Som fågeln Fenix!
Så idag fick jag äntligen lite energi till att ta ned adventsstjärnorna som hängde i uterummets fönster och ack så tomt och mörkt det blev!
Jag saknar mina stjärnor och ljusstakar, jag älskar dess mysiga, milda sken som lyser upp den mörkaste av årets årstid.
Jag saknar mina stjärnor och ljusstakar, jag älskar dess mysiga, milda sken som lyser upp den mörkaste av årets årstid.
Jag har inte haft någon direkt lust till något nu den sista tiden, inte ens till att måla några möbler...
Jag försökte hitta inspiration idag till att lera lite med den stengodslera som jag fått av en vän men det ville sig inte riktigt! Jag tänkte göra mig en gargoyle... allt för att få någon som hellst skydd, vilket jag helt klart verkar lida brist på!
Men... like a Fenix I will rise!
Jag försökte hitta inspiration idag till att lera lite med den stengodslera som jag fått av en vän men det ville sig inte riktigt! Jag tänkte göra mig en gargoyle... allt för att få någon som hellst skydd, vilket jag helt klart verkar lida brist på!
Men... like a Fenix I will rise!
Visst, jag kan inte frångå min oro över om jag får eller kan bo kvar i huset då jag inte likt Micke har en lägenhet som väntar på mig m e n jag måste intala mig att allt så småningom kommer att ordna sig och att mitt liv så småningom kommer att bli så mycket bättre och att den dagen som jag åter igen öppnar upp för kärleken blir med någon som älskar mig villkorslöst och ohämmat...
En person som håller om mig och stöttar mig och gör mig trygg och lugn!
Någon att bli gammal tillsammans med...
Någon att bli gammal tillsammans med...
Som jag beundrar mina föräldrar som varit gifta i 54 år!
De är helt fantastiska och min underbara far ger fortfarande min mamma blommor varje vecka, visst är det så vackert och romantiskt!
De är helt fantastiska och min underbara far ger fortfarande min mamma blommor varje vecka, visst är det så vackert och romantiskt!
Visst har De med all säkerhet haft det jobbigt många gånger men De har löst det och De har kämpat för v a r a n d r a och alltid hittat tillbaka till vad De en gång fastnade hos i varandra.
Ja, jag vill kunna älska igen men det känns så tröstlöst att behöva börja om vid 43 års ålder!
Helt plötsligt känner jag mig skitgammal för att bilda nya drömmar och minnen med en ny livskamrat, tanken gör mig lite trött!
Detta är självklart inget som i nuläget är någon prioritet och inget jag är i behov av just nu men tids nog vill jag självklart ha någon vid min sida men denna gång på helt andra villkor.
Detta är självklart inget som i nuläget är någon prioritet och inget jag är i behov av just nu men tids nog vill jag självklart ha någon vid min sida men denna gång på helt andra villkor.
Blablabla! Jag känner att jag just nu bara babblar men detta är mitt sätt att bearbeta min sorg!
Just nu vill jag bara att alla bitar ska falla på plats med hus, bidrag osv. samt att Micke hämtar sina och barnens saker så att jag kan starta ett nytt kliv och lägga detta bakom mig...
Barnen kommer jag ju fortfarande att ha kontakt med genom Jenny - barnens mamma - tack och lov även om det inte blir så ofta...
Jag har följt Dem under sju år och sett Dem växa upp...
Lilla Tilda hoppas jag på att få passa emellanåt, hon är ju min tös också, det var ju ett gemensamt beslut att ta in henne i flocken precis som Alice, Lilly och Maja...
Fast Maja hade jag ju inte mycket att säga till om i och för sig!
Micke ville ha en kattunge efter Almira och bar med sig henne hem helt enkelt, själv ville jag inte ha en katt till...
Men hon är en lika älskad familjemedlem som alla andra så klart och hon och Saga är så fästa och gosiga vid varandra!
Inte tar jag bara Aicha, Foxy och Saga, drar och lämnar övriga gänget!
Jag älskar ju alla mina svansbarn något oerhört och lika mycket, de ä r verkligen mina barn!
Tanken skulle aldrig ens slå mig!
Utan dem är jag inte hel men med facit i hand hade jag ju inte haft så många om jag varit ensamstående pga den ekonomiska biten...
Men nu är det som det är!
Men nu är det som det är!
De är mitt ansvar och min kärlek!
Ingen har sagt att livet är rättvist och tur är väl det för livet är allt annat än just det men vet Ni vad?
Jag har varit med om så mycket att jag även kan städa upp denna skit, räta på mig och gå vidare tillsammans med min dotter och mina älskade djur!
Ingen har sagt att livet är rättvist och tur är väl det för livet är allt annat än just det men vet Ni vad?
Jag har varit med om så mycket att jag även kan städa upp denna skit, räta på mig och gå vidare tillsammans med min dotter och mina älskade djur!
Kanske till och med starkare än någonsin!
Ja... kanske till och med starkare än någonsin.
Livet kan vara så hårt, hjälp varandra att dämpa de fall som sker...
Berätta för Dem Ni älskar hur mycket De betyder för Er och vilket avstamp De gör i Era liv!
Kärlek!
Namaste
//Marina
