jagochalladomandra

I min blogg ventilerar jag mina känslor och tankar samt skriver om vad som händer i mitt liv... Då jag är medial dyker det även upp inlägg om det men även om sjukdomar, glädjeämnen, självklart mina och andras djur. Jag är direkt och jag har åsikter som jag absolut dryftar och som inte alltid faller alla på läppen! Jag önskar Er alla kärlek och mina sista rader brukar oftast handla om just kärlekens kraft och att vi måste tänka på och ta hand om varandra!

Och regnet det bara öser ned...

Publicerad 2015-05-13 19:52:34 i Allmänt,

Det har minsann varit lite sol idag till och från men nu ikväll hopade det sig svarta moln i horisonten...
Molle stod nere i den "nya" trädgården och hjälpte mig med att rensa bort kirskålen och vägrade att gå in, jag spanade upp mot himlen och tänkte att visst var ute en stund... för ärligt talat, den där kirskålen :P
Jag gick in och såg honom genom fönstret stå som en liten prickig kossa med löv i mungiporna, ivrigt glufsande!
Rätt var det var blev det helt mörkt och molnen med regnet var över oss.
Sekunderna efter krafsade en liten kille på dörren och ville in till mamma, det blev visst lite otäckt där ute helt ensam.

Idag har jag känt mig låg och jag som skulle planterat om och sått lite fröer hade vare sig kraft eller vilja att leta fram till det. Det är så irriterande när man vill så mycket hela tiden och tro mig, jag har dragit ned något offantligt på både behov, måsten och vilja! Åh, om det ändå kunde bli lite varmt så jag kunde sitta ute och må dåligt istället... *ler* jo, det känns lite bättre att må dåligt ute i en solstol med busiga hundar omkring mig och med blommor och spirande växter att fästa blicken på.

Snart tar min fina dotter studenten... det känns sjukt overkligt att den där lilla flickan redan vuxit till sig för att bli en ung dam... kvinna!
Jag hoppas att framtiden är strålande ljus för henne för något annat är hon inte värd!
Vi trivs så gott tillsammans och nu när det bara är vi är det så lugnt och skönt!
Ingen elefant i rummet, vi slipper trippa på tå och vi kan bara vara oss själva... det är harmoni!
 
Sanna vill i n t e gå på någon bal och hon vägrar att ha någon klänning på avslutningen... jag hade ett förslag om en vit kostym men blev burdust nedröstad... även vita jeans ratades.
Vi kom överens om ljusa jeans och vit skjorta.
Det blir säkert jättebra!
Huvudsaken är att hon är nöjd!
Ingen fest ska anordnas... jo, jag vet, jag har ett ovanligt lätt och "billigt" barn men ibland önskar jag som mamma att hon kunde leva ut liiiite!
Hon får hur som helst acceptera att en liten skara släktingar kommer hit och grattulerar!
Det är ju stort att ta studenten!
Ett avslut och en ny start och början på något nytt och förhoppningsvis spännande!

I helgen ska jag och Molle förhoppningsvis träffa hans föräldrar och syskon!
Det är inte alltid lätt att ta sig från A till B när man inte har körkort/bil så jag hoppas att det löser sig med skjuts för jag har sett fram emot att träffa alla dessa prickar och se om även resten av gänget är lika underbara som min älskade prins.
Har de ett uns av hans charm så är de riktigt härliga men jag har svårt att tro att någon kan vara så fantastisk som min älskade och helt underbara pojke!

Jag vet att jag pratar mycket om Molle och det betyder inte att jag inte älskar mina andra svansbarn lika mycket men det är så otroligt roligt att få följa och prägla en hund från start för en gångs skull även om arbetet kring mina andra "barn" är så otroligt givande så är det just NU lite extra kul att följa Molle när han växer och gror och se var allt slutar i både personlighet och utseende!
Alla mina djur är fantastiska på sina helt egna vis!
De har alla sina egna fina personligheter!
Mjuka, inkännande, spexiga och heeeeeelt underbart älskvärda!
Jag är så stolt över vad de har kommit att bli och jag tror inte att någon kan älska sina svansbarn som jag gör!

Jag tänker på Lizzy varje dag... det gör ont!
Jag hoppas av hela mitt hjärta att det har gått bra och inte som jag trodde... 
Det är sorgligt när folk på grund av någon underlig stolthet inte lyssnar på den som känner individen och dess behov bäst.
Här hade hon det bra, hon hade sin plats i sin flock och hon var harmonisk och trygg!
Med tanke på hur hon var när hon kom till mig och de flyttar som hon redan hade gjort ansåg jag att hon borde fått stanna... men då ägaren helt plötsligt efter 1,5 år av hjälp och rehab av hennes hund fick för sig att hysa agg till mig av något hon fått för sig.
Och då hon prompt skulle ta kullar på henne så skulle hon omgående flytta och då utan att jag skulle få veta något om henne fortsättningsvis... och där med ej heller kunna komma med råd och tips.
Gement? Själviskt?
Ja, verkligen! Tyvärr...
Så nu nästan fem månader efter hennes flytt vet jag fortfarande ingenting... men jag känner Lizzys oro och smärta och det oroar mig!

Var rädda om varandra och Era djur!
Handla aldrig i egoism utan i omtanke!

Kärlek!

Namaste

//Mina

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Marina

En blogg om mig och min familjs liv, våra och andras djur. Träning av djur och deras ägare, diabetes, andlighet mm, mm

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela