jagochalladomandra

I min blogg ventilerar jag mina känslor och tankar samt skriver om vad som händer i mitt liv... Då jag är medial dyker det även upp inlägg om det men även om sjukdomar, glädjeämnen, självklart mina och andras djur. Jag är direkt och jag har åsikter som jag absolut dryftar och som inte alltid faller alla på läppen! Jag önskar Er alla kärlek och mina sista rader brukar oftast handla om just kärlekens kraft och att vi måste tänka på och ta hand om varandra!

Gnistrande

Publicerad 2016-01-21 03:41:03 i Allmänt,

Så har snart även Januari gått...
All vacker julbelysning är nedpackad och granen står kal och lite sorgsen ensam kvar ute på verandan. 
Lite testar av glitter hänger här och var och även den väntar på att bli nedpackad och undanställd tills den åter igen får ståta under sina kulor och ljus.
Julmusiken har tystnat... det är bara jag som inte kan sluta nynna på några favoriter men har väl insett att jag borde byta repertoaren mot något annat mer säsongsbetonat... vad det nu månne vara.

Det är kallt och djup snö ligger gnistrande vit över hela vår natur, det är så vackert att hjärtat hissnar!
Men jag har fått beställa "tossor" till både de små svansbarnen och till Molle... Alice är den som klarar kylan bäst.
Igår åkte jag till en så go liten Amstaff-pojke och lämnade två hundtäcken som mina pälsklingar inte kunde ha och som passade honom utmärkt.
Matte har en skral kassa och den lilla killen frös så på sina promenader och jag kunde inte släppa tanken på det sedan jag fått reda på det och därför letade jag i mina skrymslen och fann två stycken fina täcken till honom att alternera mellan.

Tråkigt nog upptäckte jag att han hade ett klokapselbrott så matte var ändå tvungen att gräva djupt i sin plånbok och åka till veterinären med honom...
Så väldigt tråkigt. Det är så oerhört smärtsamt...

Tågtrafiken är inte speciellt pålitlig dagar likt detta... eller inte över huvud taget kom jag och en stins överens om!
Det har aldrig varit så dåligt som det är nu höll han med om!
Om det regnar... eller har regnat, snöar eller har snöat eller till och med varit för varmt så avstannar allt inom sj och västtrafik, det är verkligen riktigt illa.
Ibland får man vänta på långa förseningar och ibland lyser tågen med sin frånvaro.
Har man tur kommer det en ersättningsbuss men långt ifrån alltid och då oftast lång tid efter utsatt tågtid.... det kan bli lite kyligt att vänta in dessa tåg/bussar.


Men det är rent och fint ute och så länge som det håller sig under tio minus är det uthärdligt även om kroppen protesterar. Jag avskyr kylan men föredrar ändå lite snö och några minus framför blask och regn och som det är nu kan man inte låta bli att fascineras över hur vackert det faktiskt är ute.

Men som jag längtar till våren och till värmen!
Jag längtar tills jag kan sätta lite fröer som jag sedan kan plantera ut och följa under sommaren...
Jag ser fram emot att sätta lite potatis och annat smått och gott, det var så otroligt roligt att skörda det nu i höstas och nu efter några år börjar jag bli lite mer säker på vad jag vill odla och inte.


Det känns trots allt ganska avlägset med fåglarnas vårsång och en kaffekopp i solstolen under vårens bleka, värmande strålar... men blicka framåt kan man ju alltid göra ändå och planera de projekt som man mäktar med.

Tills dess får man fortsätta tända massor med mysiga värmeljus och rökelse medan man sippar på sitt chaitea under en filt...
Jag får ta och inhandla lite böcker att fördriva de mörka timmarna med, jag har inte en oläst bok hemma och det är bland det bästa jag vet att fly in i böckernas världar.
Det vet alla som känner mig att jag knappt kan lägga en bok åt sidan när jag väl börjat läsa den och världen försvinner för ett tag omkring mig.

Nu ligger jag varm och sömnig under täcket med mina vackra svansbarn vid min sida...
Deras djupa andetag är sövande och jag ska strax dra Molle lite närmare mig och skeda honom och be för att sömnen infinner sig snabbare än värken som är extra jobbig nu.
Det är så gott att krypa intill dessa genuint goda varelser där kärlek är så naturligt och självklart!
Borra ned näsan i pälsen och känna deras andetag och hjärta slå under min hand...
Jag förstår inte hur man inte vill ha sina svansbarn bredvid sig i sängen... 
Jo... visst kan jag förstå om man har astma eller är lite känslig för päls och dyligt men jag tycker det är så sorgligt när de inte ens får sova inne i sovrummet med de som de anser sig vara deras flock/familj...
Jag skulle må fruktansvärt dåligt att att stänga ute mina pälsklingar från sovrummet och förpassa dem till exempelvis hallen eller köket.
För mig finns det verkligen inte...
Tänk vad ensamma och utlämnade de måste känna sig om de helt ensamma får sitta i en mörk hall om de inte själva har möjlighet att välja det på grund av att de kanske söker ett kallt golv under sommarvarma/heta nätter eller liknande.

Hur som helst... nu känner jag att jag börjar svamla lite då mina ögonlock ofrånkomligt blir tyngre och tyngre.

Var rädda om varandra där ute!
Älska mycket och var snälla!
Sträck ut en hand om Ni har möjlighet!

Kärlek!

Namaste

//Mina

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Marina

En blogg om mig och min familjs liv, våra och andras djur. Träning av djur och deras ägare, diabetes, andlighet mm, mm

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela