För ett år sedan...
Tiden snurrar fort... och snart har hela December gått med alla sina advent, lucia och jul!
Jag fick slopa ett besök på juldagen och att åka på tapasafton till goda vänner på Annandagen var heller inte att tänka på då min kropp totalt slog bakut av alla julens förberedelser.
Det är alltid tråkigt och man blir ledsen när man får ställa in något som man har sett fram emot en längre tid!
Det är nästan exakt ett år sedan Lizzy åkte från mig!
Lizzy var en jourhund som jag hade hos mig i 1,5 år och som jag skulle placera ut på foder åt ägaren, något vi i vanliga fall inte gör och något vi pga omständigheter inte kommer att göra om.
När denna lilla sessa kom till mig var hon mentalt skadad och väldigt rädd för bl.a människor och mycket annat.
Jag rehabiliterade henne och kom henne självklart väldigt nära under denna tiden och hon funkade efter ett tag precis som vilken annan social och glad hund som helst även om vissa problem kvarstod, ngt som jag trodde och fortfarande tror helt enkelt låg i hennes gener.
Jag rekommenderade att man helt enkelt inte skulle avla på henne...
Ägaren valde att bli ovän med mig efter att fabulerat ihop att jag skulle pratat illa om henne... ngt jag inte hade gjort. Det enda jag hade gjort var att ifrågasätta en situation ang en av hennes andra foderhundar - ja, hon har många foderhundar - förutom detta hade jag hållit henne om ryggen och försvarat henne i 1.5 år!
Så på Juldagen för drygt ett år sedan drogs Lizzy upp från sin trygga tillvaro till att bli en avelstik - och det var bråttom då misstanke om ett löp snart skulle ske - och jag fick inte köpa ut henne och jag fick inte fortsättningsvis ha ngn som helst kontakt med henne.
Ha som sagt i åtanke att jag hade tagit hand om henne, tränat och rehabiliterat henne under 1.5 år!!!
Detta var det största svek jag någonsin har varit med om!
Detta svek är så oerhört och så vidrigt då det går ut över en helt oskyldig individ och det är än mer vidrigt då det uppenbart handlar om pengar och någon form av fånig status och att synas!
Då Lizzy - som nu inte heter så längre - är en av två av sin ras i Sverige får ju ägaren lite uppmärksamhet på hennes valpar även om hon valde att korsa henne med en snarlik ras istället för att insiminera henne som hon sa till mig från start.
Detta är inte ngr raser som är reggade under SKK då de inte blivit godkända i Sverige ännu så indirekt går de ändå som blandraser i och för sig...
Varför jag från start vill hjälpa till i detta ärende var ju dels för att hundarna for illa - det var ytterligare en hund som jag fann ett jättefint hem till efter ett år - men även för att jag tyckte och tycker att detta är väldigt trevliga raser som borde få fäste i Sverige.
Detta svek var till och med större än det som skulle ske drygt en vecka senare när min dåvarande sambo sedan sju år tillbaka bryter med mig och väljer att sonika försvinna medan jag går in i duschen...
Jag visste att det knakade i fogarna och jag var absolut trött på hans lögner och svek men jag ville hitta tillbaka dit vi var en gång så jag fortsatte att kämpa och jag trodde att det var vad han ville också då han ett halvår tidigare indirekt talat om bröllop.
Vi diskuterade något och jag sa: ".... om vi skulle gifta oss någon gång."
Var på han svarar: "Vad då om? N ä r vi gifter oss menar Du!"
Jag tycker att vi skötte det snyggt... jag hjälpte honom att packa ihop det lilla han ville ha med sig innifrån huset och han bad om att vi skulle fortsätta att vara vänner.
När han inte hämtat alla sina verktyg och skräp från snickarbod, trädgård och pannrum skrev jag ett vänligt mail till honom vid påsk och fick ett horribelt svar från honom - som jag såg på texten inte ens var skrivet av honom - och som gjorde mig oerhört ledsen... för även om jag sett många mindre attraktiva sidor av honom kunde jag aldrig tro att han var så elak.
Detta har jag lagt bakom mig då jag mår så väldigt mycket bättre idag än vad jag gjorde tillsammans med honom!
Nu har jag kontroll och slipper obehagliga överraskningar så som att elen blivit avstängd som den blev en vinter... tack och lov hjälpte barnens mamma tillika min vän oss och ringde runt samt lade ut pengarna så länge så att de efter något dygn satte igång elen för oss igen.
Min fd sambo som hade ansvar över bl.a de räkningarna var ju inte hemma, utan satt då i värmen hos en vän medan jag och min dotter som dess utom har diabetes satt och skallrade tänder under ett täcke...
Jag slipper överraskningar som att vara tvungen att hitta ett annat boende inom en månad pga att "någon" inte betalat av ngt på huslånet under lång, lång tid... och helt enkelt undanhållit detta för mig.
MEN det tråkiga i detta är att fast att det var jag som blev lämnad och bedragen så har j a g gått vidare - för jag skulle inte vilja ha honom tillbaka om så någon kastade honom efter mig - så har uppenbarligen inte han och hans nya "kärlek"/"solstråle" släppt mig då han proppar de stackars barnen fulla med skit och hotar Dem med div saker för att De inte ska hålla kontakten med mig... jag som var Deras bonusmamma under sju års tid.
Det som gör mig uppriktigt ledsen är att han inte kunde på något vis hört av sig när han avlivade lilla Tilda...
Hon hade varit min lilla flicka i många år också och jag älskade henne högt och lovade finnas där för henne om han hade behövt.
Inte ens ett meddelande fick jag...
Jag förstår inte vad människan är rädd för men jag vet att han har talat många osanningar även till andra om mig och detta får mig att undra om den kvinna som han hade under ett års tid före mig verkligen var så hemsk som han har påtalat... då han uppenbarligen försöker ställa sig i god dager för sin nya kvinna genom att skita ned mig!
Att till och med få höra att jag a l d r i g har stöttat honom är både skrattretande och sorgligt!
Jag gjorde inget annat än just det!
Att hans nya kärlek genom sina syner har sett att j a g skulle ha varit otrogen med min dotters pappa när vi var på konsert i Stockholm... fy, fan för att hitta på något sånt!
Sitta och ljuga så grovt samtidigt som att påstå sig att vara kristen... skäms!!!
Att endast den första tiden i vårt förhållande var bra... och att jag var skälet till att han drack så mycket.
Hm... undras om jag isf var det innan vi träffades också i så fall?
Det är fula beskyllningar och jag förstår inte varför man lägger över det på någon annan än sig själv.
Hur som helst jag mår så otroligt mycket bättre nu då jag slipper ta hänsyn till en av de största martyrer jag känt men skulle må ännu bättre om alla lögner kunde upphöra och De kunde gå vidare med sina egna liv istället för då skulle jag inte ens behövt skriva detta inlägg!
Visst, det är tufft ekonomiskt men konstigt nog har jag inte sämre ekonomi än vad jag hade med ytterligare en inkomst vilket har fått mig att fundera över en del...
Rent känslomässigt mår jag så bra just nu!
Jag har till och med haft några intressenter efter mig *blink, blink* som jag vänligt har tackat nej till då jag absolut inte är så pass hel att jag skulle våga lita på någon igen.
Inte ännu hur som helst...
Så för att sammanfatta år 2015 måste jag ändå säga att det har varit ett fantastiskt år och jag är så innerligt tacksam över alla De fina vänner jag har som har stöttat och som fortsätter att stötta mig på så många sätt och vis.
Jag har slutat att oroa mig så mycket och att försöka njuta mer från dag till dag även om det självklart kan vara svårt ibland på grund av mina diagnoser/sjukdomar.
Men som sagt om jag frångår just det faktum att jag är sjuk så mår jag faktiskt mycket bättre än vad jag har gjort på många, många år och jag skiter tungt i min fd. och hans nya sambo så länge som att De är snälla mot barnen och Deras mamma och så länge som att De inte snackar skit om mig!
Jag bryr mig inte ett skit om hur De har det, vad De gör, hur De mår osv. osv. jag har verkligen inget intresse alls i det!
MEN jag älskar min väns barn och jag kommer att fortsätta att träffa Dem och då jag och min vän/Deras mamma var vänner långt innan jag och han/Deras far blev ett par är detta ngt vi kommer att fortsätta att vara!
Jag mår bättre av att inte vara tillsammans med denna person längre så jag kan bara sända ett stort tack för att han släppte mig fri även om sättet han gjorde det på var fruktansvärt lågt.
M e n jag kan till och med förlåta och gå vidare från det just på grund av att jag är så mycket lyckligare idag när jag inser vilken tyngd vårt förhållande var att försöka lyfta helt ensam.
Alla önskar någon som ser en och som älskar hela oss för just Dem vi är... som tex inte kliver över oss om vi ligger kraschade, kallsvettiga och illamående på ett kallt hallgolv...
Om man inte har just den personen vid sin sida är det mycket lättare att fortsätta vandra ensam!
Nu ser jag fram emot år 2016 och allt roligt och spännande som skall ske då!
GOTT NYTT ÅR önskar jag Er alla!
Var innerligt rädda om varandra!
Svik inte varandras tillit, visa respekt och tacksamhet, var kärleksfulla och ljug inte!
Lögner kan verkligen förtära och tillslut rasar allt med dem...
Se framåt och försök se till det fina Ni har omkring Er!
Kärlek! <3
Namaste
//Mina
Jag fick slopa ett besök på juldagen och att åka på tapasafton till goda vänner på Annandagen var heller inte att tänka på då min kropp totalt slog bakut av alla julens förberedelser.
Det är alltid tråkigt och man blir ledsen när man får ställa in något som man har sett fram emot en längre tid!
Verandan med granen
Julbordet innan min mor, far och Veronica kom med sin köttmat!
Det är nästan exakt ett år sedan Lizzy åkte från mig!
Lizzy var en jourhund som jag hade hos mig i 1,5 år och som jag skulle placera ut på foder åt ägaren, något vi i vanliga fall inte gör och något vi pga omständigheter inte kommer att göra om.
När denna lilla sessa kom till mig var hon mentalt skadad och väldigt rädd för bl.a människor och mycket annat.
Jag rehabiliterade henne och kom henne självklart väldigt nära under denna tiden och hon funkade efter ett tag precis som vilken annan social och glad hund som helst även om vissa problem kvarstod, ngt som jag trodde och fortfarande tror helt enkelt låg i hennes gener.
Jag rekommenderade att man helt enkelt inte skulle avla på henne...
Ägaren valde att bli ovän med mig efter att fabulerat ihop att jag skulle pratat illa om henne... ngt jag inte hade gjort. Det enda jag hade gjort var att ifrågasätta en situation ang en av hennes andra foderhundar - ja, hon har många foderhundar - förutom detta hade jag hållit henne om ryggen och försvarat henne i 1.5 år!
Så på Juldagen för drygt ett år sedan drogs Lizzy upp från sin trygga tillvaro till att bli en avelstik - och det var bråttom då misstanke om ett löp snart skulle ske - och jag fick inte köpa ut henne och jag fick inte fortsättningsvis ha ngn som helst kontakt med henne.
Ha som sagt i åtanke att jag hade tagit hand om henne, tränat och rehabiliterat henne under 1.5 år!!!
Detta var det största svek jag någonsin har varit med om!
Detta svek är så oerhört och så vidrigt då det går ut över en helt oskyldig individ och det är än mer vidrigt då det uppenbart handlar om pengar och någon form av fånig status och att synas!
Då Lizzy - som nu inte heter så längre - är en av två av sin ras i Sverige får ju ägaren lite uppmärksamhet på hennes valpar även om hon valde att korsa henne med en snarlik ras istället för att insiminera henne som hon sa till mig från start.
Detta är inte ngr raser som är reggade under SKK då de inte blivit godkända i Sverige ännu så indirekt går de ändå som blandraser i och för sig...
Varför jag från start vill hjälpa till i detta ärende var ju dels för att hundarna for illa - det var ytterligare en hund som jag fann ett jättefint hem till efter ett år - men även för att jag tyckte och tycker att detta är väldigt trevliga raser som borde få fäste i Sverige.
Detta svek var till och med större än det som skulle ske drygt en vecka senare när min dåvarande sambo sedan sju år tillbaka bryter med mig och väljer att sonika försvinna medan jag går in i duschen...
Jag visste att det knakade i fogarna och jag var absolut trött på hans lögner och svek men jag ville hitta tillbaka dit vi var en gång så jag fortsatte att kämpa och jag trodde att det var vad han ville också då han ett halvår tidigare indirekt talat om bröllop.
Vi diskuterade något och jag sa: ".... om vi skulle gifta oss någon gång."
Var på han svarar: "Vad då om? N ä r vi gifter oss menar Du!"
Jag tycker att vi skötte det snyggt... jag hjälpte honom att packa ihop det lilla han ville ha med sig innifrån huset och han bad om att vi skulle fortsätta att vara vänner.
När han inte hämtat alla sina verktyg och skräp från snickarbod, trädgård och pannrum skrev jag ett vänligt mail till honom vid påsk och fick ett horribelt svar från honom - som jag såg på texten inte ens var skrivet av honom - och som gjorde mig oerhört ledsen... för även om jag sett många mindre attraktiva sidor av honom kunde jag aldrig tro att han var så elak.
Detta har jag lagt bakom mig då jag mår så väldigt mycket bättre idag än vad jag gjorde tillsammans med honom!
Nu har jag kontroll och slipper obehagliga överraskningar så som att elen blivit avstängd som den blev en vinter... tack och lov hjälpte barnens mamma tillika min vän oss och ringde runt samt lade ut pengarna så länge så att de efter något dygn satte igång elen för oss igen.
Min fd sambo som hade ansvar över bl.a de räkningarna var ju inte hemma, utan satt då i värmen hos en vän medan jag och min dotter som dess utom har diabetes satt och skallrade tänder under ett täcke...
Jag slipper överraskningar som att vara tvungen att hitta ett annat boende inom en månad pga att "någon" inte betalat av ngt på huslånet under lång, lång tid... och helt enkelt undanhållit detta för mig.
MEN det tråkiga i detta är att fast att det var jag som blev lämnad och bedragen så har j a g gått vidare - för jag skulle inte vilja ha honom tillbaka om så någon kastade honom efter mig - så har uppenbarligen inte han och hans nya "kärlek"/"solstråle" släppt mig då han proppar de stackars barnen fulla med skit och hotar Dem med div saker för att De inte ska hålla kontakten med mig... jag som var Deras bonusmamma under sju års tid.
Det som gör mig uppriktigt ledsen är att han inte kunde på något vis hört av sig när han avlivade lilla Tilda...
Hon hade varit min lilla flicka i många år också och jag älskade henne högt och lovade finnas där för henne om han hade behövt.
Inte ens ett meddelande fick jag...
Jag förstår inte vad människan är rädd för men jag vet att han har talat många osanningar även till andra om mig och detta får mig att undra om den kvinna som han hade under ett års tid före mig verkligen var så hemsk som han har påtalat... då han uppenbarligen försöker ställa sig i god dager för sin nya kvinna genom att skita ned mig!
Att till och med få höra att jag a l d r i g har stöttat honom är både skrattretande och sorgligt!
Jag gjorde inget annat än just det!
Att hans nya kärlek genom sina syner har sett att j a g skulle ha varit otrogen med min dotters pappa när vi var på konsert i Stockholm... fy, fan för att hitta på något sånt!
Sitta och ljuga så grovt samtidigt som att påstå sig att vara kristen... skäms!!!
Att endast den första tiden i vårt förhållande var bra... och att jag var skälet till att han drack så mycket.
Hm... undras om jag isf var det innan vi träffades också i så fall?
Det är fula beskyllningar och jag förstår inte varför man lägger över det på någon annan än sig själv.
Hur som helst jag mår så otroligt mycket bättre nu då jag slipper ta hänsyn till en av de största martyrer jag känt men skulle må ännu bättre om alla lögner kunde upphöra och De kunde gå vidare med sina egna liv istället för då skulle jag inte ens behövt skriva detta inlägg!
Visst, det är tufft ekonomiskt men konstigt nog har jag inte sämre ekonomi än vad jag hade med ytterligare en inkomst vilket har fått mig att fundera över en del...
Rent känslomässigt mår jag så bra just nu!
Jag har till och med haft några intressenter efter mig *blink, blink* som jag vänligt har tackat nej till då jag absolut inte är så pass hel att jag skulle våga lita på någon igen.
Inte ännu hur som helst...
Så för att sammanfatta år 2015 måste jag ändå säga att det har varit ett fantastiskt år och jag är så innerligt tacksam över alla De fina vänner jag har som har stöttat och som fortsätter att stötta mig på så många sätt och vis.
Jag har slutat att oroa mig så mycket och att försöka njuta mer från dag till dag även om det självklart kan vara svårt ibland på grund av mina diagnoser/sjukdomar.
Men som sagt om jag frångår just det faktum att jag är sjuk så mår jag faktiskt mycket bättre än vad jag har gjort på många, många år och jag skiter tungt i min fd. och hans nya sambo så länge som att De är snälla mot barnen och Deras mamma och så länge som att De inte snackar skit om mig!
Jag bryr mig inte ett skit om hur De har det, vad De gör, hur De mår osv. osv. jag har verkligen inget intresse alls i det!
MEN jag älskar min väns barn och jag kommer att fortsätta att träffa Dem och då jag och min vän/Deras mamma var vänner långt innan jag och han/Deras far blev ett par är detta ngt vi kommer att fortsätta att vara!
Jag mår bättre av att inte vara tillsammans med denna person längre så jag kan bara sända ett stort tack för att han släppte mig fri även om sättet han gjorde det på var fruktansvärt lågt.
M e n jag kan till och med förlåta och gå vidare från det just på grund av att jag är så mycket lyckligare idag när jag inser vilken tyngd vårt förhållande var att försöka lyfta helt ensam.
Alla önskar någon som ser en och som älskar hela oss för just Dem vi är... som tex inte kliver över oss om vi ligger kraschade, kallsvettiga och illamående på ett kallt hallgolv...
Om man inte har just den personen vid sin sida är det mycket lättare att fortsätta vandra ensam!
Nu ser jag fram emot år 2016 och allt roligt och spännande som skall ske då!
GOTT NYTT ÅR önskar jag Er alla!
Var innerligt rädda om varandra!
Svik inte varandras tillit, visa respekt och tacksamhet, var kärleksfulla och ljug inte!
Lögner kan verkligen förtära och tillslut rasar allt med dem...
Se framåt och försök se till det fina Ni har omkring Er!
Kärlek! <3
Namaste
//Mina
