jagochalladomandra

Ja, det var länge sedan som jag satte mig ned för att blogga...

För några veckor sedan gick en väldigt nära vän hastigt bort... ja, faktiskt helt utan förvarning så somnade en helt fantastisk människa in för att aldrig mer vakna upp här hos oss i denna värld.
Hon var min vän, min extramamma och "svärmor" även om det var länge sedan jag och hennes son hade ett förhållande.

 

Jag kände Lotta i 25 år och jag är så oerhört tacksam över alla dessa år och för den tid vi fick med henne!
Lotta var en sån person som gjorde avtryck, hon gick inte obemärkt förbi någon utan tog alla i sin varma, omtänksamma, stora famn!
Jag håller många minnen så väldigt kärt och första gången jag träffade Lotta är en historia jag många gånger skrattat högt åt.

 

Jag och Anders - hennes son - hade inte träffat varandra särskilt länge och jag hade precis kommit ur duschen när jag hör att Lotta stiger in i hallen precis utanför badrummet. Jag såg mig desperat om efter ett badlakan och upptäckte att det inte fanns något att finna. Jag väntade därför ut Anders och hans mammas samtal en lång stund och försökte vara så tyst som möjligt. Till slut knackade Anders på dörren och frågade om jag aldrig skulle komma ut och hälsa på Lotta. "Eh... jag har inget att ta på mig och det finns inga badlakan..." var på Lotta svarade "Det gör inget, jag har sett nakna små tjejer förr!"
Det var bara att ta en liten handduk och skyla vad man kunde med den och lite skamset komma ut och hälsa på min svärmor som där efter blev en av mina närmsta och finaste vänner.
Jag känner mig tom och snuvad på min tid med min vän...

Dagen efter begravningen var det ett år sedan min själsfrände och älskade Emmy gick över regnbågsbron, mitt sår är så färskt som att det vore igår...
Året efter det att Emmy försvann har kantats av stora sorger och besvikelser och jag har inte hunnit andas... Jag har flertalet gånger känt att "Nu orkar jag inte mer"... det har varit så fruktansvärt och överjävligt tungt!

 

Utan allt stöd och kärlek som jag har fått av mina nära och kära hade jag aldrig tagit mig igenom detta året... det har verkligen varit för mycket och jag har fått arbeta för att behålla och kanalisera kärlek, ljus och hopp i mitt hjärta.
Jag ber till alla högre makter och universum att vindarna ska vända för just nu måste jag få chans att hitta mig själv bland spillrorna och att finna styrka.

I helgen var en vän som heter Ola här och satte upp ett helt nytt staket till mig på baksidan, något jag har önskat mig i flera år. Nu är hela baksidan inhägnad så nu kan svansbarnen ösa bäst sjutton de vill!

Gangstergänget ligger ju inte lugnt och solar som gamlingarna Aicha och Foxy gör när jag är ute i trädgården. Nej, nej med dem är det är fullt ös och då är det underbart att de har mycket att sträcka ut och leka på!

Detta betyder så mycket för mig att det är svårt att utrycka min tacksamhet i ord!
Men att jag om och om igen blir gråtmild över att se mina svansbarn breda ut sig i krumsprång över den nya marken säger nog ganska mycket.
Nu ska jag bara försöka arbeta bort all kirskål och försöka få till en gräsmatta även där.

Några potatisar är satta och fler skall ned i myllan imorgon då Alexandras pappa var snäll och körde hem ett lass jord till mig igår. En del av fröerna har jag också lyckats få ned men fler ska ned i sina bäddar så att vi får mycket att skörda i sommar och höst.
Det nya växt/drivhuset har inte kommit på plats ännu men å andra sidan har det varit så kallt att jag ännu ej har kunnat flytta ut några plantor.
Det jag hoppas kunna odla upp detta år är: potatis, rosensallad, rödbetor, morötter, paprika, chili, squash, purjolök, ruccola, mangold, blomkål, rädisor, gurka och spenat.
Min lilla älskling och glädjepiller!
Vad jag är glad att jag har Dig och mina sessor! <3
Någonstans i detta kommer jag att finna en mening så småningom, för allt har en mening och sin plats hur konstigt det än kan verka just nu.

Jag kan inte säga det nog många gånger; Var rädda om varandra! Ta vara på varje ögonblick! Älska!!

Kramar om!

Kärlek

Namaste

//Mina