina djur, min hjälp till andra djur och människor och min älskade dotter är De/det som får mig att orka trampa vatten dag ut och dag in!
Visst fan önskar jag av hela mitt hjärta att jag kunde arbeta och bidra till en bättre ekonomi och ett bättre liv för mig själv och min familj och att slippa vara en börda för både samhälle och De mina... men tyvärr så är situationen som den är!

Men det finns även glädje i de värsta av stunder... det gör det faktiskt och det är just det som jag försöker fokusera på!
Likt en kirurg skär jag stenhårt bort människor utan empati och hjärnor likt elakartade tumörer så att jag bara har mina vackra, ljusa och vänliga, riktigt ärliga vänner omkring mig. De som vill mig väl och inget annat!
De värnar om mig och De strider för mig... De älskar mig och det är ren, vacker energi som får mig att lyfta och precis det samma gör jag för Dem.

**************************************************************************************************************************

De kriterier som idag företrädesvis används för diagnostik av ME/CFS är de s k Kanada-kriterierna (Canadian Clinical Criteria, CCC). De utvecklades 2003 av en internationell konsensusgrupp under ledning av Health Canada (Carrruthers et al, 2003).

Kanada-kriterierna urskiljer en snävare och mer homogen grupp av patienter än andra kriterieuppsättningar. I klinisk praxis använder de flesta ledande läkare idag Kanada-kriterierna. På forskningssidan väljer många forskargrupper en urvalsmetod där patientgruppen uppfyller både Kanada-kriterierna och CDC Fukuda 1994-kriterierna.

Fulltextversionen av Kanada-rapporten, innehållande Kanada-kriterierna (se sid 7-115):
Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome: Clinical Working Case Definition, Diagnostic and Treatment Protocols, page 7-115, Journal of Chronic Fatigue Syndrome 11:1:2003

Översiktlig sammanfattning av Kanada-rapporten och Kanada-kriterierna:
Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome: An Overview of the Canadian Consensus Document, A Clinical Case Definition and Guidelines for Medical Practitioners

Praktisk "kryssversion" av Kanada-kriterierna

Nedan följer en översättning av Kanada-kriterierna.

Utmattning
Oförklarlig ihållande eller ständigt återkommande utmattning, både fysisk och mental, som avsevärt är nedsättande för aktivitetsnivån.
Sjukdomskänsla/utmattning efter ansträngning
Det finns en onormal fysisk och mental uttröttbarhet, även efter den minsta ansträngning. Snabb muskulär och kognitiv utmattning, tillsammans med en tendens att patientens tillhörande symtom förvärras. Det finns en onormalt långsam återhämtningsperiod, oftast längre än 24 timmar.
Sömnstörningar
Patienten känner sig inte utvilad efter sömn. Störningar i antalet sömntimmar och i dygnsrytmen.
Smärta
Smärta kan upplevas i muskler och/eller leder och är ofta utbredd. Det finns oftast en signifikant huvudvärk av en ny typ, ett nytt mönster och en ny svårighetsgrad.
Neurologiska/Kognitiva manifestationer (minst två symtom måste uppfyllas)
- Förvirring
- Koncentrationssvårigheter
- Försämrat korttidsminne
- Desorientation
- Svårigheter att processa information
- Tappning av ord
- Överkänslighet mot ljud och ljus
Minst ett symtom från två av följande kategorier
a. Autonomiska manifestationer
- Ortostatisk intolerans, (NMH)
- Postural ortostatisk tachycardi (POTS)
- Fördröjt lägesrelaterat lågt blodtryck
- Svimningskänsla
- Illamående
- Matsmältningsbesvär
- Urinträngningar och nervös blåsa
- Hjärtklappning med eller utan rytmstörning
- Andnöd efter ansträngning
- Extrem blekhet
b. Neuroendokrina manifestationer
- Onormal och dagligt fluktuerande kroppstemperatur
- Perioder av svettning
- Återkommande feberkänsla
- Kalla fötter och händer
- Intolerans mot extrem hetta och kyla
- Uttalad viktförändring
- Symtomen blir svårare under stress
c. Immunologiska manifestationer
- Ömma lymfkörtlar
- Återkommande halsont
- Återkommande influensaliknande symtom
- Generell sjukdomskänsla
- Ny överkänslighet mot mat, medicin och/eller kemikalier
Sjukdomen ska ha varat i mer än sex månader
Vanligtvis har det förekommit ett hastigt insjuknande, men gradvisa insjuknanden förekommer. En preliminär diagnos kan sättas tidigare än sex månader. Tre månader är lämpligt för barn.

För att kunna bli inräknade måste symtomen ha uppstått eller blivit markant förändrade vid insjuknandet. Det är osannolikt att en patient lider av samtliga symtom från kategori 5 och 6.

Barn har ofta flera olika dominerande symtom, som kan tyckas ändras från dag till dag.

Om en patient har haft oförklarlig trötthet i mer än sex månader, men inte uppfyller övriga kriteriekrav, ska tillståndet klassificeras som idiopatisk kronisk trötthet.

***************************************************************************************************************************

Ni som orkat läsa Er igenom texten om diagnoskriterierna vet nu hur jag mår... detta är EN av mina sjukdomar! Och MEcfs är jag född med...

Var innerligt rädda om varandra!

Var snälla och värna om varandra!
Se varandra och om något är fel så reagera och skydda varandra, var varandras sköldar för oftast är det lättare att strida för någon annan än en själv!

Älska!

Namaste!

//Mina

Kommentarer (0)

Lovely!

Publicerad 2014-09-02 23:02:00 i Allmänt,

Måste bara säga det... vilket UNDERBART väder vi har nu! Lovely!

Jag var med dotter hos diabetesläkaren på årskontroll idag, sista årskollen på denna avdelningen innan hon går upp på vuxenavdelningen.
Den meningen känns helt absurt!
Min dotter klassas snart som vuxen av samhället...

Det positiva i detta är att hon kommer att komma in på alla konserter hädanefter och att vi kan ta en öl ihop innan.... under och efter. (Ja, jag skämtar)
Vi hann med var sin sallad inne på sjukhuscaféet då fika eller lunch är näst intill ett givet inslag när man är inne i stan mycket på grund av just hennes diabetes.

Detta måste väl ändå vara alla svampentusiasters drömhöst för jag har aldrig under mitt 43 åriga liv sett så mycket svamp!
Likt små cupcakes står de där och lyser i hundratals med olika slags frostings och den där Kalle Johan, han som varit - vad jag har förstått - lite av en blyg raritet är minsann framme och minglar loss ordentligt! Själv är jag ingen fantast av svamp men kom överens med mig själv att jag kanske ändå får plocka med mig lite hem till Micke och andra som gillar svamp och som inte har möjighet till den vackra naturen som jag har runt knuten.
Naturen glänser verkligen just nu, det är så vackert att man får rysningar, allt badar i guld!
Solens strålar är så vackert varmgula och tillsammans med höstens alla eldiga färger är det helt enkelt ett makalöst skådespel!

Jag ligger i soffan och halvspanar lite på Idol-auditions samtidigt som jag näst intill frossar i djungelvrål!

Jag har haft ett sug efter dessa stackars små apor i säkert en hel vecka och kunde inte motstå dem bland lösgodiset på Pressbyrån. De var ju inte precis purfärska så tänderna ligger lite risigt till men ack så gott det tenderade att mätta mitt saltsug!

På tal om Idol... vad gör en del där??
Hur kan man känna och tro att man är så bra på att sjunga att man ställer upp i Idol och när man över huvud taget inte kan ta en ton?
Är det så att folk har varit så elaka att De har narrats med Dem och sagt att De är duktiga för att De vill se när De helt fullkomligt gör bort sig inför hela svenska folket?
Det blir lite lyteskomik och jag tycker verkligen att det är jättesorgligt!
*Tar en apa till och suger lite fundersamt på den*

Hur kommer det sig att människor njuter så av att se andra misslyckas och göra bort sig?
För Idol är ju väldigt populärt... jag tittar på programmet för att jag njuter när någon med lite säregen röst, med känsla och väldigt tonsäker - då minsta falskton gör direkt ont i mig - ställer sig och sjunger så håren reser sig bak i min nacke och på mina armar. Inte helt ovanligt spelar det djupt på mina strängar att jag börjar gråta då musik har en tendens att beröra mig... något oerhört!

*Gosar lite med Alice nos och rapar*
Kaffe vore in i bänken skitgött just nu för att dämpa det lätta illamående som de små aporna har gett mig!

Var nu omtänksamma och fina mot varandra!
Se varandra i ögonen och var ärliga i allt Ni gör och säger!
Skada aldrig någon medvetet utan ge av Er och dela med Er av allt det fina som är just Du!
Svälj all den svenska avundsjukan och gläds med andra och Deras lycka!
Krama och kyss varandra länge och innerligt!
Ta hand om varandra!

Kärlek!

Namaste

Marina

Kommentarer (1)

Vi lever bland iglar... och ibland blir även jag förbannad!

Publicerad 2014-08-28 23:30:00 i Allmänt,

En del människor är tillräckligt slipade och lena i käften att De kan utnyttja människors tid och välvilja under en lång tid innan man märker hur landet ligger.

När man till slut märker vad det är som försiggår vänder De ens eget missnöje till något negativt mot en själv...
Dessa människor är ofta väldigt ensamma och knyter sig an vid människor som De sedan verkar likt iglar på och som De vadderar in i ett rosa töcken.
Emellanåt horar De lite med presenter och dyligt för att hålla personen ifråga i schack.
Ibland undrar jag om De i själva verket är så korkade att De inte själva fattar hur De beter sig och vad De gör... det hade ju i så fall varit lite av en tröst.

Det märkliga är att De flesta runt omkring Dem tids nog märker vad De går för och tar avstånd... möjligtvis ett par stycken stannar men då är De ofta samma skrot och korn och De är inte pålitliga något igeln redan vet.
Även denne kör med sina manipulativa beteenden i form av "springpojksrollen".
Denne "springpojke" kan beklaga sig för personer ang "igeln" för att på så vis kunna få info att vidarebefordra och ställa sig själv i bättre dager även om han vill verka så mycket bättre själv och inte alls egentligen har något till överst för "igeln".
Ofta genomskådar man dock en människa likt detta omgående - då han inte är riktigt lika slipad och faktiskt ganska patetisk - och kanske testar man denne till och med för att se om nyheten nådde fram, den som man lite fint serverade likt en fluga åt en spindel.

Igeln kör ofta med något man kan kalla för beroendespel och maktposition, allt för att knyta personen/värden närmare och närmare!
Här planteras bl.a små lögner och små frön av misstro mot andra människor... "Du kan bara lita på mig!"

Många politiker och försäljare är "iglar", De ger Dig små historier och framtidsversioner som Du önskar och får Dig att tro att allt görs för Din skull...
Men när Du sedan ifrågasätter varför saker och ting gick så fel så är allt någon annans fel och då helst Ditt!

Jag är så in i helvete trött på människor som utnyttjar andra människors svaghet och kärlek!
Jag är precis lika trött på att allt... ja, ta mig fan ALLT ska handla om pengar och De som alltid förlorar på det är oftast De som redan har det tufft och som bara längtar efter lugn och ro och trygghet.

Folk har ett intryck av mig att vara godtrogen och visst det stämmer till en viss punkt då min förhoppning om människor är stor men om någon försöker skada mina nära och kära ska De vara väldigt glada om De står upp efteråt!
De flesta är förskonade från att möta/se mig arg då det krävs mycket för att jag ska bli det.

De ska vara förbannat jävla lyckliga om Karma hinner ikapp Dem INNAN jag gör det... för jag är jäkligt trevlig och jag är så in i helvetes go och snäll tills den dagen den där lilla, lilla droppen får den ökända bägaren att svämma över!

Det gör ont när människor man litat på gör en illa... det gör ont att bli bedragen!
Men det gör ännu mer ont att se någon man älskar och som man bryr sig om bli så manipulerad och grundlurad! När det sedan går ut över så många fler ja... då har Du tänt min låga!
Det är ingen rar liten glöd jag bär på!

Ta av Dig Din j-a offerkofta för det är varmt i helvetet!

Till alla Er andra fina, underbara människor!

Var RÄDDA om varandra!
Var ärliga och bry Er om varandra... lyft varandra, trampa inte...
Ge kärlek och låt inte någon endaste människa få Dig att må dåligt!
Du är viktig, få andra att känna sig lika viktiga!

Älska!

Namaste!

//Mina

Kommentarer (1)

Sommarfesten!

Publicerad 2014-08-26 21:18:00 i Allmänt,

Det regnade men trots detta lite trista väder blev det en varm och hjärtlig fest!
Menyn som serverades var; Pasta/pestosallad med kall vitlökssås och vitlöksbröd. På detta följde rabarber och hallonpaj med vaniljsås!
Femton glada människor knöddes in på altanen och vi hade det så mysigt tillsammans!

Dukat och klart, nu fattas bara gästerna.

Efter maten.

De som hade skjuts och De som körde åkte relativt tidigt och kvar blev vi fem friska själar som fortsatte natten med sång och skratt!

Nu några dagar efter är jag fortfarande trött men min själ jublar då det alltid är så glädjande att få prata och umgås med människor som bjuder på sig själva och där man konstant känner sig älskad!

Jag och Alice gosas. Lilla Kerstin ligger varm och go i mitt knä.

Att vakna upp och äta frukost med några av sina bästa vänner är även det en absolut ynnest, det känns som att festen fortsätter ett tag till och med tanke på hur länge vi satt uppe och intog lite starkare drycker fick De snällt umgås ett bra tag in på dagen.

Jag är så innerligt tacksam över de vänner som jag har i mitt liv och de riktigt äkta, genuina människor som finns omkring mig och som får mig att känna ett värde.
Mitt liv handlar om mig och här är det jag som har huvudrollen och för att det ska bli så bra som jag önskar vill det också till att jag har bara de absolut finaste och bästa människorna vid min sida som stöd, peppning och för att dela glädje med och det känner jag att jag har nu!

Jag kan inte bara tänka på alla andra utan jag måste tänka på mig själv och hela tiden sålla bort människor som inte vill mig väl, bedrar, ljuger och som inte får mig att må bra...
Det är tråkigt och det är känslosamt på många sätt och vis men jag mår så mycket bättre att ha de människor kvar som jag verkligen i hjärtat vet bryr sig om MIG!

Idag kom min fina vän Ami hit och som vanligt såg hon lika fräsch ut som den lilla nyponros hon är!
Hon såg inte ett dugg sliten ut efter den sena timme (eller tidiga beroende hur man ser det ) som vi satt uppe i Lördags. Med sig hade hon en av de Berner senner-pojkar som hon hjälper till att ta hand om. Just denna pojke hade aldrig varit här förr och vi trodde att han skulle tycka att det var kul att träffa alla tjejer och framför allt Alice.
Och... det gjorde han ju... fast inte riktigt så som vi hade hoppats på!
Vegas heter nu mera Jucka! För han både gick, stod och satt samtidigt som hans höfter rörde sig i bästa Elvis-mooves mest hela tiden.
Alice fattade nog inte riktigt vad han höll på med och har ju väldigt svårt för att säga ifrån... så han fortsatte helt enkelt!
Lilla gubben, det blev helt klart för mycket för honom och efter en promenad var han helt slut när han försökte hänga på denna lilla blondin!

Då Micke fortfarande är sjukskriven har vi även nu efter sommarlovet kvar Mickes barn varannan vecka hos oss.
Vardagen har åter infunnit sig med skola, tider och trötta barn och ungdomar!

Var nu innerligt rädda om varandra och alla omkring Er!

Älska och utsöndra kärlek från varje por, både Ni och andra mår så mycket bättre av det... och mår andra bättre mår också Du och andra i dennes omgivning bättre... Det är faktiskt så! Glädje, kärlek och positivitet smittar! Tyvärr verkar det som farsoten hat, avundsjuka och gnäll verkar smitta fortare och kraftigare och därför är det extra viktigt att vi genomsyrar vår omgivning med all den kärlek och omtanke som vi har så att det sprider sig riktigt fort!

Kärlek!

Namaste

//Mina

Kommentarer (0)

Om änglarna hörde...

Publicerad 2014-08-21 01:05:16 i Allmänt,

Tänk om jag kunde ropa så högt att änglarna hörde...
Tänk om jag kunde uttala en besvärjelse som lät mig hålla om Dig igen....
Kanske kunde jag bygga mig en stege.. en stege som tog mig till andra dimensioner så att vi kunde klättra till varandra när längtan blev för stark.
Eller en bro... en bro mellan två världar och där skulle vi mötas... där skulle jag bo!

Jag saknar Dig så innerligt, i mitt hjärta finns ett tomrum... ett rum som alltid kommer att stå tomt i väntan på Dig.
Ja... jag ser Dig och visst jag hör Dig och ibland känner jag Din andedräkt mot min kind eller hand men jag önskar jag kunde ligga bredvid Dig och inandas Dig, lägga handen mot Ditt bröst och känna hur lugnt och metodiskt Ditt hjärta slår. Jag vill åter se in i Dina vänliga, mörka och så insiktsfulla ögon... höra Dina andetag och smälta samman med Dig.

Du var det vackraste och jag vet att Du väntar på mig och en dag kommer jag att få återuppleva detta och känna en obeskrivlig lycka.

Du fattas mig... varje dag, varje minut som går så fattas Du mig och ibland känns det så starkt och svårt att jag inte kan andas. Det känns som att någon sitter på mitt bröst och tar strupgrepp på mig... och jag kan inte slå mig fri!

Det var Du och jag mot världen och det gjorde vi så bra! Vi var det bästa teamet och ingen kunde vara stoltare än jag!

I tio år älskade jag Dig varje sekund! Du var min och jag var Din... det går inte i ord att beskriva vad jag önskar att jag kunde hålla Dig i famnen igen känna hudens värme genom Din päls! Få Dina tröstande, långa pussar när jag var ledsen... Du kände så väl mina sinnestämningar. Hålla Din tass i min hand! Dessa vackra, stora tassar med "tofflor"... Dina öron som ystert guppade för varje steg på promenaderna och som alltid fick mig på gott humör! Dessa mjuka, gosiga öronlappar!

Du var perfekt på alla sätt och vis!

Jag måste bara på något vis kanalisera min sorg... så jag skriver... jag skriver om Dig!

Jag är så tacksam för alla minnen.. jag har så många fina minnen!
Vad roligt vi har haft och vad mycket tid vi tillbringade tillsammans!
Du var så skör och blev en så stark och välballanserad tjej... vi växte tillsammans!
Vi lärde av varandra och av livet!
Du underbara Emmy... min ängel... jag kippar efter luft, tillräckligt för att överleva!

Jag älskar Dig för alltid och in i evigheten!

Din mamma! <3

Kommentarer (1)

Sommarfest i höst...

Publicerad 2014-08-18 23:53:02 i Allmänt,

Hösten verkar ha infunnit sig sedan några veckor tillbaka.
Det positiva i detta är att promenaderna med svansbarnen är så mycket behagligare men det är i sorg jag andas in den friska kvällsdoften och mitt hjärta gråter lite över hur abrupt sommaren tog slut och ersattes med dagar fyllda av regn. Jag hoppades ju att det skulle vända igen men nu efter 2 1/2 veckas regn och där graderna märkbart blivit så mycket svalare har jag bara fått förlika mig med att sommaren faktiskt är till ända.

Till helgen ska vi hur som helst ha en sommarfest och fira av denna sköna årstid i skratt och umgänge och kanske samtidigt välkomna hösten för att lite försona sig med tanken att en kallare årstid och tid är på ingång.
Förra året satt vi uppe till klockan 07.00... stackars grannar! Vi sjöng så altantaket nästan lyfte och skrattade så våldsamt att vi skickade bak smilbanden långt bak i nacken!
Jag har haft en riktigt dålig vecka bakom mig och hoppas att jag mår "bra" i helgen. Idag har jag mått förhållandevis bra, min mage sved inte lika illa och elden brann inte lika starkt i min kropp så jag får ta det lilla lugna fram tills dess så ska det nog gå bra!

Imorgon börjar barnen i skolan och Alexandra börjar på Onsdag... så slängs vi in i vardagen igen och det är väl lika bra att omfamna den och försöka se de fördelar som finns med den också. Funderar fortfarande på vilka det skulle kunna vara...

Men hur det än är så känns det faktiskt lite deprimerande att se blommor och natur vissna in i dvala...
Jag har alltid sett hösten som en lisa, som en vilande årstid, en tid att kunna och få möjlighet att kura ihop sig och inte begära så mycket av sig själv och andra men i år är jag inte klar med min sommar... jag har ett sug efter mer! Mer sol, mer värme, fler bad... MER helt enkelt!

Det har varit en härlig sommar med nya bekantskaper och vänner!
Så lyckligt lottad jag är över att dessa fantastiska människor har kommit in i mitt liv, jag är säker på att vi kommer att ha mycket kul fram över!
Ibland faller bara allt på plats och man får möjlighet att ta emot så mycket fint som livet har att erbjuda... så mycket fint att allt det solkiga och jobbiga förminskas och blir lättare att härda ut och leva med!

Det är underbart så mycket fin energi man kan ta emot när man umgås med rätt individer... personer som bara vill en väl. Då är det lättare att vara... att existera, när man känner sig älskad och förstådd för den man är!
För det där är inte helt självklart när man knappt själv förstår sig emellanåt... därför är det så skönt att ha möjlighet att landa i famnar likt det... något alla borde ha! Bekräftelse.

Alla behöver vi bli bekräftade av Dem vi älskar och en del har väldigt svårt att ge just det där lilla berömmet, kramen, pussen, leendet eller vad det nu månne vara. Till slut skjuter De sig själva i foten för om man inte kan ge får man snart heller inget tillbaka!
Folk ger helt enkelt upp!
Och ibland måste man faktiskt ge upp... när hjärtat slutat klappa för något är det dax att flytta blicken framåt och inse att en förändring inte går att få och att det kan bara kännas bättre att ta in på en annan stig... som att lyfta en börda från axlarna och aldrig titta bakåt.

Jag är en hönsmamma... ja, jag vet... men jag är så oerhört rädd!
Sanna börjar nu sista året på gymnasiet och jag vet själv hur osäker och hur jobbigt hon tycker att det är att tänka på framtiden.
Hon är ju snart vuxen...eller i samhällets ögon hur som helst!
Att jag snart har ett vuxet barn känns nästan lite absurt.
Jag vill att Sanna ska få den bästa av alla framtider!
Finna ett jobb som hon verkligen brinner för, hitta en partner som hon älskar... jag vill att hon ska må bäst och få det absolut bästa ut av livet!
Jag vill inte att hon ska få kämpa så hårt som jag alltid har fått göra...
Ja... jag är rädd, jag är livrädd då hon är det finaste som finns och bara värd det absolut bästa!

Ikväll tittade solen fram och det var så vackert... nu ligger jag åter igen och lyssnar på ljudet av regndroppar mot de svarta glasrutorna. Det trummar lik en påminnelse... och som en bekräftelse om att jo, nu är hösten här! Det är inget ljumt sommarregn, det är mer bestämt och lite kyligt!

Var snälla mot varandra och se varandra men glöm inte heller bort Er själva!
Inse att även Ni själva är viktiga... det kan vara svårt att ta till sig men vi alla fyller en funktion i denna galna värld och varje pusselbit ska passa för att kugghjulet ska kunna rulla!

Fyll varandra med kärlek och älska ohämmat och oblygt!

Kärlek!

Namaste

//Mina

Kommentarer (1)

Zappa, Falun och Buzzning!

Publicerad 2014-08-12 23:17:23 i Allmänt,

Så fann vi då slutligen ett hem till finaste Zappa...
Under ett års tid var hon hos mig som jourhund och jag har älskat henne från första stund så det kändes som att lämna över ett av mina egna svansbarn, sorgen var näst intill förlamande.
Jag är näst intill säker på att hon kommer att få ett helt fantastiskt fortsatt liv i sitt nya hem och De vet att jag alltid finns där om De skulle behöva mig!

Jag älskar Dig för evigt min vackra flicka!

Samma dag som Zappa skulle åka fick jag ett sorgebud via telefon.
En nära vän har avlidit... och det hela känns så fruktansvärt overkligt!
Hon kämpade sig igenom hela sitt liv och det vände liksom aldrig, om hon skulle skrivit en självbiografi så skulle det blivit en bestseller på grund av det helt osannolika... bisarra och hemska som skett henne.
Nu dog hon ensam inne på en toalett, endast 61 år gammal.
Jag saknar henne djupt! Hon var en otroligt fin människa!

För drygt en vecka sedan följde jag med Nina, Uffe och Jonna till Ninas bror och svägerska i Falun och vi hade en underbar helg!
Linda och Tomas är verkligen två helt underbara människor och jag fattade tycke för dem omgående!
Varma och omtänksamma!
De överraskade mig totalt genom att ge mig ett par örhängen! Döm om min förvåning för att inte säga totala chock!

Med skakiga händer tog jag emot asken som De räckte fram och i den låg ett par handsmidda - av en lokal silversmed - silverörhängen i form av fjädrar. Exakt likadana som det halsband jag bär om min hals och som jag fick av min älskade vän Nina förra året när jag passade Eros och Kerstin när hon var uppe i Falun...
Vad Tomas och Linda inte visste var att jag faktiskt sedan dess har önskat mig ett par matchande örhängen så jag blev vansinnigt rörd! Vilka fantastiska människor!

Hela helgen utsöndrade just omtanke och omsorg om varandra!
Jag har aldrig varit med om liknande!
Vi helade och masserade varandra samtidigt som vi skrattade och fyllde varandra med glädje... underbart!

Jag känner tacksamhet!

Jag Buzzar för tillfället Schampo, balsam och dry oil från Pantene pro-V.
Alla tre produkterna doftar behagligt och håret är lätt att reda ut men... för det finns ett men... det räcker inte riktigt till för mitt hår.
Jag har ett tunt och väldigt fint hår som skadas väldigt lätt och därför behöver jag också bra och vårdande produkter till mitt hår.
Gällande oljan så är den helt prisvärd men jag är väldigt kräsen och har provat en uppsjö liknande oljor och ingen slår den olja som Madame Chic hade i sitt sortiment... eller ens kommer i närheten.
Jag har testat dessa produkter i cirka tre veckor nu och det är egentligen först nu som man kan uttala sig om dem.
Mitt hårs kvalitet har tyvärr blivit sämre. Jag fick till och med klippa av mellan 5-10 cm just för att mitt hår är så känsligt. Jag tror dock att dessa produkter passar ypperligt till ett kraftigare hår än mitt.

Att Buzza är verkligen roligt och man får chans till att testa produkter gratis samtidigt som man även låter vänner och bekanta testa de olika saker som man får hem.
Jag har bl.a Buzzat kattmat, hundmat, kakor, rengöringsmedel mm, mm.

Även Ni kan börja Buzza, det är väldigt enkelt och kul!

Inbjudan från Marina Billhage
Hej!

Jag tycker att du också borde bli en Buzzador!

Som Buzzador får du utan kostnad prova nya produkter och tjänster och berätta för dina vänner. I de flesta kampanjer får du även låta dina vänner prova.
Hur länge det dröjer innan du kommer med i din första kampanj varierar beroende på hur väl du passar in i de kommande kampanjerna och vilka kampanjer som kommer.
När det finns möjlighet att komma med i en kampanj så får du information om kampanjen via email. Du väljer sedan själv om du vill vara med i kampanjen eller inte.

Följ den här länken så det framgår att det är jag som har bjudit in dig (mitt användarnamn som buzzador är Tasstaget):
<a href=https://www.buzzador.com/buzzador/index.php?file=u-signup&lang=SE&refstr=Tasstaget>https://www.buzzador.com/buzzador/index.php?file=u-signup&lang=SE&refstr=Tasstaget</a>

Du kan också skicka ett e-post meddelande med texten: Sweden Tasstaget till [email protected] eller SMS: Buzzador Tasstaget till 72323 så får du inloggningsuppgifter direkt. Vid första inloggningen får du komplettera din profil så att det går att välja ut rätt kampanjer för dig.
Om du vill veta mer innan du bestämmer dig kan du följa den här länken:
<a href=http://www.buzzador.com/se?refstr=Tasstaget>http://www.buzzador.com/se?refstr=Tasstaget</a>

Hälsningar,
Tasstaget

Jag vill som vanligt avsluta med att Ni ska vara rädda om varandra och att Ni ska ta vara på varje ögonblick och minut som Ni har tillsammans.
Vänta inte med det där samtalet utan ring så fort det når Din tanke... jag gjorde inte det!
Berätta hur mycket Ni älskar och uppskattar varandra!
Håll om varandra hårt, innerligt och länge!
Se varandra, hör varandra!

Älska!

Namaste

Marina

Kommentarer (0)

Du är viktig!

Publicerad 2014-07-20 00:30:00 i Allmänt,

Varför är det så svårt att inse hur viktiga vi är?

Hur kommer det sig att man hos andra ser vad man inte lyckas se hos sig själv?
Det unika, det vackra och det alldeles särskilda som utmärker var och en som person...
Jag ser det hela tiden hos andra och jag tycker att De likt en färgpalett är så galet vackra precis just så som De är!

Vad bryr jag mig om Deras lovehandles, rynkor eller celluliter?
Inte ett smack!
Jag ser dem inte ens då alla dessa rynkor, extra hull, lyten eller vad det må vara är en del av den vackra tavlan, en del av det unika jag ser framför mig, en helhet som vore ganska ofullkomlig utan vissa "skavanker".
"Även solen har sina fläckar." Och vem är det som bestämmer vad som är vackert? Jo, vi själva!
Med mina sinnen äter jag människor, inte bara med min syn utan med alla mina sinnen och framför allt med mitt hjärta! Det är med mitt hjärta jag ser människor och faller i förälskelse hos Dem och det finns få saker jag vill högre än att människor ska inse sina värden och inse hur fina De faktiskt är!

