jagochalladomandra

I min blogg ventilerar jag mina känslor och tankar samt skriver om vad som händer i mitt liv... Då jag är medial dyker det även upp inlägg om det men även om sjukdomar, glädjeämnen, självklart mina och andras djur. Jag är direkt och jag har åsikter som jag absolut dryftar och som inte alltid faller alla på läppen! Jag önskar Er alla kärlek och mina sista rader brukar oftast handla om just kärlekens kraft och att vi måste tänka på och ta hand om varandra!

12.e Maj

Publicerad 2015-04-01 23:01:00 i Allmänt,

Den 12.e Maj är det den internationella ME-dagen.

MEcfs är en av de sjukdomar som jag har och som gör livet ganska jävligt och komplicerat för mig.
Visst man vänjer sig vid att vara begränsad och man blir inte längre förvånad över alla vidriga skov och man är van vid att konstant må dåligt men att vara van innebär inte att man går utan en längtan om att få må bra!
Att någon gång få vakna utvilad, utan värk och illamående... att slippa förklara sig vid avsaknad vid ord eller när man helt plötsligt inte förstår eller kommer ihåg hur man gör en så enkel sak som att skriva ett @ på datorn eller en stor bokstav...
Tänk att kunna rida, cykla, dansa eller springa igen!

Vad är ME/CFS?

ME/CFS (Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome) är en neurologisk sjukdom som kännetecknas av långvarig, svårt funktionsnedsättande utmattning i kombination med en rad andra symtom. Sjukdomen börjar oftast i samband med en infektion.

Sjukdomen, som ofta kallas ME, men har den officiella benämningen ME/CFS, är klassad som neurologisk (WHO ICD-10 G93.3) och benämns av forskare på området ofta som neuroimmunologisk. Den drabbar ca 0,4 % av befolkningen, vilket betyder att det kan finnas upp till 40.000 ME/CFS-sjuka i Sverige. Troligen har bara ett fåtal av dessa fått korrekt diagnos. För vuxna är sjukdomen i dagsläget nästan alltid kronisk, men förhoppningsvis kan biomedicinsk forskning leda till framtida effektiva behandlingar.

I 75-80 % av fallen börjar sjukdomen i samband med en infektion. De typiska symtomen är extrem energibrist och det som kallas för ”ansträngningsutlöst symtomförvärring” (Post-Exertional Malaise), alltså att man försämras efter aktivitet. Ofta förekommer konstanta influensaliknande symtom, halsont, värk och en känsla av ”hjärndimma”.

Källa: http://www.rme.nu/om-me-cfs


När folk frågar mig ang mina sjukdomar och undrar över just MEcfs som många inte vet alls mycket om är det inte helt enkelt att förklara alla de olika symptomer som sjukdomen innefattar... dvs alla de symptomer som innefattar mig och vad jag dagligen kämpar med.
För jag har i stort sett alla dessa diagnoskriterier... det är ngn enstaka grej så som extrem blekhet som inte stämmer riktigt.

  1. Utmattning
    Oförklarlig ihållande eller ständigt återkommande utmattning, både fysisk och mental, som avsevärt är nedsättande för aktivitetsnivån.

  2. Ansträngningsutlöst försämring (Post-Exertional Malaise, PEM)
    Onormal fysisk och mental uttröttbarhet efter ansträngning. Snabb muskulär och kognitiv utmattning, ansträngningsutlöst sjukdomsmående och/eller extrem utmattning och/eller smärta samt en tendens att patientens tillhörande symtom förvärras. Onormalt lång återhämtningsperiod, oftast längre än 24 timmar.

  3. Sömnstörningar
    Patienten känner sig inte utvilad efter sömn. Störningar i antalet sömntimmar och i dygnsrytmen.

  4. Smärta
    Smärta kan upplevas i muskler och/eller leder och är ofta utbredd. Det finns oftast en signifikant huvudvärk av en ny typ, ett nytt mönster och en ny svårighetsgrad.

