Denna kväll...
Kvällen speglar sig svart mot fönstret bredvid soffan som är en stor del av min sikt just nu... en liten nattfjäril flörtar frenetiskt med lampan här innanför.
Efter tidigare blogginlägg somnade jag ett tag i soffan och vaknade av att min vän stod med åtta skällande hundar framför sig och med tre paket i famnen till mig... så rart och väldigt omtänksamt!
Jag fick underbara blommor, rabarber/grädde-te och en egen liten bakelse som lätt och löjligt fort slank ned!
Två hundar hade han med sig också var av den ena lilla killen öser runt som en galning med mina tikar just nu!
Jim, som vår vän heter hjälper min Micke ute på altanen som vi förbättrar lite och där håller även vackra Dino ett öga på Dem. Dino är en stor, vacker Rottiskille och i vanliga fall när jag har varit uppe hos Jim så brukar hans tik Ella lägga beslag på mig och Dino brukar inte få så stora chanser till att komma fram och hälsa och det tog han igen här idag men pussar och kärleksnagg!
Fina, goa pojken!
Det är svårt att förstå hur människor vid blotta åsynen av en Rottis kan dra sig baklänges och fly fältet... Rottisar är ju som små nallebjörnar med sina korta, trubbiga, goa nosar som man inte kan låta bli att pussa på!
Men som jag i tidigare inlägg har skrivit om så är det ju en av de raser som har varit av intresse för mindre trevliga kretsar av människor. Personer som har ett behov av att dominera en annan varelse och att genom denna hävda sig mot andra människor... jag släpper det ämnet, dels för att jag skrivit om det ett antal gånger men också för att jag inte orkar skriva om det då det tar mycket kraft och fokus som jag inte har just nu.
Bredvid mig på bordet står ett glas rosé näst intill orört och invid det glaset en flaska cider som även det min vän hade med sig som överraskning. Vad som där emot ligger tomt på bordet är en Jellybeanpåse... kanske inte så underligt att jag mår lite illa!
Jag känner mig asocial och näst intill lite otrevlig som inte är ute hos herrarna och håller Dem sällskap men så fort som jag reser mig upp sköljer yrseln och svettbrytningarna upp över mig...
Nu är hösten på allvar här... den där lite tråkiga hösten, inte den som jag faktiskt tycker väldigt mycket om utan den som innebär en sumpig, blöt och geggig trädgård med tillika smutsiga hundar på det. Jag blir så irriterad då det inte spelar någon roll hur mycket jag städar så ser det ut som ett stampat jordgolv här hemma ändå.
Det tar så otroligt mycket energi och jag har cirka ett halvår framför mig med den skiten till och från...
Doftljusens lågor dansar ystert bakom det gröna glaset i ljuskopparna, skuggorna leker tafatt över väggarna medan svansbarnens andetag suckar i ett behagligt lugn runt omkring mig.
Mina små änglar, för visst är de jordens vackra änglar som har kommit med den renaste av kärlek till oss! Vilken ynnest och lycka att så många av dem hamnade hos mig... kanske kände de att det var just det jag behövde, deras kärlek.
På min mage ligger Lizzy, hennes lilla panna ligger slät under den lena pälsen, ögonen vilsamt slutna, hennes andetag är mjuka, lugnande! Hennes lilla kropp ligger så tätt intill och helt naturligt hos mig.Zappa har sträckt ut sig utmed mina ben och visar hela sin fläckiga, sammetsmjuka mage som även en höjer och sänker sig i kroppens egen vilande takt. Vi vaden vilar Aicha och tätt intill hennes huvud och min fot ligger Foxy. Aichas, av åldern, lite vitspräckliga ansikte ser så behagligt avslappnat ut och Foxy är helt bedårande i sin lilla t-shirt med rosor och dödskallar som motiv mot en svart bakgrund.
På mattan ligger deras nya lilla kompis helt utslagen efter deras vild lek!
Micke och Jim verkar jobba på bra, klockan är redan 23.40 och det verkar som att De fortfarande sysselsätter sig där ute.
Håll om varandra en stund!
Älska varandra!
Var rädda om varandra och vårda varandra!
Namaste
Marina
