jagochalladomandra

Ett år satt jag med ångest och grät på en campingtoalett och pratade med en av mina vänner via telefon... inte nog med att jag hatar att campa så var det tillsammans med en högst otrevlig idiot och hela min kropp skrek över att tillslut behöva gå tillbaka genom regnet till husvagnen.

För si så där 20 år sedan hade jag och min syster varsin flört som vi tog med till en sjö och firade Midsommar... vi tog bilen dit och efter några timmar var vi *host, host* lite mer än lagom berusade. Vi kliade oss i huvudet över hur vi skulle komma hem igen och bestämde till sist att den med körkort kunde ju bli av med det och mig ville ingen sätta bakom ratten... har aldrig fattat varför... 
Hm, utan att säga några namn så satte sig en av oss bakom ratten i en sprillans ny mercedes och vi vinglade hem för att fortsätta festen med att se på fotboll och kladda på varandra.

Längre tillbaka ändå skulle jag och en tjej nattbada i de höga vågorna på Skrea och vi kom med nöd och näppe upp ur vattnet igen. Mina ben var totalt sönderskrapade och tjejen hade hoppat upp på mina axlar... klocka och smycken som vi lite naivt lagt på stranden var givetvis borta. Den natten sov vi i en bil medan resten av gänget sov i tält men... jag gillar som sagt inte att campa.

 

Ett år sprang jag naken på ett sädesfält... det var något vad av något slag som jag och en kille förlorade och efter ett par glas på den tiden var det lite jag backade för. Idag skulle jag få stora blåtiror om jag sprang topless samt snubbla över mina egna ben...

Sedan har vi de traditionella midsomrarna när Alexandra var liten och man försökte tvinga henne till att dansa runt midsommarstången något som inte gick hem, hon hade mer vett än så! Tipspromenad, picknickorg, blommor, grillning... för att sedan möta upp andra småbarnsfamiljer. Ett år hade jag "festen" hemma hos oss. Drygt en månad innan hade Alexandra fått sin diagnos Diabetes typ 1 och vi hade ganska nyss blivit utskrivna från sjukhuset. Rätt vad det var börjar Alexandra att kräkas och hennes värden sjönk drastiskt! Ilfart in till sjukhuset... jag var så fruktansvärt rädd! Det var exakt tio år sedan idag...

Ett år satt jag ensam och lämnad i tårar... utan mat och utan att komma någonstans...

Så hur Ni än har haft det idag, ikväll... inatt så hoppas jag att Ni har haft det riktigt härligt och skönt på alla sätt och vis och att Ni har känt Er älskade och uppskattade!
För det finns många sätt att vara ensam på!

Så vare sig Ni har haft traditionella hoppa-groda-runt-fallosstång eller varit på klubb och dansat poledance så hoppas jag att Ni har haft det sjukt skönt!

Jag hoppas att Ni alla har fått lite kärlek på något vis idag!

Var rädda om varandra och ta inte varandra för givet!

Älska!

Kärlek!

Namaste

Marina