R.I.P Aslan...
Jag blir så fruktansvärt ledsen...
Jag ställer mig helt oförstående och känner mig lite tillplattad över den glädje som jag kände över att vet att jag faktisk bodde granne med ett Lodjur. (Aslan)
Jag skröt över hur nära han strök omkring i byn och över fälten omkring oss och jag vaktade nådigt på mina hundar när de var ute.
I dagens tidning stod där en man - mäkta stolt - med sin näve i ett grabbatag om en "trofé", så mäktig att han nästan går upp i limningen.
Han ska minsann stoppa upp sin trofé står det... (I arslet hoppas jag...)
För det är ju inte många som kan ståta med ett uppstoppat lodjur... (Inte ens om det kikar fram ur arslet)
Jag finner mig maktlös och totalt försvarslös inför dessa rovdjursjägare...
Inte har vi en så stor stam av Lodjur i Sverige att man bör tillåta avskjutning på dem!
Om vi hade fler rovdjur i Sverige skulle vi antagligen slippa skjuta av så mycket älg och rådjur, naturen skulle ha en mer naturlig cykel än vad den har nu när vi människor konstant lägger oss i...
Under flera tusentals år har människa och rovdjur kunnat leva sida vid sida och i vissa världsdelar gör de det ännu med ömsesidig respekt.
ex. Rumänien med sina vargar.
Men för inte särskilt länge sedan började vi människor i många länder lägga oss i naturlagarna och istället för att skjuta för födan skull började vi skjuta för det höga nöjets skull.
Jag vet inte varifrån någon kan finna lust i att skjuta ett totalt värnlöst och oskyldigt djur - hur man kan finna spänning i att över huvud taget döda?!
Det är ju varken i ett humant syfte (om djuret är skadat/sjukt och lider), i nödvärn eller för att skaffa sig mat som jägarna idag plockar fram sina dyra vapen, hukar i smyg bakom slyn och träd eller klattrar upp i ett hemmasnickrat trätorn... I vissa fall leder de kedjor genom skogen med buller och bång för att skrämma djuren framför sig tills den hamnar mitt framför sin bödel... utmattad och utan en chans.
Även fällor används effektivt...
Särskilt vid jakt på rovdjur...
Räv, grävling... lodjur...
Tänk dig skräcken och den fullkomliga fasan när du hör gallret som faller ihop bakom dig och du förstår att du är instängd i en liten bur när du är van vid att sträcka ut i frihet...
Det är mörkt, kallt och du är helt ensam...
Du försöker klösa dig ut, dina klor och trampdynor spricker upp och börjar blöda...
Du biter i stål och i trä - dina tänder går en efter en av samtidigt som tarmen sakta trasas
sönder av träflisor som du sväljer i blodblandad saliv.
Du är så rädd att du kissar ned dig, du skakar okontrollerat och har näst intill gett upp när de sätter den dödande kulan i dig...
Om de gör det...
Ibland glömmer de av att vittja sina fällor och du svälter samt törstar ihjäl... du lider även av infektioner i de sår du åsamkat dig...
Så otroligt få människor får någonsin den unika möjlighet att se ett Lodjur i sin naturliga miljö, i frihet... det är knappt de ser en skymt av dessa skygga djur ens i djurparken och ändå känner vi människor oss så hotade att vi måste skjuta av ca 200 st av dem i Sverige... jag kräks!
Själv har jag haft den stora lyckan att se lodjur (Lynx lynx) två gånger (än så länge) under mitt liv.
I varje fall; Denna "Aslan" hade fällt bla två stycken dovhjortar och några rådjur...
Jaha? Och?
Skulle vi nu rynka pannan i förvåning och utropa ett ystert "AHA!!" ?
Det är ju deras naturliga föda så det borde väl inte innebära större problem än att jägarna får mindre att ta för sig av när jaktsässongen startar i höst.
Jag hade nog tyckt att det vore mer sunt att ha ihjäl honom om de sett honom sitta och knapra på en morot, skälet torde då ock vara total sinnesförvirring med 0% kapacitet till att återgå till sin naturliga miljö...
Dessa människor är alltså mer rädda om hjortstammen (de äter ju bara växter) än ett enskilt rovdjur som gör sitt bästa för att överleva.
Kanske gör de även en "Runar" om hjortarna börjar ta för sig av tulpanlökar mm i trädgårdslandet!
Självklart tycker jag att Bambisarna är ljuvligt vackra varelser och givetvis värnar jag om dem också...
Jag hade gärna tagit dem alla i min famn - jag har verkligen våndat mig i vinter över hur kallt alla skogens djur har det...
Men medge att det är mer naturligt att bli föda för ett Lo, varg eller räv än att bli ihjälkörd eller sönderskjuten av en kammoflageklädd, dregglande, vapenkåt gubbe/kärring med fuktiga ögon?
Jag finner det hela väldigt perverst...
Man har ju hört hur en del går igång och får världens kick av att döda...
Fasen, stick hem och sätt på frugan/gubben istället och har du ingen sån så ta det i egna händer istället!
Damma av sexualdriften lite!
Är det blod ni tycker är spännande så ladda upp framför motorsågsmassakern eller likande, vill inte din respektive titta så kan man ju skruva ned ljudet och sexa till det lite med en ögonbindel!
*ler med alla mina huggtänder blottade*
R.I.P
Vackra Aslan!
Hoppas jägaren snubblar över dig och slår sig när du står där dammig och uppstoppad med glasartad blick (tro fan den är glasartad... det är ju teddyknappsögon!)
Hoppas konservatorn glömmer att ta ur något organ och att du (resterna av dig) börjar stinka något kollossalt!
Hemsök honom om nätterna och pissa i hans säng!
Sov så gott tillsammans med alla de andra hundratals lodjur som skjutits på endast ett par dagar...
