jagochalladomandra

Leende kan jag konstratera; "Japp, sol!"
Det känns lättare att sätta sina ömma fötter på golvet och smärtsamt ta sig ur sängen när solen skiner, det gör faktiskt det!

De dagar som det har varit lite mulet och regnigt har jag också välkomnat genom att utnyttja dessa dagar att mysa upp mig i soffan/sängen för då väderomslagen även gör min värk värre så får man göra det bästa av situationen.

 

Sedan i Måndags har jag varit ensam med mina svansbarn fram tills idag - Fredag - då min älskade dotter kom hem och när jag är ensam och om jag är extra dålig har jag svårt att finna energi till att laga mat då jag måste lägga den energin på det som är viktigare nämligen mina underbara djur.

Så vissa dagar har jag bara ätit skräp... dvs godis och kakor.

 

Igår fick jag besök av två fina kompisar.
Jimmy behövde få sin abstinens av hund lite tillfredställt och då är det ju det rätt ställe att åka till Marina!

Då Alice fäller något kopiöst bad jag Dem att inte ta på sig några svarta kläder men nu är det ju faktiskt så att päls dras till kläder oavsett färg så de var ganska vitpälsade båda två när De åkte här ifrån då man inte kan låta bli att gosa finaste Alice som tror att hon är en liten knähund och gärna klättrar upp i just någons knä för att få sin kärlek besvarad.

 

Maria hade med sig en av mina absoluta favoritfikabröd, flottmunkar... åh, det är ju så otroligt gott och man kan omöjligt bara äta en! (Eller dvs j a g kan omöjligt bara äta en...)

Saken är den att hon hade med sig tio stycken och vi var tre... och hon lämnade kvar restrerande till mig... som var ensam hemma.

 

 

Då både Maria och Jimmy lite väluppfostrat och sunt bara åt var sin kan man ju ganska snabbt göra en uträkning om hur många det blev kvar... ja, använd gärna fingrarna om Ni vill!

När Maria och Jimmy åkte hem passade jag på att klippa en fjärde del av trädgårdens gräs, jag försöker ta lite i taget och där efter rasade jag så klart och ingen färdig mat hade jag och inget pålägg... men jag hade en påse full av munkar!

Jag är inte stolt men framåt natten hade jag vräkt i mig varenda en så om jag väger några kilon extra idag får jag skylla på att Maria var allt för generös!

 

Men ibland är det nog sunt att få frossa lite tror jag... av något skäl blir jag alltid lite "frossig" - oavsett om jag inte just rasat ihop - när jag är ensam och så mycket som jag har varit ensam det sista kommer jag väl att bli placerad på bordet likt en julgris i December.

 

Jag fick sällskap i duschen igår också... en oinbjuden gäst stod helt plötsligt alldeles nära mig inne i duschen, närheten var påtaglig då dess näsa stötte mot mitt ben och när jag tittade ned stod lilla fosterhunden Nero och kisade upp mot mig genom duschstrålen så det var bara att schamponera honom också så idag var det en rejäl genomborstning som krävdes av denna lilla fluffiga prins.

Han gör verkligen allt för att konstant få vara mig riktigt nära!