jagochalladomandra

I min blogg ventilerar jag mina känslor och tankar samt skriver om vad som händer i mitt liv... Då jag är medial dyker det även upp inlägg om det men även om sjukdomar, glädjeämnen, självklart mina och andras djur. Jag är direkt och jag har åsikter som jag absolut dryftar och som inte alltid faller alla på läppen! Jag önskar Er alla kärlek och mina sista rader brukar oftast handla om just kärlekens kraft och att vi måste tänka på och ta hand om varandra!

Nytt intresse och hobby!

Publicerad 2014-10-26 23:31:00 i Allmänt,

Okej... detta kan tyckas vara ett i-landsproblem men för mig är det faktiskt ganska skitjobbigt!
Jag pendlar i vikt något vansinnigt!
För ett tag sedan hade jag storlek 36/38 och nu när jag har sålt av många utav mina large-kläder så kryper jag uppåt och med allt vad det innebär med lår, mage och kärlekshandtag...
 
Lite lustigt det där ordet, "kärlekshandtag".
Om någon skulle få för sig att grabba tag i dem skulle denna någon vara död inom loppet av en nanosekund... eller önskat att De var det och då spelar det ingen roll hur jäkla kärleksfullt De skulle tafsa där.

Det är inte roligt när kläderna krymper, smiter åt och kryper upp både här och där.
Det är heller inte roligt när det skvalpar över lite var stans...

För x antal år sedan gick jag från stl 34/36 till stl 44 inom loppet av två månader!
Det har med min sjukdom att göra...
Ja, ja, ja... jag duger som jag är, man ska inte fixera sig vid sin vikt osv. osv. men saken är den att jag mår förbaskat dåligt när jag ligger över storlek 36/38, både mentalt och fysiskt plus att det är sjukt tråkigt när kläderna inte sitter som de ska och jag inte har råd att köpa nya.

Jag ser ut som en rullsylta i min vinterjacka och det börjar bli svårt att sätta sig i mina byxor utan rädsla över att höra ett olycksbådande "riiiitch"... och vad som ramlar ut då... ja, det vill inte jag se och jag vill även högst gärna bespara resten av världen det också.

Enda fördelen som jag kan se med detta är att Lizzy som alltid placerar sig på min mage ligger väldigt mjukt och skönt och det är väl därför hon ligger där antar jag.
 
Men till något helt annat.
Jag har fått lite av ett nytt intresse,
något jag kan pilla och pyssla med och som inte tar för mycket krafter om jag kan tygla mig till att avvakta och göra lite åt gången. 

Det är så roligt och det hade varit ändå roligare om jag hade haft mer pengar då allt kostar pengar... pengar, pengar, pengar! Bla, bla, bla!
Men det är verkligen så kul och det känns som att livsgnistan fladdrar till lite extra när jag hittar saker som är kul och som jag mäktar med.

Jag har alltså börjat att måla som jag visat i tidigare blogginlägg.
Det är så kul att äntligen få skapa lite igen... det är verkligen så roligt att få den där mentala kicken och även om jag kanske blir väldigt trött efteråt så glädjs jag ofta över resultatet.

Här kommer lite bilder på vad jag har målat:

Mammas skänk.

Detaljbild
 Detaljbild

Detaljbild.
 
Ett litet prydnads/mini "skåp" som jag gjorde till min vän Nina.

 
Ett vägghörnskåp som är till salu.

Skåpet inuti.

Pimpat en kudde.

 
 
Diverse föremål som jag har målat så att de ser rostiga ut. 

Pelarbordet.

En klocka som helt bytte kläder.

Skåpet i stora rummet. Ber om ursäkt för dålig bild.

Altanmöblerna. Målade och omklädda i kaffesäckar.

Jag har även målat diverse andra smågrejer så som ett toalettskåp, nattygsbord, ljusstakar, taklampa, lykta, skålar mm.

Denna färg är underbar att måla med och har flera fördelar.
Att den torkar på ca 20-30 minuter och att den är giftfri är två väldigt stora plus!
Man kan tycka att färgen är lite dyr men då både färgen och vaxet är väldigt drygt så blir det i längen inte alls särskilt dyrt.
Färgen är en kalkfärg och heter Annie sloan chalkpaint. 

 
Jag har känt mig slutkörd under en tid...
Det är svårt att veta om det hör till min vanliga sjukdomsbild då jag alltid är onormalt trött men jag har även känt mig ledsen och valt att ta ett steg tillbaka från mycket.
Jag är ju sån att jag engagerar mig till 110% när jag engagerar mig i saker och ting... ofta handlar det ju om djur och jag kan ju inte låta bli att hamna i debatter osv. men just nu känner jag att det fullkomligt stockar sig i mig och ibland... ganska ofta kan jag knappt förmå mig att trycka ned tangenterna så att det täcker upp till ett enda ord. Varje störning får det att dansa framför ögonen på mig och tanken "jag orkar inte mer" har kommit till mig så många fler gånger.  

Nej, nej jag är inte självmordsbenägen men ibland önskar jag att jag kunde sluta bry mig...
Att jag kunde sluta att bry mig om både människor och djur, det skulle helt klart underlättat väldigt mycket.

Jag vill så gärna "fixa" och "laga"... jag vill att alla ska må bra och få samma chans i samhället... i världen!
Jag blir arg och känner mig så uppgiven över all orättvisa och ondska som härjar... och det gör ont att veta att jag inte kan vara där och ta alla i min famn och visa att "Jag finns här!!", "Jag ser Er!" "Jag vill hjälpa! Jag vill älska Er." 

Även om jag inte har pengar till en ny, större vinterjacka så vet jag att jag har det så mycket bättre än så många andra.
Jag får väl känna mig som och se ut som en större variant av julkorv eller liknande, det är egentligen inte hela världen.
Och visst, jag är sjuk och min sjukdom är på många vis jobbig att leva med... men, jag är inte döende, jag har tak över huvudet och mat på bordet.
Runt omkring mig har jag människor som älskar mig och som finns där när jag behöver andas, gråta och luta mig lite mot Dem... jag är inte ensam.

Ta hand om varandra och visa varandra med en innerlighet att Ni älskar varandra! Pyssla om varandra och bara finns där, det betyder så oerhört mycket att bara ha vetskapen om att man faktiskt har ett skyddsnät omkring sig och att man är älskad för precis den person som man är.

Älska!

Namaste.

Kramar: Marina





Kommentarer

Postat av: Turbo

Publicerad 2014-10-26 23:56:07

supersnyggt donnan💐💐💐💐🐾🐾🐾🐾🐾🐾🐓🐈🐩

Svar: Tack! ;)
Marina

Postat av: Gina Karlsson

Publicerad 2014-10-27 06:35:05

Men älskade gumman, det är bra att ha lite hull när kylan kommer.Det kommer snart att försvinna.Jag däremot kämpar för att ej gå ner, har nu gått ner 52kg. Inte bra.Fryser konstant o min kropp som mår bäst av sig att röra på sig, men kan ju ej sluta gå för så fort jag sätter mig så kommer knivarna in i kroppen känns det som..Men strunt i det , DU är makalös på denna nya hobby du börjat med. Jag blir alldeles " Salig " när jag ser dina verk. Så gläds åt som du gör att du har hittat din nisch.. Många kramar Gina o Chiqita o resten av de 4-benta <3 <3 <3

Svar: Goa, fina Gina! <3Tack!
Marina

Postat av: Ann

Publicerad 2014-10-27 09:17:45

Men guuuuud vad fint det blir! Den skänken skulle man kunna dö för. Så riktigt fina hantverk.

Svar: Tack! :D Ja, den blev riktigt bra och jag har lovat att måla resten av köksmöblerna och div andra saker hos mor och far. ;)
Marina

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Marina

En blogg om mig och min familjs liv, våra och andras djur. Träning av djur och deras ägare, diabetes, andlighet mm, mm

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela