jagochalladomandra

I min blogg ventilerar jag mina känslor och tankar samt skriver om vad som händer i mitt liv... Då jag är medial dyker det även upp inlägg om det men även om sjukdomar, glädjeämnen, självklart mina och andras djur. Jag är direkt och jag har åsikter som jag absolut dryftar och som inte alltid faller alla på läppen! Jag önskar Er alla kärlek och mina sista rader brukar oftast handla om just kärlekens kraft och att vi måste tänka på och ta hand om varandra!

Förbannat!

Publicerad 2015-03-31 16:05:00 i Allmänt,

Jag skrev detta inlägg i går kväll men rätt var det var så slutade internet att fungera så jag postar det idag istället! :)

*~~~~~~*

Vaknade ganska tidigt av att lilla Molle bad om att få gå ner och ut och medan jag väntade på att han skulle göra sina behov kände jag den vanliga olustkänslan komma krypande...
 
Helvete! Yrseln... illamåendet och kallsvettningarna!
 
Jag ropade in Molle och försökte ta mig upp för trappan så fort som möjligt innan jag skulle svimma eller kräkas!
Tack och lov hann jag in i sängen där jag fullkomligt skakade i frossa och badade i svett och illamående.
Efter en stund somnade jag och när jag vaknade igen tyckte jag att jag mådde mycket bättre men ack vad jag bedrog mig...
 
Jag stod i ett telefonsamtal samtidigt som jag gjorde mat till vovvarna när det åter igen började smyga sig på mig och jag fick lägga mig ned mot det svala golvet och på ett inte allt för otrevligt sätt avsluta samtalet.
När jag ligger där och försöker återhämta mig knackar det på dörren och där står Sussie som jag inte har träffat på några månader och gärna hade pratat mer med men "som tur var" - med tanke på mitt mående - skulle hon strax åka till flygplatsen för att efter en kortvisit i Sverige på ett par dagar åka tillbaka till Afrika igen.
Hon tittade bara förbi för att se om hon kunde hämta sitt skåp som jag målat... 
 
När jag stängt grinden bakom Sussie försökte jag göra mig ngt att äta men fick fort ge upp den tanken och åter igen skynda mig - denna gången till soffan - för att lägga mig ned åter igen i frossbrytningar och detta fruktansvärda illamående som jag i erfarenhet vet brukar utvecklas till kaskadspya eller att jag svimmar om jag inte fort lägger mig ned och bara försöker andas,

Dessa skov är inte bara fruktansvärt obehagliga men också ganska skrämmande att få när man är helt ensam så där låg jag sedan och längtade efter att Alexandra skulle komma hem från skolan!
Djur är så inkännande och även om det inte var speciellt bekvämt att ligga i tvåsitssoffan för att sova tillsammans med alla oroliga, kärleksfulla svansbarn på mig.
Men då de var så lugna och fina så var jag bara tacksam över att ha dem hos mig...

Finaste Sanna gjorde mat och kaffe till mig när hon kom hem vilket var välbehövligt då jag var så väldigt hungrig!
Hon tog även hand om svansbarnen som inte ville lämna min sida.

Jag mår bättre men är fortfarande inte helt bra och vågar inte stå upp en längre stund...
Så här är ett av de sätt som min kropp på ett ganska våldsamt sätt förklarar för mig att den har fått nog och är utmattad.
Folk ber i all välmening att jag ska ta det lugnt och att jag ska ta hand om mig själv men det är inte lätt då marginalerna är så små!
Jag har trots allt ändå blivit bättre på det då skoven inte är lika täta som förr! Jag är mer noggrann på hur jag lägger upp min tid och energi... men ibland krävs det så lite och ibland faktiskt ingenting!

Nu har jag fått lite frön på posten och så fort det blir varmare ska jag beställa jord!
Mina pumpafrön har vuxit iväg lite väl fort och är lite rangliga i sina krukor!
Tänk vad underbart om man hade haft "lite" pengar över så man kunde köpt riktigt fina utemöbler... jag blev helt sjuk av habegär när jag tittar in på Solhems inredning som säljer precis så där vackert lantliga saker som jag bara älskar!
Kolla in denna godingen!
 
      Svansbarnen ligger tätt intill mig och snusar och jag ska snart våga resa mig upp och gå och göra lite kvällsgöromål innan vi dyker ned under täcket i sängen tillsammans, jag och mina svansbarn!
 
Om Ni lever tillsammans med någon som är kronisk sjuk så ha i åtanke att denna person mest troligt alltid går med ångest och en känsla av misslyckande så var snälla, omtänksamma och kom med uppmuntrande ord om det som personen ifråga fortfarande klarar av.
Älska Er person ovillkorligt trots sjukdom och för den som hon/han är och få henne/honom att alltid känna sig viktig och behövd... det var länge sedan jag kände så!

Var rädda om Er själva och om varandra, ta vara på varandra och gör inte varandra illa.. det finns så mycket ilska och orättvisa som det är i världen, bidra inte till det!

Sov gott i natten!

Kärlek

Namaste

Marina

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Marina

En blogg om mig och min familjs liv, våra och andras djur. Träning av djur och deras ägare, diabetes, andlighet mm, mm

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela