Vill känna mig trygg...
Idag skulle jag röjt och plocka undan alla julsaker men jag fick väl ned kanske hälften...
Jag orkar verkligen ingenting!
Hjärnan går på högvarv och jag kan inte helt slappna av vilket innebär att jag inte orkar med ens hälften av det lilla jag gjorde innan.
Men det kommer ju att vända när jag får ordning på saker och ting!
Jag orkar verkligen ingenting!
Hjärnan går på högvarv och jag kan inte helt slappna av vilket innebär att jag inte orkar med ens hälften av det lilla jag gjorde innan.
Men det kommer ju att vända när jag får ordning på saker och ting!
Livet är märkligt och inget som vi direkt kan styra över, hur mycket vi än försöker!
Livets karusell snurrar på och emellanåt snurrar det så fort att vi inte hinner med och vi vill bara hoppa av...
De flesta av oss stannar dock kvar och uthärdar den yrsel och illamående som det för med sig... kanske spyr man upp en del skit och efter det mår man kanske till och med ganska bra och hänger med ett tag till....
Ibland går det så där lagom fort och man sitter på precis den platsen man önskat... medan andra gånger snurrar det så där långtråkigt trist...
Jag är i det skedet att jag just nu sitter och spyr och rotar i allt det äckliga för att se vad livet hittills har matat mig med.
Igår var jag riktigt patetisk innan jag somnade och tittade tillbaka på foton då kärleken fortfarande stod som en gloria runt oss båda... snacka om att skrapa i såret men samtidigt är det en del av mitt liv och det som har präglat mig... och vi hade det just där, vi höll om kärleken, men den var bräcklig.
Jag är tacksam att Micke fanns hos mig när jag som mest behövde någon... jag var fullkomligt l i v r ä d d när jag tog klivet in i vår rellation.
Jag var ett nervvrak... idag är jag mycket starkare även om jag inte känner den känslan just nu!
Så småningom ska jag försöka röja upp lite här i huset... ngt vi gemensamt skulle gjort...
Jag ska skapa mer luft och jag ska göra en stor rening så att jag får bort alla dåliga energier!
Energier har en benägenhet att sätta sig och påverka oss och om även jag ska kunna få en nystart är det viktig att börja så rent som möjligt plus att jag i mitt hjärta måste förlåta.
Just nu är jag inte riktigt beredd till det men jag vet att jag kommer att göra det då jag vill ha sinnesfrid och jag vill att vi alla ska må så bra vi kan i denna situation som är helt bisarr och märklig.
Det känns ju extra märkligt då det inte är något man själv har valt... men nu väljer jag att fortsätta min resa, jag hoppar inte av, det finns fortfarande chans till den där sköna åkturen.
Jag kräver inte omvälvande saker, resor och dyra presenter!
Tro mig, jag nöjer mig med väldigt lite då jag aldrig varit van vid något annat!
Men jag önskar så att bara få känna den där absoluta tryggheten och lugnet... och OM jag väljer att ingå i en rellation igen så vill jag villkorslöst vara älskad för den jag är med min sjukdom, mitt inre och mitt skal...
Kan jag inte då få en klippa, stor och stark att luta mig mot? Det vore så skönt...
Någon som tog mig i sina armar och kunde hålla det löftet om att allt kommer att ordna sig, allt kommer att bli bra... någon jag vågar lägga hela mitt hjärta och själ hos!
Nej, nej! Det är inget jag i nuläget strävar efter, jag letar inte efter någon utan när kärleken kommer i min väg så gör den helt enkelt det.
Jag kan bara hoppas att den kärleken är livslång och ärlig vare sig den innefattar en man eller kvinna... just nu känner jag en s t o r förkärlek för det kvinnliga könet!
Inte alls lika komplicerade och väldigt mycket lättare att förstå sig på... Ni förstår.. vi p r a t a r med varandra, ett ord som inte är särskilt bekant i den manliga ordlistan.
Ta hand om varandra alla Ni vackra, omtänksamma människor där ute!
Life is a bitch... sometimes she sucks!
Kärlek!
Namaste!