  5. Neurologiska/Kognitiva manifestationer (minst två symtom måste uppfyllas)

    • Förvirring
    • Koncentrationssvårigheter
    • Försämrat korttidsminne
    • Desorientation
    • Svårigheter att processa information
    • Tappning av ord
    • Överkänslighet mot ljud och ljus

  6. Minst ett symtom från två av följande kategorier
    • Autonomiska manifestationer
      • Ortostatisk intolerans, (NMH)
      • Postural ortostatisk tachycardi (POTS)
      • Fördröjt lägesrelaterat lågt blodtryck
      • Svimningskänsla
      • Illamående
      • Matsmältningsbesvär
      • Urinträngningar och nervös blåsa
      • Hjärtklappning med eller utan rytmstörning
      • Andnöd efter ansträngning
      • Extrem blekhet
    • Neuroendokrina manifestationer
      • Onormal och dagligt fluktuerande kroppstemperatur
      • Perioder av svettning
      • Återkommande feberkänsla
      • Kalla fötter och händer
      • Intolerans mot extrem hetta och kyla
      • Uttalad viktförändring
      • Symtomen blir svårare under stress
    • Immunologiska manifestationer
      • Ömma lymfkörtlar
      • Återkommande halsont
      • Återkommande influensaliknande symtom
      • Generell sjukdomskänsla
      • Ny överkänslighet mot mat, medicin och/eller kemikalier
Källa: http://www.rme.nu/om-me-cfs

Tro mig, jag är fullt medveten om att detta inte är särskilt roligt att läsa om.
Men för Er som verkligen är intresserade av att känna mig som människa och som vän tycker jag bör läsa detta så att Ni vet vad Ni ska ta hänsyn till då jag själv kan ha svårt att sätta gränser då jag vill så oerhört mycket och då jag känner mig fullkomligt värdelös och utnyttjande om jag låter andra göra saker åt mig.
 
Glöm dock inte att även om allt ovan innefattar mig som människa så innefattar det inte mig som person!
Jag är Marina, jag är inte någon förbannad sjukdom... jag har fortfarande många kvaliteer och vill inte bli förknippad som hon med MEcfs...
Förstår Ni??

På grund av mina begränsningar lägger jag mycket tid på att göra det jag är bäst på... att hjälpa andra människor med sina djur.
Varför?
För att det är viktigt för mig att känna att jag gör något där jag når ut till andra i min kamp om en bättre värld, en värld med mer kärlek, förståelse och empati.
Att jag gör något som faktiskt spelar roll!!

Den dagen som jag lämnar in vill jag veta att jag har gjort något som faktiskt var bra och som gjorde skillnad, inte bara för mig själv utan även för andra!

Det finns så många som har det så mycket värre på många olika sätt och vis än mig!
Jag vill verkligen inte att Ni tycker synd om mig men jag liksom alla andra med denna diagnos önskar förståelse f a s t "vi inte ser sjuka ut".
För det har man ju fått höra till leda... att man inte ser sjuk ut.
Och det vill jag ju självklart inte men ibland verkar det som att man m å s t e se sjuk ut för att v a r a sjuk och en person med armen i mitella skulle få större förståelse än jag själv med en kronisk osynlig sjukdom.
På grund av just sin osynlighet är det svårt för personer att förstå hur illa det faktiskt är och många gånger glömmer De av att jag är sjuk just för att det inte syns och man blir lätt överkörd.
Men som sagt, inte vill jag se så sjuk ut som jag känner mig och därför är jag också ganska fåfäng... man försöker se bättre ut än vad man känner sig och de dagar som det är riktigt jäkla illa är det inte många som har fått erfara tillsammans med mig.
Dagar likt det kan man liksom inte röra sig bland folk... man får vara glad om man kan röra sig över huvud taget.

Ja, den 12.e Maj är det som sagt den internationella ME-dagen!
Bär något blått för att stötta oss som har denna osynliga kamp varje dag!

Var rädda om Er själva och alla runt omkring Er!
Ta inte varandra för givet, stötta och älska innerligt!

Kärlek

Namaste

//Mina

 

Kommentarer

Postat av: SaraNavjord.se

Publicerad 2015-04-02 11:10:49

bra inlägg som kan få folk att förstå mer om den sjukdomen! Jag håller verkligen med om det där att "man inte är sin sjukdom", det är samma med min asperger, många människor tror att vi med asperger är likadana trots att vi alla är unika människor! jätte bra skrivet av dig :)

Svar: Ja, klart att Du är unik! <3Vi är alla olika individer som reagerar olika och som bär på olika känslor!
Kramar om!
Marina

Postat av: Åsa Berglin

Publicerad 2015-04-04 21:54:06

just det "du ser i alla fall frisk ut" sagt med misstänksamhet. Och, som du säger, ingen ser ju när man mår som sämst. Då låser man dig inne. Övriga dagar biter man ihop och vägrar gnälla, för ingen gillar ju en gnällspik.

Svar: Så sant Åsa!Jag antar att Du vet exakt vad jag pratar om så varma, försiktiga kramar till Dig!
Marina

Postat av: Mia Celander

Publicerad 2015-04-05 12:04:24

Ett stort tack till Dig, som lyckas beskriva en osynlig sjukdom, på ett kanonbra sätt.
Du har ett helvete men gnäller inte. Du förklarar dina begränsningar och lever efter de förutsättningar du har. Att kunna göra det, är värt en guldmedalj. Själv har jag försökt slippa detta liv, men återkommit varje gång. Jag har inte din sjukdom, utan andra som påverkar mig på nästan samma sätt. Önskar mig mer livsgnista men, ja, allt går inte att få här i livet....
Tack än en gång för ditt positiva sätt/ kram till dig fr Mia

Svar: Mia, det gäller att så fort man kä'nner att man är på väg in i självömkan - som inte får en att må bättre - och/eller ned i djupaste depression att man sätter sig ned och begrundar vad man faktiskt har och vad man fortfarande klarar av.Jag försöker se det som så att jag hade inte varit den person jag är utan mina sjukdomar... kanske hade jag inte alls haft empati med andra människor och kanske hade jaginte alls vart så inkännande och försökt att hjälpa andra i liknande situationer...
Jag har ju kon stant dåligt med pengar men jag har en helt fantastisk dotter, underbara djur och fina vänner som finns och stöttar mig.
Tak över huvudet, kläder på kroppen och mat på bordet...
Sedan F Å R man faktiskt vara ledsen över sin situation, det viktiga är att man inte grottar ned sig i den känslan.

Varmaste kramar till Dig! <3
Marina

Postat av: mia celander

Publicerad 2015-04-10 14:18:34

Hej igen Marina, tack för ditt svar. Jag försöker så gott jag kan, men det är inte lätt. Efter min senaste djupdykning, självmordsförsök (allvarligt sådant), skilsmässa, lång tid på psyk.avd och en drastisk " lämna allt, och börja om" lämnade jag min hemstad och flyttade 40 mil bort. Sonen jobbar utomlands, exet är sambo, inga vänner, och all värk.....inte fasen mår jag bättre....men snart kanske.....opereras för min tarmsjukdom på onsdag och i maj, är det ryggens tur, så, kanske deppigheten försvinner med värken....kram till dig/ mia

Svar: Men hjärtat :(Jag blev lämnad för tre månader sedan under väldigt märkliga förhållanden och han fortsätter att skada mig nu efteråt men jag försöker verkligen att se det som att det bara finns bättre att vänta i framtiden... för sämre kan det omöjligt bli.
Det kommer att bli bättre ska Du se Mia!
Kramar!
Marina

Postat av: Mia Celander

Publicerad 2015-04-11 15:50:19

Detsamma till dig💕💞❤️💞

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Marina

En blogg om mig och min familjs liv, våra och andras djur. Träning av djur och deras ägare, diabetes, andlighet mm, mm

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela