jagochalladomandra

Dalarna är något så otroligt vackert!

I Torsdags bar det iväg norr ut mot undersköna Dalarna för att hälsa på några helt fantastiska, kärleksfulla och generösa vänner!
Med i bilen satt ytterligare några av mina finaste vänner och bilresan gick därför både snabbt och ganska så smärtfritt.

Med denna stora maskin vibrerande under mig styrdes den genom byar fyllda av gamla timmerhus... dessa hus fyllda av flera århundranden av minnen, speglande sig ned i Siljan eller någon annan av alla hundratals glittrande sjöar!
Utsikten var många gånger hissnande och hela landskapet med alla pitoreska byggnader, fähus och härbrän rörde mina ögon till tårar.

Tomas var så rar som tog mig på turer med sin Triumf!
Jag älskar att åka hoj plus att man känner sig närmare naturen... även om min nacke höll på att gå av medan jag försökte insupa och hinna med att se allt som vi ibland gled förbi och ibland mer rusade förbi!
Det kan inte bli fel med så goa människor tillsammans, jag njöt och trivdes till fullo!
Väl hemma möttes jag av så mycket kärlek att jag blev helt gråtmild!
Ingen kärlek är så oskuldsfull, ren och vacker som den kärlek man får från sina djur!
Det var så gott att få krama på min dotter och att få krypa ned under täcket den natten tillsammans med min lilla svansflock igen!
Och efter några nätter saknar och längtar jag starkt efter både min Sanna och svansbarn något så innerligt!
Jag är tacksam över att det finns så mycket kärlek som väntar på mig här hemma!