Inget är så attraktivt som en omtänksam, kärleksfull människa, någon som vill alla väl och som sträcker ut en hand där hon eller han har möjlighet.
Själviska människor som bara söker egen vinning i vad De gör är inte över huvudtaget vackra och De brukar tillslut stå ganska ensamma. .. även om De har alla De attribut som vi har fått lära oss genom media är De rätta!

Jag tror på karma, jag förlitar mig på karma...
Det Du ger är vad Du får och jag väljer att ge kärlek... jag blir lycklig av att se andra lyckliga!

Det finns personer som gör stora avtryck i våra liv och ibland kommer De inspringande likt en virvelvind och De förtrollar oss och charmar oss! De har lärt sig vilka fraser som funkar och De har genom åren lärt sig exakt hur De ska utnyttja varje person till fullo... Det finns såna personer över allt, De som bara ser sitt eget lidande och som går över lik för att få just det som De önskar! Tillslut ser vi vad De är gjorda av och vi väljer att lämna Dem i dåtid...
Men det finns också andra människor som på ett stort och positivt vis gör avtryck och som på många sätt formar oss och det är De personerna som vi ska lägga vår energi på!
Vi ska älska alla De unika, underbara individer som uppskattar vår tid, engagemang och kärlek och De är så många fler, det är De verkligen!

Min kusin Liza skrev ett inlägg på ett av mina föregående inlägg som gjorde mig så oerhört tacksam, berörd och lite förvånad...
Jag har aldrig riktigt insett vilken betydelse jag har haft i hennes liv, ett avtramp som påverkat resten av hennes liv... jag känner mig uppfylld av kärlek när jag läser hennes ord.

För att kunna ta emot kärlek likt det måste vi öppna upp och även vara beredda på att bli sårade och svikna... det hör liksom till, kärlek kan göra väldigt ont men... man kanske måste ta smärtan för att få uppleva ruset som kärlek kan ge för att i det trasiga någonstans bli hel?

Var rädda om varandra, riktigt innerligt rädda om varandra!
Låt aldrig någon känna sig ensam i tvåsamheten för den ensamheten är så mycket svartare och tyngre än någon annan.

Ta hand om varandra och vårda kärleken, vilken kärlek det än må vara!
Berätta för varandra hur viktiga Ni är för varandra!

ÄLSKA! <3

Namaste

Marina

Kommentarer (2)

Förlåt mig...

Publicerad 2014-06-22 23:35:00 i Allmänt,

Ok... jag har säkert skrivit om detta förr... men då det kom lite på tapeten nu så känner jag att jag måste skriva lite då jag inte kan ta för givet eller begära att De som vill lära känna mig läser hela min blogg.

När jag var liten var jag den jobbiga tomboy-ungen och min syster den söta, vackra, lugna...

När jag i trean bytte skola blev jag mobbad och mitt självförtroende dalade ännu mer...
I högstadiet var jag absolut en i "gänget", kanske mycket på grund av min attityd men jag var (kände mig) alltid fulast och sminkade mig därför stenhårt för att skapa mig en mask, en mask jag under väldigt många år höll oerhört fast vid.

Där efter har jag haft flera pissiga och destruktiva förhållanden som knappast har ökat min syn och glädje över mig själv...
Ett tag kunde jag inte duscha utan att gråta av äckel när jag tvättade mig och var tvungen att ta på min vidriga kropp.
Jag har gått i terapi under många år för att bl.a försöka sänka mina krav på mig själv och för att finna i varje fall en acceptans men även för att få upp ögonen inför hur ont jag gör mig själv... något jag aldrig skulle göra mot någon annan person... för att finna det där fina som jag alltid lyckas finna hos alla andra.
För när det gäller andra människor så ser jag inte utseendet, jag ser människan, attityden och kärleken!
Varför är det så svårt att se det hos mig själv?

Nej, jag skulle aldrig gå till affären osminkad och det är väldigt få människor som får se mig osminkad och när jag gör det är det med stor ångest...

Många förstår inte detta... men livet präglar, det gör faktiskt det och tyvärr är det inga tankar man bara kan borsta av sig.
Nej, de sitter gjutna som i cement.

Visst förstår jag det tragiska i att jag inte tror att jag duger som jag är... och jag önskar ingen annan att känna som jag gör. Det är både patetiskt och sorgligt!

Jag är verkligen så sorgsen och arg över mina känslor... och inte blir det bättre av att min kropp konstant sviker mig och inte funkar som jag önskar.

Det finns ju inget så sexigt som självförtroende, jag önskar verkligen att jag hade det... att jag inte konstant kände mig som elefanten i rummet.

Så tänk Er för och lär Era barn från start hur man bemöter andra människor och hur viktigt det är att se individen innanför... att skalet är ganska ointressant... i långa loppet.

Var rädda om varandra och älska!

Kärlek!

Namaste

Marina

Kommentarer (4)

Fortsättning av; Hennes andetag

Publicerad 2014-06-21 18:56:00 i Allmänt,

De träffades under en midsommar hos några gemensamma vänner och De hade inte kunnat slita blicken från varandra. Den första tiden var rosaskimrande och attraktionen var starkare än något hon någonsin känt. Visst var han lite svartsjuk men det tyckte hon bara var lite smickrande…

Med tiden förändrades han och De komplimanger han tidigare överöst henne med ersattes av nedlåtande kommentarer. Om hon någon enstaka gång var ute med sina vänner ägnade han hela nätterna med att fråga ut henne om hur många hon knullat och hur horigt hon betett sig. Han blev maniskt intresserad av sex och ville prova det ena mer förnedrande än det andra med henne…
Hon kunde inte böja sig fram utan att en hand satt som ett skruvstäd om hennes kön... Hennes kropp kände sig konstant utnyttjad, skändad och smutsig.

Samtidigt som att hans sätt var hatiskt och både verbalt och fysiskt hårt så förklarade han för henne att ingen kunde älska henne som just han och att ingen annan ville ha en sån liten hora som henne…

Livet rann ur hennes kropp och hon gick som ett trasigt skal. Hon dolde blånader och svullnader under långärmade polotröjor och även om hennes leende aldrig nådde ögonen var hon tillräckligt trovärdig för att ingen skulle misstänka något.

Under en kräftskiva hos några gamla vänner som hon verkligen älskade fick han ett av sina berömda frispel och hon satt skakande av skräck gömd bakom en bil medan han gick bärsärkagång och slog sönder allt han kom åt.
Dessa vänner visade sig inte vara De goa, fina vänner som hon trott att De var… De vände henne helt ryggen och sedan stod hon där än mer svag och ensam… kvar i det helvete som blev tio år av hennes liv.
När han till slut försökte mörda henne var hon så knäckt att hon näst intill gav upp under hans grepp! Hon såg monstret i hans svarta blick! Det jublade medan han helt lugn sa till henne: ”Detta har jag väntat på länge…

*************************************

Hon blev förvånad när hon vaknade i soffan med filtar om sig och med polis och ambulanspersonal över sig. Hon överlevde… men var fanns monstret?

Tre gånger hade hon flyttat, han hade hittat henne varje gång. Fast hon hade postbox och varit så noga med vilka hon berättat för var hon befann sig så hade han lyckats nosa upp henne vart hon än i landet befunnit sig. ”Kan inte jag få Dig, ska ingen annan heller ha Dig! Du är min!”
Ambulanspersonalen lyfte varsamt upp henne på båren och De talade hela tiden lugnande med henne. Hon nickade ibland men hon hörde Dem knappt… hon var så trött! Varför levde hon? Hon hade ju gett upp… det gick ändå inte att gömma sig.

Rummet var ljust och sterilt. Utanför sjöng fåglarna och solen hade sakta vandrat upp över himlen. Hon undrade hur mycket klockan kunde vara. Hon försökte sätta sig upp men hela hennes kropp och huvud skrek i protest så hon sjönk sakta tillbaka mot kudden igen. Hon smakade fränt av galla i munnen och hon förstod att hon hade kräks men hade inget minne av det. Ute i korridoren hördes steg och svaga röster. Hon försökte ropa men endast ett väsande undslapp hennes läppar. Halsen kändes som ett öppet sår så hon bestämde sig för att inte prata… Hon sträckte sig efter den röda knappen som hängde ovan henne.

Sköterskan som försiktigt gick in och satte sig vid hennes säng hade klara blå ögon och ljust långt hår bundet i en tjock fläta. Hon lade sin hand lätt över Minas hand.

-Hur mår Du?
Mina pekade på halsen och skakade på huvudet. Hon märkte att sköterskan försökte undvika att titta på Minas hals och att hennes ögon blev tårfyllda. Mina försökte le lite och kraxade fram:

-Vatten…
Sköterskan som hette Therese reste sig snabbt upp och återvände snart med ett stort glas vatten. Hon stack ned ett sugrör och räckte fram glaset till Mina samtidigt som hon höjde ryggen på Minas säng. Hon plockade även fram ett block och en penna ur rockfickan och lade det på bordet framför Mina.
-Så att Du inte måste anstränga halsen!
Mödosamt sträckte sig Mina efter pennan och vände upp en ren sida i blocket. Hon var frustrerad över hur trögt hennes huvud fungerade och misstänkte att De gett henne någon form av lugnande. I blocket skrev hon med stora bokstäver: VAR ÄR HAN?

Kärlek

Kommentarer (0)

Genom åren...

Publicerad 2014-06-20 22:52:00 i Allmänt,

Tänk vad olika mina midsomrar har varit genom åren...
Våldsamma, stökiga... kärleksfulla!

Ett år satt jag med ångest och grät på en campingtoalett och pratade med en av mina vänner via telefon... inte nog med att jag hatar att campa så var det tillsammans med en högst otrevlig idiot och hela min kropp skrek över att tillslut behöva gå tillbaka genom regnet till husvagnen.

För si så där 20 år sedan hade jag och min syster varsin flört som vi tog med till en sjö och firade Midsommar... vi tog bilen dit och efter några timmar var vi *host, host* lite mer än lagom berusade. Vi kliade oss i huvudet över hur vi skulle komma hem igen och bestämde till sist att den med körkort kunde ju bli av med det och mig ville ingen sätta bakom ratten... har aldrig fattat varför...
Hm, utan att säga några namn så satte sig en av oss bakom ratten i en sprillans ny mercedes och vi vinglade hem för att fortsätta festen med att se på fotboll och kladda på varandra.

Längre tillbaka ändå skulle jag och en tjej nattbada i de höga vågorna på Skrea och vi kom med nöd och näppe upp ur vattnet igen. Mina ben var totalt sönderskrapade och tjejen hade hoppat upp på mina axlar... klocka och smycken som vi lite naivt lagt på stranden var givetvis borta. Den natten sov vi i en bil medan resten av gänget sov i tält men... jag gillar som sagt inte att campa.

Ett år sprang jag naken på ett sädesfält... det var något vad av något slag som jag och en kille förlorade och efter ett par glas på den tiden var det lite jag backade för. Idag skulle jag få stora blåtiror om jag sprang topless samt snubbla över mina egna ben...

Sedan har vi de traditionella midsomrarna när Alexandra var liten och man försökte tvinga henne till att dansa runt midsommarstången något som inte gick hem, hon hade mer vett än så! Tipspromenad, picknickorg, blommor, grillning... för att sedan möta upp andra småbarnsfamiljer. Ett år hade jag "festen" hemma hos oss. Drygt en månad innan hade Alexandra fått sin diagnos Diabetes typ 1 och vi hade ganska nyss blivit utskrivna från sjukhuset. Rätt vad det var börjar Alexandra att kräkas och hennes värden sjönk drastiskt! Ilfart in till sjukhuset... jag var så fruktansvärt rädd! Det var exakt tio år sedan idag...

Ett år satt jag ensam och lämnad i tårar... utan mat och utan att komma någonstans...

Så hur Ni än har haft det idag, ikväll... inatt så hoppas jag att Ni har haft det riktigt härligt och skönt på alla sätt och vis och att Ni har känt Er älskade och uppskattade!
För det finns många sätt att vara ensam på!

Så vare sig Ni har haft traditionella hoppa-groda-runt-fallosstång eller varit på klubb och dansat poledance så hoppas jag att Ni har haft det sjukt skönt!

Jag hoppas att Ni alla har fått lite kärlek på något vis idag!

Var rädda om varandra och ta inte varandra för givet!

Älska!

Kärlek!

Namaste

Marina

Kommentarer (0)

And what can a chick do???

Publicerad 2014-06-19 00:46:50 i Allmänt,

Såååå irriterande...
Köket står kvar som en dammig grotesk klump på övervåningen och väntar på att få komma på plats...
Detta helvetets påfund står mitt framför min garderob... f o r t f a r a n d e så det vill säga, jag kommer f o r t f a r a n d e inte åt mina kläder och jag kan heller inte lägga undan mina kläder.

Just nu får jag alternera mellan olika plagg som jag har liggandes på en soffa i trapphallen... inte kul... eller så kan jag köpa nya kläder! Jo, det sistnämnda är lockande men då jag inte direkt badar i pengar är det inte ett alternativ...
Fine, jag köper lite nytt men det hade jag ju gjort ändå men för varje plagg jag köper växer också den inte allt för smickrande högen av kläder på soffan!
Finns även ett tredje alternativ men det skulle vara både opassande och stötande...

Igår köpte jag ett par Adidas-shorts till min lilla, väna dotter...
Idag provade jag dem och jäklar i min låda så sköna de var! Jag vill inte ge tillbaka dem... det var som att ta på sig luft, det känns inte att jag bär dem!
Något lite besynnerligt märkte jag dock... det sitter nät i skrevet!
Varför har jag nät i skrevet?? Ventilation? Shortsen är ju liksom inte av den tighta modellen...
Som tur är så är det ju likt en trosa i själva shortsen... för jag har liksom en benägenhet att sitta i alla möjliga ställningar utan att tänka mig för, det var liksom så jag såg det!

Litha
Fredag - Midsommar/Litha - är det längsta dygnet på året innan vi åter träder in i en tid som går mot ett analkande mörker. Både ljus och grönska fullkomligt flödar fritt just nu för att så sakteliga dra sig tillbaka igen. Litha är liksom Samhain en sabbat där slöjan mellan världarna anses vara särskilt tunn. Det är nu, enligt tradition som man har möjlighet att få en glimt av naturväsen/andar men då bör man ha ögonen med sig och vara ute med naturen på natten till soluppgång...

Sommaren och grönskan står just nu prunkande vacker och detta är en högtid i glädje, energ och kärlek och vem kan leva utan kärlek... jag tror att man kan existera men Du kan aldrig på riktigt leva och känna Dig levande om Du lever helt utan kärlek i ditt liv vare sig Du älskar eller blir älskad.

Så älska och ge av varandra i både handling och ord!

Kärlek!!

Namaste

Marina

Kommentarer (0)

Kärlek och fester åt folket!

Publicerad 2014-06-17 00:11:01 i Allmänt,

Tänk om alla bara kunde förstå hur viktigt det är att hålla lågan vid liv och hur lite som egentligen krävs.
En liten komplimang emellanåt... en beröring, en kyss i nacken... att man fortsätter att konversera och vara intresserade av varandra.

En del är så fantastiskt duktiga på detta medan andra... inte så...

Det värmer så när man hör att människor varit tillsammans i många, många år och när man fortfarande ser en hetta, och en värme... att De fortfarande tittar på varandra i både kärek och respekt.

Vi vill alla bli sedda och känna oss attraktiva och det spelar ingen roll... det f å r inte spela någon roll om man så har varit tillsammans i 100 år!

Även om arbete, barn, fritid mm tar mångas dyrbara tid så måste man ta sig tid att nära sin kärlek och sitt förhållande och se till det som är viktigt i livet... det krävs inte så väldigt mycket.

I helgen var jag på fest och hade sjukt roligt!
Jag kommer iväg allt för sällan och ändå känner jag ångest över att jag åker och träffar lite vänner för en gång skull... det är så idiotiskt.

Detta gäng är så underbara, genuina och roliga att jag helt och hållet, på alla sätt och vis kan vara mig själv... och jag känner mig inte allt för udda!
Självklart har jag så ont att jag knappt kan gå men vet Ni vad? Det är det faktiskt värt ibland...
Hur dålig jag än blir efter en "upplevelse" så är det faktiskt värt det ibland då livet skulle bli för jävla tråkigt annars!

Bjuder på ett ganska gräsligt foto på mig!
Jag såg mest troligt ut så mesta delen av kvällen då jag skrattade väldigt mycket så....

Självklart dansade jag lite också...
Det tillsammans med att stolpa upp och ned för trappan till lokalen hjälpte till mitt nuvarande mående helt klart!

God mat, tårta... en hel del att dricka och ett fantastiskt gäng av fina, roliga människor är receptet på en sjuhelvetes party!

ÄLSKA hett och innerligt!

Ta INTE varandra för givet!

Kärlek åt folket!!!

Namaste

Kramar och kyssar!
Marina

Kommentarer (0)

Du ska inte tro det blir sommar...

Publicerad 2014-06-13 00:27:06 i Allmänt,

Det är sommar nu...

Jo, nu är det liksom sommar på riktigt för nu startar sommarloven!

Ikväll var vi på Mickes äldsta tjejs avslutning, hon går ur sjuan, det är stort! ;)

Tänk så spännande att klä upp sig, få sitt första betyg osv... pirrigt!

Men åååh så drygt och tråkigt det är!
En scen där flera ungdomar framförde lite sånger som säkert var jättefint men som tyvärr ingen hörde då det var ett sånt våldsamt sorl runt omkring! Sedan stod där någon kvinna som mest troligt var en lärare eller rektor och pratade en lång stund... jag hörde inte ett ord men hon verkade gilla sin egen röst för hon behagade ta god tid på sig.
Två äldre män... väldigt äldre män... typ närgravengamla män stod också lite vingligt framför den där mikrofonen... Jag kan inte i mitt liv förstå vad De gjorde där! Kanske har De en gång för hundra år sedan grundat skolan? Där efter ytterligare en man och sedan efter cirka 43 gäspningar hörde jag " Och från Elfsborg... bla, bla, bla..." och ett jubel! Jahapp! Något finbesök från storklubben som man aldrig sett innan!
När nationalsången sjungits - av väldigt få som kunde den - försvann eleverna in i skolan för att hämta sina betyg och vi "fick" äntligen avlägsna oss!

Men ärligt talat! Det enda ungarna önskar är att få krama om sina vänner, önska varandra en glad sommar, ta emot sina betyg (...en del hur som helst ) och få gå hem och ta sommarlov!!

HUR många barn/ungdomar lyssnar på ibland till och med på väldigt politisk goja som lärarna står och hasplar ur sig?? Själv hörde jag som sagt ingenting!

Efter denna 1 1/2 timma av onda fötter - förbannar mig själv över min goda smak att ta höga klackar - skyndade vi oss ned till Ica Maxi och köpte med oss lite god kvällsfika för att verkligen besegla att nu har sommarlovet börjat!
Imorgon är det "småttingarnas" tur, tidigt på morgonen sjunger De in sommarlovet! För i småskolan gör man faktiskt fortfarande det och det är just DET som vi vuxna vill se och höra!
Vi VILL höra "Idas sommarvisa" med ettors naiva falsksång som klingar likt ljuvaste klockor i våra öron och som triggar våra tårkanaler att fyllas! Vi vill även höra "Den blomstertid nu kommer..." på exakt samma vis för det är just det som avslutningar handlar om, nostalgi, barn, blommor och tårta!

När jag gick i grundskolan hade vi våra avslutningar i Fristads kyrka.
Då Fristad även har en musikkår/musikskola fick vi marschera in på led till en lövklädd kyrka till tonerna av "Fristads marschen" som en hel orkester i trupp spelade och längst där framme gick två stycken sexor förärade till fanbärare!
Det var så speciellt! Och dessa toner får en mängd minnen att fortfarande blossa upp så väldigt starkt!

Önskar alla barn och ungdomar där ute ett helt fantastiskt och underbart sommarlov!

Var rädda om varandra, ta hand om varandra och hjälp varandra... var snälla!

Kärlek!

Namaste

Marina

Kommentarer (2)

Fortsättning på "Hennes andetag".

Publicerad 2014-06-12 00:48:00 i Allmänt,

Mina satt med benen korsade och tittade på de olika högarna med saker framför sig…
En ”att spara hög”, en ”att slänga hög” och en ”loppishög”…
De största högarna var de två sistnämnda och i dessa låg det så gott som bara Minas egna saker, Lisens saker stod fortfarande i tryggt förvar i skåp och lådor. Sina egna fann hon helt plötsligt inget värde i, de var bara just saker medan mormors porslin, prydnader … ja, allt var mer unikt som även framkallade mycket varma minnen. Som hon hade tråkat sin mormor angående alla små lövtunna koppar, omaka glas och tallrikar i diverse olika mönster. Men nu satt hon här och tittade på sina egna identiskt lika tallrikar som mest troligt fanns i en miljon andra köksskåp i Sverige och det kändes inte alls bra att byta ut dem mot de ibland helt grälla som stod staplade på varandra i vitrinskåpen ovanför diskbänken.

Cecilia fyllde på glaset till bredden och Mina började fnittra när Cecilia dansade över köket i en yster dans och plockade upp en ytterligare en flaska och tömde ned i grytan medan hon blinkade och log mot både Mina och Tora.

Med allt nedpackat i lådor och sopsäckar stod De utanför skjulet – där det som inte skulle slängas nu fick stå och vänta på bättre tider - och pustade ut, Mina stängde omsorgsfullt dörren och krokade i den rostiga haspen.

-Tack snälla för hjälpen!
Hon blundade och insöp sommarnattens ljumma och ljuvligt blomdoftande luft… De stod alla tysta och kände sig små under den stjärnbeströdda himlen ovan Dem.

-Kom!
Cecilia tog Dem båda i händerna och ledde ut Dem på gräsmattan… och ute i skuggorna runt trädgården rörde sig en figur stilla betraktande den lilla gruppen.

-Vi ska rota oss… Mina, lyssna! Blunda och lyssna till naturen!
De hade kastat av sig skorna och stod i en ring på den månbelysta gräsmattan. Mina blundade medan hon lyssnade till Cecilias lugnande röst. Hon sträckte sina armar uppåt likt ett träds stolta grenar och hon grävde ned sina bara tår i det daggfriska, kalla gräset. Hon lyssnade… hon kände … hon såg! Plötsligt var alla sinnen på helspänn och hon var ett med universum! Hon växte nedåt, rotande! Hon var överallt! Hon var allt! De små röster hon hört sedan hon var liten växte sig starkare och hon kände att De fanns nära. De som bar dessa röster ropade hennes namn och stod i köer runt omkring henne… samtidigt som ögon i var buske och träd följde henne. Mina tog ett långt djupt andetag och precis där föddes hon under Gudinnans blick och silverkalla ljus.

Och i skuggorna stod Hon leende, betraktande!

Den gälla ringsignalen hade väckt henne och medan hon lyssnade till den så välkända rösten i andra änden började de gula rosorna på väggen att dansa framför henne. Hon hasade ned på golvet och lade sakta på luren. Han hade hittat henne.

Tora såg henne på avstånd. Hon satt i sin korgstol ute på punschverandan och nere i allén såg hon Mina promenera upp mot huset med Mizzy och Liza på var sin sida om sig.

-Hon kommer nu!!

Cecilia dök upp i dörröppningen.

-Okej, jag sätter på en kanna!
I köket satte hon en kastrull på spisen med vatten och dukade fram stora tekoppar och en lite sprucken tekanna i terrakotta som hon genast fyllde med teblad från en stor glasburk.

Den röda dörren stod öppen och draperiet med de kulörta glaspärlorna klirrade ystert när hundarna nyfiket sprang in för att sondera läget. Mina hann inte hälsa förrän hon hörde Cecilias röst inne från köket.

-Te och smörgås är strax framdukat! Vill Ni sitta ute eller inne? Är Du snäll och plockar fram mjölken ur kylen Mina så kommer jag strax!
En pionröd sidenkimono svävade upp för trappan och försvann. Mina tog av sig skorna och gick in i köket som badade i solljus! Hon letade upp kylskåpet som stort och brummande tog upp sin plats likt en mattrosa i kökets ena hörn. Hon registrerade att tre koppar redan stod på bordet tillsammans med uppskuret bröd och pålägg. Som en virvelvind susade Cecilia ned från trappan och fram till spisen där hon drog kastrullen från plattan innan hon tog Mina i famn.
-Hej, söta Du! Vilken trevlig överraskning!

Mizzy och Liza satt vid bordet och försökte se söta ut samtidigt som de följde solkatterna från flertalet kristaller som hängde i fönstret och som dansande kysste golvet i solens sken. De tittade ömsom på maten, Cecilia och de mystiska rörelserna på golvet. Cecilia slängde till dem båda var sin skiva ost.
-Tora! Nu äter vi!

-Måste Du gapa? Jag är inte döv! Hej, rara Mina och Minas fina flickor!!!

Cecilia hällde upp skållande hett te i de djupa kopparna och med en snabb rörelse släppte hon ned några små korn i koppen som hon ställde framför Mina.

-Nu kan Du berätta… Vad har hänt? Har monstret vaknat?
Mina drog kort efter andan och tittade upp i Tora-Lies blekgrå ögon!

-Ja… Ja!

Hon förde koppen till munnen och läppjade försiktigt innan hon berättade för sina väninnor om monstret som näst intill dödat henne. Mannen som stulit tio år av hennes liv! Tio år i en mardröm som hon inte kunde fly ifrån! De satt tysta mitt emot henne och någonstans misstänkte Mina att De redan visste allt… Hon visste inte hur men nog visste De!

3. Monstret

Rummet var kalt och ganska kyligt, Mina frös men det fanns ingen filt eller något att värma sig med. Hon drog i ärmarna på den stickade tröjan så att händerna doldes och hon höll om sig själv och vaggade tröstande det lilla barnet inom sig. Halsen brände och kroppen kändes som ett enda stort blåmärke. Hon undrade om De kanske hade glömt henne… hon måste suttit här inne i flera timmar sedan De fotat alla hennes bulor, blånader och sår. Hon drog försiktigt över ansiktet med fingret och grimaserade av smärta. Det fanns en spegel över tvättstället i hörnet men hon varken vågade eller orkade ställa sig upp för att se sin spegelbild. En kort knackning och en kvinna i fotriktiga tofflor och en namnskylt på bröstet steg in. Hon sträckte fram handen i en hälsning och presenterade sig som Dr Anna Svensson.

-Jag ber om ursäkt över att Du har fått vänta så länge men vi har gått igenom Dina röntgenplåtar och sedan är det helt galet inne på akuten idag!

"Galet..." Tänkte Mina "Hela Livet är galet..."
Läkaren fortsatte prata i samma forcerande stämma.
-Jag beklagar. Vill Du ha något? Lite kaffe kanske? En sköterska kommer snart och tar med Dig upp till avdelningen!

-En filt! Avbröt Mina henne.

-Jag skulle verkligen väldigt gärna vilja ha en filt, jag fryser så!
Hon kraxade fram orden ur en sårig hals och tårarna välde upp ur de igenmurade ögonen. Dr Svensson stannade upp och lyfte blicken från sina papper och tittade på Mina.
-Du fryser… åh, jag är verkligen så ledsen! Du har inte ens fått en filt eller något att dricka? Jag trodde… Jag ser genast till att någon kommer in till Dig! Har Du fått tala med någon?

-Tala? Det var… en fotograf…
-Nej, nej jag menar någon från kvinnojouren eller liknade!

Dr Svensson suckade djupt och blundade som för att samla kraft.

-Vänta!

Hon steg ut i korridoren och ropade ett namn och steg tillbaka in i rummet och gav Mina ett leende - som säkert skulle verka både förtroendeingivande och lugnande - samtidigt som Mina började skaka helt okontrollerat och förtvivlat dra efter andan efter luft! Hon fick ingen luft!!! Varför fanns det ingen luft! Rummet snurrade snabbare och snabbare. Höga röster. Snabba steg. Varsamma händer. Svart, lugnt och tystnad…
”Är jag död nu?”

Kärlek

Kommentarer (1)

Buzzar Mjau

Publicerad 2014-05-26 20:13:57 i Allmänt,

Jag har Buzzat kattmaten och godiset Mjau Vaganza och mina katter fullkomligt älskade det!
Mina missar är väldigt svårflörtade gällande mjukismat men denna älskar de vilket var väldigt roligt!

Detta har varit både enkelt och roligt att Buzza! ;)

Bli en Buzzador!

Inbjudan från Marina Billhage
Hej!

Jag tycker att du också borde bli en Buzzador!

Hälsningar,
Tasstaget (Marina)

Kommentarer (0)

Tidigare inlägg Nyare inlägg

Liseberg by night!

Kom hem!

Altanen tar mer och mer form...

Äh... shabby chicar lite bara.

Det finns även glädje i de värsta av stunder...

De kriterier som idag företrädesvis används för diagnostik av ME/CFS är de s k Kanada-kriterierna (Canadian Clinical Criteria, CCC). De utvecklades 2003 av en internationell konsensusgrupp under ledning av Health Canada (Carrruthers et al, 2003).

Lovely!

Vi lever bland iglar... och ibland blir även jag förbannad!

Sommarfesten!

Om änglarna hörde...

Sommarfest i höst...

Zappa, Falun och Buzzning!

Du är viktig!

Förlåt mig...

Fortsättning av; Hennes andetag

Genom åren...

And what can a chick do???

Kärlek och fester åt folket!

Du ska inte tro det blir sommar...

Fortsättning på "Hennes andetag".

Buzzar Mjau

Om

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

De kriterier som idag företrädesvis används för diagnostik av ME/CFS är de s k Kanada-kriterierna (Canadian Clinical Criteria, CCC). De utvecklades 2003 av en internationell konsensusgrupp under ledning av Health Canada (Carrruthers et al, 2003).

Om

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Prenumerera och dela